I dag tränade jag med PTn över lunchen. Det kändes så bra när jag gick dit. Det kändes så bra ända tills jag satte igång. Därefter fick jag kämpa mig igenom precis allt och det kändes nära till den där stunden när allt svartnar framför ögonen. Men jag gjorde det. Jag tog i, kämpade, slet. Min ben nu. De känns. Vill inte tänka på morgondagen.
Visst är det lite dumt att träning kan vara så jobbigt?
I går fyllde en släkting 85 år och jag, mamma och min moster besökte henne och andra släktingar på Orust. Det var en riktigt fin helg.
Oberoende nättidningen Aktuellt Fokus publicerade i dag en artikel utifrån en tjänst som kallas riksdagsskolket.se
Den här tabellen använder de upp för att visa hur många voteringar respektive riksdagsledamot är frånvarande från.
Det är inte konstigt att man vill dela de här siffrorna, men det blir missvisande om man inte också kan läsa in något om vad de står för. Helt enkelt -är de här personerna verkligen skolkare? Det vill säga riksdagsledamöter som skiter i sitt förtroendeuppdrag och chillar i stället?
Katarina Köhler som återfinns på plats ett som skolkare, min partikamrat, är sedan länge sjukskriven. Hon har en ersättare inne sedan i oktober. Där kan du fundera om du tycker att det känns som en statistik att vara bombis på. Efter att en kamrat mejlade och frågade fick han svaret att hon missat de fyra voteringarna som var innan hon blev sjukskriven … Vilket hon ju självklart gjorde pga sjukdom.
Jag vet också flera av mina partikamrater har sjukdom som skäl till sin frånvaro från voteringar. Kortare eller längre. Ni vet hur det är med sånt, det drabbar oss olika. I den här statistiken finns inga rensningar för sådant.
Att partiledare och partisekreterare hamnar på listan är knappast konstigt. Varför? Därför att veckan bara har sju dagar. Och somliga politiker är otroligt efterfrågade i det egna partiet ute i landet eller av alla dessa triljoner organisationer som anordnar paneldebatt och vill ha åtta politiker på plats. Att det är en onsdag klockan 19 i Göteborg händer inte för sällan. Är det rättvisande att kalla det för ”skolk” när man kvittas ut från votering för att representera partiet i annat forum? Självklart inte.
Eftersom vi har det här kvittningssystemet betyder det också att om ”andra sidan” har många borta eller fast i en trafikstockning (som händer) så behöver vi putta ut några. Då ber kvittningsmannen dig att avstå. Är det rättvisande att kalla det för skolk? Självklart inte.
Jag skulle kunna fortsätta, men min poäng framgår. Om inte är jag extra tydlig och skriver: Att ha hög frånvaro från voteringar betyder att man har haft hög frånvaro från voteringar. Det behöver absolut inte betyda att man är en ”skolkare” som inte tar sitt uppdrag på allvar.
Ska man vara krass så kan man också fråga sig, vi som har relativt liten frånvaro, är vi skittråkiga ledamöter som ingen efterfrågar? Ja, kanske.
Några av oss kanske också har tur och representerar valkretsar dit man hinner åka på ett möte samma kväll som det är votering.
Vill man göra en rättvis bedömning av någons insats som riksdagsledamot är det här ett mycket trubbigt instrument. Mycket trubbigt. Förstår man inte det förstår man inte mycket av hur uppdraget ser ut.
Jag har tidigare skrivit på det här temat HÄR.
Det är ett samhällsproblem att andelen politiker i befolkningen minskar. Färre känner någon med ett politiskt förtroendeuppdrag vilket leder till en massa felaktiga uppfattningar som är oerhört svåra att rucka på. Media är sällan till någon hjälp i den folkbildningen.
Och nej, det här är inget försvarstal för Margareta Larsson. Hennes beteende är förkastligt.
Efter att ha skrivit många viktiga artiklar om hur människor utan uppehållstillstånd utnyttjas på arbetsmarknaden frågade Arbetarbladet vad några av oss politiker tycker. Svaren finns HÄR.
I fredags avslutade jag de här båda böckerna (läser alltid flera parallell) med samma tema. Nämligen hur barns kroppar blir till varor i mäns ögon.
Majgull Axelssons bok handlar om barn på Filippinerna och svenska män är en del av handlingen. En nära beskrivning hur sexuell exploatering kan se ut. Fokuset är också att skildra det.
En bön för de stulna utspelar sig i Mexiko och är en skildring av klassamhället, knarket och jobbigt familjeliv.
Båda mycket bra. Motsatsen till chick-litt kan man säga.
Sedan jag flyttade hemifrån har jag aldrig använt fenomenet hushållspapper i mitt boende. Vet ej varför men saknar det aldrig. Istället använder jag kökshanddukar frekvent.
På second hand finns ofta jättefina. Oftast oslitna och inte sällan med broderade monogram. I dag köpte jag sju stycken. Fem kronor styck. Högsta kvalitet.
Det är mitt bästa tips att köpa i andra hand.
Vi var några Socialdemokrater som skrev om vikten av Folkhögskolor och den verksamhet de bedriver där.
På detta svarar Sverigedemokraterna ungefär precis så som den som hade orkat fantisera hade kommit fram till.
En bärande tanke hos SD verkar vara att Folkhögskolor utbildar till arbetslöshet. Folkhögskolor ger sk allmän kurs. Citerar från Folkbildningsrådets hemsida: ”Allmän kurs vänder sig främst till dig som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning och är ett alternativ till komvux. Totalt deltog 12 420 personer i Allmän kurs 2014.”
Vi vet att det som många gånger är gemensamt för människor som är arbetslösa, är att de saknar gymnasieutbildning. Den kan man få på folkhögskolor. Precis som vi väl vill?
SD skriver:
”I takt med allt fler är arbetslösa vidgar folkhögskolorna sina kurser de erbjuder och grupper av människor som erbjuds att studera. I Bollnäs kan du som är intresserad av musik med fördel studera och fördjupa dig i ditt intresse. Vid Forsa folkhögskola kan du i sommar utbilda dig i att väva eller i ”basal kroppskännedom, zenmeditation och att få rikta blicken omväxlande inåt och utåt.” Vid Västerbergs folkhögskola kan du som är intresserad studera broderi eller dansa jitterbugg till swing jazz.”
Det är tydligt att SD missat att självklart måste vi sätt att föra vidare vårt kulturarv (som de annars säger sig värna) i form av bland annat hantverk och musik. Människor som har ett intresse för det hittar här ett forum. Vad är problemet?
Vad gäller kroppskännedom som jag upplever att SD närmast raljerar om, är det som att de inte alls känner till att människor drabbas av diverse sjukdomstillstånd där vägen tillbaka till något som liknar det liv de hade innan, kan vara just en sådan kurs. Okunnigt att tro annat.
I går besökte jag och Åsa Wiklund Lång, kommunalråd i opposition i Gävle Ponnyklubb. Den fina anläggningen i Skogmur har funnits i två och ett halvt år och där finns 30 ridskolehästar och ca 400 elever i veckan går kurser hos klubben. Gävle Ponnyklubb arrangerar tävlingar, engagerar många barn och unga samt håller kurser för funktionsnedsatta. Det finns ingen brist på engagemang, idéer och aktiviteter men något man önskar är mer utrymme för att bland annat kunna arrangera fler och större tävlingar.
Tack till Anita och Patrik som tog emot oss.
På bilden gjorde Klara oss sällskap.