Kategoriarkiv: Socialdemokraterna

Talet jag höll i Hofors på 1 maj

Här klistrar jag in manuset till talet jag höll i går. Jag tror ni brinner av iver att få ta del av det nämligen.

Jag är så glad över att få tala i Hofors, att få tala med er om politiken och framtiden.

Det sägs att när man skriver eller pratar ska man börja med det viktigaste, för det finns risk att folk inte orkar läsa eller lyssna så länge. Det är inga konstigheter! Så jag följer det tipset!

Jag tänkte prata om framtidstro.

Som helt ny medlem i partiet för en 15-16 år sedan spände en äldre partivän ögonen i oss nya på ett möte och sade bestämt:

 -Politikens roll är att ge människor framtidstro!

Och det är väl precis så enkelt och så svårt! Varför ska vi hålla på med allt vi håller på med om vi inte tror att det leder någonstans!

Varför ska vi studera, varför ska vi gå till jobbet, varför ska vi källsortera eller lära oss att spela instrument om vi inte tror att det leder till något bra?

Eller motsatsen förstås. Om vi ser att det kommer ut något bra av att studera, jobba och lära oss spela fiol kommer vi så klart att vilja göra det.

I alla tider står vi tillsammans inför olika utmaningar. Första gången i Sverige som arbetarrörelsen samlades på 1 maj var 1890 och då framställdes krav på åtta timmars arbetsdag. Tusentals människor gick samman för att kräva bättre förutsättningar för arbetarna. I Stockholm med talare som Hjalmar Branting och August Palm. Det målet nådde vi!

1890 var inte klimatfrågan, bedrägerier på internet eller ungdomars psykiska ohälsa på tapeten av uppenbara skäl. Det är några exempel på att politiken aldrig någonsin blir klar, och inte heller är statisk.

Något som däremot hittills varit statiskt är att det finns klyftor mellan människor. Så långt tillbaka vi har mänskligheten dokumenterad har några roffat åt sig bättre förutsättningar på andras bekostnad. Klyftor har skapats och levt vidare.

En utmaning som till skillnad från andra därför är ständigt närvarande är just det -att bekämpa klyftorna.

I dag har 1 procent av jordens befolkning över 80 procent av resurserna.

Den procenten är säkert väldigt nöjd. Vi andra ser hur klyftorna slår. I delar av världen har man inte ens mat. Absolut inga mediciner, glasögon eller rent vatten. Då förstår vi om det är ont om framtidstro.

Sverige är förstås ett av jordens rikaste länder, det ska vi förstås hålla i minnet. Är man född i Sverige har man fått bland de bästa förutsättningarna i världen. Fri sjukvård, gratis skolgång. Möjlighet för alla att studera till och med universitetsnivå utan att ha egna resurser.

Det ska vi aldrig glömma. Vi som har fått goda förutsättningar har också en moralisk skyldighet att hjälpa andra tycker jag.

Något som gör mig vansinnigt arg är när någon invandrarfientlig undrar varför inte de som kommit nya till Sverige är tillräckligt tacksamma utifrån vad de tycker. Min fråga är, varför är den som är född i Sverige och fått så många fördelar inte tacksam över det? Det finns få saker jag tycker så illa om som när priviligierade personer sparkar nedåt. Det är oanständigt.

Men vi ser att klyftorna också finns i vårt land. Förstås. Man kan vara en rik pensionär, man kan vara en pensionär som har det väldigt knapert. Man kan ha råd att laga hål i tänderna eller man kan tvingas att istället leva med trasiga tänder. Man kan ha föräldrar som tar med en runt hela jorden på resor, eller man kan ha en förälder som inte har råd att ta med en till Furuvik.

Jag tror till och med att många som är politiskt aktiva i dag är det på grund av att de sett klyftorna så nära.

Jag brukar säga att mitt politiska engagemang vaknade på riktigt, när jag började arbeta som lärare och med tydlighet kunde se hur ungdomarna i mitt klassrum hade så otroligt olika förutsättningar beroende på vilka som var deras föräldrar.

Därför är det så tröttsamt, slött rentav, när borgerliga företrädare apropå 1 maj, slänger ur sig: ”Nu ska de ut och demonstrera mot sig själva.”

((Lägger här en bild från Moderaterna Gävleborgs Facebooksida på 1 maj))

moderatt

Det är alldeles för förenklat. Som om vi är klara med politiken och allt som behöver göras för att Socialdemokraterna sitter i regeringen eller i styret i Hofors.

Vi vill se en bättre utveckling och vi tänker bidra till den, därför demonstrerar vi.

Arbetarrörelsen är dessutom bredare än ett enda parti. Det handlar om en samhällsidé om organisering för att lösa gemensamma problem tillsammans. Inte var och en för sig.

Arbetarrörelsen är så mycket mer än ett antal ministrar i en regering. Arbetarrörelsen är en folkrörelse med ett tydligt mål, och rörelsens uppgift är att driva på sina ledande företrädare och också riva ifrån om man tycker att de gör fel.

”Samhället är människans verk om något är fel kan vi ändra på det”, sade Palme.

Om vi vet att vi kan det, så kommer vi att ha framtidstro.

Det är därför vi engagerar oss, det är därför vi går ut på 1 maj, för att visa för alla att vi är igång. Vi lägger oss inte platt inför allt som måste göras för att steg för steg bygga en bättre framtid. Vi vet att klickande på sociala medier inte ensamt gör hela skillnaden.

Det här årets paroll för 1 maj är

Trygghet, demokrati, sammanhållning.

Någon kanske tänker att det är klyschor. Att det kan betyda just ingenting. Men så är det inte för oss socialdemokrater.

Trygghet.

Det har varit mycket prat om brottslighet. En del har till och med antytt att det var något okänt i Sverige innan det kom människor från andra länder hit. Vilket blir ett i sig bisarrt påstående eftersom det förstås inte finns någon enhetlig ursvensk befolkning att referera till. Vi har alltid haft människor som kommit hit. Från olika länder i olika tider. Dessutom var det inte så länge sedan en fjärdedel av de som då bodde i Sverige valde att lämna landet i jakt på ett bättre liv någon annanstans. Men jag ska inte fördjupa mig i det nu. Poängen är att vi alltid har haft kriminalitet i Sverige oavsett vad en del vill påstå.

En del kriminalitet har minskat, att människor slår ihjäl varandra på fyllan till exempel. Annat har ökat. Som bedrägerier.

Anmälda sexualbrott har också ökat. Om det beror på att de faktiskt ökat i antal, eller om fler anmäler eller om vi gjort fler handlingar olagliga är oklart.

Det som är helt säkert är att ingen människa äger rätten till någon annans kropp.

En sak jag kommer att vara stoltast över när jag i framtiden ser tillbaka på min tid som lagstiftare är att jag satt i justitieutskottet när vi arbetade fram den nya Samtyckeslagstiftningen.

Vi ser nu hur vi har ett kraftfullare redskap och att människor döms tack vare den nya, tydligare lagen. Upprättelse för brottsoffer är viktigt.

Men det viktigaste är att vi arbetar förebyggande. Att varje människa får lära sig att bli en individ som aldrig behöver utnyttja andra, aldrig förgripa sig på andra.

En annan aspekt av trygghet jag vill lyfta är olyckor i arbetslivet. De så kallade skjutningarna, ofta mellan kriminella i storstäder, har fått mycket uppmärksamhet. Det ska de ha.

Men det är en gåta varför fenomenet att lika många människor dör på arbetsplatsen inte får samma svarta rubriker? 58 personer dog på jobbet förra året. Hittills under 2019 är det 19 personer, om inget ändrats i statistiken de senaste dagarna.

Det som inte är lika lätt att mäta är hur många som skadas och slits ut och får sin livskvalitet nedsatt utifrån ett fysiskt eller psykiskt ansträngande arbetsliv.

Vi kan inte fortsätta så, vi kan inte räkna med ett visst svinn av människor i arbetslivet. Arbetsgivarna, offentliga som privata, måste ta ett större ansvar för tryggheten på arbetsplatserna.

Så två saker bland många, där arbetet för trygghet måste gå vidare: Mäns våld mot kvinnor och arbetsplatsolyckor.

 Demokrati sedan

För några år sedan kom en undersökning som visade att många unga kan tänka sig en diktator som styr landet.

I detta nu är det gott om svenskar, faktiskt främst lite äldre, som har total noll koll på källkritik. Faktum är att de går på vad för skit som helst och sprider den vidare. Människor som i övrigt verkar helt vettiga har plötsligt tappat behovet att ta reda på hur saker verkligen ligger till och verkar gilla att baktala andra. Jag ska inte ens prata om att det finns en rörelse som ifrågasätter om jorden är rund. Det är olika ändar på skalan gällande källkritik kanske. Men fenomenet, att handskar ovarsamt med sanningen verkar trendigt i vissa grupper. Det riskerar att äventyra demokratin, när man inte är så noga med vad som verkligen är sant och inte.

Jag har en bild på mitt kylskåp hemma. Det är min mormor som barn tillsammans med sin mormor. Hon, Ingrid i Rengsjö, hade inte rösträtt under stor del av sitt liv. Jag önskar så att hon visste att hennes barnbarnsbarnbarn, alltså jag, sitter i riksdagen i dag och får stifta lag.

Att det många tog striden för har gett resultat. Det är förstås något fantastiskt när man tittar på det i lite perspektiv. Något att minnas av, precis som när vi fick igenom åtta timmars arbetsdag, att det gå ratt få till förändring.

Trots det finns människor som struntar i att använda sin rösträtt. Det är obegripligt. Jag kan inte hitta ett enda argument för varför det är smart att göra så.

Jag tänker närmast på att vi har ett val till Europaparlamentet om ett par veckor.

I valet för fem år sedan röstade bara lite mer än hälften av alla röstberättigade. Resten avstod att göra sin röst hörd.

Vi har ingen aning om vilken inriktning de vill se på Europasamabetet. Om alla de hade röstat, vad hade de önskat? Vill de ha större eller mindre klyftor i Europa? Vilken politik skulle ge dem framtidstro?

En del säger att de manifesterar missnöje genom att inte rösta. Men det funkar ju. Ingen fattar ju vad de vill ha sagt. På så vis gör de inte minsta lilla skillnad.

Varje tillfälle du har att göra din röst hörd, att berätta om vilken utveckling du vill se för att känna framtidstro ska du ta.

Andra krafter kommer att säga vad de vill, och det kan vara raka motsatsen. I dag vet vi att extremhögern har EU som arena. Det kan vi aldrig acceptera. Inte när vi vet hur historien ser ut. En sådan mörk framtid ska vi mota bort. Tankar om att somliga människor är bättre och mer önskvärda än andra har inget i en modern tid att göra.

Vi vill ha så många socialdemokrater som möjligt i parlamentet. Vi ska skicka kandidater som arbetar för en bättre miljö, ett starkt klimatarbete, en trygg arbetsmarknad. Det är vad vi ska göra den 26 maj. Var och en av er tar med alla ni har runt er och går till vallokalen. För att ni lever i en demokrati och vet att er röst gör skillnad.

Demokrati. Hittills har vi inte sett något bättre styrelseskick. Därför ska vi värna den. Hedra den och vi ska använda den.

Till sist då sammanhållning.

Det är väldigt enkelt egentligen. När vi hjälps åt och vill varandra väl, när vi ger varandra många chanser. Då går det mycket bättre. Ingen människa är en ö sägs det, och det stämmer. Vi är beroende av varandra och det krävs inte ett väldigt stort snille att räkna ut att när du mår bra år jag bättre.

Sammanhållning är motsatsen till klyftorna i ett samhälle. Samhället som vi byggt upp det, med allmän välfärd och uppbyggda trygghetssystem, skattefinansierat är ett fantastiskt samhälle.

Ibland delas på Facebook inlägg från personer som råkat ut för olyckor eller sjukdomar av olika slag, fått sjukvård och får en faktura på någon hundralapp för vård som i praktiken kostat hundratusentals kronor. För att visa hur lite det kostar den som drabbats tack vare solidarisk finansiering.

Skatt är främst något man betalar till sig själv för att finansiera sin skolgång, sin sjukvård, sin ålderdom. Att vi betalar efter förmåga tycker jag som socialdemokrat är självklart.

Här har jag tre saker jag vill säga.

Det första: Ska vi få bort de ekonomiska klyftorna behövs mycket mer socialdemokrati än i dag. Ni som vill se mer av den, ni behöver vara med och arbeta för att Socialdemokraterna får fler röster och därmed mer makt än i dag. I dag är majoriteten av riksdagen högervriden. Det ska alla bära med sig när man grymtar över olika beslut. Det är rätt att grymta, men det räcker inte. Det krävs hårt arbete för att få mer socialdemokrati.

Det andra: Våra trygghetssystem har för stora luckor för att vi ska vara nöjda i dag. Sjuka ska inte behöva oroa sig för sin privatekonomi, pensionärer ska inte behöva vara fattiga, personer med missbruksproblematik ska få snabb hjälp, personer med behov av assistans ska få det. Det är helt klart. Helt klart! Också människor som hamnat i en utsatt situation ska förstås kunna känna framtidstro. För att vi ska klara det, och ha ett samhälle som inte lämnar människor efter behöver vi också då ha fler röster som stödjer en skattefinansierad välfärd. VI behöver tydliga reformer för att omfördela resurser på ett bättre sätt än i dag.

Det tredje: Aldrig har vi stått inför en sådan problematik som klimatutmaningen. Vi måste minska utsläppen av växthusgaser för att hejda temperaturhöjningen på vår jord. Detta måste vi lösa tillsammans, för vi kommer alla att drabbas. Vi kanske inte ens kan räkna ut alla konsekvenser som annars blir. Nivåhöjningar av vatten men också vattenbrist, icke önskvärda insekter som sprider sig till nya områden VI VET INTE. Det enda vi vet är att för att vi alla ska kunna känna att livet ska kunna fortsätta på en jord som fungerar som vi känner den hittills måste vi gemensamt vidta åtgärder. Är det jobbigt? Ja. Är det svårt? Ja. Kommer det att kosta? Ja. Måste vi ändå göra det? Ja. Med sammanhållning kan vi klara det.

Trygghet, demokrati och sammanhållning.

När vi omsätter dessa i praktiken, visar att vi tar striden varje dag, då kan vi ingjuta framtidstro i varandra.

Varje gång ett tal avslutas tänker jag att det hade funnits så många fler saker att tala om. Det politiska läget i Sverige, enn human migrationspolitik, jämställdheten mellan kvinnor och män, skolans viktiga roll, arbetsrätten, kapitalets makt, rasismen, klyftor mellan stad och land.

Det är obegränsat.

Men det är också det fina med vår folkrörelse. 1 maj är bara 1 maj, allt ett tal inte hinner med och mer därtill har vi resten av året att nöta för att komma framåt. Det gör vi tillsammans.

Tack för att ni lyssnade.

 

Distriktskongress!

I går hade vi distriktskongress med Socialdemokraterna Gävleborg. Var det nummer 141 i ordningen?

Vi var på Högskolan i Gävle och Gävledelegationen startade 8:15 redan. Jag var helt mosig förstås som alltid den tiden på morgonen, psykologiskt extra illa en lördag. Men vi körde! Tyvärr gick stordelen av tiden åt att diskutera organisatoriska uppdateringar och inte själva politiken. Förbättringspotential på det, å andra sidan betyder det också att vi har bra rull på den politisk som distriktet ansvarar för.

Från Gävle S-kvinnor hade vi en motion som med nån vecka hade spelat ut sin roll eftersom ett sådant beske djust kom från regeringen. Äntligen. Vi fick bifall på att de medicinska åldersbestämningarna som används i asylprocessen måste utvärderas. Tackade för det, och passade på att säga att vi tycker det är illa att under tiden genomförs utvisningar som baseras på metoden som ska utvärderas. Det känns inte som den omtalade ordningen och redan.

Gillar verkligen att se en hel hoper kamrater på plats. Säkert 200 var vi där i olika roller.

Jag valdes om till distriktsstyrelsen, där också Åsa Wiklund Lång och Daniel Olsson från Gävle sitter. Se så glada jag och Daniel var här nedan.

59406677_10157321917408474_2888683136571408384_n

58708021_10157321917428474_561673042464342016_nHär är kamraterna Rogberg, Wickman och Berggren i en fikapaus.

58733069_10157321917848474_5442018563860725760_n Tre superkomptetenta ur Gävledelegationen. Ellinor Abrahamsson, Sara Astner och Marie Rogsberg.

58383594_10157321917618474_4522726963575521280_n Kamrat Zina Al Daloo från Gävle ihop med SSU:s distriktsordförande, Ghaith Al-Tameemi. Högskolans vackra, gula fasader i bakgrunden.

Alla bilder är tagna av Sanna Backeskog och fler finns på Socialdemokraterna Gävleborgs sida på Facebook.

Tack Ahmed! Välkommen Christoffer!

I går hade Gävle arbetarekommun årsmöte. Sedvanliga årsmötesförhandlingar som det heter. Vi gästades också av kommunalråden från L, C och MP. Roligt! LO också på plats för viktigheter!

Ahmed Amin lämnade sitt uppdrag som vice ordförande. Sedan 2012 har vi jobbat som ett tight team. Vi har lett valarbete så att vi 2018 fick ökat förtroende i kommunen, vi har försökt tänka nytt, vi har orkat ta avstånd från inriktningen i partiets aktuella migrationspolitik (inte missgynnade det S i Gävle som den centrala valanalysen kommer påstå) och vi har haft väldigt roligt. Lyckligtvis sitter han kvar i styrelsen. Christoffer Rogsberg är ny vice. Vi lärde känna varandra i valrörelsen 2014 då han dök upp med stor entusiasm. Det ska bli riktigt spännande att se vad vi kan göra, ihop med resten av den nyvalda styrelsen.

Jag och Ahmed53040352_10157197100508474_7393735506565005312_n

Jag och Christoffer

53349919_10157197100533474_591363855028846592_n

Statsministern är på plats

lövet

Inte så överraskande delningsbild ovan.

Nedan en mer typisk vardagsbild. Jag säger åt Patrik efter omröstningen att se glad ut. Han ba: -Men vänta, jag bokar om biljetter. Jag väntar inte. Det är tråkigt. I bakgrunden står Ibbe och chillar. Sedan gick vi till fiket och åt semlor för att fira. Jag gjorde lite radio men det blev tydligen dåligt ljud så när jag kom till Gävle fick jag gå till studion för omtagning. Så kan det vara.

Nu börjar jobbet. Det blir ingen dags på sosserosor.

bänken

Om politiken

HÄR kan du läsa utkastet till överenskommelsen som det pratats om i dag. Vad som händer får vi se.

Jag skrev så här:

De moderater och kristdemokrater som uttrycker sig mycket elakt och nedlåtande om (troligen, inget är klart) forna samarbetskamrater nu, vad illa det ser ut! Jag vill inte sprida exemplen.

Jag tycker det är sjukt strongt av alla som är beredda att vara pragmatiska och förhandla, ge och ta. För att fortsätta ha en stabilitet för Sverige och jäkligt viktigt, inte ger nåt till extremhögerkrafterna. Det sista är långt mycket viktigare för en stabil framtid än vad var femte person förstått. Tyvärr alltså.

Inget är klart. Jag jublar inte över allt jag ser. Men jag ser faktiskt inte väldigt många andra vägar fram heller. Extra val? Inga garantier för att det löser något. Och jag tror väljare förväntar sig att vi ska hitta lösningar efter valresultat.

Nu är det (kanske) en sådan på väg fram. Jag hoppas det.

Det går att gräva ner sig i det man har aversioner mot. Eller så kan man titta på vad som verkar bra. Halvfullt eller halvtomt.

Och viktigast av allt. Det kommer fler val! Vill du bidra till mer socialdemokrati? Mer socialdemokrati som du tycker den ska vara? Var gärna med oss redan nu!

Min kollega Lawen Redar skrev så här:

Har haft två dagars överläggning med den socialdemokratiska riksdagsgruppens styrelse. Vi har varit på Bommersvik – kursgården som köptes för att SSU behövde en plats där man kunde utbilda unga fackliga och politiska ledare i ideologi, filosofi, politik, statsvetenskap och arbetsrätt.

Jag blir alltid glad och hoppfull av att vara här. Platsen påminner om den omfattande bildningsverksamheten vi har i arbetarrörelsen. Många generationer socialdemokrater har skolats här. Men Bommersvik har också varit samlingsplatsen när partiet stått inför svåra uppgifter och utmaningar: Palme samlade exempelvis regeringen här när landet skakades av arbetsmarknadskonflikten år 1985 och Carlsson kom hit för att samla kraft inför regeringsbildningen efter Palmes bortgång.

Att ta sig an svåra uppgifter är egentligen inget nytt för socialdemokratin. Men något som satt partiet i en svår sits är det senaste valresultatet. Med 28 procent i riksdagsvalet kan man gott räkna med liberala eftergifter. Eller att vi skulle ha kastat in handduken då vi har en borgerlig majoritet i riksdagen.

Men så gör inte vi, och det finns goda skäl till det.

Det sägs att Willy Brandt höll ett historiskt tal på Bommersvik år 1940. Han berättade hur nazisterna inledningsvis hade lovat ett slut på fattigdomen i Tyskland. Men var det något han ville att SSU:arna skulle veta så var det att idéerna inte fick stanna vid den ekonomiska konflikten. Han varnade för de krafter som var beredda att äventyra människovärdet och tackade SSU som kritiserat nazisterna långt innan moderpartiet.

Jag vet att det finns mycket som är svårsmält i den överenskommelse som ligger. Men om den står sig och socialdemokratin återigen får bilda regering så blir vårt parti garanten för att Sverige de kommande åren går en annan väg än många av våra europeiska grannländer. SD ges inget politiskt inflytande. Och det, kommer jag alltid att bära med stolthet.

Troed Troedson skrev så här:

Tre saker jag reflekterar över.

1. Den totala överraskning som många visar över dagens regeringsförslag. Det var väl ändå ett av de absolut mest sannolika resultaten givet förutsättningarna?

2. Den frustration som väller fram från människor som uppenbarligen känner sig svikna och förrådda. Men som, såvitt jag kan förstå, inte har röstat på vare sig Centern eller Liberalerna och som därför rimligen inte har någon som helst anledning att känna sig lurade.

3. Tonläget hos de som tycker det här var en dålig utveckling. När också ledande politiker börjar associera till landsförräderi är det bekymmersamt. Och för mig ett tecken på att de politikerna i vilket fall som helst inte borde ha några maktpositioner.

S+MP+L+C i Gävle

Nu är det klart.

Jag är så jäkla nöjd efter att ha jobbat hårt med detta.

Socialdemokraterna bildar majoritetsstyre i Gävle kommun tillsammans med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

Socialdemokraternas utgångspunkter har varit:
– Vi vill se ett stabilt majoritetsstyre i Gävle.
– För att nå detta behövde vi söka blocköverskridande samarbete
– Vi ville bryta SDs vågmästarroll
– Vi ville hitta en politiskt överenskommelse där samtliga ingående partier var nöjda och kan försvara det för sina väljare.

I den här processen har vi inbjudit alla partier utom SD. Vi har träffat samtliga partier (utom SD då) i olika konstellationer och också jobbat med flera scenarion samtidigt för att spara tid. Detta har inte varit någon hemlighet för någon, tvärtom har vi deklarerat det tydligt.

Jag är väldigt stolt över att vi efter ett hårt arbete kommer att kunna erbjuda politiken i Gävle ett lugn. Min förhoppning är också att oppositionspartierna ska bedriva ett bra arbete och att vi ska ha ett bra debattklimat i fullmäktige och i alla andra demokratiska samtal.

TV4-dagen

tv4

I går förmiddag debatterade jag ”lag och ordning” i TV4 Play efter att de sänt morgonsoffan från Gävle. På kvällen var jag en av de runt 2500 personerna som tittade på partiledardebatten på Gavlehov. Roligt att de inte bara håller till i Stockholm och det var kul att se att se så många intresserade.

Jag förstår förstås att jag är bortskämd med att se politikerna live hela tiden. Men det var extra kul att kolla med de jag tycker allra bäst om.

Sista veckan här inför valet har jag varit i Bollnäs och träffat folkhögskoleelever och så har jag knackat massor av dörr. Det ska jag fortsätta med någon dag till. Hade en väldigt trevlig knack i Trödje till exempel.

 

Vanliga funderingar i valrörelsen

Jag är inte Sveriges mest erfarna valarbetare. Det här är min fjärde valrörelse som partiaktiv. En del saker är dock återkommande bland saker som en del väljare påstår och som de håller som sanningar.

Jag vill resonera om en del av dom.

Ett vallöfte presenteras. Väljare undrar: Varför är det inte gjort redan?

Många gånger är det en helt befogad fråga för ibland gäller det sådant där man själv verkligen kan undra samma sak. Men i grunden är det inte så svårt. Jämför med kanske ditt hem. Först gör du grunden. Sedan kommer nästa projekt. Och nästa. Det är bra om du gör spacklingen innan tapetseringen. När den är klar går du vidare. Möbler in efter färdigt golv. Och så vidare.

Det är också så att det parlamentariska läget kan ha gjort att frågan inte kunnat drivas igenom tidigare, ibland har tiden inte ens varit redo. Det är tio år sedan samkönade fick ingå äktenskap. Det låg liksom inte i tiden 1960. Så kan det vara med andra frågor också.

Ett vallöfte presenteras. Väljare undrar: Varför kommer ni med det här nu?

Det är väldigt klokt att presentera sin politik inför ett val. Det presenteras faktiskt politiska förslag alltid, men inte lika säkert folk lyssnar helt noga då.

Ett vallöften presenteras. Väljare: Vallöften uppfylls inte

Det stämmer inte. Citat: ”Generellt visar forskningen att vallöften genomförs i hög grad i Sverige, vilket står i bjärt kontrast till de flesta väljares bild. Vissa regeringar har införlivat mer än 80 procent av sina löften.” Läs en artikel med länkar gällande det HÄR.

Prat om pensioner. Väljare påstår: Persson snodde miljarder från pensionärerna och nu ska de pengarna betalas tillbaka.

En riktigt grav missuppfattning. HÄR finns en insändare om det.

Prat om det parlamentariska läget. Väljare undrar: Varför får inte X vara med och bestämma?

X är oftast SD. Och den som frågar saknar ofta kunskaper om hur parlamentariskt arbete går till. Den har ofta inte förstått att har man inte egen majoritet handlar det om att försöka bygga en sådan. Ibland betyder det att ett stort parti blir helt utan inflytande. Jämför med 2006-2010. Vilket parti var störst (då också)? Jo, S. Hade vi makt? Nej, för Alliansen hade mer än 50 procent. Men var samma person som frågar nu varken medveten om detta eller upprörd? Verkar inte så.

Prat om politiker. Väljare påstår: Politiker är högavlönade och bryr sig bara om sig själv.

I Sverige finns över 40 000 personer med politiska uppdrag. En liten del av dem har möjlighet att arbeta med politik på heltid. Vad de tjänar är olik ai olika kommuner och regioner. De allra flesta är INTE heltidspolitiker och har ett mötesarvode och förslorad arbetsförtjänst. Sedan lägger de massor av tid på kvällar och helger på partiarbete, ideellt. En del är arvoderade på hel- eller deltid och har lite bättre förutsättningar. Men särskilt många. Kostnaden för politiken, dvs demokratin, i en kommun brukar vara mycket lägre än vad många tror. Och varför blir man politiker? Ingen blir det för att man från början är NÖJD och bryr sig om sig själv. Det är av samma skäl som andra människor går igång. Förbannad över en orättvisa, över nåt som funkat dåligt, av oro över någon situation … Man drivs ju av något. Ingen som bara bryr sig om sig själv lägger ner alla de timmar politiken kräver av sina engagerade.

Prat om politiska debatten. Väljare tycker: Berätta mer vad andra gjort, berätta mindre vad andra gjort.

Här finns en verkligt stor poäng. Jag är besviken över hur många debatter verkar handla om att medvetet misstolka andras sägningar eller förslag för att sedan misskreditera dem. Det är osnyggt. Men. Politik är skillnader och i en debatt måste man kunna påtala dessa. Dessutom, om någon påstår något om mitt partis politik som inte stämmer, måste jag väl kunna säga ifrån utan att också få en annan väljarsägning: Ni bara kastar paj. Det finns sk pajkastning ja, men allt argumenterande är verkligen inte det. Men i grunden håller jag absolut med om att man ska främst framhålla den egna politiken. Å andra sidan får vi sossar en hel del bassning från våra egna för att de önskar att vi skulle vara ännu tydligare med ”hur högerpartierna slår mot välfärden och anställningstryggheten”. Alltid rumpan bak vad man än gör.

Prat om allmänna läget.  Väljare säger: Sverige går åt helvete

Nej. Det gör det inte. Tvärtom