Författararkiv: Elin

Inte om man inte har några

Ibland kollar jag in en sida hos en ”motståndsman” på Facebook.

”Ställs allt på sin spets, kan man inte försvara sig med ord!”

Och jag tänker, nej … det är ju svårt om man inte tycker sig ha så många ord.

Okunnighet om andra människors särart

Billströms uttalande. I dag kan kanske ingen säga nåt om det bättre än Karin Pettersson.

Så här säger Stefan Löfven till Aftonbladet: – Människor ska inte delas upp efter hud- eller hårfärg i Sverige. Där måste man vara tydlig.

Kör en runda med Palme och Latin Kings. Eller om du hellre vill läsa:

”Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.”

S-Pedagogers syfte

GD gör en stor grej av detta med S-pedagoger. En förening med (i dag) 15 medlemmar som är lärare eller pedagoger och som har detta fastställda syfte:
S-pedagogerna i Gävles främsta syfte är att vara ett forum där lärare och pedagoger kan diskutera och utveckla socialdemokratisk skolpolitik. S-pedagogerna kan också vara en resurs för ex. Barn-och ungdomsnämnden och Utbildnings-och arbetsmarknadsnämnden. S-pedagogerna diskuterar och utvecklar socialdemokratisk skolpolitik bl a genom att initiera och erbjuda möten i form av ex diskussions- och temakvällar, motionsskrivande m m.
Den här terminen har vi planerat en aktivitet. I maj kommer Bengt Söderhäll från Högskolan och vi ska ha en öppen diskussion om skolans framtida roll.
I artikel och ledare antyds att föreningen skulle ha någonting att göra med undervisningssituationen. Jag fick tom frågan om det här är något som rasterna ska ägnas åt. Yeah, right att lärare skulle hinna det, om det nu någonsin skulle ha kommit på kartan.
Jag fick frågan om detta inte var exkluderande att ha en egen förening för en yrkesgrupp. Jag svarade att vi sedan länge har S-föreningar för olika facktillhörigheter och att alla medlemmar (och nästan alltid omedlemmar) är välkomna på alla aktiviteter.
Hur som helst, jag litar på att folk har en egen hjärna och faktiskt kanske ställer sig frågande till hur en moderat jämför detta med sådant som Franco och Mussolini gjorde.
Den första frågan jag fick från GD när de skrev en liten artikel i lördags var om lärare skulle vara politiskt aktiva alls. Det sätter ribban. Att utesluta vissa yrkeskategorier från att ha politiska uppdrag. Därefter har de nyanserat sig lite.
För övrigt fick jag frågan om vad jag varit för lärare, svarade på den. Sedan förvandlades jag till gymnasielärare. ”Slarvigt av mig, ber om ursäkt.” som reportern säger.

När Tele2 hittar på

Såg igår att jag fått en efaktura från Tele2. Med en avgift för anslutning till hemtelefoni samt samtalsavgifter från 2005 och till nu. Totalt ungefär 250 kr. Märkligt. Med tanke på att mitt hemtelefonnummer i dag är reggat hos annan operatör och däremellan har varit hos ytterligare en. Skickar ett mejl, berättar att jag inte förstår fakturan och inte kommer att betala.

Dam ringer. Förklarar att jag varit kund hos dom sedan 2004 och att min hemtelefon ligger hos dom med det nummer jag frågar om. Oklart däremot varför jag inte fått en faktura på nåt på åratal … Oklart också varför de tror att jag till betala en anslutningsavgift till nåt jag redan har (enligt dom). Prishöjningar hävdar hon. Och att jag ska ha fått ett brev hem om detta.

Jag kommer inte att betala någonting meddelar jag och hon säger okej och att hon ska avsluta mitt konto hos dom. Som jag inte visste att jag hade.

Ringer min nuvarande operatör i ett annat ärende. Förklarar situationen för dom, och de blir mkt upprörda på förfaringssättet och vet med säkerhet att det här numret är hos dom sedan nåt år.

Ville bara berätta. Om någon annan drabbats lika.

M och hårdare straff

Har sett M skymta förbi på nyheterna i helgen och förstått att de istället för att prata om sitt jobbmisslyckande har gjort det populistiska att prata om hårdare straff.

Frågan är om de förstår att de klyftor de jobbar så hårt på att få till i sig är en bidragande orsak till att människor känner sig chanslösa och att risken därmed ökar för att människor väljer den kriminella banan. Inte för att de är onda utan för att de upplever att det är det enda som återstår.

Våldsbrott hörde jag Reinis prata om. Hörde honom inte nämna hur stor del av dessa som är kopplade till alkoholkonsumtion och hur han tänker om det.

Och allt ska vara kärlek

Det här är en fristående uppföljare till Yarden. Yarden är en av våra moderna arbetarlitteraturklassiker.

Den här boken är en mix av en massa känslor och återblickar och uppföljningar kring Yarden. Det är klart att det känns. Men konceptet är inte helt enkelt att greppa. Däremot har jag en väldigt behållning av Lundbergs språk. Han är fantastiskt vad gäller att måla känslor med ord. Tänjer på våra språkgränser för att få det att passa perfekt.

Så värd att läsa.

Helgen vecka 11

Några av de jag tycker allra, allra mest om i hela världen har sovit här i helgen. Inte bara för nöje utan de var också anlitade för att göra nytta igår. Då var det världspremiär på mötesmetoden ”Påverkanstorg” för Socialdemokraterna i Gävleborg. Vi höll till på slottet i Gävle och nu är mycket arbete inför nästa sammankomst på distriktsårskongressen i april gjord. Häftigt var det!

Innan de kom i fredags svängde jag in på en av mina favoritblombutiker och köpte videkvistar, pärlhyacinter och den här vita skönheten. Jag är verkligen svag för växter. Hade jag varit mer konstnärlig hade florist varit min grej.

Bäst av allt var ändå sent i går kväll. JAG VANN SCRABBLE. Mina vänner (och Markus) är erkänt skickliga med orden och klurigheten. Jag kan minnas en gång någonsin tidigare som jag vunnit och vi har spelat rätt många omgångar av brädspelet. Jag har inte gått digitalt. Nu kanske jag aldrig behöver spela mer.

I detta nu sitter min mamma i en bil med en hund. Liz ska flytta hem till oss. Denna underbara varelse som jag siktar på att träffa nästa helg. Med andra ord, det blir också en kul helg.

 

En av de första med hen

Hej, Jag håller på med en artikel om förekomsten av pronomenet hen i riksdagen.Du är ju en av de riksdagsledamöter som har använt ordet i en motion (om pappors möjlighet att begära faderskapstest), och jag undrar bara:

* Vad tycker du om ordet hen? * Hur ofta har du använt det? * Varför använder du det i motionen?

Tack för hjälpen på förhand! Mvh Lova Olsson, reporter på SvD,

Hej! Jaså, jag har inte uppmärksammat att jag var en av de första med det var ju bra.

Jag tycker det är ett alldeles utmärkt könsneutralt pronomen.

Jag har använt det i kanske fem-sex års tid i sammanhang där det har passat. Minns hur jag pratade med mina elever om det när jag var lärare och tipsade om det. Skulle absolut kunna använda det mer.

Jag hade ingen annan tanke med det än att det språkligt passade alldeles utmärkt.