Kategoriarkiv: Böcker

När jag köpte en träningsbok

Helins bokhandel i Bollnäs (och andra butiker) hade fått sina fönsterslagna. Jag bestämde mig för att därför med hjälp av bekant köpa böcker därifrån. Jag kollade runt lite snabbt och köpte några på känn. Det här inlägget handlar om att ”känn” inte alltid är rätt grund.

Varför skulle jag köpa mitt livs första träningsbok? Jo, jag skulle påbörja en online-kurs i styrketräning efter nyår och tänkte att jag kunde boosta det.

Så jag såg den här ”Träning för latmaskar”, för det är ju jag. Men på något sätt missade jag att det handlade om en kille och hans flickvän mest. För när det är en träningsbok tror jag att det ska handla mest om träning. Bara faktiskt. Men nej.

Känn in Simon Sköld och Camilla Läckbergs vardag i myspysiga bilder.

simon1

Det var inte för att jag vill se någons bäbis som jag köpte den här. Jag ville inte ha någons sambo heller. Jag ville ha den här PTn och hans kunskaper.

Jag har nu tränat med PT till och från i snart sju år. Två olika. Jag har tränat tre-fem gånger i veckan. Jag har sprungit korta lopp och hade nog fortsatt med det om jag inte för 2,5 år sedan fick stora problem med hälsporre.

Jag kunde allt. Jag lärde mig inget nytt. Så har du verkligen aldrig tränat och dessutom gillar att se ”snygga” bilder på ett kändispar så kan du väl köpa den här. Eller för att stötta en lokal bokhandel då. Eftersom jag gjorde det som främsta syfte känner jag mig ändå nöjd.

simon2

Ja, i detta nu gör jag en ansiktsmask. Efter att ha gjort ett av passen för överkropp i styrkekursen. Hur går det med den då? Bra! Jag har gjort allt jag ska. Tänkte först när jag tittade på de olika passen: Det här blir en bit kaka! Det var det väl också (utom armhävningar), men det gav ju vansinnig träningsvärk ändå.

Någon sur gubbe som läser kanske tänker: Men om du tränar du mycket, varför har du fett på kroppen då? Svaret är att jag också äter ganska mycket. Det är den ekvationen.

 

Duktiga flickors revansch

duktiga-flickors-revanschI går läste jag min riksdagskollega Birgitta Ohlssons bok som kom ut förra året. Den tycker jag alla duktiga ska läsa.  Inte för att man prompt är överens om alla analyser. Här är en recension som är kritisk. Däremot för anekdoterna. Det finns historier att relatera till helg enkelt utifrån de vardagssituationer hon berättar om.

Plötsligt påminns jag om sådant som legat i  arkiven, som har med det här att göra.

Vi är några politiker som får ut ett formulär där man ska fylla i saker om oss själva. Bland annat ska man speca sin högre utbildning. Jag börjar skriva upp program/kurser och poäng jag har. Det blir en skaplig lista. Han tittar på den och säger att det där väl var lite väl mycket. Att jag bara behöver ta med det viktigaste. Han hade själv inte så mycket att komma med … Det måste man inte, men det man har det har man. Jag i det fallet då.

För länge sedan var jag tillsammans med en kille i samband med studenten. Hans betyg var inte så bra, men innehöll några toppar. Mina betyg var inte sensationella men stabilt över snittet på det mesta. Han berättade för mig att hans betyg ändå var bättre än mina eftersom hans visade var han hade sina specialkunskaper. Underförstått att jag inte hade några.

En kille jag var ihop med och jag pratade pengar. Det här var innan jag var riksdagsledamot. Han var nöjd och sade att det kunde jag också vara även om jag inte tjänade lika mycket. Jag sa att jag tjänade mer. Det slutade med att vi tittade på de senaste deklarationerna, och jag hade rätt. Vilket jag visste. Då blev det sura miner. Jag trodde det var på skoj men det var det inte.

Någon gång på högstadiet får vi tillbaka ett prov. Det brukade gå ganska bra för mig på dom, särskilt i vissa ämnen. En bekant hade inte haft samma ”tur”. Men istället för att säga grattis eller något sådant mulnade hon och berättade att hon i alla fall var bättre än mig på att bli tillsammans med killar. Det var absolut sant, men knappast relevant.

De här exemplen är varianter som passar in i de storys som Ohlsson berättar utifrån sig själv eller sitt umgänge.

Vad gäller politiken är vi utifrån övertygelse mer eller mindre överens, men för mig är inte politik bokens storhet, utan påminnelsen om att goda resultat sällan beror på tur.

Om jag ändå ska säga nåt om politiken och synen så betonar hon gång på gång att det är individer som gör skillnad när de skapar nytt. Men hon skriver också det som jag tycker är viktigt, det vill säga att hon duktiga flickor går ihop blir de ostoppbara.

Det är grunden i min politik. Många tillsammans som vill samma sak …

Fattigfällan

fattigfällan fattigfällan1

En av mina återkommande jobbiga drömmar sedan lång tid är att jag inte kan slå in ett telefonnummer på en telefon rätt. Drömmarna måste ha börjat för länge sedan eftersom de ibland inkluderar snurrskiva. Det är viktigt, det är bråttom, men det går segt och blir fel. Hopplösheten i drömmarna är stor.

Den här boken handlar om hur alla vägar framåt täpps igen, av det system som ska vara vårt trygghetssystem men där olika system samverkar med varandra så att de motverkar syftet.

Det blir en labyrint utan utgång helt enkelt. Vägg på vägg att stöta i. Boken är baserad på verkliga händelser och allra sist finns tips till både politiker och de som arbetar med försörjningsstöd samt till oss som har en vän som blivit fattig. Politiken är ett stycke för sig. Det andra. Att till exempel slänga ur sig att man har slut på pengar när man inte har det (bara för att man köpt för många läppstift och pengarna för nöjeskonsumtion är slut) är ju knepigt att höra för någon som inte har råd att äta. Eller detta med när man vill hjälpa till. Bjud inte på mat, ge pengar eller matvaror så att man kan välja själv. Har du inte pengar att erbjuda, fråga om du kan följa med till soc tex som stöd vid samtal.

Mat är basalt. Och det återkommer flera gånger i boken. Vad det betyder att inte ha råd med mat. Hur en billig kakburk med utgånget datum räcker en dag. Varför man blir tjock när man är fattig och inte smal, fast man har brist på mat.

Varför det viktigaste kanske inte är att sortera ut en vinterjacka och skänka till behövande, utan där underkläder och strumpor är viktigare att få.

Det är så många saker som gör den här boken till en ögonöppnare för den som själv lever långt ifrån att själv vara beroende av samhällets stöd (för något man inte själv alls rår för, bli sjuk) eller känna någon som är. Författaren är en av mina svenska favoriter och hon är en så duktig skildrare. Jag får alltid ont i magen när hon skriver om svåra saker. Ett gott betyg.

Det är en roman, men också ett samtidsdokument och ett skarpt inlägg i debatten.

Jag tycker att du ska läsa den.

Nu ska jag hitta den här boken som jag påmindes om när jag läste Fattigfällan. En bok de pratade om i radioprogrammet Plånboken tidigare i år. Krisboken : nyckeln till att överleva trots urusel ekonomi.

Den okuvliga friheten

okuvlig

I år skulle Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år. Då ges en av hans tidiga, tidigare outgivna, skrifter ut Den okuvliga friheten.

Högst upp på baksidan står det ”En totalitär stormakt. En grym ledare och ett litet land under ockupation”.

Handlar om sena 30-talets strömningar.

Några av mina iOGT-NTO-vänner från runt om i landet och ag förbereder nu en studiecirkel på distans om boken. Jag har bollat in synpunkter på upplägget. Snart ska vi börja.

Jag köpte själva boken igår. Snygg. Tror på innehållet också. Ser fram emot diskussionerna.

 

Tebbes tur

tur

När jag kom hem i torsdags låg ett tjockt brev här. Med EvaEmma Anderssons, som jag förstått det, sista bok om Tebbe. Den sista i en trilogi. Efter Tebbes trubbel och Tebbes tvivel.

När jag skrev om ”Tebbes tvivel” skrev jag att Tebbe inte alltid är helt lätt att sympatisera med. Det kvarstår. Hon gör märkliga saker. Visserligen sparkar hon alltid uppåt, men samtidigt så förnedrar hon sig själv. Konstiga val. Men det är ur mitt perspektiv, och inget säger att det är rätt.

Tebbe är nu äldre, det har gått rätt länge sedan hon misslyckades med polisutbildningen och hon har ett jobb i en helt annan bransch. Som suger. Men som funkar. Men så förlorar hon både jobb och bostad. Och vad gör man?

Som synes av framsidan är boxning en av sakerna hon gör. Jag är förtjust i boxning och därför blev jag lite, lite ledsen över att det kunde ha varit ännu mer boxning! Där är Tebbe både modig och framåt, och det gillar jag!

Jag drog av hela samma kväll som jag fick den. För en van läsare går det rätt fort med en ungdomsbok.

Boken är precis som de två innan, skriven så att jag bara vill läsa klart. Jag vill veta hur det går. Även om jag bli upprörd på korkade val vill jag veta och jag vill veta nu.

För att vara en ungdomsbok är språket roligt och finurligt, det är en bonus!

Ingen överraskning för mig som känner EvaEmma. Hon är ju finurlig!

Så, alla youngsters som vill läsa nåt om hur det kan vara att bli stor och som gillar sport, läs alla tre.

 

Två bra böcker

mussel

Nyligen läste jag Marie Hermansons bok ”Himmelsdalen”. Den är så läskigt raffinerad och olik mycket annan litteratur. Precis som andra böcker jag läst av henne och som fäst. ”Svampkungens son ” och ”Skymningslandet” till exempel. Så jag gick till biblioteket och tänkte att jag ville omslutas av hennes tankar än mer. Insåg där att hon också skrivet boken ”Värddjuret” jag läst för länge sedan, men som etsat sig fast. Blev inte förvånad.

Det är berättelser som kräver en skarp tanke och sådant där utanför boxen-sinne för att skriva. trots det är det självklart inget tramsigt magiskt, övernaturligt eller fantasy. Det är knas, men det finns helt rimliga förklaringar. Onostalgiskt och inte tillrättalagt. Inget trams, rakt på. Precis som jag gillar. Och ändå oväntat.

Kom ut från bibblan med flera böcker, och inte bara av henne. De här två har jag precis läst.

Moa Herngrens ”Jag ska bara fixa en grej i köket”. Har nog aldrig läst en sådan bra skildring av alkoholproblem, och vad de sätter för stämning i en familj. Hur de trasar sönder fastän fasaden hålls. Eller inte. Alla märker ju. Alla vet. Här främst ur Ingrids och hennes lilla dotter Junis perspektiv. Ingrid, förskollärare, som försöker intala sig om att hennes konsumtion är okej. Skrivet så att man förstår hur alkoholen vrider sönder folks hjärna. Bra och ledsamt.

Och så Hermansons ”Musselstranden”. Parallella kvinnohistorier som är sammanvävda. En kvinnas tillbakablick på barndomen, vävs ihop med nuet. En annan kvinnas psyksjukdom hanteras och flyter ihop med storyn. Det enas i ett litet, annorlunda barns försvinnande. Och återfinnande.

Läs båda.

 

 

Tre deckare

Min plan inför lugnare perioder är alltid att jag ska läsa mycket. Funkar ibland. Över jul har jag inte läst så mycket som jag tänkt pga bl a Skam … Ser nu att det var likadant förra julen.

Men här är tre av de böcker jag läst i alla fall.

De två första av Anna Karolina som skriver om polisen Amanda Paller. Gillade dem verkligen. Det var hetsläsning för att jag hela tiden ville framåt, det hände saker precis hela tiden och huvudpersonen var driven och intressant. Glömde en i Norrala som var halvläst när jag åkte till Gävle en sväng och förbannade mig själv. Brukar inte bry mig annars, utan bara plocka upp någon annan jag håller på med. Få deckare lever upp till det här tempot. Tempo är bäst.

Och så en av Hjort/Rosenfeldt. Precis som förra julen enligt det länkade blogginlägget ovan. En trend alltså. Ger ungefär samma omdöme denna gång. Boken har ett bra persongalleri. Just den här har också med en socialdemokratisk politiker, och det är tydligt att någon med skarp kännedom om hur partiet fungerar hjälpt till …

Jag tycker ni kan läsa alla. Jag ska definitivt läsa Anna Karolinas tredje.

annakarolina1 annakarolina2 annakarolina3

Tre bra böcker

söndagsböcker

Indridason, Den som glömmer, handlar om polisen Erlendur förstås och det gillar jag. Storyn nu har med den amerikanska basen på Island att göra och det är en lie spännande dimension hur ett land liksom är ett land i ett annat. Ungefär lika som hans andra böcker, och att det är på Island är det som gör boken speciellare att läsa än andra deckare.

Grennans De Försvunna barnen var värd sina trettio kronor i en korg på Coop. Det är berättelsen om hur han utifrån en vistelse på ett barnhetm i Nepal nystade i allt större problematik i landet. Där barn blir en handelsvara. Mycket allmänbildande och dessutom humoristiskt skriven om ett så allvarligt ämne. Ingen fiction alltså.

Det är väl inte att hon heter Elin men det skadar väl inte heller. Elin Olofsson är en favorit. Jag har läst hennes Gånglåt och Då tänker jag på Sigrid och jag har gillat båda. Eller alla tre ska jag säga. Till flickorna i sjön utspelar sig också den i Jämtland och det är svårmodigt, men aldrig kletigt. Det är lättrelaterat. Männen som tar sig makt över kvinnor finns med och fina relationer finns med. Hr du fortfarande inte läst något av henne är det dags nu.

 

 

Barnböcker med hamster i fokus

Jag har köpt de här nyss. Allt med hamstrar är värt att ha.

Båda är väldigt bra barnböcker, i den mån jag kan bedöma det. Fina bilder, lagom spännande story och fina texter.

Åsa om hamstern hon döpt till Pontus: ”Pontus är så varm, fast han är så liten. Och kroppen tickar mot hennes bröstkorg. Det är hamsterns lilla hjärta som känns så.”

hamsterbok

Helgens böcker

Den här helgen har jag haft förmånen att avrunda tre böcker, samt bara plöja en som jag köpte i matvarubutiken som stått på min att läsa-lista.

böckerna

Attack på nämndemän av Leif B Magnusson. Har legat i en av högarna sedan 2012 då jag fick den i present av Gävle Nämndemannaförening som jag besökte. Författaren har själv varit nämndeman under en lång tid och har förmodligen under den tiden samlat på sig många synpunkter och scenarion som han vill lyfta fram. Bråk i nämndemannaföreningar, slitet som nämndeman, debatten om arvoden och nämndemännens ålder och erfarenhet. Det kallas för spänningsroman, men det är det inte. Det är en slags debattbok med korta, mästrande kapitel.

Som spänningsroman är den rätt usel, som debattbok eller allmän upplysningsbok bättre. Men redan i början märks det en mossig ton. Som när författaren verkar fixerad vid att klanka ner på den 28-åriga kvinnan med bakgrund i Vpk. (Hur kan nån som är 28 år ha den bakgrunden?) Skrivningar om kvinnornas utseende, ofta sensuellt och erotiskt. Lite gubbsjukt nästan.

Gånglåt av Elin Olofsson. Jag börjar läsa och sedan slutar jag inte. Familjeskildring, relationsskildring. Både svart och ljus. I Sveriges norra delar, när tillvaron inte består av Stureplan osv. Perfekt bok för en natt då man inte vill sova. Eller kan.

Märta och Hjalmar Söderberg av Cullberg och Sahlin. (Somliga) Människor skrev så många brev förr i tiden. På papper. Enkla att spara. De som finns kvar berättar saker om den tiden. Här ligger många brev till grund för att skildra den situation som Märta och Hjalmar hamnade i när deras relation inte var bra. Särskilt illa drabbades Märta, som drabbades riktigt illa utifrån diverse somatiska sjukdomar, som med tiden vreds till att hon var psykiskt sjuk. Författarna har också grävs i vårdinstitutioners arkiv och även om det här handlar specifikt om en person i vården, blir det också en allmängiltig bild av det historiska. Jag har läst lite i taget i den här lärorika boken. Det är ungefär vad jag orkat med. Bildande och oroande, mer än roande.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. När jag hade påbörjat den här boken såg jag en vän som gjorde en statusuppdatering om den: ”Det här var enligt min smak inte en bra bok. Det är nog första gången jag läser en bok utan att fastna för någon av karaktärerna.” Befriande. Den här boken är tydligt märkt med att ha vunnit augustipriset. Författaren är hajpad. Man ska gilla den. Jag gillade den inte alls. Formen är rörig, den säger mig inget och jag kan inte relatera till karaktärerna i boken. Det behöver dock inte vara bokens fel.

Påminner mig om andra böcker som jag inte förstått storheten i. Alkemisten. Tråkig bok. Eller Ericsdotters Oskyld som kom runt millenniet och tydligen var en bomb. Tråkig bok. Man gillar olika. Aftonbladet kallar boken en ett mästerverk och Expressen kallar boken en berusande vacker berättelse. Jag tycker den stundtals påminner om en gymnasieuppsats i svenska, av någon elev med goda ambitioner och där vissa formuleringar blixtrar till innan det dör igen.