Det var den sista meningen jag skrev till en vän innan jag släckte en halvtimme före midnatt i går. I går var en riktigt risig dag.
Det fanns, som jag kan se, inget egentligt skäl till det. Jag kände mig sliten, slut, sur över att gå upp kl 0600, kände mig inget kreativ alls och inget blev ju bättre av möten som drog över tiden och flera personer som påpekade att jag såg lite trött ut.
Det kan inte vara så att skälet var ”kramens dag” men jag håller inte inte för osannolikt. Fick ju smyga längs väggarna för att undvika närkontakt med folk.
Men i dag, i dag har det varit annorlunda. Har klämt in ett längre morgonmöte med riksdagens unga socialdemokrater, SSU och S-studenter samt vår valledare Jan Larsson. Så ett kunskapsseminarium, bearbetat en debattartikel, möte med min utskottsgrupp och votering. Och insprängt i detta har jag träffat tre olika klasser från Vasaskolan som var här på besök. en halvtimme var fick de. Leve ungdomen! Naturvetare!
Gick iväg och åt och gled in på en bio. Kärlek deluxe. En svensk, romantisk komedi. Lätt till karaktären kan man säga. Ett av spåren handlade om den fina, elitistiska kulturen. En annan om att kärleken ska vara rolig. Det räcker för mig för att fylla en och en halv timme.
Hem, byta om och ner på träningsbandet. Satte en slags personligt rekord. För att veta till testerna om ett tag. Det är mycket psykologi det där. Vet jag att jag kan så kan jag ju, då går det inte att misslyckas. Skönt.
Och i morgon torsdag kommer det att bli en mycket, mycket speciell dag. Återkommer!
