månadsarkiv: maj 2012

Späckat

  • Engelsklektion
  • Förbereda anförande
  • Seminarium om pensionssystemet
  • Debatt
  • Möte med nykterhetsgruppen
  • Träffa Linnea
  • Skriva debattartikel
  • Votera skitlänge
  • Käka med ombudsman
  • Köpa tröjor
  • Hänga med skogslänskvinnor
  • Hemma 23.00

Jag vill inte veta vad som kan sägas i morgon

Jag har nyligen besökt Mauthasen och Schloss Hartheim i Österrike. Det förstnämnda var under andra världskriget ett arbets- och koncentrationsläger. Det andra ett slott där man mördade tusentals människor med funktionshinder. Som många andra har jag träffat överlevande som berättat, läst böcker och sett filmer om det som nazisterna gjorde under andra världskriget.

Människor som av olika skäl inte sågs som människor enligt nazisternas ideologi mördades på de mest brutala sätt. I Mauthausen användes bland annat en metod där fångarna ställdes i en kö och nummer två fick knuffa den som stod först utför ett stup. Under krigets kalla vintrar duschades fångarna i kallvatten och fick sedan stå utomhus tills de föll döda ner.

Mördandet försiggick under flera år och jag frågar mig hur det kunde få fortgå. Funderade inte människor på var deras grannar tog vägen? Funderade inte byborna runt Sloss Hartheim på vart alla människor som bussades genom den lilla byn tog vägen? Trodde de verkligen på att röken som steg upp från slottets krematorieugn var gamla oljerester? Vad hos oss gör att vi inte klarar av att säga ifrån trots att vi vet att det som händer är genuint ont? Frågorna som ställs är många.

Vad lär vi oss av historien? Det är enkelt att se att uppdelningen av människor i grupper sällan fyller en positiv funktion. Det undergräver en känsla av vi och dom. I mitt uppdrag som politiker har jag ifrågasatt varför vi i lokala handlingsprogram haft särskilda rubriker om invandrare. Mitt skäl till det har varit att jag tror att alla människor har samma önskningar i livet. Bra skola åt barnen, ett utvecklande jobb att gå till med en lön det går att leva på och ett tryggt boende. Det spelar ingen roll om man är född i Teheran eller som jag i Söderhamn.

Jag trodde inte att jag kunde bli ytterligare stärkt i min övertygelse om alla människors lika värde, men besöket på de här platserna i Österrike och de intryck jag fick med mig har fått mig att ytterligare förstå hur viktigt det är att alltid, alltid värna värdet hos alla människor.

Samtidigt som jag var i Mauthausen valdes ett nynazistiskt parti in i det grekiska parlamentet. Det kändes surrealistiskt. I veckan kom mera. Reinfeldts mycket tvivelaktigt uttalande, ”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet” Varför tycker statsministern att vi inte har massarbetslöshet i Sverige så länge arbetslösheten inte drabbar ”etniska svenskar mitt i livet”?

Det Reinfeldt gör är att han delar in oss svenskar i olika grupper där den ena gruppen är mer värd än den andra. Om det är okej att säga så i Sverige i dag måste vi stå upp för alla människors lika värde, för jag vill inte veta vad som annars kan sägas i morgon.

Publicerad på arbetarbladet.se

SD, mycket roligt

I går var Åkesson ju med på Betnér direkt. Jag twittrade lite då. Förvånansvärt få killar (det är alltid killar) som ändå skrev arga saker om det till mig. Med undantag en kille som alltid ska skriva, gärna lite nedlåtande och anspela på att jag är tjej.

Och så en lokal SD-företrädare.

De ville veta om jag tyckte som Gudrun Schyman, att svenska män och talibaner var samma sak. Detta med tanke på att jag nämnt patriarkatet. Mitt svar: det behöver inte vara bra i ett land för att det är bättre än i ett annat. Talibanförtryck och omfattande kvinnomisshandel i Sverige är givetvis grenar på samma träd.

Jag frågade om hur t ex distriktsstyrelsen för Sverigedemokraterna i Gävleborg ser ut, om man ser till kön. Fick följande till svar:

Och nej, jag visste verkligen inte hur det såg ut. Hade jag vetat hade jag inte frågat. Men nu har jag kollat! Enligt deras hemsida är den ordinarie styrelsen på sju personer. Samtliga män. Jag sitter inte på tåget och är chockad precis.

Och motiveringen till hur det blir så här ju så fantastisk att jag dånar. Det är för att ingen i styrelsen är heltidsarvoderade. Hoppas någon gång i livet kunna förstå hur det argumentet händer ihop.

Uppdaterat på em: Jag har nu frågat ungefär fem gånger hur det här sambandet ser ut. Inte fått svar, men en uppmaning om att gå med i SD om det är så viktigt för mig att de är fler kvinnor.

Någon liten timme

I dag bjuder livet faktiskt på någon liten timme i hemmet. Blev glatt överraskad över att det dessutom var städat! Det gjorde jag själv förra veckan, men hade hunnit glömma det.

I dag har jag haft träff med min mentor, visat runt klass från Sörbyskolan på riksdagen, åkte hem och fått intro i mitt nya uppdrag i styrelen för Arbetarbladets Intressenter AB. Gjorde en kort inspelning på Radio Gävleborg och hade sedan möte med nya styrelsen.

Kvällen var medlemsmöte med Socialdemokraterna i Gävle. Vi pratade budgetarbete i kommunen.

Såg Åkesson som gäst hos Betnér. Jag har just nu bara naivt, elaka saker att säga om det. Det är barnsligt så jag låtsas som att det inte hände.

 

Och här är det nytt!

I dag är en stor dag. Den 21 maj 2012 flyttar jag min blogg hit efter nästan sju år på annan plattform.

Jag har fått med mig alla gamla inlägg men tyvärr inte tillhörande kommentarer eller kategoriseringar. Det är okej ändå! Fat lite drygt med kategorierna.

Det ska snickras och fixas och ordnas och sånt. När jag har lust med det.

Wilda Hilda och nöjdheten

 Pic: Ullie

I går kväll, efter mörkret fallit på, låg vi i ett slags lyxigt bad-spa med bubblor och massage och tittade rätt upp i himlen.

Möra efter att ha ridit en skaplig tur i Östergötlandsskogar. Dessutom med middag i magen och vetskapen om att i dag var det ytterligare en tur. Nöjdheten där och då svårtoppad.

Jag fick hästen Wilda Hilda. Hon var så fin, så fin. Pigg och hungrig och jättesnäll. Hennes pannlugg var alldeles mjuk, som om den inte voro av tagel.

Jag har allt positivt att säga om Njords turridning. Den personliga servicen personifierad. Hästarna trygga och lugna. Ingen av oss tappade för en sekund tilliten till hästarna vi red. Ullie hade en stor, mörkbrun nordsvensk och Elin precis som jag en fjordning.

Övernattningen i fräscht och mysigt rum. Maten serverad på världens gulligaste veranda.

Fjordingar in my heart! /Elin 14 år 

 Pic: Ullie

Oron i blicken när jag precis blivit tilldelad en häst med det namnet …

Mjölby for the first time

Jag har aldrig tidigare varit i Mjölby. Nu vet jag att det är platt här och finns många gårdar med djur. Inte fel.

Nyligen fick stan en sushibar och den är att rekommendera.

Just blivit dissad av Greta 3 år när det gällde lek. Rätt bra egenskap, att jag orkar leka tills ungen tröttnar.

Vi byggde en djurpark.

Inredning och stil

Köpte Sköna hem igår. Gör det någon gång per år. För kul. För att kolla in.

Särskilt intresserad av heminredning är jag nog ändå inte. Jag vet att det är stora trenden och folk fixar med sina kök och det får de göra hur mycket som helst.

Däremot funkar jag lika med inredning som jag gör med allting annat. Antingen så gillar jag eller så gillar jag inte.

Jag vet alltid direkt om jag tycker om en sak eller inte. Det gör det enkelt att handla de gånger jag måste göra det. Kläder, prylar, vad som helst.

Sådant jag vill ha i mitt hem: Krukväxter i diskreta krukor, böcker, färgglada saker som jag gillar typ olika tavlor, tyger, burkar eller porslin.

Sådant jag inte vill ha i min inredning (och som aldrig tilltalar mig hos någon annan): Feta högtalare, enormt fokus på möblering efter en gigantisk TV, flaskor med alkoholhaltiga drycker, högtalare, CD och filmer, uppstoppade djur, bokhyllor som det inte är mest böcker utan andra saker i, bårder.

Det var väl ungefär det.

Det betyder att mitt hem inte så ompysslat men att krukväxterna oftast mår alldeles lysande!  

I dag har jag gjort i ordning balkongen för sommaren och alla växterna har fått sig en genomgång av allt det som växter behöver. Tar ett tag men de bli så glada. Och gröna.

Kärleken i Julia Anderssons liv

Åsa Moberg skrev boken i början av 70-talet och den är självbiografisk, fast just ändå inte om henne själv då eftersom huvudpersonen heter Julia.

boken gavs inte ut förrän förra året och har alltså legat 40 år i vakuum. Massor borde ha hänt. En del har väl hänt. Men relationer har inte blivit enklare. Männen har fortfarande greppet om massor av områden i samhället. ”Damtidningarna” är fortfarande lika mycket vän som fiende till sina läsare. Normerna kring vad tjejer får göra och vad killar får göra är desamma. Även normen om vad som är lyckat.

Jag tycker om de politiska styckena, jag tycker om att Julia är tuff och jag tycker om att boken är enkel.