Författararkiv: Elin

Ny tejp! Kajal!

elinjobbar

Det syns inte alls på den här bilden men jag har en blå metallic kajal. Tänkte att det skulle lyfta känslan av dagen. Mitt senaste är att fläta håret som nu blivit tillräckligt långt för det. Går jag hemifrån för något tar jag ut det oh då får jag krusigt hår i hästsvans. Det piggar också upp.

Det här är jag i förmiddags efter tre digitala möten, innan det fjärde. Jag gillar jordglobar. Den där fick jag i julklapp av Andreas och passar bra i pysselrummet.elintejpar

Nyligen kom också en leverans av mer washitejp. Washi betyder papper på japanska. Den är praktisk för att dekorera saker med. Lätt att riva av. Fäster inte stenhårt på underlaget och kan därför flyttas runt lite vid behov. Det är ett litet urval av vad jag fick hem. Den jag gillar allra allra bäst är den näst längst ner. Med guldiga monsterablad. Så fint!

Ilskan

I går lackade Peter Hultqvist ur och visade genuin ilska i en debatt med Åkesson i Aktuellt. På sätt och vis befriande! För det var långt ifrån hur vi vanligen tränas i att bete oss. men så blev det liksom äkta också.

Gällande den debatten annars så är mina reflektioner om Åkesson följande:

a) Han fortsätter låtsas som att han inte förstår hur uttryck om grisar används och vad de står för. Och får heller ingen fråga om just det.

b) Han säger att Hultqvist bara är orolig för att bli av med sin roll som försvarsminister. Det var nästan lika töntigt som a). Ja, det finns människor som identifierar sig med sitt politiska uppdrag och har svårt att släppa det. Jag har ALDRIG uppfattat Peter Hultqvist som en sådan. Han håller ideologin främst, hur vi bygger ett gott inkluderande tryggt samhälle för alla. Han har en ministerpost nu. Det är inte det viktiga för honom. Löjligt påstående.

Så jag tillät mig att bli arg också i dag. I skrift. I en grupp på nätet där vi resonerade om privatekonomi apropå Lyxfällan. Jag hade skrivit en kommentar om bilar, att jag inte kan förstå detta med att en specifik bil kan vara så viktig för någon och att jag inte kan identifiera mig med att ha så starka känslor för en sådan att man vägrar sälja den fast det skulle förbättra livet.

I en annan tråd under detta berättade jag en grej om kreditgivningsbolag och att jag i mitt politiska uppdrag ibland träffar representanter för dom.

Givetvis är det en man som vill hugga på detta. Han har sett att jag är politiker. Han har sett att jag själv säger att jag inte förstår detta med bilarnas viktighet. På det drar han slutsatsen att jag har empatiska problem lite mer sådär generellt. Och misstänkliggör överlag min förmåga att ”känna med människor”. För att jag är en ”typisk politiker”.

Jag svarade helt ogenomtänkt därför:

Jag har varit politiskt förtroendevald ganska länge. Lika länge har främst män tagit sig rätten att utifrån det prata om min person utifrån minst lilla. Sprida grava osanningar om mig. Gjort vad de kunnat för att få mig att framstå som en genuint dålig person. För jag är ju ändå en offentlig person …
Att tro att du på ett seriöst sätt kan göra en god och pricksäker analys av vem jag är utifrån några meningar som du hakat upp dig på där jag dessutom håller med om jag fattar att en blind fläck är en blind fläck är just en blind fläck. Det går att skoja om. Men inte du. Du ska direkt trycka till mig. Med ett leende.
Hur ska några vilja ha politiska uppdrag när man ska behöva ta skit hela tiden. Har inga problem när folk vill diskutera den politik jag driver. De politiska ställningstaganden jag står för. Men det här, att ta sig rätten att gegga med vem jag är baserat på nada. Det är nåt galet med det. Obehagligt.
Tycker du att jag är hård i det? Kanske. Men du är inte den enda. Du är bara en av alla som tror att du vet något om mig. Hade du menat väl, hade du verkligen undrat om vad jag tycker om något. Eller hur jag känner för människor med sjavig privatekonomi och hur jag jobbar med insolvensfrågor, då hade ett PM eller mejl varit något. Nu vill du smutskasta mig. Och tycker du har rätten. Fult.

 

Men det är precis så jag känner. Och jag orkar faktiskt inte alltid stryka medhårs fast det förväntas av mig FÖR JAG ÄR JU POLITIKER.

 

Om grisar

Peter Hultqvist skriver en krönika. Han använder ”Hur mycket man än sminkar en gris så är det en gris”. Ett väletablerat uttryck i Sverige. Som faktiskt inte har ett dugg med grisar att göra. Hade kunnat vara djuret ”ödla” eller djuret ”katt” som användes, men enligt gammal god svensk kultur är det gris.

Plötsligt är högerextrema sidor fyllda av rubriker på temat att ”Peter Hultqvist kallar SD-väljare för grisar”. För tydligen förstår inte svenska högerextrema sidor ett vanligt svenskt uttryck. JO-anmält är det också.

Det finns alltså två alternativ här. Högerextrema sidor fultolkar och hittar på. Högerextrema sidor känner inte till hur svenska språket används. Vilket tror du på?

Han använde också ”Den som försöker rida på tigerns rygg hamnar lätt i hans mage”. Vad jag uppfattat är ingen förbannad på det. Förstår man ett uttryck men inte ett annat?

Finns det ett begrepp för det fenomenet? En sak är i alla fallsäker, läroboken ”Uttryck, liknelser, metaforer osv” skulle behövas nu för den som inte behärskar detta.

Det känns så ovärdigt att jag nu i kommentarsfält ska behöva förklara för svenskfödda vuxna personer hur gravt de missuppfattat finesser i svenska språket. Fast det har de ju inte! Enligt sig själva.

Peter har skrivit en utmärkt replik på haveriet.

elingris

(Jag gillar grisar jättemycket.)

En månad kvar till 8 mars!

Det är en månad kvar till den internationella kvinnodagen.

Var är alla män som vill jobba med jämställdhetsarbete? Det frågar Socialdemokraterna Gävleborgs ordförande Peter Kärnström

Så många paneler jag lyssnat på, så många möten jag varit på om jämställdhet. Och det är så många engagerade kvinnor på plats. Tack för det.

Det saknas män helt enkelt.

Absolut finns det ett antal män som aldrig backar i frågorna utan ser det självklara, hela samhället är vinnare på en ökad jämställdhet. Dvs alla kön. Men ni män som ännu inte tillhör den gruppen, anslut.

Vi efterlyster nu fler män som steppar up här. Det finns gott om plats!

elinpeter

HÄR kan du läsa artikeln i GD.

En intensiv vecka är snart slut

Den har helt enkelt innehållit en väldigt massa.

På dagarna har det bland annat varit möten med ministrar om aktuella ämnen. Det har varit möten och jobb runt en debattartikel. Jag har tillsammans med Gävles kommunalråd samtalat med en stiftelse för miljöarbete, vi har hörts av på bänken och i utskottsgruppen och stora riksdagsgruppen, haft möte med Konsumentvägledarnas förening, fixat saker ihop med ombudsmannen för Socialdemokraterna i Gävle, förberett och genomfört två stycken föreläsningspass, promenerat fram och tillbaka till sjukhuset för mammografi, lyssnat på seminarium om alkohol och covid, ytterligare samtal med kollegor. Kvällsmöte med Ecpat och ett seminarium med civilministern om social dumping. Och sånt där som alltid rullar.

Brutit av med promenader. Läsning.

Bakat semmelbullar och jag kommer att äta två i kväll. Det blir fint! Faktiskt lagat lite mat också. De nästan skänkte bort grönkål på affären så jag gjorde bland annat min bästa grönkålsgryta med jordnössmör. Den som kommer räcka hela veckan nu!

I dag har jag lagt mycket tid på att skriva brev till två av mina brevvänner. Det känns som en mycket bra avslutning. Det och en solskenspromenad i kyla och snö! Bättre än så blir det ju inte. Vädermässigt alltså.

 

Måndagkväll med datorn

Efter en helg med lagom med promenad, läsning, sovmorgon och sådär stillsamt som helgerna blir nu för tiden blev det måndag. Okej, vi hade ett fyra timmar långt distriktsstyrelsemöte i söndags också!

I kväll tittar jag på tankesmedjan Katalys sändning av sin bokrelease om en bok om klassamhället i Sverige. Under tiden så har jag gått igenom ett gäng mejlboxar, sammanställt dokument, anmält mig till saker jag ska vara med på och den typen av jobb som egentligen är söndagskvällarnas uppgift. Köpte Anna Ardins bok om situationen med Assange också.

Men jag är inte sämre än att jag är flexibel.

I går kväll var det nämligen avsnitt 3 av SVT:s Tunna blå linjen, tror jag den heter. Den om poliserna. Den är bra.

Den här veckan kommer att innehålla både det ena och det andra. Rätt mycket skärm blir det alltså …

I helgen är det också skäm, hela lördagen!  Kurs med S-kvinnor och A-dagar.

Det blir bra!

Myten om ”oskulden” som blöder måste dö

Det ska inte finnas en enda anledning för en kvinna att behöva bevisa huruvida hon har haft sex med någon annan eller inte. Inte på sin bröllopsdag eller någon annan dag eller natt.

För kvinnor, precis som män, gör precis som de vill med sin sexualitet.

Trots det fick vi rapporterat i veckan om klinikerna i Sverige som genomför operationer för att ”få det att verka som att kvinnan är oskuld och blöda på bröllopsnatten”.

Ingen annan än kvinnan har något att göra med hennes tidigare sexuella erfarenheter innan en ny relation/äktenskap.

Tron på att det går att påvisa detta genom blod eller inte blod vid samlag är helt ovetenskapligt. Det är bara en myt att alla personer med slida som inte haft penetrerande sex tidigare blöder när de har det. Det är INTE sant. Allt bygger på trams.

Hur kan seriöst sjukvårdsutbildade vilja lägga sina viktiga kunskaper  på att upprätthålla den myten genom att erbjuda dessa tjänster?

Kulturer, traditioner. En del älskar jag. Den här är helt åt helvete.

Jag har skickat en skriftlig fråga om detta till Lena Hallengren, ansvarig minister.

 

Otäcka rysningar av digitalt strul

Garderar mig först genom att säga att jag VET att digitalt strul inte är det absolut värsta en människa kan råka ut för.

Men av sådant som är ofarligt är det väl ändå bland det absolut värsta.

En av mina mejladresser verkar strula, får inga mejl från den längre. Vilket är jobbigt för det är kommun-adressen jag kommunicerar med giftassugna medborgare på. Någon dag efter att jag inser att jag nog måste lösa något får jag felmeddelanden när jag försöker gå in på den.

Sista som hände på arbetsdagen igår var alltså en timme i telefon med en superbra person på IT-supporten. Verkligen superbra och duktig.

Men där sitter jag och ska ”pga nytt system” autenticera, ladda ner appar, läsa av QR-koder, minnas apple-ID och andra lösenord. Allt i en jättejobbig sörja.

Men vi reder ut det. När jag då väl kommer in i mejlboxen för att se vad som hänt, har jag alltså i torsdags fått ett mejl om att min mejl ska sluta fungera med noll dagars varsel. Och varför det var så kunde IT-killen inte hjälpa mig med, men hänvisade vidare. Och under fredagskvällen (för jag mejlade förstås direkt, lätt uppröd) fick jag flera svar från flera olika engagerade personer så det kommer att lösa sig absolut.

Men det där gör att jag grinar inombords. Min tid att vara människa vill jag verkligen inte lägga på  … lösenord. Appar jag skiter i. QR-koder. Support. Jag vill inte. Jag får ett enormt stresspåslag.

Men tack för all hjälp! Och förlåt till bröllopssugna varav någon redan hunnit skicka ett upprört mejl. Kan förstå. Men det är ju extra frustrerande när det inte riktigt var mitt fel.

En helt okej onsdag

En sådan onsdag när USA får en ny president. Jag har slagit på Sveriges Radio i lurarna.

Det här har jag väntat på i fyra år. En karl som inte är rimligare än ett elakt kommentarsfält ska inte styra ett endaste land.

En annan bra grej som hände i dag var att jag bytte en jättefin skolplansch som jag inte har plats för längre mot åtta stora flaskor av den läsk jag helst dricker!  Bra deal. Kul att hästarna får komma upp på ett annat ställe.