Författararkiv: Elin

Klimatet, vi måste göra det tillsammans

EL Klimat (002)

Jag är snart 43 år. Jag har levt med insikten om den ökade växthuseffekten och de risker som den kan föra med sig alltid.

Jag vet inte hur skriften ”Det naturliga steget” distribuerades på 80-talet. Med tillhörande kassettband. Men jag både läste och lyssnade flera gånger. Hela min skolgång, från grundskolan till högskoleutbildning har klimatproblematiken genomsyrat. Jag har själv undervisat om den.

För femton år sedan trodde jag att ”vår teknikutveckling kommer att lösa det här”. Med ”det här” menar jag både klimatfrågan och miljöfrågor av annat slag.

Det tror jag inte längre. Att det är vi som bor i rika länder som står för den största problematiken är självklart. För att vi har råd att konsumera, resa och göra det där som tär på jorden. Kräver det. Som om det är en rättighet.

Det finns fortfarande gott om människor (vågar jag generalisera och säga att min uppfattning är att det främst är äldre män) som har tusen skäl till varför allt kring både klimat och miljö är strunt. De berättar ”kunnigt” om att variationer alltid förekommit och ifrågasätter exakt allt som skulle innebära att de behöver ändra minsta lilla ting i sitt liv.

Politiker på alla nivåer har ett ansvar. Vi behöver göra ännu mer. Ibland kommer scenariot att vara att göra det minst dåliga av flera dåliga alternativ. Kommer det att bli en kostnad eller utveckling där omställningen kan gynna de i det ekonomiska systemet som hoppat på rätt?

Att diskutera ekonomin känns som en struntsak när det handlar om planetens överlevnad så som vi känner den. Men samtidigt, ekonomin är troligen det starkaste styrmedel som vi har. Det som räknas. Det vi använder för att styra. Funkar det ekonomiska system vi har som ram i en tid då vi står inför behovet av den här omställningen?

Jag har nästan inga svar. Jag har bara frågor. Men vi måste prata ännu mer om dom.

I sommar har det varit hett hett hett, det har brunnit. Svenskar på semester runt Medelhavet berättar att det är konstigt att sitta och dricka drinkar och titta på när elden förstör. Det väcker ilskan inom mig. Så mycket människan i ett nötskal. Vi flyger till bränderna för att ”slappna av” mitt i en pandemi. Inte vet jag varför, för att vi ”förtjänar det”?

Vi verkar ha fått en skev bild av vad som är ett gott liv. Jag, precis som ni, har funderat mycket på det de senaste åren. I förhållande till saker, förväntningar, konsumtion och relationer. Också där är det främst frågor.

Lite landar jag i den här sägningen när det gäller oss i länder som har det mer förspänt: Människor spenderar pengar som de inte har på saker de inte behöver för att imponera på folk de inte tycker om.

En del personer byter kök som om det inte finns någon morgondag, livets mening verkar för många finnas på en het strand i Thailand, vår konsumtion av kläder har ökat otroligt. Jag dricker hellre lightläsk än vatten.

Rent vatten, ren luft, mångfald bland arter, näringsrik mat, mediciner och sjukvård, tryggt boende, kunskap. Det är exempel på sådant som är basvaror.

Hänger samhällets utveckling där den psykiska ohälsan ökat, självmedicinering, flest prylar när man för vinner, övertidsjobbande och stress på något sätt också ihop med de varningsflaggor som finns för klimat och miljö? Går det här att hitta ett annat sätt att leva som funkar ihop, ger det winwin-effekten?

Många sommarpratare har haft miljö och klimat ur olika aspekter som fokus i år. Det ligger i tiden förstås. Jag uppskattar det så mycket. Det är vår basics. Vi är INTE frikopplade. Vi är snarare ingenting om det inte funkar.

Jag har läst ledarskribenter som kräver mer från politiker (rätt) för att var och en av oss ska behöva tänka mindre på vårt eget ansvar (fel).

I en ödesfråga för oss alla, hur ska någon enda person kunna säga att det där inte angår mig? 

En sak är helt säker, vi använder inte försiktighetsprincipen i hur vi förhåller oss till hur vi använder jordens resurser. inte på något sätt.

 

I dag börjar Gävle Pride!

 

happy pride

Om detta har jag och Daniel Andersson skrivit tillsammans HÄR.

Utdrag: ”I Sverige och i resten av världen finns människor som reagerar starkt negativt när de ser en Prideflagga. Flaggans betydelse är stolthet och mångfald för HBTQIA-personer samt respekt för medmänniskor och tolerans. De krafter som inte önskar detta kommer att göra vad de kan för att den inte ska finnas på podium i beslutande församlingar eller hissas i kommuner. Somliga försöker göra gällande att pridefärgerna skulle ha en politisk inriktning utöver det nämnda. Falskt naturligtvis.”

Nu är det igång!

solros

Den här måndagen var en rivstart! Digitalt möte! Besök på expeditionen både hos arbetarekommunen och partidistriktet med korta avstämningar. Jag har mejlat en massa, förberett utskick och avrundade kvällen med att skriva ett utkast till en debattartikel.

Detta illustrerar jag men den fina solrosen som nu sprider gul glädje omkring sig i rabatten. När den kom var den en decimeterhög, ämlig stängel planterad av barnet på Wij-trädgårdar med skolan. Vi har tagit hand om den och belönats rikligt!

Vad har hänt i helgen?

Andreas kom förbi och hämtade mig när ridlägret var slut. Jag var också slut. Är det åldern? Kanske.

Kommer hem och upptäcker att den älskade hamstern är död. Alldeles hård ligger hon i buren. Dött när hon varit på väg någonstans. Vad ledsamt det blev. Jag bäddade in henne i tyg och vi gick ut i mörkret och grävde ner henne nära hemmet.

På lördagen vigde jag fem par i rad. Sedan åkte vi på ett födelsedagskalas, vars viktigaste ingredienser förutom tårta och folk var en råtta och en hund som fångade råttan. Kom hem ett på natten.

I dag gick jag upp tidigare än jag brukar. Kunde inte somna om när Andreas åkt till jobbet. Jag har tvättat massor av tvätt, lyssnat på radio, pratat med en vän från Afghanistan (som inte är där) om läget som just nu är vad en minister skulle säga ”mycket allvarligt”. 500 meter från där jag bor brann det i en återvinningsanläggning för några dagar sedan. Det luktar fortfarande brand här. Men det är ju ingenting. Ingenting. Och ja, vad som händer i Afghanistan och andra konflikthärdar är något som angår oss alla.

De kära krukväxterna har också fått en genomgång. Jag har tvättat av alla saker som tillhörde hamstern och de står nu och torkar. Ska jag få en ny? Kanske. Sedan.

Och givetvis samlar jag inte på palettblad. Inte alls, som sagt. Men är ändå glad över att jag i morgon ska byta till mig två varianter.

Har förberett ett kvällsmöte. I kväll är det jobb nämligen. Det blir roligt.

Alkohol är så mainstream det kan bli

rebeca

”Jag tänker också på hur icke-upproriskt det är att supa i ett kapitalistiskt samhälle där vi ständigt matas med reklambilder av alkohol som härligt, avkopplande och lite busigt”

Jag läser Rebecka Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka med” där hon berättar om sin alkoholism.

I den där meningen fångar hon elegant en viktig kärna i det jag uppfattar som mångas förhållningssätt till alkohol.

Helg, semester och festlighet manifesteras med glatt leende plus flaska/glas. Ibland bara det senare. Som det yttersta beviset på att här är det fina tider och high life. Alkoholen som symbol för ett önskvärt tillstånd.

Det är klart jag aldrig har förstått vurmen. Jag som inte dricker. Jag blir bara uppgiven över med vilken enorm kraft alkoholindustrin har lyckats fånga så många att hjälpa till att sprida budskapet.

Köp fler flaskor så blir allt topp! Det är lite otäckt.

Tänk om det var så enkelt att alkohol och andra droger på riktigt kunde fixa våra problem och lyfta våra liv till oanade höjer.

Tyvärr är det inte så, så det vore fint om vi slutade låtsas. Slutade gå på det alkoholindustrin vill att vi ska göra. Att spela med i att livet blir glittrigare när vi når botten på flaskan.

Hon skriver vidare: ”Jag har sparkat nazister på smalbenen och hållit feministiska brandtal i tjugo års tid. Men att sluta dricka är det mest radikala jag någonsin tagit mig för.

Tycker alla kan läsa boken. Nu.

rebeca2

Sommaraktiviteter

Pandemisommar två är lugn förstås. Det har gått en och en halv vecka ungefär sedan jag tog min andra dos. Restriktioner av olika slag gäller fortfarande men små nöjen går ju bra. Bättre i sommar än förra sommaren.

Tänker att det inte blivit så mycket mer än läsning, men det är inte sant. Det har varit många små roligheter.upp6

Jag har varit hemma i Norrala ett par gånger. Inte sådär väldigt långa stunder, utan lite uppstyckat. Men jag har hunit umgås med dom känner jag. Roligt var att träffa en gammal klasskompis och hennes dotter, som bott i USA ungefär 20 år och som jag inte sett sedan dess. Hade väldigt fina timmar med dom.

upp4

Ursprungsfamiljen åkte till Furuvik. Mest för barnet till syrran till höger skulle få åka karuseller. Jag åt två sockervadd. Systern med.

upp2

På Wij Trädgårdar har jag bara ätit lunch och/eller varit på studiebesök som politiker. Nu åkte jag dit själv för att spankulera runt. Blev glad i alla växterna förstås. Växtlighet är det häftigaste. Och den goda lunchen kan jag prata om länge. Fin var den också. Obs, det är inte den på bilden, om någon nu skulle tro det.

upp1

Vi har inte så många saker i vår lilla trädgård, men vi har en väldigt stor hallonbuske i alla fall och den levererar så ingen kan klaga.

upp10

Det arrangeras konserter på Östra berget på torsdagarna i Söderhamn. Jag var på den första med en god vän och tittade på Engmans kapell. Älskade favoriter. Aldrig blir man besviken.

Är det bara jag som gillar att konserter nu för tiden är lite så här uppstyrda för publiken plus skönt att sitta? Är ju ingen ungdom längre osv.

upp5

Vi åkte till Värmland en helg då vänner gifte sig. Det var det varmaste av väder så vi behövde köpa hattar för att klara oss från solen. Men ni kan vara lugna, jag tror inte den passar skitbra till folkdräkten. Som i sin tur inte passade så bra i värmen. Så när jag hade förrättat klart så bytte jag om till något lättare. Det bjöds på härlig fest och massor av gott att äta. och det var fint att åka iväg med A en helg. Så nej, jag hade inte hatten när jag förrättade heller. Inte ens hårsnodd hade jag. Lärdom för nylånghårig: Ha det.

upp7

En dag lyckades vi samla kompisgänget om fyra till en hel eftermiddag med pizza och prat på en altan i skuggan. En hade sin hund med sig. Det var en så bra dag!

upp8

En annan dag var vi i Växbo med mormor och moster och kusin. Mormor bjöd på mat och fika och det var toppen!  När de åkt stannade vi kvar lite för att titta på mer. Så här går några av mina viktigaste: Mamma, Liz, Sara, Lina och den pluttiga.

upp9

Förra veckan när vi längtade om mest efter regnet i Gävle men det inte kom något åkte jag och Andreas till Hudik för att se Miss Li på Hudikkalaset. Så fort vi satte foten innanför entrén kom regnet. Men vi hade regnkläder från topp till tå och klarade oss alldeles utmärkt. För det gör man i regn om man har kläder och framför allt om man har ett sug efter konsert och Miss Li. Hon var jättebra. Inget mesande om att prata om hur mycket det regnade. Hon körde på tills hon var helt dyngsur. Som en äkta entertainer. Gillade att det var mest musik och inte så mycket mellansnack och taget att presentera musikerna en i taget då och då. Annars brukar det vara tråkigaste stunden på en konsert, när Anders på gitarr ska dra ett litet solo, efter Peo på trummor, Kalle på synth osv. Så mycket bra.

Generellt att hinna träffa familj har väl varit bäst.

Den här veckan som kommer blir det mer av sommarkul, men också det sista för sedan är allvaret stort och tungt igen. Mitt sista år i riksdagen väntar! Vi kör på osv.

Det är ingen samling

Och det är viktigt att påpeka det eftersom jag undviker att samla saker pga blir lätt manisk då. Eller som jag sett att influencers kallar det, besatt. Jag vill inte vara något av det.

Men under sommaren har det ramlat på mig olika paletter ändå, Eller coleus som det heter på latin och man använder när man är lite mer internationell. På instagram och så.

Som en del av att inte verka alltför upptagen gör jag en grej av att inte veta deras namn. Men får ändå erkänna att några sorter satt sig när jag lite lätt surfat.

Hur som. De här gamla kompisarna har jag ju haft länge länge. Gör en alltid glad. Kraftig sort med stora färgskiftningar beroende på ljustillgång. Har en stor rackare på uteplatsen nu som jag låtit sticka iväg en aning.

palett2

Den här sorten är alltför vacker för att inte vara extra kär i.

palett4

I höstas fick jag den har av en vän och den är levnadsglad må jag säga. Växer kraftigt, snabb att skjuta rötter i vatten, blir stor och har blommat mest hela sommaren.

palett6

Mormors fina variant förstås. Hämtat nya skott hos henne då den förra dog under vintern. Ibland bara dör de från mig.

palett3

Den här fick jag av grannen när vi flyttade hit för ett år sen. Gul och skir om vintern men slår över i rosa i sommarljuset.

palett5

Och så en himla massa här på tillväxt. Som jag fått av kompisar, mamma, svärmor och kanske faktiskt också köpt någon. Så väldigt trevliga är de när de står där och pyser.

palett1

De ska enligt alla kunniga äldre tuktas skapligt (men man gör ju som man vill och somliga gör ju tex roliga träd eller flätar stammarna) och då blir det ofta skott över. Som ju rotar sig snabbare än ogräs i vatten. Så jag har också spritt ut lite klorofyllkompisar hit och dit. Det är roligt.

Senast igår när vi var på fika hos kompisar så fick de fem färdigrotade sticklingar av lika många sorter. Rolig grej ju.

En syster och en syskonunge var här föra veckan och som aktivitet hade jag att plantera det jag förberett åt dom. Ungen tyckte jag kunde göra det dock, för hon ville inte skita ner händerna. Så fick det bli.

Hoppas du har framgång med dina krukväxter!

Det är sommar. Det är vatten.

sjö1 sjö2 sjö3 sjö4

Även om jag inte är den som går i främsta ledet när kroppen ska i vattnet uppskattar jag en god sjö. Men på bilderna är det både sjö och hav. Som det blir när vi bor som vi bor.

Längst upp Sandbankarna i Skutskär strax efter solnedgången. Vi ville visa ett besök hur snyggt det är. Magiskt ljus.

Sedan en bild från kvällsdopp med syskonbarn i Florsjön. Sjön där jag själv gick i simskola.

Och så en sen natt i Skärså.

Och sist en dagbild från Järsjön sär jag var med mina systrar.

Med hopp om mer vatten att titta på och kanske bada i!

Mitt första dopp för i år var inte på något av de här bilderna utan i ett strömmande vatten i Skutskär. Det var kul.

Statsministeromröstning i dag

Resan började i går. Vi var ombedda att vara i Stockholm från morgonen, fullt begripligt så vi inte sitter fast någonstans på vägen. Skulle ha varit framme 22:30 men tja, tack vare tågets problematik blev det strax efter midnatt.

Började dagen med att göra en kort kort radiointervju på morgonen. Från sängen. Där jag får svara på frågan om jag kommer att rösta ja eller nej till Stefan Löfven i dagens omröstning. En helt vettigt fråga att ställa till en ledamot från Stefan Löfvens eget parti förstås.

Mötte upp kollegor för lunch och en milkshake. Sedan satt vi i tryckkokaren en dryg timme. Otroligt varmt inne i kammaren. Alla partiföreträdare och den civiliserade vilden höll onödigt långa prat om det var och en tyckte var viktigt. Sen tryckte vi. Och Stefan Löfven valdes till statsminister igen. Skönt.

Så samlades vi i S-gruppen för ett kort möte med avstånd. Vi fick veta att vi var duktiga och att vi skulle vara lediga nu. och så fick vi en bulle.

En halvtimme senare hade vi ett planerat gruppmöte digitalt som varade några minuter och i stort sett var samma sak. Minus bulle. Därför sämre.

Snart är det dags för mig att åka norrut men ska först ta mig genom ett äckelvarmt och blött Stockholm till centralen. Har ett paraply i alla fall. Jag är ingen amatör.