Det här är en lördag med en tanke. Det vill säga ett ganska strikt tidsschema. Inkluderade avfärd från Norrala, vigsel, partiarbete på Agötorget och tvätt. Och en himla massa småfix, så där som det alltid är.
Var mycket roligt att prata med Brynäsgrannar på torget. Tvätt är väl halvkul. Ni vet hur det är!
Vigslar! Blir alltid så väldigt glad av dem.
Hade en krönika i Folkbladet i fredags.
För bland allt hitta jag finat fixade mappar med gamla kärleksbrev från olika killar (inte massor, men ett par stycken), block fulla med texter som jag och Tobias skrev till varandra i gymnasiet, när vi gick i samma klass och var kära. Jättekära faktiskt. Så kära att vi förlovade oss efter ett halvår. Jättesmart. På ett ställe hade han skrivit att jag inte borde lägga så mycket tid på föreningslivet och Ullie (underförstått mer tid på honom), för att det skulle inte ge nåt i längden.
Känns skönt att veta att han hade fel och jag rätt. Som vanligt. Ullie är stabil som fan, och föreningslivet har sannerligen fortsatt betyda mycket. Den relation vi hade tog slut för mer än tolv år sedan, och då har väl ändå det legat i karantän tillräckligt länge för att få skojas om offentligt? Om du blir ilsk Tobias, får du väl höra av dig …
Jag tänker att de som är några år yngre än mig får sådana här upplevelser av att städa gamla mejlboxar, men vet ni?! Där kommer ni inte att hitta ett sparat godispapper efter någon karamell han bjöd på innan ni ens var ihop. Och kanske det viktigaste, den personliga handstilen.
Förutom en gammal VeckoRevyn som gjorde fint reportage om oss (fattar inte varför vi tilläts se ut som Jorden snart ska gå under) hittade jag också det fina diplomet som vi fick motta på studentveckan. Precis samma tema. ”För deras förmåga att dras till varandra utan att någon förstår varför.” Fattar ju alla. Någon som dricker alkohol kan ju inte träffa någon som inte gör det. Så radikalt!
Nåja. Times changes. Och det kan var ariktigt bra, även om det var kul då. I bästa fall.
Efter att ha skjutit upp det något år vad det dags. Upp på högst belägna hyllorna i maskinhallen och få ner massa säckar och lådor med grejer jag bunkrade där när jag flyttade hemifrån. Lite känslomässigt att slänga allt gammalt skolmaterial (med något undantag för t ex berättelseböcker och gulligt Oö-prov). De här har jag gjort på kyrkans barntimme. Men exakt var höll Gud hus när t ex kopplingen gick åt pipan i Skellefteå? Var det en prövning?! Om det är så Gud hjälper (plus svält osv) så känner jag mig ändå ganska stabil i min ateistiska hållning.
Men barntimmarna har hjälpt. Jag kan Gud som haver … skitsnabbt, när som helst. Hjälper den också syriska barn? Fast det är med förbehåll ”den Gud älskar lyckan får”.
Efter att ha passerat den här reklamen ett antal gånger orkar jag inte mer:
Hej Markus!
Den här reklamen sitter på en pelare som jag ofta passerar. Jag kan inte låta bli att undra vem som 1) är målgrupp för det ni erbjuder här. 2) vem som egentligen har nytta av det här?
Om jag skulle skick en bild till er med mig på och fråga hur snygg jag är, vem bedömer det då? Detsamma gäller outfiten. Vad har ni för anställd expertis som på ett seriöst (?) sätt kan bedöma om jag är snygg och välklädd?
Med hopp om snabbt svar
Elin Lundgren
Markus Öhman är VD på 118800.
Inväntar ivrigt svaret.
Jag var nyss ute på en riktigt skön promenad vid vattnet. Nås av den sorliga nyheten att min riksdagskamrat Carina Moberg dött. Carina var under en period vår gruppledare. Sådana här besked är mycket svåra att ta in, ni vet hur det är. Det var, och så plötsligt är det bara inte längre. Alla styrka till familjen.
Carina blev 46 år och om jag förstått det rätt har hon varit drabbad av cancer. Med hänvisning till det jag skrev i går apropå att moderaten Johnny Munkhammar också han förlorade kampen mot cancern den här veckan, du kan inte styra cancer!
Cancer är ett av de fulaste ord jag vet. En av de fulaste sjukdomarna.
Vill tipsa om Cancerfondens sida om prevention. Det handlar om rökning, sol, kost, motion, alkohol och infektioner bland annat. Trots det, givetvis inga garantier.
Fick mejl till riksdagsmejlen där frågan ställs av en grupp som ska sätta upp teater och basera den på svaren.
Jag svarade som jag svarat tidigare:
Jag resonerar som så att det inte finns någon särskild mening med livet alls. Rent biologiskt finns livet till enbart för att fortplanta sig själv, utan att det egentligen finns någon särskild mening med det heller. Det betyder ju inte att individer som inte gör detta inte fyller någon funktion, utan alla finns för sin egen skull. Gäller maneter, träd och djur.
Det betyder att var och en får fundera ut sin egen mening. Min är att försöka bidra till att Jorden är ett bättre ställe när jag lämnar den, än den var när jag kom, och ha kul under tiden.
I går dog Johnny Munkhammar (moderat i riksdagen) i cancer som han levt med en period.
Johnny kämpade hårt för det han trodde på och mest troligt gjorde han också allt han kunde för att inte låta cancern vinna, men det gick inte. För tyvärr låter cancer inte sig styras.
Jag avskyr reportage som då och då dyker upp där människor som har haft cancer som berättar att de inte gav upp, att de bestämde sig för att kämpa. Och tidningarna hakar glatt på formuleringarna, eller kanske styr dem.
Cancer fungerar inte så. I så fall borde det betyda att alla de som dör av cancer inte brydde sig, gav upp. Så är det inte, de ville leva lika mycket som de som klarar sig.
Att dö i cancer handlar om att man fick cancer men tyvärr inte hade samma tur som andra. Inte att man inte ”bestämde mig för att det här ska jag klara”.
Börjar inse att det nog inte är helt sunt att jag är kass på att vila. Hur som helst, i kväll hade vi ett bra möte med arbetarekommunens VU. Här sitter jag på balkongen och efterarbetar det.
Socialdemokraterna i Gävle gör riktigt mycket den här hösten! Fina tider.
Jag har varit ute och gått. I sommar kan jag sjunga alla hits för jag lyssnar alltid på P3 Star när jag är ute. Var kanske 15 år sedan jag klarade det. Behöver inte lägga fokus på det jag hör då. Tränade på gymmet innan mötet. Blev spyfärdig men det är säkert bra.
Nu vågar regeringen antyda att Saudiarabien är en diktatur. Fint. Undra hur många riksdagsledamöter som tänker fira Saudiarabiens nationaldag som vi just fick inbjudan till?
Inte jag. Har jag inte samma rättigheter som män där, blir det inget festande här. Dessutom verkar de tro att vuxna kvinnor per automatik är gifta.