I dag har jag varit på Högskolan i Gävle, inbjuden av S-studenter. Pratat med de som pluggar där. Som vanligt, samtalet är viktigast och roligast.
Författararkiv: Elin
Att orka
För att orka, vara redo för det mesta krävs inte bara styrka i psyket utan lika mycket styrka i kroppen. Jag var så jäkla bra med min träning. Oj vad jag tränade.
Och så kom den här, den värsta vintern ever ur sjukvinkel. Från att nästan aldrig ha varit förkyld till att vara ständigt förkyld och annan sjuka. Behöva sjukanmäla mig till och med för fjärde gången i livet.
Resultatet, hinner aldrig komma på rull med träningen utan det har blivit några småstänk då och då.
Nu känner jag mig (nästan) frisk och nu har jag tränat två gånger på två dagar. Det är en trend att hålla i.
Svar till Centerkvinnorna
Fem medlemmar i Centerkvinnorna skrev en i stora delar bra text i Arbetarbladet nyligen. Pekade på jämställdhetsproblem, ville ge gruppen kvinnor mer makt i samhället. Dessutom berättade de att de varit på partikonferens.
Ingen lösning alls?
Så jag skrev det HÄR.
”Vi socialdemokrater ser samma problematik som ni ser och för att komma vidare har vi en hel del olika förslag. Många kvinnor jobbar ofrivilligt deltid. Vi vill att alla ska ha rätt till heltid. Vi vill också sätta stopp för visstidsanställningar, förbättra kvinnors arbetsmiljö och satsa på barnomsorg på kvällar, nätter och helger. För att öka jämställdheten i samhället vill vi verka för ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.”
Näringslivsdialog
I går morse var jag i Svenskt Näringslivs regi ute på en slags dialogpromenad genom Gävle. Iklädda oklädsamma varselväster och i mitt och Pernillas (OP Assistans) fall hårt bevakade av ett filmteam som avbrött oss med frågor om vad vi pratade om nästan så vi inte hann prata om nåt. Men det gjorde vi och en av de saker jag vill dela med mig från Pernilla är att hon inte trivs i synen som en del personer har på människor som driver företag, att de skulle vara giriga och elaka. Ett litet antal företagare, som kanske är i alla fall främst intresserade av vinst, kan inte få skapa den allmänna bilden av företagare.
Den här morgonen har jag varit på Stadshuset och lyssnat av när Gävle kommun bjudit in till Näringslivsfrukost. Vid vårt bord pratade vi mkt om kompetensförsörjningen, att vi kan hitta den i den egna myllan. Men det kräver att föräldrar (och alla?) har ett annat synsätt, en annan attityd när det gäller att coacha fram våra unga och ingjuter i dem att de KAN.
Mötesplatser, jag gillar det så mycket!
Jag tycker om att cykla
Jag har cyklat en hel del i mina dagar. Inte så utbyggd kollektivtrafik där jag bodde. Jag biter mig i tungan när folk i Gävle inte är nöjd med halvtimmes trafik. Inte läge att säga ”vad sägs om var tredjetimmestrafik?”.
Hur som helst. Många år hade jag inte en cykel. För två år köpte jag en. sedan blev den snabbt stulen, sen kom den lite lustigt tillbaka men i behov av rust.
Nu har Markus hjälpt till med det och jag har susat fram en del. I dag till Plantagen för att köpa en nu kruka och därmed kunnat fixa det sista med växterna inför sommaren.
Det är en skön frihetskänsla i att cykla. Och friskt är det.
Större delen av dagen har dock ägnat sig åt politiskt arbete. Nu har jag så klart partiledardebatten på i bakgrunden under tiden jag gör annat jobb.
Skolan
I veckan kom Skolverkets rapport om läget i skolan.
Det ser ju inte alls bra ut. Vi visste det egentligen, vi ser att resutlaten sjunker. Vi visste också att det är så att den som har högre utbildade föräldrar klarar sig bättre. No news egentligen, men hur många gånger ska det behöva sägas innan nåt görs?
Utifrån skolbesök jag gjort på slutet och av det som sägs i rapporten konstateras det vi vet, det fria skolvalet är ett problem. En rektor sade till mig att vi aldrig, aldrig kan få en jämlik skola så länge systemet fungerar som det gör i dag. Skolverket säger ”ett genuint dilemma”.
Enligt Ekström kan man göra mycket med dagens regler för att likvärdigheten ska öka. Kommuner kan till exempel se till så att resurserna fördelas jämnare mellan skolor.
– Kommunerna och fristående skolor kan också anstränga sig så att de allra mest erfarna och skickliga lärarna finns på de skolor där de behövs mest.
Problemet är ju att friskolorna, som många gånger har elever med bättre stöd hemifrån, inte ingår i fördelningen på det sättet. De ska ha lika mkt som kommunen lägger per elev till sina elever. I kommuner med stor andel i friskolorna blir underlaget för fölrdelning mindre och därför overksammare. Vad gäller att se till att rätt lärare är på rätt plats säger jag JA.
Vad säger Jan Björklund, ansvarigt statståd? Ur artikel på från SvD
Angående slutsatserna i rapporterna från Skolinspektionen och Skolverket att det finns stora klyftor inom skolan, säger Björklund:
– Klyftorna är för stora tycker jag, och det är ett par saker vi måste göra.
Bland annat vill Björklund återgå till mer ”katederundervisning” eftersom han anser att metodiken att eleverna ska ta mer eget ansvar för sin undervisning förstärker klasskillnader.
– Det andra är att jag vill att vi ska införa en lag med krav på kommunerna att fördela resurserna efter socioekonomiska kriterier, säger han.
Vad är det Björklund menar med ”katederundervisning” egentligen? Allt handlar väl om att anpassa metodiken efter gruppens behov.
Jag är helt övertygad om att framgångsfaktorn är rätt personer som lärare. Lärare som gillar ungarna, som gillar sitt ämne, som får fortbildning, som får rätt förutsättningar för att kunna lösa uppgiften och som vill bygga relationer med och kan leda de barn och unga som de jobbar med.
Resonerade frågan med person med 40 års erfarenhet från arbete i skolan och som också hen förfasas över tron på ”katederundervisning”. ”
”Jag hann verkligen uppleva både den och närhet till elever med personlig kontakt och att våga ge information som elever tar ansvar för när de blir sedda och ges personligt engagemang. Det är närhet och personlig kontakt mellan elev och pedagog som ger resultat!”
Jenny Wennberg på Arbetarbladet säger det som måste sägas under rubriken B-barn i B-skolor. LÄS HÄR
Glöm inte, varje unge är allas unge!
Tycker så mycket om
Jag har alltid tyckt om krukväxter. Jag har ganska bra hand med sorter som inte är ”blommande”. Någon tjockbladad porslinsblomma funkar och så, men helst ”gröna växter”. Enkel ampellilja är en favorit, men också suckulenter.
I eftermiddag har jag (efter att ha sålt lotter på Fjällbacken) ägnat stor uppmärksamhet åt mina växter. Så länge det fanns jord kvar delade jag växter, planeterade om, satte lite skott och allt vad man behöver göra för sina gröna kompisar. Någon fick komposteras, andra förökade sig betänkligt.
Kruklagret minskade en aning, lite trängre på fönsterbrädorna och nöjdheten stor. Lite sol på det här så är alla glada.
Kanske inte mina naglar. Eftersom de är sönderpillade på ett sätt de inte varit sedan mellanstadiet har jord krupit in så inte ens den ivrigaste nagelborste kan göra något.
Det där med hästar -inte vilket intresse som helst
Mycket olika böcker
Tidigare berättade jag att jag fått Maria Svelands Hatet som spontanpresent av min kollega Åsa. Läste ut den förra veckan. Det är en bok som synts på olika recenssionssidor och oftast fått bra recenssioner utifrån att den handlar om ett viktigt ämne. Någon av damtidningarna tyckte den innehöll för många ”personliga vendettor”. Det är en av sakerna jag tycker är klokt att bygga en bok kring, hur enskilda människor beter sig, eftersom många av samma ger mönstret, och det finns många av samma.
Jag tycker om att Maria betar av bakgrunder till olika fall och intervjuar inblandade i den mån det går. Hon blandar det med vad hon själv upplever under tiden utifrån sin egen situation. Det är naket och utlämnande. Precis på det där sättet som jag tror att många provoceras av. Att man inte får bli ledsen eller ”bry sig” eftersom man är offentlig person.
Som om det offentliga gör en mindre människa, mindre känslig. Inte precis tyvärr.
En bok av helt annat stuk är Från loppis till salong av Ida Magntorn. Det finns många av den typen nu, Do it yourself-varianterna. Mer eller mindre lyckade. Den här är mycket trevlig. Trevig är verkligen helt rätt adjektiv. Projekten är helt lagoma och därför genomförbara. Bilderna fina. Känslan att hålla boken i sina händer är fin.
Apropå böcker så har jag missat bibblans nyöppning i dag. Får kika vid annat tillfälle.
Besökt gränspolisavdelningen på Arlanda
Under förmiddagen har jag fått ett antal timmar av Peter Mattsson som är kommissarie/sektionschef för gränskontrollenheten/flygsektionen.
Han har berättat för mig hur de jobbar, visat siffror och svarat på mina frågor. Vi har pratat om utlänningslagen och hur de arbetar för att följa den.
Jag är, som alltid, glad över människor som tar sig tiden att berätta om det de gör. Och det måste vi nog, för förtvivlat många tror att de vet. Utan att veta. Ibland jag också.
Tack Peter.