Författararkiv: Elin

Återfunnen liten vän

IMG_5114 (002)

Ju äldre jag blir desto mer är jag säker på att det mesta jag ”tappat bort” kommer åter. I går hittade jag till exempel ett örhänge jag vet att jag tappat hemma för kanske sex månader sedan under sängen (men hur dammsuger du människa?!?! Mind your own städning). De här trevliga trävännerna jag köpt i Japan har varit tre länge. Så länge att jag tänkt att de kanske var tre. Men i dag dök apan upp. Ett kärt återseende.

Var stolt över just din roll!

”Jag är säker på att alla i Sverige kommer ta just sitt ansvar, göra ditt yttersta för att säkra andras hälsa, hjälpa varandra och därför kunna se tillbaka på den här krisen och vara stolt över just din roll, dina insatser för dina medmänniskor, för vårt samhälle och för Sverige.”

Stefan Löfven i ”Tal till nationen” går.

Så i dag vikarierar jag som lärare, det jag är utbildad till och ett yrke jag älskar. Kanske blir det fler dagar under den här tiden då jag ska vara i Stockholm i så liten utsträckning som möjligt. Alla barn och unga ska kunna gå i skolan även om läraren är sjuk tänkte jag. Och gör det jag kan.

Ni som har ungdomar på högstadiet, vad fina de är! Och vilken fröjd att få vara på Gävles vackraste skola.

90505701_10158314053243474_3634512518283526144_n

Lödkolv har inget på barns kroppar att göra. Det ska föräldrar se till.

Nu ska jag kommentera en artikel enbart utifrån en artikel. Det betyder att jag kan sakna viktig bakgrundskunskap som inte står där och kunde förändra mina åsikter om det specifika fallet. Det gäller en artikel publicerad i Arbetarbladet med rubriken ”Gävlebo omskar småpojkar med lödpistol – orsakade ”enormt stort sår”. Jag länkar den inte då det är en plusartikel.

Med jämna mellanrum förs med rätta en debatt om barns rättigheter kontra föräldrars rättigheter. I detta finns till exempel en väldigt stark föräldrabalk och ingen direkt motsvarande barnbalk. Vi pratar om ”barnets bästa”, men det finns gånger där det visar sig vara för klent. Ett aktuellt fall nu handlar om ”Lilla hjärtat”. Är det fel på lagstiftningen eller bedömningen? Kanske båda. Fel har det blivit och vi kan aldrig göra det ogjort igen. Tror säkert alla inblandade mår mycket dåligt.

I morse läser jag den här artiklen. Nio pojkbarn har utsatts för en man som med LÖDPISTOL (och utan någon dokumenterad sjukvårdsutbildning) har omskurit dem. Med allvarliga konsekvenser. Hela upplägget får det att vända sig i magen på mig. Märk väl, detta är ingen diskussion om manlig omskärelse som fenomen, den kan vi ta i särskild ordning.

Men förutom att en man kan tänka sig att skära i små barnkroppar med en lödpistol finns det också alltså någon som förmedlar ”tjänsten” och har deltagit under ingreppet och så ett antal föräldrar som VÄLJER att låta mannen göra detta på sina barn.

Jag citerar artikeln: ”Alla inblandade föräldrar var från början misstänkta för misshandel av sina egna barn eftersom de låtit utföra ingreppet på ett olagligt vis. De misstankarna har avskrivits.” Ingenstans i artikeln står att läsa varför den misstanken avskrivits och det är min fråga i detta. Har dessa föräldrar inte förstått vad personerna ska göra med deras barn? Har barnen varit bortrövade? Det verkar inte så.

I Sverige får det här ingreppet genomföras av läkare och ett litet antal personer till som har tillåtelse för det. INGA ANDRA får skära i barns könsorgan. Men här har alltså föräldrar inte haft den spärr i hjärnan som man borde ha när man beställer och betalar för ett ”ingrep” och därmed låter en person komma i närheten av ens barns könsorgan med en lödkolv.

De här föräldrarna är alltså som jag uppfattar det nu målsägande, och behöver inte på något sätt ta ansvar för vad de utsatt sina barn för.

OM jag nu förstått detta korrekt utifrån artiklen kan vi addera det här till högen med fall där jag undrar när man förverkat rätten att vara förälder.

Ny ordförande för Socialdemokraterna i Gävle

89530542_10158263212038474_4384936458440409088_n

I går hade vi årsmöte med Gävle arbetarekommun. Det gick bra på alla sätt. Här lägger jag den text jag hade som underlag när jag öppnade mötet. Jag lägger den här för jag vill att alla ska veta hur duktiga personer som finns i organisationen. Som min efterträdare valde medlemmarna Ahmed Amin. Bra val!

 

Egentligen är det här ett helt vanligt årsmöte, med sedvanliga årsmötesförhandlingar som man säger.

Men för mig känns det lite extra speciellt. Nästan lika speciellt som för åtta år sedan när jag valdes till ordförande i den här arbetarekommunen. Det här är det sista årsmötet där jag har varit ansvarig för att leda kamraterna i styrelsen framåt och på årsmötet redovisa vår verksamhet.

Jag vet inte hur länge jag suttit i styrelsen innan det, men totalt är det kanske 15 år nu, och om det går enligt valberedningens förslag är det inte mitt sista år men kanske på en annan också mycket viktig post.

Att sitta i styrelsen för arbetarekommunen i Gävle tycker jag har varit genuint roligt. Jag har varit med när Ulrica Messing varit ordförande och när Peter Bergström ledde styrelsen innan mig. Skulle man räkna ihop alla kamrater som varit i styrelsen samtidigt blir det väldigt många under de här åren.

Alla personer med olika bakgrund och erfarenheter men som delat ambitionen att vilja stärka socialdemokratin lokalt tillsammans med andra.

 Varje möte jag har gått till för att träffa er har känts riktigt roligt. Jag hoppas och tror att ni har märkt olika förändringar vi har gjort under de senaste åren.

 Vi har jobbat med stopptid ganska ofta för att möten inte ska dra ut på tiden hur länge som helst, vi har kommunicerat tydligt att barn är välkomna och jag är alltid glad när de är det och vi har försökt tänka på saker som att vara tydliga med namn och titlar för att alla, också nya ska kunna hänga med.

 Visste ni att det sätt som vi välkomnade Stefan Löfven som ny partiledare på 2012 nu är det arbetssätt som han arbetar på när han reser i landet. Det vill säga, istället för att skicka runt en mick på öppna möten där människor som är bekväm med mickar och tar för sig och en del kanske pratar ganska länge får ta en stor del av utrymmet, så började vi med skriftliga frågor där alla kan ställa en fråga och har lika stor chans att få den besvarad och dessutom hinner man med fler. Det ska vi vara stolta över.

 Vi ska också vara stolta över att vi lånat en idé från Sundsvalls socialdemokrater där vi samlokaliserar många S-föreningsmöten till samma dag ”årsmötesdagen”. Det spar mycket av mångas värdefulla tid och vi får viktigheterna gjorda.

Vi har en kommunikation över Facebook i dag som jag tycker har hittat formen väl, med både information om vår verksamhet och om vår politik. En stor eloge till de som arbetar med det.

 Vi har gjort flera valrörelser på slutet där vi med råge har uppfyllt de samtalsmål vi haft. Helt enkelt, nått ut till fler Gävlebor än kanske någonsin tidigare i valrörelser. Många av er har gått från dörr till dörr och ätit er kexchoklad mellan varven. Det har också varit ett bra sätt för oss att lära känna varandra när vi fått en ny knackkompis mellan varven.

Den stora trumfen för oss den senaste tiden är förstås att vi som en av elva arbetarekommuner ökade väljarstödet i valet senast. Vi gjorde det för att vi hade politiska förslag för olika delar av Gävle, för att vi hade ett sätt att prata som inte handlade om hårdare tag för att nå trygghet utan genomtänkta politiska satsningar som många kunde begripa och gilla. Vi gjorde det för att vi var många tillsammans som ställde upp och arbetade tillsammans för det vi trodde på.

 Det är en ren fröjd att se hur skickligt våra förtroendevalda arbetar i de politiska församlingar där de representerar socialdemokratin. Hur ni sprider våra budskap på sociala medier, hur ni förklarar hur saker fungerar och hur man skulle kunna göra delar ännu bättre.

 Under de här åren har jag uppskattat oerhört alla som velat prata med mig om idéer på hur Socialdemokraterna i Gävle kan bli ännu bättre. Inte på sättet att vara negativ och klaga och hitta syndabockar då det gått fel, utan precis på det sätt som arbetet vi påbörjade för ett tiotal år sedan., arbetet med Framtidspartiet, att sätta en ny andra och kultur, säger.

 Man är själv beredd att ta ansvar för att vara en del av förändringen snarare än peka på andra som varandes problem.

 Det hoppas jag att vi i Socialdemokraterna Gävle verkligen kommer att fortsätta med. Att se att vi alla är varandras kamrater, att vi alltid talar respektfullt med varandra, att argumenten är det viktiga, att vi skiljer på sak och person och att var och en känner att man har ett ansvar för förbättringar. Precis som det ska vara i en modern folkrörelse.

 Jag hoppas framöver att ännu fler kommer anamma det som vår studieledare Tomas Eneroth och partiledningen önskar, att alla som har uppdrag åt oss och andra också, ska genomgå de medlemsutbildningar och de ledarskapsutbildningar som erbjuds. Där pratas ideologi, kläcks idéer och byggs nätverk. Hela den här helgen har jag tillsammans med Daniel Olsson som är studieledare i partidistriktet lett medlemsutbildning del två, och gick därifrån med en enorm nöjdhet över vilka människor vi samlar och vad de kan göra tillsammans.

Mitt mål är att alla som har uppdrag för Socialdemokraterna i Gävle ska vara under utbildning. Kunskap är makt som bekant.

Sammanfattningsvis, det finns så många medlemmar som i olika roller varje dag för stora insatser för Socialdemokratin. Jag är så stolt över att ha fått företräda er och lägga mycket av min tid och tankekraft för att samordna det på bästa sätt, och att vi alltså lyckades med att åter få sitta i ledningen för Gävle kommun. Precis vad den här fina kommunen förtjänar förstås.

Det här är det längsta introt jag hållit på ett årsmöte men jag tyckte det kändes mycket bättre att börja med att påminna oss om framsteg och hur bra vi är tillsammans, än att avsluta med ett möjligt pretentiöst tal på slutet när jag avgår.

Med det öppnar jag mötet.

Måndag förmiddag, radio i Andersberg

89551603_10158262250353474_4457694123557650432_n

Under några dagar har P4 Gävleborg sänt från Andersberg i Gävle. I dag var det en diskussion om rikspolitiken.
En stor del handlade med rätta om bostadspolitiken. Jag talade om hur viktigt det är att bygga fler bostäder och hur vi arbetar med det. Bostadsbyggandet har lyckligtvis ökat med vår regering.
Det finns också en stor samsyn mellan partierna att god skola, utbildning och därmed möjligheten att få jobb och en egen försörjning är av största vikt för att ge människor goda chanser i livet.
En rolig 90-minuters diskussion där vi nästan kunde tala till punkt. Det är inte så vanligt annars i de här forumen. Bra arrangerat och bra ton i diskussionerna.

Bildning är allt

IMG_4397 (002)

IMG_4375 (002)

Den här helgen har vi medlemsutbildning steg 2 för Socialdemokraterna i Gävleborg.

På övre bilden syns det lilla bokbord av mina grejer som jag har i anslutning till mitt pass om opinionsbildning som jag kör i eftermiddag.

På undre bilden syns en deltagaren Damian och min kursledarkompis Daniel. De fixade fruktskålen så snyggt igår.

Det är två dagar vi har kursen och den innehåller en massa om socialdemokratin förstås. Jag hör ordet reform nämnas många gånger inifrån rummet i detta nu.

Fler borde gå. Här är mycket prat om ideologi och nya kamratskapsband som knyts. Ovärderligt när vi bygger rörelsen stark.

Mat och barn

En bra sak den här veckan är att jag har ätit många goda saker. Svampsoppa och en rätt med urgod potatismos. Libanesiskt och kinesiskt på kvällsmiddag. Pizza och amerikanska pannkakor. Det glädjer jag mig åt! För att man ska vara glad åt allt som går.

I dag hade jag besök några timmar, av bland annat två barn. Vi roade oss bäst vi kunde på olika sätt. Fängelsemuseum, ”Framåt” på bio och bibliotek till exempel. Och hejhej på hamster. Höll dem hårt i händerna så de inte skulle försvinna i storstan. Älskar dom. Men otroligt vad matt jag blir av de något intensiva personligheterna.

IMG_4366 (002) IMG_4368 (002)

Hela den här helgen är det medlemsutbildning del två som jag och Daniel ska hålla tillsammans. Det blir väldigt kul. Ser mycket fram emot det.

Stärk gränsen

DET ÄR NOG NU.
Sverige har passerat många gränser vad gäller ojämlikhet och klassklyftor. Det är oanständigt och orimligt att några kan sko sig på andra, tjäna enorma summor pengar och dessutom inte göra sin plikt och betala den skatt som är riktig. De pengarna behövs till samhällsbygget. Till skolan, vården och till progressiv fördelningspolitik för ett jämlikare samhälle, där människor får må bra och är fria att utvecklas som de önskar. Ett jämlikare samhälle är ett tryggare, starkare samhälle med mer innovation, bättre ekonomi och mindre ohälsa. För alla som lever i det.

Ta tillbaka pengarna till välfärden där de hör hemma. Stärk gränsen mot skattesmitare!

89384609_10158251986818474_2531624663960780800_n