Författararkiv: Elin

S-kvinnor i Gävle 110 år

I dag har det varit jubileum. Lena Sommestad pratade politik, Helene Rådberg talade om föreningens historia och Sara Kreft sjöng. Allt levde upp till förväntningarna. Detta toppat med en härlig buffé som restaurangen på Konstcentrum levererade.

För er som ska boka arrangemang i GÄvle kan jag minst sagt rekommendera att beställa den.

Som fond bakon talarna lyste hela tiden ett foto av S-kvinnors första styrelse i Gävle. 1903. Fem kvinnor som målinriktat tittade på oss. På de här 110 åren har deras kamp gett stora resultat, andra kvinnor har tagit striden vidare.

Och vi som ser vet att det är en hel del kvar, därför behövs kvinnoklubbar. Ojämställda löner, en barnomsorg som inte täcker obekväm arbetstid, mäns våld mot kvinnor.

Endast organisering och hårt arbete gäller.

Om du är kvinna, var med. Eller åk snålskjuts! 😉

 

Företeelse partiaktiva borde sluta med

Spontant.

I mitt Facebookflöde rullar ofta bilder från olika större eller mindre politiska möten. Ofta visar de en klick människor i en skapligt tråkig lokal. Inget särskilt händer på bilden och motiven är inte medvetna om att bilden tas.

Ofta finns en text till: Vi har en riktigt rolig planeringshelg!

Problemet är att bilden sällan matchar texten. Det ser ut som ett skittråkigt möte bara.

Jag, av alla, vet att det kan vara superkul, det är inte det. Men genom att kolla p åen sådan bild kommer ingen att lockas att syssla med politik.

Tips bara. Till oss alla.

Kristian Lundberg i Gävle

Jag hade längtat länge till i går. Då skulle jag ha förmånen att få lyssna till Kristian Lundberg.

Kristian har gett ut ett stort antal böcker sedan 1991 då han släppte din första bok. Jag har hittills bara läst två av de färskaste. Yarden och Och allt ska vara kärlek.

Jag köpte den senaste i helgen, En hemstad: Berättelsen om att färdas genom klassmörkret, för att få den signerad.

Kristian berättade att det skrivna ordet blir vårt kollektiva minne. Därför är litteraturen viktig. Inget nytt, men jag tycker om sättet han talade på det eftersom kontexten handlade om det samhälle vi byggt den senaste tiden. Ett egoistiskt, individualistiskt.

Vi gillar inte systemet som det ser ut men vi är fast i det ändå. Vi vill inte hålla på att välja välja välja men vi gör det, för att det blir så. Men vi måste orka se, måste orka ta striden. Var och en av oss orkar inte själva, men tillsammans.

Fritt tolkat av mig.

Nedlagt

Ni minns, i sommar var det lite i media att jag valde att anmäla en del kommenterer på min blogg. Detta för att de var över gränsen för hur man uttrycker sig till andra människor, om andra människor.

Jag har haft kontakt med polisen efter detta så när det här kom på posten i dag var det ingen överraskning, utan snarare skriftlig bekräftelse.

Vad tycker jag om det? Tja, så är det. För mig och för massor av andra som utsätts för det här på daglig basis. Det finns inte tillräckliga redskap för att hejda de män som vill trycka till kvinnor som väljer att ta plats.

En stor talare

I dag är det femtio år sedan King hölll sitt berömda I have a dream-tal. Kan läsas HÄR.

Femtio år. USA har en svart president, men klassklyftorna i USA är stora. De svarta är fattigare än de vita. Det räcker inte med en färgad president.

När jag bodde hemma hade jag en stor anslagstavla på vilken jag satte upp sånt jag tyckte vad klokt, gulligt eller minnesvärt. En del av det har jag scrappat ihop i en liten bok för att bevara på bästa sätt.

Minns alltid Kings ord.

King är representerad och citatet är väl värd att minnas. Och agera efter.

En tisdag i augusti

Jag har haft en tröja som mormor stickat i dag. Trots att den är luftig och kortärmad fick den bytas till tunnare i lunchtid. Men snygg!

På förmiddagen träffade jag människor som är i FAS 3 och pratade politik. Särskilt fokus arbetsmarknad.

Inledde eftermiddagen med höstens fjärde PT-träff. Det betyder att jag nu i tre veckor haft strikt träningsschema och vissa matrestriktioner. Det är å ena sidan svårt, men å andra sidan lätt. Olika i olika situationer. På konferens med smarrig fikabuffé, horribelt. Hemma helt okej. Störst utmaning är att hitta tiden, välja träningarna (har gått hittills) och att försöka äta regelbundet när jag alltid är rörlig och på väg.

Hem, duscha, mejla viktigaste mejlen. Och så iväg till kyrkovalsarbete. Ringde runt till medlemmar för att påminna de som är med i Kyrkan att rösta. Idel glada svar. Pratade lite längre med några som blev glad att just jag ringde, som inte haft möjlighet att träffa mig tidigare. Blev en rätt sen kväll hem, men inte senare än att jag lagat mat.

Gårdagskvällen och i dag … Det är verkligen kanonkul att göra partiarbete tillsammans med kamraterna! Väl jobbat alla som hittills gjort insatser. Det är några veckor och en hel del aktiviteter kvar.