Jag utgår fortfarande en hel del från fysiska skivor med musik på. I julklapp fick jag en med Gävlebandet The Deer Tracks. Eftersom pojkvännen har känningar var den signerad och allt.
I kväll spelar de på Local Heroes-galan. Därför laddar jag lite med den nu, på ett förutsägbart sätt.
Gillar det lilla, lilla men viktiga budskapet Love is the way – the only way!
Dagen inleddes med en träff med Svensk Näringsliv, handelskammaren och Företagarna. Vi träffar dem regelbundet och pratar om allehanda. i går talade vi mycket om infrastrukturfrågor. Där är vi rätt överens. Vi pratade också om löner. Där är vi inte överens.
Stämde av mitt kvällsrecept med Lotta som är regionchef på SN och hon okejade det. Skönt. Men jag fick freestyla lite eftersom butiken inte hade grönkål (som jag heller inte visste hur det såg ut). Fick ändå ihop en mycket god pastarätt. Bestämde då att aldrig mer ha dåligt självförtroende gällande matlagning. Okej, det är inte kul, men jag är INTE dålig på det.
På eftermiddagen träffade jag en medlem i arbetarekommunen som jag tidigare inte haft särskilt mycket kontakt med, men hen ville stämma av saker och det blev ett mycket bra samtal. Önskade (på förekommen anledning) att fler gjorde på det sättet.
Satt med mejl och grejs en bra bit in på kvällen.
Den här fenomenala maten var färdig lagom till På spåret. Jag kunde ”melanin” men i vanlig ordning inte så mycket annat.
Gävle arbetarekommun är det mer formella namnet på organisationen som lika gärna kan kallas Socialdemokraterna i Gävle. Jag gick med sent sent 2004.
Jag valde att gå med i S för att jag ville vara med och utveckla politiken. Den klassiska ilskan vid köksbordet kommer man ingenstans med. För att det fanns och fortfarande finns massor av saker jag tycker kan bli bättre. I Gävle, Gävleborg, Sverige och världen. Jag klarar inte av att göra det själv och vill därför samarbeta med andra som tycker mer än mindre som jag.
Jag engagarade mig i två föreningar, S-kvinnor och Norra S-föreningen. Jag gick på arbetarekommunens möten och var en aktiv del i den debatt som jag tyckte/tycker var rätt livlig. Något år senare blev jag ersättare i styrelsen för arbetarekommunen. Där upplevde jag att för den som ville vara med och lämna ideér, göra saker fanns ett stort utrymme för det.
Jag har blivit mycket väl mottagen och fick förtroendeuppdrag inom kommunen. Främst var jag givetvis lärare och var det som kallades fritidspolitiker. Jobbade på dagarna (och lite på kvällarna så klart enligt uppdrag) och lade kvällar och helger på partiverksamhet. Det kräver nämligen ganska mycket att vara engagerad och ha uppdrag, något som många tyvärr inte förstår. Ibland inte ens i partiet.
Våren 2012 valdes jag till ordförande för Socialdemokraterna i Gävle. Lokal partiledare. Mycket, mycket stort och ansvartyngt. Svårt ska jag säga. Ibland riktigt svårt. Vi behöver många, kompetenta, uthålliga personer/medlemmar för att bedriva och utveckla både partiet och politiken.
I veckan skrev en person en debattartikel om vår verksamhet. Jag känner inte personen i fråga alls. Under det tid jag varit med kan jag inte minnas att han deltagit i någon partiverksamhet. Tråkigt, eftersom alla goda krafter som vill ta ansvar behövs.
I dag har jag och Ahmed ett svar publicerat. Där betonar vi många av de förändringar som skett senaste åren och som kommer att ske. Något vi sliter hårt med.
Ett exempel på ett slit i det lilla. När Stefan Löfven besökte Gävle i höstas ville jag och Ahmed jobba med ett upplägg där alla kunde få chans att ställa frågor på samma villkor och hinna med så många frågor som möjligt. Detta genom att stoppa skriftliga frågor i en korg. Vår grundidé var att kolla igenom frågorna för att se vad folk var mest intresserad av och försöka lyfta det. Det kallades censur. För att ingen skulle kunna misstänka oss för det lades alla frågor i en korg och så drog vi frågor eftersom. Trots det fanns innan en besvikelse över att man inte själv skulle få ställa frågorna i mikrofon. Vi ville välja bort det eftersom vi hade kort om tid och erfarenheten säger oss att några ställer frågor som mer påminner om egna föreläsningar. Och allra viktigast, alla vågar inte ställa sig med en mikrofon bland folk.
Korgkonceptet blev mycket lyckat. Efteråt fick vi väldigt mycket positivt från deltagarna, som också rest in från närliggande kommuner för att möta Stefan. Stefan själv tyckte att det var ett utomordentligt upplägg som fler borde ta efter.
En liten, liten förändring (förbättring?) som ändå kostar blod, svett och tårar. Det är skitsvårt att flörändra gamla strukturer men det måste göras.
I samband med dessa debattartiklar kom ett mejl från en person som löd:
Dessutom behöver vi fixa med att partiet ska framstå som proffsigt genom att hålla ihop till exempel våra loggor, grafisk profil och sådana saker. Ingen lätt uppgift då många är fritänkare. Oftast en lysande egenskap men inte när det gäller struktur i de enkla delarna som bara måste funka.
Artikel i Arbetarbladet i dag. Och här.
Det finns hur mycket som helst att jobba med och jag gör det varje dag och väldigt många timmar i veckan. Både tankeverksamhet och rent handfast.
Därför tycker jag det är så sorgligt att människor istället för att vara en del av lösningen väljer att gå ur. Det stärker inte partiet eller ökar chanserna till önskad valseger det minsta.
Jag vill passa på att ge en massa cred till arbetarekommunens tidigare ordförande Peter Bergström som gav mig och några till massor av utrymme för att föryngra partiet genom att ge oss en massa chanser.
Jag känner helt enkelt inte alls igen mig i bilden av att det skulle vara svårt att bli lyssnad på eller få ett utrymme om man vill ha det. Med respekt för att alla kan uppleva saker olika och alla äger sin sanning.
Peter är på det sättet ett föredöme för många socialdemokrater i ledande positioner.
Läser Riksdag & Departement samt många andra tidsskrifter som bunkrar sig på mitt bord och måste gås igenom översiktligt med jämna mellanrum.
Tidningen innehåller ett uppslag om månggifte. Citerar en liten del av texten som handlar om juristen Erik Mägi, specialist på alternativ familjejuridik.
Han tycker att de senaste veckornas diskussion om Centerns idéprogram präglats av en moralpanik: -Folk går i taket över hur människor lever. Debatten visar att det finns tydliga tendenser att fördöma, förlöjliga och osynliggöra dem som inte följer de traditionella normerna.
Jag tycker det säger det mesta, och påminner mig om förra helgen när jag tufft kastade mig in i en diskussionstråd om frågan hos en religiös bekant på Facebook som jag egentligen inte känner. Hen var sansad i frågan, däremot inte hens bekanta. Snacka om just fördömande och förlöjligande. Bristen på att kunna resonera och vrida på saker var total. Här är ett tydligt exempel på det.
I går följde jag med min kompis Jenny till framtidsmingel som arrangerades på Modebacke av Stockholms socialdemokrater. För de mellan 20-40. Jenny är egentligen från Ockelbo men har bott i storstan länge och ville nu gå på detta så jag följde med henne.
Det är jag glad för. arrangemang med tal, musik och festlig stämning. Massor av människor som slutit upp och visar en vilja att engagera sig i partiet.
Nåt att ta efter absolut.
Partistyrelsen föreslår kongressen att vårt prioriteringsdokument, för första gången, ska ha en portalparagraf. Det betyder att vi därmed tydligt sätter ned foten om vår politiska linje fram till och över valet 2014 – och den linjen är jobben först. Att vi klarar jobben är en förutsättning för vår framtida välfärd och allas våra möjligheter att själva få forma våra egna liv. Portalparagrafen slår fast att jobben är vår mest prioriterade fråga.
Portalparagrafen som vi föreslår lyder:
”Full sysselsättning är vår övergripande politiska prioritering. Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat. Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken. Vi socialdemokrater ska vidta de åtgärder som krävs och söka de allianser som är nödvändiga för att bryta arbetslösheten och få fler människor i arbete.”
Vi förnyar vår politik med jobben som utgångspunkt och har det senaste året lagt fram en rad förslag för fler jobb. I enlighet med portalparagrafen lägger vi idag också fram två ytterligare förslag inför kongressen.
Vi föreslår att kongressen antar ett mål om att sluta sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män. Det är oacceptabelt att arbetsmiljön för många kvinnor är så slitsam och stressig att de inte klarar av att arbeta fram till pensionen. Vi lägger också ett förslag som innebär att det vid offentlig upphandling ska tas hänsyn till sysselsättningseffekterna. Den offentliga upphandlingen är mycket omfattande och kan på ett helt annat sätt än idag användas för att ge jobb och bryta arbetslöshet
Måndagen i går blev en gedigen mötesdag. I Söderhamn hade vi mte med S Gävleborgs distriktsstyrelse på förmiddagen och på eftermiddagen ett större sammandrag inför bildningen av regionkommun. Alltså en typ av sammanslagning mellan landstinget och dagens regionorganisation, utifrån önskan om att hela landet ska bilda regioner. Arbetsgruppen har gjort ett bra jobb, även om några frågetecken givetvis kvarstår.
Valde att äta lunch på Rådhuskondis tillsammans med min syster och lille Lee. En ljusglimt naturligtvis.
Innan kvällens medlemsmöte med Socialdemokraterna i Gävle. Vi hade punkter på föredragningslistan om Framtidspartiet (som är ett förhållninggsätt med bland annat öppenhet, yngre företrädare mm), inför partikongressen, aktuellt läge i landstinget och den nybildade företagarföreningen.
Efter det hade jag en mindre sittning om ett dkument som ska skrivas. Ramlade hem vid 22-tiden och var nöjd med dagen.
Efter en bra dag med socialdemokratiskt prat i Hudiksvall väntar jag på tåget söderut för mer av sånt. Det går liksom inte att få nog!
Om jag som vanligt strulat upp tågtiderna? Joodå.
Jag såg Django i går. Innan visste jag att den hade haft premiär i fredags, att det är en Atarnino, att den är 2:45 långt och innehåller mycket våld.
Efteråt vet jag att den utspelar sig på tiden innan inbördeskriget i USA, således när svarta fortfarande var slavar åt de vita männen. Jag vet att den innehåller lysande skådespelarinsatser och att nästan tre timmar kan kännas snabbt.
Självklart ska ni se den.
Sedan i december är jag ledamot i Polisorganisationskommittén. Om den kan du läsa HÄR. Torsdag till fredag har vi haft möte, populärt kallat internat. Vi hade förmånen att lyssna på representater från bland andra Datainspektionen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnen, Riksrevisionen, Statskontoret, JO och JK. Detta för att det är instanser som i dag gör något som kan falla under tillynsbegreppet gällande polisen.
Det här med att djuploda i tillsynd, granskning, uppföljning … intressant och inte alls särskilt enkelt.