Kategoriarkiv: Socialdemokraterna

Vad har jag ägnat halva februari åt?

Fredag! Halva februari har gott! vad har jag ägnat dessa två veckor åt?

Jag och kommunalrådet i Gävle, Åsa Wiklund Lång, har gjort två gemensamma besök hos  företag i Gävle.

Hos Inresol där vi träffade Danny Walsh och fick höra om deras innovationer på energiområdet. Hur vi ska stilla våra behov av energi i framtiden, utan att tära på klimat, är en avgörande fråga och den jobbar de med att hitta lösningar på. Hoppas få se Inresols namn överallt!

Hos Card Group träffade vi Peter Hallström, Josefina Hallström och Carolina Winterliv. De distribuerar olika sorters uppvaktningskort till 45 länder runt om i världen och de designas i Gävle. Ett gigantiskt lager!

Den här uppdateringen med följande bild lade de upp efter vårt besök.

card gr card group

 

En eftermiddag träffade jag ordförande för X-cons i Gävle, Andreas Ericsson. Vi pratade om deras relativt nyuppstartade verksamhet i Gävle. De gjorde till exempel en fin insats med att vakta bocken i december. Än viktigare var samtalen om människors förutsättningar i livet och vad fler chanser betyder. Alltid inspirerande att träffa människor som drivs av sin tro på att göra något bättre i samhället, och det genom ett engagemang i en viktig förening.

Jag har träffat en klass från Wendelsbergs folkhögskola som var på besök i riksdagen. Extra kul eftersom jag kände en av lärarna sedan många år tillbaka. Vi kramade varandra och hans elever häpnade, för han är inte en sån som kramas. Jag sa att det gör inte jag heller. Sådan vänskap är fin.

Riksdagens nykterhetsgrupp har hållit årsmöte. För sent enligt stadgarna men helt okej enligt medlemmarna. Livet. Mest tid ägnade vi åt att omvärldsspana narkotikapolitik.

Vi har haft möte med S-kommunfullmäktigegruppen. Vi pratade om kommande ärenden på måndagens kommunfullmäktige och resonerade om de interpellationer och motioner som bland annat jag lämnat in för att vi ska ha vettiga saker att göra under våren. Vi är ett gäng S-kvinnor som kikat på S-kvinnors politiska program fastslaget i somras, och bestämt vad som är kommunala frågor och alltså bör lyftas av oss. More to come. En av motionerna, om menskoppar, skrev jag en debattartikel om.

Dessvärre behövde jag gå lite tidigare, men av trevligt skäl. Landshövdingen hade bjudit till middag med David E. Lindwall, ny på U.S. Embassy. Bäst samtal med honom hade jag när vi promenerade därifrån. Pratade lite om gröna näringar och deras förutsättningar i länet. Annars trevligt bordssällskap som var mer intresserad av hockey än jag är.

Jag och kollegan Lawen Redar bjöd in till följande peppiga lunchseminarium ”Den globala ojämlikheten är värre och farligare än vad vi tidigare har trott. Samtidigt som IMF konstaterar att den globala tillväxten har ökat sedan 2016, rapporterar Oxfam att detta inte tjänar mycket till när den fattigaste halvan får noll ökning av tillgångarna. Den världsledande ekonomen Daron Acemglu menar att USA, av främst demokratiska skäl, skulle behöva mer utav en socialdemokratisk politik samtidigt som det politiska samtalet här i Sverige i allt mindre omfattning handlar om klassklyftor och sociala utmaningar. Det är inte lätt att navigera i en tid av hyperglobalisering, avreglerade marknader, klimatkris och teknisk revolution. Men går vi verkligen en dystopisk tid tillmötes? Och hur skapar man ett samhälle som håller ihop i en sådan tid?” Medverkade gjorde Karin Pettersson, f.d. politisk chefredaktör på Aftonbladet, och David Eklind Kloo, politisk samordnare på Handelsanställdas förbund, De ville gärna hjälpa till att utmana dystopin och bidra med vision och energi!

Polisens nationella insynsråd har träffats. Dagen innan Dan Eliasson gjorde sin sista dag som rikspolischef. En av frågorna vi resonerade om handlade om kunskapen hos polisen vad gäller hedersrelaterade brott. Önskar Eliasson allt gott. Jag var noga med att säga att vi politiker måste lära oss något av hur han har behandlats. Att gå på en myndighetschef så hårt som somliga har gjort, när det är politiken man vill förändra är inte ett bra arbetssätt.

Jag har varit på seminarium om Ostkustbanan och lyssnat. Det handlade om hur man bäst gör samhällsekonomiska kalkyler. I det här fallet alltså, hur mkt tjänar man på en investering i bättre infrastruktur egentligen.

En kväll åkte jag till Bollnäs där S-föreningen Bollnäs/Rengsjö bjudit in mig för att prata om Sveriges hantering av ensamkommande barn och unga. De har varit engagerade i frågan länge, och vi är rätt ense i våra tankar om förbättringar.

Det sista mötet med nuvarande styrelse i Gävle arbetarekommun innan årsmötet har vi också haft. Där hanterar vi diverse frågor, bland annat inför valet. Är glad över att vi anställt en kamrat som ska jobba extra som valombudsman i valet. Det var ett riktigt roligt möte, men mycket skratt. Precis som det ska vara.

En lunch hade vi bostadspolitiska samtal partiinternt. Det var spännande, och nu inväntar jag och andra den rapport som gruppen som jobbat med frågorna släpper i mars. Återkommer till den.

Utöver det  förstås vanligt arbete med arbete i kammaren, gruppmöten i riksdagen, utskottsmöten, skrivande av texter, möten och samtal med partivänner och väljare öga mot öga och över nätet. Hänge med i omvärldshändelser. En hel del av detta på tåg.

I dag fredag avrundade jag med att möta om min revisorskollega i S-kvinnodistriktet och utföra revision.

Två februariveckor kvar. Vad som helst kan hända!

Orbaden

En natt och två dagar i Orbaden. Blandat internt partiarbete med partikamrater, med sikte på valet naturligtvis. Främst tittade vi på det politiska programmet vi ska gå fram med i regionen. Förstås riktigt bra diskussioner.

Orbaden. Det är så fantastiskt vackert. Bara beröm till konferensrum och mat och utsikt. Brydde mig inte om att blöta upp mig i något spa. Är inte spaandets största fan.

orbaden

Enda smolket är klassikern när man ber om sitt förbeställda vegetariska: -Äter du fisk och skaldjur? a) Det uppenbara, veggos äter inte djur. b) Det serverades just fisk så jag hade nog inte bett om annat om jag åt fisk.

Mitt rum hade en slags fin sänghimmel. Det är mycket opraktiskt med sänghimmel. Kanske skulle jag kunna vänja mig och inte snurra in mig i den på natten.

Nu är det lördagskväll. Jag har kört hemgympass och påbörjat läsningen av en bra bok. Återkommer om den.

 

Kandiderar vidare

I mars ska arbetarekommunen i Gävle välja en ny ordförande. Lokal partiledare för Socialdemokraterna alltså. Jag kandiderar för omval.
Årsmötet valde mig till ordförande 2012 första gången.
Tillsammans med mina styrelser har jag jobbat på att arbetarekommunen ska vara välkomnande. Jag vill att alla ska mötas lika positivt som jag gjorde när jag blev medlem. Att alla ska kunna hitta en bra form för sitt engagemang.

Tillsammans med alla hårt arbetande förtroendevalda som lägger sin fritid på saken jobbar vi för att forma en kommun där alla ska må bra. Det låter enkelt men handlar om strategiskt, progressivt jämlikhetsarbete, vilket inte är intressant för alla partier.

Ett överskuggande mål är att få förtroende att återuppta det arbetet efter valet 2018.
Oavsett om jag får förnyat förtroende eller inte, häng gärna på!

 

Triss i kurser

kurskurs kurskurs1

De tre senaste helgerna har varit fulla av kurser. Eller folkbildning som man kan kalla det. Jag har hållit i två och gått en. Två i partiets utbildningssystem och en som är specialgjord för medlemmar i Gävle AK som är sugna på att axla ansvar.

Socialdemokratiska partiets utbildningssystem börjar nu sätta sig ordentligt. Det är en stor förmån att få mötas i samtal om vad det egentligen är vi håller på med och varför. Det ger mig så mycket att få höra kamraters syn på engagemanget och våra mål. Folkbildning när den är som bäst. För att partiet ska bli starkare måste ännu fler gå de här utbildningarna. Så ni som har uppdrag, vill ha uppdrag eller bara är intresserade av att bli ännu klokare för er egen skull.

Den där olycksaliga delningsbilden

För ungefär en vecka sedan delades en bild på Socialdemokraternas centrala Facebooksida som rönte mycket uppmärksamhet.

Jag har lärt mig att kommunikation sker på mottagarens villkor, och många mottagarna till den här bilden reagerade starkt. Med ogillande.

Partimedlemmar kände sig oerhört obekväma med sammankopplingen av gränskontroller och  Sveriges säkerhet och bild på en person med texten ”passkontrollant” på sig. Det var helt enkelt  lätt att tolka det som ett budskap om att till exempel asylsökande utgör ett hot för Sveriges säkerhet. Det tycker vi inte.

Många som röstar på oss eller sympatiserar med oss blev också väldigt besvikna. Jag hörde om många som, precis som jag, kontaktades av frågande och bekymrade personer, både medlemmar och icke-medlemmar som undrade vad ”partiet egentligen håller på med”.

Jag delade den känslan. Visst hänvisade jag till den förklaring som skrivits i anslutning (god kommunikation ska naturligtvis inte behöva en tillhörande förklaring), men det var ju känslan som förmedlades med bilden som var problemet. Oron den skapar hos de som verkligen inte vill se Socialdemokraterna syssla med den här typen av retorik, som misstänkliggör andra människor. Eller kan tolkas som att den gör det.

Nu är den här delningen borta från Socialdemokraternas Facebooksida.

Lika lite som jag hade att göra med hur den kom dit, lika lite vet jag varför den har försvunnit men jag vet att jag gillar att den är borta.

Jag blev Socialdemokrat för att jag tror på människors kraft, inte för att misstänkliggöra grupper av människor.

Jag vill också credda Centerpartiet, som använde läget till att planka texten om Sveriges säkerhet och lägga den på en bild av ett litet barn som får sjukvård. Klipskt av deras kommunikationsavdelning.

 

Regeringsbesök i Gävleborg

I torsdags höll regeringen sammanträde på Gävle slott. En fin gest förstås att göra saker på andra ställen än i Stockholm. Och det är det Löfven också trycker på, hela Sverige.

Därför åkte han också till Söderhamn, en kommun som inte haft statsministern på besök på 30 år sades det. Extra roligt tycker jag förstås som är därifrån. Innan kvällen med öppet möte började var vi ett gäng från LO-facken och politiken som käkade med statsministern. Han smet då iväg och pratade lite med en liten gäst som var på plats i god tid. Det är fint sånt, särskilt som det med Stefan inte känns konstlat.

I en stilla stund berättade jag för statsministern vad jag tyckte om vårt partis hållning gällande de ensamkommande. Det känns bra att ha gjort det öga mot öga. Att han vet att jag inte är nöjd.

Hörsalen på CFL blev full och statsministern fick onekligen feeling och pratade längre än planerat. Jag hade en nära på plats som inte vanligen är på politiska möten, och hon sade att det var så bra att få höra ett sammanhängande prat på det här sättet, inte bara snabba klipp. Det säger en del om hur partierna själva inte känns relevanta att lyssna på någon längre stund på avstånd (hur många ser Almedalstalen tex eller partiledardebatterna på TV där det ändå finns rätt bra tid?), och det man bjuds i populär-TV ofta är just snabbt och avbrutet.

Han var väldigt bra Stefan. Jag och Kristoffer fick äran att hålla i den korta frågestunden som också hanns med innan kvällen var över. Annika Söderhäll var också med och fick möjlighet att utveckla lite om sjukvården.

Den bästa nyhet som Löfven och regeringen hade med sig var den nya myndigheten som ska syssla med arbetslivsforskning, dvs hur undviker vi att människor blir sjuka på jobbet. En sådan inrättning fanns tidigare, Arbetslivsinstitutet, men lades ner av Alliansen. Att det nu kommer att bli mer fokus på den viktiga delen i människors liv, ett tryggt arbetsliv känns mycket bra. Att den också ska ligga i Gävle är skitbra men underordnat i sammanhanget.

lövis2 lövis3

lövis1

Är Socialdemokraterna i ett majoritetsmissförstånd om de ensamkommande?

afghbomb

Bilden är från New York Times i samband med den stora bomben i början av sommaren.

Vi är socialdemokratiska politiker som åker på studiebesök på fängelser, uppdaterar oss på budgetarbetet och håller koll på turerna inom Moderaterna.

Samtidigt går vi vi nästan sönder när det gäller det egna partiets agerande kring de ensamkommande från Afghanistan. ”Vi” är alltså de socialdemokrater satt oss in i frågan kring de ensamkommande unga och deras situation.

Vi är många från olika delar i partiet som har ställt frågor hela våren och fortsatt utan några svar. För de som mejlar till partiet (privatpersoner eller lokala S-föreningar till exempel) kommer ett mallsvar. Det innehåller en del av det jag nämner nedan.

Det är dåligt med svar på frågor om återvändandeprogrammet, hur det går med gymnasielagen, hur det ser ut med åldersbestämningarna nu, hur vi förhåller oss till att till och med Migrationsverket sagt att de gjorde fel i stor andel av utredningarna under förra året (nu med kanske?), eller hur det känns att vara socialdemokrat och inte ha något mer substatiniellt att säga än:

 ”Vi ska inte tillbaka till 2015”

”Vi kan inte ha fri invandring”

”85 procent av alla ensamkommande barn får stanna”.

”Vi har en rättssäker process”

Det är 2017. Situationen ser nu ut som den gör med en avgränsad grupp hårt pressade ensamkommande unga, utan nätverk i ett land där man knappt varit (för många) och där krig rasar och nu ska de utvisas. Trots att vi lagt så mycket resurser på dessa unga. Helt rätt förstås, men arbetet som socionomier och lärare har gjort går i stöpet för Sverige och det är många kulor som försvinner när vi inte tar vra på resurserna. Snart färdig arbetskraft med höga ambitioner. Således är det inget 2015 vi pratar om.

Att hitta en lösning för en grupp som redan är här, och som knutit an till Sverige, kan inte sägas vara fri invandring. Det gäller nämligen bara de som redan är här.

Den där siffran som olycksaligt dyker upp handlar alltså om den grupp MIgrationsverket räknas som under 18 år. Alla tusentals som Migrationsverket hipp som happ utan någon rättssäkerhet skrev upp i ålder tex förra hösten inkluderas inte i den (av dem får ytterst få stanna). Eller de som det är belagt fyllt 18 år. Det är en så kallad glädjesiffra som jag inte förstår vem som är seriös vill använda. Migrationsverket sade själva i somras att de nog måste se över hur det kan vara så, men har inte sett att de tagit tag i det.

Man skulle ju kunna hoppas att vi har en rättssäker process, och det är klart man vill tro det. Men de av oss som pratat runt mycket, läst och hört berättelserna vet att det inte är så. Jag repetererar. Migrationsverket själva säger, som sagt, att de gjorde fel i en stor del av utredningarna under 2016. Därmed är det inte ett giltigt argument.

Jag förstår utifrån de som jag har kontakt med från hela Sverige att det är väldigt svårt att få någon respons från de riksdagsledamöter som de mejlar till. Det är tystnad eller ett mallsvar. Jag förstår att de blir besvikna. Lärare, socionomer, kuratorer, idrottsledare och många andra som engagerat sig, upplåtit sina hem, följt med på Migrationsverkets möten och ser en sida av svenska staten som inte verkar fungera på ett bra sätt.

Då duger inte mallsvar. Då duger inte det som Socialdemokraterna hittills gjort för den här gruppen, dvs gymnasielagen och tillskjutna pengar till kommunerna för att de ska slippa kastas runt i landet.

Jag blir både ledsen och besviken när ansvarig minister säger ungefär att det finns inget som hon kan göra. Men det gör det, det har bollats upp flera exempel. Det är således fel. Mer mod och handlingskraft när det gäller människovärde måste socialdemokratin ha.

Förutom alla de unga och deras anhöriga som far oerhört illa i detta (har jag nämnt självmorden?), så är det en annan tanke som ständigt mal i mitt huvud.

Om Socialdemokraterna varit ett oppositionsparti 2017, hade vi då agerat annorlunda? Hade vi tittat på alla möjligheter som finns för att hitta winwin-lösningarna i denna mycket speciella situation? En kanske löjlig och absolut hypotetisk fråga, men jag är har svårt att tro att den relativt stora tystnad som råder nu inte hade varit vad vi sett då.

En sak är säker. På det här förlorar vi som parti massor i anseende hos stora grupper i samhället som hittills gillat oss. Men vi vinner inte ett skit hos några.

Jag fortsätter varje dag arbetet som jag som riksdagsledamot förväntas göra, enligt inledande mening. Men jag följer också denna fråga och säger vad jag tycker. Även om jag vet att det inte ses på med förtjusning. För svaren är inte på bordet och jag vet att vårt parti kan mer.

Jag tänker att det kan vara ett sådant där majoritetsmissförstånd. Ingen vill egentligen ha det så här, men ingen med tillräckligt med makt vågar ta det avgörande steget.

Ni kanske har läst om attentatet i Kabul i dag? Över 30 döda och nära 100 skadade.

Gävle Pride 2017

DSCF0646 DSCF1248

Ett par dagar av Gävle Pride är snart över. Jag, som var iväg på konferens i Gävle, har tagit del av fredagens Regnbågsnatt i Heliga Trefaldighet liksom av gårdagens parad genom stan.

Tusentals deltagare som vet att inget är gratis när det ´gäller friheten att få vara den man är, älska den man vill. Vi gick med vetskapen om att det finns många ställen där en parad är omöjlig. För dem gick vi

Vi var många Socialdemokrater som deltog, och nästa år hoppas jag på ännu fler.

Magdalena Andersson på Almedalsscenen

Magdalena

Magdalena Andersson, finansminister, talar för Socialdemokraterna i Almedalen i morgon. Det kommer att bli bra. Min bild av Magdalena är sådan att jag har den största tilltron till henne. Varje dag. Ingen slump att vi fått ordning på finanserna. Hon är even more to come!
Hon håller också alltid bra tal. Jag kommer att lyssna, om än på håll.

Jag har valt att inte närvara i Almedalen i år. Men hade jag, hade jag kanske haft plakat med mig med ”Magda är bäst på”.

Bilden ovan är hämtad från Expressens JÄTTEBRAIGA reportage från nyss. Läs det. Anna-Karin NIlsson heter fotografen och jag är mycket förtjust i bilden.

Torsdag 15 juni

Nu sitter jag på tåget och är snart hemma. Summerar dagen hittills.

I dag har vi haft sommarfika och sista justitieutskottsmötet. Vi hade besök av Tullverket som gav mycket bra information om sin verksamhet. Åt pannkakor med kamraterna efteråt.

Ett seminarium om hur Svenska Handel jobba med djurskyddet efter lunch. Stor framgång naturligtvis för alla konsumenter som inte vill köpa varor där djur plågats. Efterfrågan var stor fick vi veta.

Innan votering hade vi vårskål med Helgas, en förening för kvinnliga riksdagsledamöter. Inbjuden talare var S-studenters helt nya ordförande Nasra Ali. Bland mycket annat så talade vi om vikten av att hitta strukturer och stöttning så att kvinnor säger ja till uppdrag i samma omfattning som män gör. Enkelt budskap till kvinnor: Säg ja till förtroendeuppdrag om du får frågan. Och be om hjälp när det blir svårt.

rösta2

I dag röstade vi igenom ett klimatpolitiskt ramverk. En oerhörd framgång och en spark i röven på Trump, som inte vill ta ansvar. Bra jobbat av alla som kämpat fram det.

Så också regeringens skrivelse om brottsförebyggande arbete. Det har jag skrivit en debattartikel om.

rösta 3