Författararkiv: Elin

Elindagen

En av de viktigaste dagarna.

Den här namnsdagen har jag firat med sambo, systrar, syskonbarn, moster och föräldrar i mormors hus. Det kände jag i morse kunde vara en rolig idé. Så så blev det. Tur att jag har dom.

Hejigt och fint.

På kvällen gjorde jag ett sånt tappert försök att fota mig och Liz. Hon blir verkligen vrång så fort hon anar att det är på gång.

Nu är jag uppe mitt i natten och tja, gör lite kalenderarbete. Stämmer av saker. Mejlar lite. Planerar lite.

Den här hösten som kommer snart. Jag har kommit in på de två kurser jag planerade att läsa innan det jag verkligen vill läsa börjar efter nyår, så det känns bra. Både på distans, en i Gävle och en i Uppsala. Återstår att se hur de kommer att kunna kombineras med jobbet. Hoppas ok.

Väntar lite på att allas valtermometer ska skruvas upp. bävar lite för nivån på många saker. Hetsiga, avhuggna partiledardebatter i TV som endast känns som … repetition är jag inte sugen på alls. Däremot att samtala med människor. Att tillsammans fundera på lösningar.

En sak jag funderar en del på är det här med ökade kostnader vi ser, oavsett skäl. Vi kan inte invagga människor i att de alltid ska kunna ”kompenseras” för allt. Man måste också kunna lägga om.

Om någon nu tänker det helt rimliga: Men hur ska det gå för de som har minst? Ja, jag tänker samma sak. Människorna som har minst är sällan föremål för massans omtanke. Med massan menar jag de som har helt okej inkomster, och som ur globala mått faktiskt är svinrika. Många av de som ropar när något går upp och hänvisar till de som har minst tänker egentligen mest på sig själva. För var har de varit i debatten under tiden människor levt på marginalen HELA TIDEN? Inte har de valt att göra sig till talespersoner för dem då. Osmakligt.

Kompisveckan i Norrala

Tänk vilken tur jag hade som föddes i Norrala och som har så många skäl att vara där! Det har varit chill, sovmorgon, hundpromenader och väldigt mycket häng med familjen.

Men också med ett gäng kompisar, fyra jättefina. Första gången jag besökte Söderblomsgården! Testade en av stans nya restauranger.

Det sköna är att bara vara hemma. En bok. Sitta ute.

Slottsveckan

Om mitt liv varit en dokusåpa hade förra veckan kallats slottsveckan. Tillsammans med två vänner besökte jag slott i Sörmland. Några syns på bilderna men det var fler. Ibland tittade vi bara utifrån, ibland var det ett helt kit med guidade turer. Av de besökte rekommenderar jag främst Gripsholm och Tullgarn. Bra guidade turer och mycket spännande historia. Gripsholm hade ju porträttsamlingen så det var onekligen en bonus.

Mitt i sommaren

Förra veckan lade jag på att gå Svenska Blå Stjärnans grundutbildning. Vi var ett gäng som bodde På Nytorp och drillades i allehanda om gårdsskötsel, kor och mjölkning. Upp tidigt på morgonen för mjölkningen och fantastiska kamrater. Glad över trevliga bönder att praktisera hos. Mer utbildningar kommer det att bli! Konstig det var att många dagar i rad vara uppe med tuppen. Det är långt från min komfortabla zon.

I början av den här veckan lade jag mycket tid på att fixa med prylar. Leveransen med mina kontrosgrejer från Stockholm kom. I omstruktureringen skulle också packas en låda med saker som ska med till skolan i höst så det blev gräva i förrådet också. Lite dominoeffekt. Det låter förstås inte som en stor grej, men att hålla på med prylar tär alltid lite.

Körde också världens tvättrejs så nu har jag en energisugande hög med kläder som borde sorteras in. Varför är det svårt? När alla kläder från Stockholm också kommit hem är det liksom fullt. Överfullt.

Jag har varit på möte med S-kvinnor mitt i veckan. Det var seriöst och mindre seriöst och väldigt god mat. En fin kväll.

Jag har tagit två vaccin. TBE och Stelkramp/kikhosta/difteri. Var bara där för den första egentligen. Alltid darrigt. När det gick skitbra blev jag modig och satsade högre. Alltid något som pandemin förde med sig. Tog bort värsta spruträdslan.

Lagt många av helgens timmar på fantastiska brudpar på stadshuset. Det blir lite svettigt mot slutet men att de är glada betyder allt.

I går var det grill- och hängkväll hos en vän med andra vänner. Det blev sent och fint.

I veckan som kommer blir det mer kompishäng. Försöker hålla rutinen och sitter här på söndagskvällen och kollar av mejlen. Lite småjobb med alla orimliga enkäter i detaljfrågor som skickas från olika organisationer. Som i slutänden blir ett helt orimligt storjobb pga frågornas utformning (typ omöjliga att svara på då det inte ens är politiska frågor) och mängd.

Man kan säga att jag tog en fet middagslur i dag och att det kändes bra. Tre timmar i soffan på uteplatsen.

Läser en väldigt bra bok skriven av riksdagskollegan Lina Nordqvist. ”Dit du går följer jag”. Om en svårare tid i Hälsingland. Lina är också uppvuxen i Söderhamn och gick i naturklassen ett år före mig. Läs den.

Midsommarhelgen

Det blev en mycket bra midsommarhelg. På torsdagen var jag hos min syster och hennes barn. På fredagen var i först i Järvsö på firande där andra vänner också var, och sedan checkade vi in på Varghotellet.

Det var en magisk upplevelse att känna att vi hade hela Järvzoo för oss själva på natten när vi var ute och gick. Det var så tyst att alla ljus från djuren hördes. Naturligtvis såg vi inte järven men lodjuren! Så vackra och smidiga.

På vägen hem gjorde vi stopp hos mormor och morfar på kyrkogården, hos släktingar och hos en annan syster och hennes barn. Det var roligt!

Kvällen spenderade vi hos Andreas pappa.

Så det var soligt, intensivt och kul.

Dags nu att ladda om för nästa veckas äventyr. Mer om det senare.

Väntetid

Vännen som jag följt under större delen av hens tid i Sverige har kämpat och slitit och gjort allt hen kan. Hen skickade stolt in papperen som berättade att hen inte bara tagit studenten och skaffat det jobb som efterfrågats. Hen har också extrajobb utöver det.

Nu är det snart sommar och hen undrar hur det sedan hen skickade in i december har gått med ärendet, det vill säga livet. Kommer uppehållstillståndet? Kan hen få pass och resa? Ha en tillvaro så som alla önskar?

Telefonsvararen på Migrationsverket berättar att hen inte ens tilldelats en handläggare till ärendet. Att det inte finns något de kan göra.

Migrationsverket har under lång tid haft stora problem med sina ”balanser”. Det vill säga, människor får vänta så lång tid på svar på alla ärendetyper i princip. Det är ganska ovärdigt.

Jag nöter på om söndagspysslet

Som vanligt när söndagen börjar rundas av är det dags att titta på vad som kommer till veckan och mejla om det, vad det nu kan vara. Vigslarna som ska vara till helgen exempelvis och lite andra möten och uppgifter som är på gång.

Veckan som gick var jag inledningsvis med mina socialdemokratiska utskottskamrater i Helsinborg där vi talade om bostadsbyggande, integration och familjerätt bland annat. Med den extra kryddan att vakna på natten av att en bomb detonerade i huset bredvid.

Därifrån åkte jag direkt till dressyrspecial på Hallmyra. Det gick väldigt bra. Galoppfattningar från skritt. Inte alltid det sitter.

Här med Queenie. Min bästa.

Det jobbigaste. Det finaste.

Skrivandet är det finaste jag vet. Det kan göras slarvigt som när det ska gå snabbt på ett möte. Det kan göras väl avvägt, för att fånga saker.

Ibland önskar jag prestera det senare men det går inte och så avstår jag istället. Förutom i de privataste utrymmena.

För drygt två veckor sedan vaknade jag till beskedet att en av mina vänner inte längre lever. Han hade valt att själv avsluta sitt liv. Det kom som en chock för alla. Vi är inte först att behöva förhålla oss till detta hemska. Jag har därför varit emotionellt skör och dimmig och rörig sedan dess. Det är en egen sorg men det adderades till att hantera att mormor inte längre finns. Det blev dubbelminus helt utan plus. Två väldigt olika förluster men jag måste härbärgera båda.

Men livet är också livet. Därför har också fina saker hänt. Som förra helgen när vi var många som salades i Tällberg för att fira vänners kärlek. Jag hade äran att viga och valde mina bästa kläder för ändamålet. Något mer praktisk på festnatten. Ibland behövde jag vila känslorna. I dartrummet var det lugnt!

I helgen fyllde min syster år och i en härlig Hälsingenatt firade hon 40 på bygdegårn. Roligt folk och bra fest. Jag gick när det var läge att ta hem barnen från kalaset. Så myste vi hemma i deras soffa och tittade på Leif och Billy och åt chips. Till sent det med. Fint att ha lite tid själv med syskonbarn. Sally också förstås.

Innan kalaset hade jag lite ensamtid i mormors hus. Det är en märklig känsla. Allt där är hon. Som om hon bara är ute en sväng efter gelé eller så. Men det är hon inte för hon kommer aldrig mer tillbaka. Alla sakerna är så mycket hon, men de kan aldrig ersätta henne och i den meningen är det bara saker. Jag tog ett linne med mig därifrån. jag har haft på mig det två dagar. Det luktar som allt nytvättat hos henne, och som henne då. Så när jag fixat med allt har hennes lukt varit runt mig. Det var en fin känsla.

Söndagseftermiddagen spenderades med andra syskonbarn. Det var livat. Klättrades på balar och åktes traktor och ropades på kor. Väldigt mycket liv!

Allt är liv. Tills det inte längre är det. Fram tills dess måste vi göra roliga saker!