Julen behöver inte vara så mycket mer än en Alladinask. Ett soffhörn. En bok.
De här livsnjutarmössen är från mina favoriter House-Mouse Designs
månadsarkiv: december 2013
En god kola
Om du funderar på att svänga ihop nåt gottis i sista sekunden rekommenderar jag det här receptet ur Johanna Westmans julgodis. Härligt gott!
Snart kan julen komma
Allt är så gott som julfärdigt nu. Efter att ha vigt ett par på förmiddagen så kan jag också tänka att det är ”ledigt”. Att förrätta vigslar är alltid förenat med kul! Alla är så glada och fina!
I går gjorde jag julklappsetiketter. Allt blir snyggt med glitterlim. Hjälpligt i alla fall! Mozartkulorna är det enda jag har kvar nu.
För övrigt tänker jag på och följer Kärrtorp.
Citerar en hel text av Clara Lidström
Jag hoppas det är okej. Hennes inlägg från i dag finns HÄR. Fetningar i texten har jag gjort. Bilden är från resume.se
Jag blir så trött i dessa valtider. På alla som säger sig lobba för ”mina” åsikter. Jakob prenumererar på tidningen Vi Bilägare och i den verkar man lobba för att politiker ska fatta beslut som är bra för bilister. Vi är också med i Villaägarna och där lobbar man för att villaägare ska få det bättre. Som medlem i Företagarna får jag också tidningen ”Företagaren” som lobbar för att politiker ska göra det bättre för företagare. Och ja. Vi är väldigt beroende av vår bil här på landet. Vi bor i villa och skulle tjäna på en mer villa-vänlig politik. Jag är också företagare och de beslut politiker fattar kring företagande påverkar mig.
Men vet ni vad? JAG SKITER I DET DÄR! Jag röstar inte på det jag tror är bäst bara för mig. Villaägare med bil som driver företag – det är inte ett representativt utsnitt av befolkningen. Som tänkande varelse måste jag ju kunna se på samhället utifrån och försöka se vad som är bäst för andra människor? Människor som kanske inte är nog många för att själva kunna påverka politiken med sina röster. Men som kan vara värda att ta hänsyn till ändå. Man kan rösta i solidaritet med fattiga och utförsäkrade. I solidaritet med flyktingar och invandrare. I solidaritet med djuren och naturen. Kort sagt, man kan rösta på en hel del viktigare saker än sänkt bolagsskatt och billigare bensin.
Jag skiter i om jag får sänkt bolagsskatt för mitt AB eller billigare bensin. Jag vill hellre att de pengarna ska gå till min sons förskola, eller landstingets cancervård, eller till att bygga ut järnvägen. Jag är så trött på att folk räknar hundralappar i den egna plånboken när de röstar istället för att fundera på vilket slags samhälle man vill ha i stort. Samhället i stort påverkar ju en betydlig mer än vad några hundralappar i börsen gör.
Borde det inte vara något slags minimikrav för att vara röstberättigad, att man har tankekapacitet att flytta fokus från sin egen lilla ö till de stora kontinenterna? Se sammanhangen i saker? Ibland önskar jag nästan det. Framförallt önskar jag att politiker ska sluta förutsätta att det enda jag som väljare bryr mig om är mig själv och min plånbok.
Kycklingar, dun och bry sig
De tyckte jag var larvig som brydde mig om djuren.
Det är rubriken på en artikel som publicerades i samband med att det ”avslöjades” att transporter av levande kycklingar till slakteriet sker under vidriga förhållanden. Vi vet det, det är inget nytt. Nya bevis på att inte alla grisar har det så bra kom också nyligen, men fick inte lika stor uppmärksamhet som för något år sedan.
Nästan alla säger att djuren ska ha det bra, men det blir inte så. Ironin när centerpartister i länet skriver insändare strax efter ”avslöjandet” om plågade angorakaniner och sedan på en fråga om den svenska minknäringen svarar ”har inte så bra koll på det”.
Minns också när ”dunskandalen” ägde rum och människor åkte till IKEA för att lämna tillbaka sina duntäcken. Som om det gjorde någonting bättre.
Kanske är det så enkelt att vi ändå förutsätter att alla djurhantering går okej till för att de flesta av oss är så goda att vi förutsätter det, och faktisk tuppriktigt blir förvånad.
Samtidigt så finns det fakta att hämta om hur det ser ut för den som vill veta på riktigt. Och vet man på riktigt kan man inte bli förvånad när en får veta att dun rycks av levande fåglar.
Hur som helst. Artikeln jag skrev om inledningsvis. Det är ju så tyvärr, att den som väljer att stå upp för djuren många gånger ses som löjlig. Får veta att den borde ägna sin tid åt annat. I min arbetarekommun finns en medlem som tydligt deklarerar att han inte går på mötet där jag är pga att jag är vegetarian till exempel. Nu är kanske inte många som han, men som en liten del av det här fenomenet ändå intressant.
Jag läste en artikel för några år sedan som jag tyvärr inte återfunnit som handlade om en studie som visade att de som ägnar sig åt att uppmärksamma och värna djurens situation i högre utsträckning än andra också gjorde detsamma vad gäller sina medmänniskor.
Det finns ju inget motsatsförhållande i att både tycka att både djur och människor ska ha det bra.
Men den som lyfter djurens utsatta och ibland plågade situation kan i dag vänta sig att bli förlöjligad på olika sätt?
Hur gick det att äta lunch på Farfars i Gävle i dag? Tja, läste på menyn vid ingången. En och samma vegrätt hela veckan. Beställer den i kassan, det bli osäkert om den finns men får ett löfte om att ”de ska fixa något”. Ut kommer det som stod på menyn utom den utlovade vitlökssåsen. Blir mycket otrevligt bemött när jag frågar om detta och får veta att det finns beasås, och att de inte vet nåt om någon vitlökssås. Sesamnuggetsen var också rätt brända … Det var väl straffet för att jag helt krångligt beställde något som stod på menyn som de inte ens visste att de hade.
21
Mina vänner Sergio och Linnea levererar ytterligare en ny papperstidning. Den här gången med ett annat fokus än tidigare Sergio Magazine. I går var det releasefest och planen var att närvara men …
Så här ser tidningen ut.
Jag har den stora glädjen att få vara del ett i en återkommande skrivarskola, under ruriken ”opinionsbildaren”.
Båda tidningarnas kulturredaktioner tycker till. Arbetarbladet och GD.
Styleby svarar föredömligt snabbt
Om modebilden jag skrev om i går.
Hej Elin,
Vi börjar med att tacka för att du delade med dig av din starka reaktion på en av bilderna i modestoryn ”Loulou”. Vi hade några olika val att välja bland, men valet föll på den här och anledningen att vi vågade oss på att gå på det här spåret flera. Dels är Loulou en cool, rejält plåklädd, vuxen kvinna, och en namngiven person. Inte ”bara” en identitetslös modell, utan en riktig människa vars personlighet och lekfullhet ska komma fram i storyn. Men framförallt: Bilden är överdriven – Loulou överdriver, faktiskt driver med, typiska ”sexig kvinna”-poser rejält på ett par ställen i storyn – vilket vi gillade. En av dem är den bild du reagerat på, men det finns en till. Överdriften i kombination med hennes person och avsaknad av avkläddhet gör att den, i våra ögon, funkar. Den blir ju nästan komisk. Modebilder ska ibland balansera på gränser, till och med tänja dem. De handlar om andra saker än att visa kläder – också. De kan berätta en story, väcka känslor, kommentera samtiden … Ibland är det bara en fin bild som ska inspirera. De behöver inte gillas av alla, och vi vill ABSOLUT inte ta ifrån dig din åsikt, tvärtom! Förmodligen är du inte ensam om att bli provocerad av den, och det är ju något vi måste ta till oss såklart.
Hoppas att du ändå kan få ut en hel del av STYLEBY, även om du inte gillade just denna story. Nu vet du hur resonemanget kring bilden/bilderna gick.
Hälsningar STYLEBY-redaktionen
S T Y L E B Y
Jonna Bergh
Editor-in-Chief
Om rasism
Det finns ingen ’vardagsrasism’, ingen ’omvänd rasism’. Bara rasism. Den är alltid lika ful oavsett var den sticker fram sin nuna.
Så naturligt för en kvinna
Läste nyss senaste numret av Styleby. Jag VET att den typen av tidning inte är ett under av genomtänkthet. Den är ju lite gjord främst för att bygga varumärken och få oss att konsumera.
Men vi kan väl ändå kolla på den här bilden.
Vad är det här här för position? Har den ett namn?
Ingen skulle någonsin komma på tanken att sätta sig på ens ett liknande sätt på en sån brandpost. Förutom att det ser rent idiotiskt ut måste det vara vansinnigt oskönt. Så, vad vill ni på Styelby förmedla med den här bilden?
När jag lade den på facebook föreslog någon att det nog är en man som tror att den sitter i en soffa. Det var humoristiskt!
Jag skickar Styleby länken och hoppas på ett svar att förmedla till mina bloggläsare som bryr sig om sånt här.
Det blir en vit jul i år också
Tillsammans med Camilla Sandström som är distriktsordförande för IOGT-NTO i Gävleborg har jag skrivit den här debattartikeln som publicerats i olika tidningar i länet.
Nyheter24 har valt att uppmärksamma Vit Jul-kampanjen i en artikel där t ex Håkan Juholt och Veronica Palm varför de avstår alkohol över julen.
Vill du också vara med, och avstå alkohol uner de tre juldagarna? Du kan signa upp HÄR!
Min och Camillas hälsning var hälsning var:
”Och givetvis kom det sista pyset lagom tills tomten kom, då var pappa så onykter att man inte hörde vad han sa. Han blev otrevlig, arg och kallade mamma för fula saker medan jag försökte gå emellan. Det slutade alltid på samma vis. Mamma grät, pappa somnade i soffan medan jag försökte vara glad åt mina klappar trots den stora klumpen i magen!”
Orden kommer från en av alla de berättelser som mejlats in till kampanjen ”Vit jul” som IOGT-NTO-rörelsen arrangerar för sjunde året i rad. Vuxna som nu blickar tillbaka på hur deras jular starkt präglades av alkohol, och utifrån det inte gav barnen trygghet. Många barn känner oro när vuxna i deras närhet dricker alkohol. För dessa barn blir inte julen en härlig helg utan mer av en pina.
Syftet med kampanjen är att bedriva jullovsaktiviteter för barn, unga och familjer och få fler vuxna som firar jul med barn att låta julhelgen vara alkoholfri.
Du kan vara en del av att skapa goda barndomsminnen. Att avstå från alkoholen under julfirandet är en enkel handling men som betyder mycket.
God vit jul!