Bland många andra aktiviteter i går fanns ett besök på Högsta domstolen. Förutom att det är intressant att höra om deras arbete och kunna ställa frågor om kluriga spörsmål så ligger stället på en minuts promenadavstånd från riksdagen. Bra i ett tight schema.
Där finns en hel del gamla böcker som påminner om att vi lever i ett land som haft en, relativt sett, välfungerande statsapparat under lång tid.
Det är sällan jag är först med att tänka en tanke. I dag har jag kollat runt lite på det här med grabbarna i Soldiers of Oden. I mitt sonderande ramlade jag över bilden som bifogas. Jag har redigerat den lite. Att några som framställer sig som lika schysta som vilka nattvandrargrupper som helst plötsligt behöver skyddsutrusting är i sig anmäkrningsvärt. Sedan tänkte jag på lagen om olovlig kårverksamhet och tänkte skriva om det. Men jag behöver inte för det har Håkan Holmberg på UNT gjort.
”Soldiers of Odin har många av de drag som historiskt känns igen från olagliga frikårer. Man är hierarkiskt organiserade på ett sätt som påminner som påminner om paramilitära grupper eller våldsamma mc-klubbar. Man har en sorts uniformsjackor och strikta regler för när dessa ska bäras. Man har ett regelverk – avslöjat av tidskriften Expo – med detaljerade instruktioner för hur man ska uppträda vid konfrontation med andra grupper (alltså gatuslagsmål).” Länk nedan
Tips till er som kände behov av att swisha: ”Lagen förbjuder även att någon upplåter mark eller ger finansiellt stöd till en sådan sammanslutning.”
Att den här gruppen i Gävle väljer att fotografera sig utanför Arbetarbladets redaktion visar att de är något helt annat än Farsor och morsor på stan. Det är riktigt obehagligt.
Jag följer kommentarsfält och noterar att några försvarare inte tycker att det är relevant att ledarna själva är dömda, med motiveringen att de ju nu kanske vill sona sitt brott genom det här påhittet.
Alla människor förtjänar en andra chans, definitivt. Men de människor jag känner som lämnat kriminaliteten bakom sig och nu vill bidra med något bättre, gör helt andra saker än patrullerar med grupper som har en våldsromantik. Några är med i Kris, några i IOGT-NTO, några går med i partier eller religiösa samfund, andra håller i studiecirklar eller samtalsgrupper eller blir volontärer med syfte att bidra till mötet mellan människor.
Den som plötsligt känner en vilja och ett behov av att angegera sig och som väljer detta kanske inte är nazist (för det vill man ju inte vara ändå) men helt klart utrustad med riktigt dåligt omdöme.
You never walk alone. Så jävla hotfullt och klumpigt formulerat utifrån det syfte de låtsas att de har.
Den här årstiden har måsarnas party, som håller i sig hela natten, startat här utanför mitt fönster i Stockholm. Det leder till att jag motvilligt måste stänga fönstret när jag snart ska sova.
Jag har utnyttjat den sena timmen och den mer kreative stund det innebär till ett första utkast till mitt anförande om polisen till debatten på torsdag.
Dagen har varit fylld av utskott, bänkmöte och lite tid på kontoret och så det långa gruppmötet.
Vid 22-snåret var vi villbaka från vårt besök hos LRF, som bjudit den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Mat och dryck och samtal om bredband, lök och mjölk bland annat. LRF är duktiga lobbyister, för det är naturligtvis vad ett sådant här möte handlar om.
Jag gick ner i gymmet och plejade kvällens avsnitt av Gympaläraren när jag gick med mycket lutning på bandet. Kalle betonade i kväll att föräldrars vanor påverkar barnens vanor. Ingen raketforskning precis. Har vuxna bra vanor får barnen ofta det. I alla fall på gruppnivå, individuellt kan det skilja sig. Som allt annat. Läsvanor, matvanor, rökvanor, studievanor, nyhetsvanor osv.
Om knappt 7,5 timme har jag frukostmöte med en kollega så jag ska sova lite innan dess. Det är en hel del som ska hända också i morgon.
Sov gott.
Jag sitter med datorn och ordnar med diverse som ska ordnas. Till exempel för morgondagen då jag först ska prata om mitt uppdrag med barn och sedan delta i en diskussion om hedersproblematiken hos GD. Viktigt ämne, förtjänar alla uppmärksamhet. Förutom att du kan se det direkt på webben klockan 15, kan du också komma till GD och titta.
I fredags var jag tillsammans med delar av justitieutskottet i Linköping. Vi gör den här rundan nu där vi besöker alla polisregioner och nu hade turen kommit till Öst.
Jag åkte efteråt till min kompis där jag sov över och i går följde jag med henne till IOGT-NTO Sörmlands distriktsårsmöte. Upp i ottan.
Jag har hunnit med två promenadsvängar och gårdagens kvällssol var fin.
Veckan som kommer innehåller, förutom nämnda, bland annat träff med LRF, besök på Högsta domstolen, polisdebatt i kammaren, träff med Transport i Gävle och så besök hos FPX i Gävle.
Det är mitt i onsdagen. I dag började jag 8:30 på justitiedepartementet där vi talade om lagförslag. Därefter ett seminarium om folkrörelseforskning och nu mejlar jag och styr om möten i morgon, då det kört ihop sig lite.
Alldeles strax har jag en lunchdate och i eftermiddag har mitt utskott både gruppmöte och debatter, hur det fördelar sig i tid blir superspännande. Debatterna är om ”Processrättsliga frågor” och ”Våldsbrott och brottsoffer”. Mina kolleger Eberstein och Eriksson ska debattera för Socialdemokraterna. Du kan följa allt via riksdagen.se i vanlig ordning.
Lyxvillor, gods och snabba sportbilar. Det var rubriken Expressen använde på en artikel där de ”granskade” ett antal socialdemokratiska män och deras förehavanden efter att tiden i den politiska hetluften är över.
Det finns en del att säga om artikeln och hur den är uppbyggd. Som relevansen i att slå ihop ett antal personers inkomster under ett antal år, att skriva om partners inkomster osv. Persson målas upp som att han inte vill prata om sina pengar genom att inte öppna dörren. Jag vill inte spekulera i hur påflugen journalisten var i hans hem. Att en del av mina partikamrater uttrycker sig klumpigt ligger det något i, men det är en annan diskussion och var och en får själv svara för sina sägningar.
Artikeln har delats i sociala medier, av både socialdemokrater och icke socialdemokrater. Med lite olika syften.
Jag har gått och funderat på det där några dagar. Vad är budskapet? Är det en princip att inte socialdemokrater (med eller utan uppdrag) får tjäna någon större mängd pengar? Om vi vänder på det, hur brukar det låta när till exempel f.d.. ministrar och ledamöter inte tjänar pengar efter politiken utan väljer att leva på politikerpension? Ni vet svaret på den.
Och alldeles när jag gick och vände och vred det här som skavde så publicerar Stig-Björn Ljunggren en text som jag tycker fångar väl min egen syn. Inte bara min så klart, för socialdemokratin fanns långt innan mig (tack för det, annars skulle jag inte sitta i Sveriges riksdag och skriva detta). Ljunggren lyfter fram texter som fångar essensen. Jag tänker inte återge dem alla. Det är bättre ni klickar och läser Ljunggrens inlägg.
Den här snutten dock:
Socialdemokratin vänder sig därför mot inkomstskillnader, som betingas av sociala och ekonomiska privilegier och maktpositioner, medan den godtar en differentiering, som grundas på skillnader i arbetsinsats, yrkesskicklighet, ansvar eller initiativkraft.
Jag har verkligen inga problem med att människor tjänar pengar. Så länge de betalar sin skatt som de ska eller fifflar på nåt sätt. Vi har många exempel på de som inte skött det i dessa dagar och det som de har gemensamt är att de har väldigt mycket pengar och därmed verkar tro sig stå över system som gäller andra.
Jag blir superglad när folk driver framgångsrika verksamheter så länge de inte utnyttjar sina anställda (om de har några) på något sätt eller bedriver sin verksamhet på ett sådant sätt att den är oetisk på andra sätt. Vi behöver människor som vågar, som orkar och lägger ner själ och hjärta i det. De flesta företag i Sverige är ju inte stora och multinationella, tvärtom.
Vårt samhälle har skapats (efter hårt slit av S genom tiderna) bland annat för att en sådan som jag (född arbetarklass, utan föräldrar som pluggat eller hade massa cash) ska ha en chans att bli riksdagsledamot, likväl som den som föddes förspänt. I dag går vi sida vid sida i riksdagskorridorerna. Tack vare en jävligt bra svensk skola som innefattar alla, en sjukvård som håller oss alla rätt friska och bibliotek där kunskapen blir allas. För att ta några exempel.
Min grundsyn är att jag vill att alla ska kunna känna en trygghet i sitt liv och ha reell känsla för att allt är möjligt om man vill. Till exempel har vi ju vårt studiemedelssystem som gör att alla har möjlighet att plugga vidare.
Studiemedel är ett bra exempel, för helt nöjda idag är ju jag och socialdemokraterna inte. När samhället blir rikare måste vi också utveckla möjligheterna. Därför vill jag göra förbättringar i studiemedelssystemet. Till exempel att kanske både höja totalnivån och öka andelen bidrag. För de lösningar vi en gång hittade på måste givetvis utvecklas.
Att bygga samhället så att det funkar skitbra för alla är min grej, inte att bekymra mig över att några tjänar pengar. Socialdemokrater eller inte När det tjänas mycket pengar har de att bidra med mer, enkelt och bra.
Att en skattande socialdemokrat väljer att lägga pengar på boende eller bilar eller väskor … kunde inte bry mig mindre.
Jag började helgen med att i fredagskväll viga ett par. På väg ut från stadshuset högg jag ett exemplar av den här nya publikationen, som kvällen innan hade haft releasefest. Blev så glad över precis allting i den. Längst ner finns en länk som där du kan bläddra själv.
Bilder framställer oss på olika sätt. Somliga roller är givna män, andra kvinnor Några grupper får nästan aldrig synas på bild. Osv osv. Hur man gör för att ta och välje bättre bilder, mer speglande bilder finns i den här skriften.
Det här uppslaget tycker jag mycket om. Min vän och kommunstyrelsens tidigare ordförande Carina Blank, många år kommunalråd i Gävle. Hon modellar för en typisk mansbild. Blir ombedd att tänka att hon ska krossa oppositionen och hon svarar: ”Det har jag redan gjort”.
Carina Blank är en oerhört skicklig politiker, en duktig ledare, har självdistans och inte en enda gång har jag sett en politisk motståndare kunna schabbla bort henne. Hon är säker, hon tar sin plats. Om hon hade varit en man är jag helt säker på att ännu fler tagit till sig hennes storhet. Helt sant.
Alla vi som haft och har förmånen att arbeta nära henne vet att det i länet i dag finns ytterst få politiker som kan mäta sig med hennes kapacitet. Roligt att hon bjöd på sig själv här.
På den andra sidan en av initiativtagarna till boken, kommunens kommunikationschef Johan Adolfsson som visar en pose som män sällan fotograferas i.
Text från Gävle kommuns hemsida:
Alla har rätt att drömma och att drömma stort. Att drömma är att fortfarande se alla möjligheter. Fördomar och stereotyper blockerar de möjligheterna. Varje blockering och varje dröm som dör är en förlust. För drömmaren och för samhället. För oss alla.
Vår bildhandbok och vår fotoutställning är till för dig som vill göra Gävle och världen lite bättre. Handboken ger dig inspiration och vägledning till en genusmedveten och inkluderande kommunikation. Den kan användas av kommunikatörer i alla organisationer, som underlag för workshops eller i undervisningen i gymnasieskolor.
Handboken kan du beställa till självkostnadspris, cirka 40 kr styck. Utställningen består av cirka 20 större foton samt 40 handböcker och lånas ut en månad i taget. Det enda du betalar är frakten. Handboken och utställningen är framtagen av Gävle kommun tillsammans med Genusfotografen Tomas Gunnarsson.
Det fattade naturen för länge sedan. Naturen är bäst.
I går var det Socialdemokraterna Gävleborgs 111:e partikongress. Vi gick upp i ottan och åkte till Hudiksvall.
Det var ett trevligt möte, där vi provade lite nya mötesformer som jag tyckte föll väl ut. Energiminister Ibrahim Baylan höll ett inspirerande tal, som partistyrelsens gäst.
Rätt snabbt tänkte jag att det här kan bli en kongress där män som gillar att tala ofta och länge kan uppta talarstolen –igen.
Jag borde ha varit beredd från början med tidtagning, notera hur många ggr en och samma person var uppe, men det blev inte så.
Istället drog jag ett streck för varje person som stod u talarstolen utan att vara föredragande eller gäst, helt enkelt efter att ha begärt ordet.
32 procent kvinnor och 68 procent män.
Jag är bergis på att om jag mätt talartiden skulle den har fördelat sig än mer skevt.
Till ny distriktsordförande valdes Åsa Lindestam, min riksdagskollega. Ett mycket bra val som jag har stora förhoppningar. Precis som jag gillar hon struktur, ordning och reda. Grattis Åsa och grattis oss!