I går sade jag till en kompis att nu känns det som helst vanlig snurr i alla verksamheter igen, om än på andra sätt. Antalet möten på en dag kan verkligen maximeras, eftersom så många är digitala och därför behövs ingen restid. En annan kommenterade också det och sade att visst går det snabbt att koppla i och ur mötestjänster, men går det lika snabbt att koppla om hjärnan? Det känns som att jag har nött hål i mötestjänsterna.

Eftersom det mitt i all annan verksamhet också är stegtävling (kan som bekant kombineras med somliga telefonmöten) så måste jag ut och traska också. Jag siktar inte på att vinna men förstås ska jag ta de där 10 000 stegen, och det brukar ju bli lite mer än så. Hoppar av cykeln lite tidigare för att gå sista biten och sånt där. Cykel förresten, vad jag älskar den ändå. Så snabb och smidig och enkel på alla sätt.

Så den här extremt fulhöstiga tiden insups ordentligt. Det är den tiden efter snygghösten det. Löven och svamparna har blivit en degig mix! Också det har sin charm!

Förra veckan var mitt utskott ett par dagar i Stockholm och gjorde sådana arbetsuppgifter som är bra när man möts. Jag hann träffa två kära vänner på kvällen (hemma, på avstånd). Jag passade på att göra ett antikroppstest och hade inga sådana för covid. Alls. Det var inte oväntat men ändå dumt.

Jag har dragit igång ytterligare en digital studiecirkel, Socialdemokraternas medlemsutbildning. Jättekul! Två träffar har vi haft hittills.

I går provade jag ett nytt träningspass, eller ”klass” som träningsmänniskorna kallar det. För röven specifikt. Det var bra. I dag tvivlar jag inte på att jag har en om jag säger så.

I lördags var jag och en vän på en fantastisk utställning. Kvinna som virkat av personer i naturlig storlek. Folk gör så mycket roligt och skickligt. Blev glad av att titta på hantverket.

Någon liten vigsel har det varit, och det blir fler i helgen.

Det att vara mitt livs första städdag där vi bor nu i helgen.

I kväll har Socialdemokraterna i Gävle avslutat sin första digitala seminarievecka med det sista av fyra korta digitala seminarium. Det har varit angelägna ämnen om till exempel friskolesystemets påverkan på jämlikheten och den viktiga facklig/politiska samverkan i tider av otrygga anställningar.

Detta var ett snuttifierat inlägg om både det ena och det andra. Så att ni vet att jag tänker och existerar och gör.

I helgen fanns det tid att vara lite i Hälsingland. Jag träffade många jag gillar och sov väldigt mycket. Det måste man också.

Två roliga saker av helt skilda karaktärer som hänt på slutet, av pyttestorlek men ändå.

En rådde jag inte för. Satt och jobbade med datorn. En jättegullig hund var runt mig, och rotade lite med nosen på tangenbordet. Plötsligt förändrades allt på skärmen. Jag fick alltså ringa riksdagens helpdesk och förklara läget. Det visade sig att hunden ställt in något som hette läsplatteläge eller så. Och det var för mig helt omöjligt att jobba med det. Men det ordnade sig. Kompetens helpdesk.

En var en aktiv grej. I flytten omsorteras ju saker. I den röran hittade jag en gammal förlovningsring. Skickade den till ett sånt uppköpsställe för guld. Den vägde väl inte så herrans mycket, men några dagar senare räckte summan till att (faktiskt exakt) betala en middag jag bjöd en vän på. Mycket bra byte.

Vad lär vi oss? Hundar är roliga, sälj gammalt guld!

I går lyssnade jag på en ekonomipod. Då säger de detta enkla självklara som jag bara aldrig tänkt på. Att man inte kan tänka en ny tanke själv. Det betyder inte att man inte kan komma på nya saker, men det gör man utifrån nya intryck från andra håll, när man fogar dessa samman.

Och tänker du lite på det inser du att det är sant. Med det så blir det ju ännu viktigare att låta sig påverkas på olika sätt, värdera detta och eventuellt komma till nya insikter.

Tur att det finns bra och lättillgängligt utbud (även om det live är lite mindre just nu).

I går var jag och en kompis på den här föreläsningen som tog avstamp i hennes bok Herrarna satte oss hit, och efter att ha hört henne berätta om den inser jag att det är bara att läsa den.

På morgonpromenaden lyssnade jag på senaste avsnittet av P3 Historia, som jag hyser nästintill obegränsad kärlek till. Sokrates denna gång. Något mer rafflande an filosofin jag läste på gymnasiet, utan att veta precis vad som stod i den läroplanen.

I veckan var jag på en miniguidning av nya bygget på gamla Läkerolområdet som en partivän i ansvarig nämnd höll i. Väldigt spännande också. Så kul att se hur nya områden växer fram. Ett hur har kommit väldigt långt.

I morse såg jag att en bekants senaste bok är på gång och har skickat efter den direkt från henne. Jag tror den kommer att vara helt grym. Särskilt utifrån mitt nyvunna intresse för historiska personer, tack vare just P3 Historia. Där Anna Carlstedt själv medverkat också!

Hoppas du också har bra möjligheter att få tänka nya tankar.