Författararkiv: Elin

Summerar vecka 13

55474786_10157214346698824_6501161729597112320_n vecka13

Det du ser på bilderna är sossarna i civilutskottet (det vill säga de jag jobbar närmast med i riksdagen) på besök på ett av Skanskas byggen i Hammarby sjöstad.

Det andra är jag och två partivänner i Gävle som i går var ansvariga för att prata EU-val med Gävleborna. Fortfarande glad över att det vädret var snällt mot oss. Och Gävleborna förstås men det är ju självklart.

Jag har också haft styrelsemöte med nykterhetsgruppen, varit på årsmöte med RFSL Gävleborg, varit på möte med S-kvinnor och haft årsmöte med Alkoholpolitiskt Forum (jag lämnade styrelsen efter ett helt gäng år).

Jag har träffat representater för Överförmyndarnämnden och pratat om brister i systemet med gode män. Och därefter läst en hel del i boken God man & förvaltare, en praktisk vägledning.

Jag har haft en publicerad debattartikel.

En kväll träffade vi representanter för Inlandsbanan och pratade om möjligheter och villkor. Tjejhäng med ett gäng kollegor efteråt på kvällen.

Jag har pga förkylning inte tränat men orkat gå två längre promenader. I dag innehöll den krokusar och änder som surfade kvickt på strömt vatten. En mycket rolig syn.

Allt det där väldigt bra och viktiga saker förstås.

Två saker har varit riktigt botten.

Den ena är att jag ju blött näsblod två gånger. Och det är alltså de två första gångerna I MITT LIV. Hänger nog ihop med förkylning och  … ålder? Hur som helst riktigt obehagligt och efter första gången bestämde jag mig för att inte prova igen. Det hade jag inte mycket för. Jag var lyckligtvis i mina respektive lägenheter när detta hände så jag kunde ju sitta där som en idiot med tamponger i näsan. PROVA INTE NÄSBLOD.

Det andra är att jag under fredagen hade en vigsel bokad. Mejlade på förmiddagen för att skicka lite artigt att vi ses snart. Fick svar att hen glömt att meddela mig att de bokat en annan vigseltid på ett annat ställe. Personen i fråga hade dåligt samvete uppfattade jag. Men det hjälper inte. Jag blev vansinnigt arg. När jag bokar av en tid så betyder ju det att jag förstås också avstått en del andra saker som jag också gärna hade gjort eller behövt göra. Så det är ju inte som att jag jublar och tänker ”åh, lite snabbt påkommen fritid”. I stället blir jag arg när jag tänker på hur jag hade kunnat disponera dagen annorlunda om den här personen kommit på att berätta detta i god tid.

Därför svarade jag just på en annan vigselförfrågan som undrade hur nära inpå man kan avboka om man preliminärbokar, att jag jag bara tar riktiga bokningar. Förstås. Min kalender är inte någon annans lekstuga. Hårt men sant.

Summerar vecka 12

Hela måndagen var jag i Stockholm på fördjupningsdag med polisens nyvalda insynsråd. Jag sitter nu förutom i det nationella också i regionpolisrådet för hemregionen, Mitt. Vi pratade om olika saker, bland annat gränspolis, polisutbildningen och polisens satsningar framåt.

Har lite svårt att skaka av mig hur SD-representant framhärdade i att polisen kvoterar in människor med utländsk bakgrund på utbildningen trots att ansvariga berättar att det inte är så. Men hon visste bättre för hon hade hört … Sist jag kollade hade andelen med utländsk bakgrund sjunkit.

Den här veckan var det sk plenifri vecka, dvs inga vanliga möten i Stockholm. Så jag har förrättat två vigslar i Gävle, träffade Företagarna som jag skrev om, blivit intervjuad av en skolelev, åkt till Söderhamn för att utföra en revision och hållit i en träff för ordföranden i Gävles socialdemokratiska föreningar till exempel. Förutom det vanliga mejlandet och läsandet.

Detta har ju också gjort att jag kunnat promenera hemma på kvällarna.

gävlesnyggt

På fredagen åkte jag först till Uppsala. Tillsammans med Sanne träffade jag Barnombudet i Uppsala. Roligt var att där jobbar bland annat Lisa som jag känt i många år via nykterhetsrörelsen! Till exempel har hon också varit generalsekreterare på UNF! Vi talade om olika situationer där barn blir väldigt utsatta.

Så vidare till Stockholm och första mötet gällande utredningen för Strängare regler om utländska månggiften. Uppdraget är ska redovisas i början på nästa år.

Så till kongressen i Örebro! Jag kom på fredagskvällen när allt redan varit igång ett gäng timmar och sent på natten fick delegationen gå att lägga sig. Visst är det fantastiskt att de digitala systemen aldrig funkar på såna där tillställningar. Oklart hur de som planerar aldrig lyckas pricka rätt i tidsåtgång. HÄR kan du läsa allt viktigt om kongressen. Jag rekommenderar särskilt Stefan Löfvens tal. Det innehåller bland annat ett stycke om sk hedersförtryck av kvinnor.

Döm om min förvåning när jag inför Agenda på söndagskvällen hörde SVTs säga att Stefan skulle utfrågas om varför hedersproblematik var känsligt för Socialdemokraterna. Jag har nu varit medlem i drygt 15 år i det här partiet. Jag har ALDRIG upplevt att hederproblematik är något som är känsligt eller att diskussionerna på något sätt trycks tillbaka. Tvärtom är de ytterst levande, och har också resulterat i åtgärder. Varsågod att googla. Mer att göra finns, absolut! Och det vet alla politiker. Men vi vet också att sådant som sker mellan människor är det allra svåraste att både reglera och bevisa. Om någon nu undrat varför man inte får slut på skit över en natt …

kongressen

Det var kongressfest också. Det bästa med den, förutom sällskapet, var att det var allsång på Vi bygger landet. Denna fantastiska låt som vi också sjunger i nykterhetsrörelsen och som jag därför sjunger säkrare än Internationalen.

Jubileumskören har nämligen sjungit in en hoper folkrörelse/arbetarrörelselåtar och de finns på Spotify. Given humörhöjare! Fab! Läs om det HÄR och se fina bilder.

låtar

Innan helgen var över hann jag också fira ett par syskonbarn som fyllde tolv år. Vad önskade sig dagens ungdom? Eltandborstar. Det finns hopp om folkhälsan!

 

 

Företagarna

I dag har jag och Patrik träffat Eva Cooper, regionchef för Företagarna.

Det var ett lite agendalöst möte, dvs bästa sorten. Vi pratade om förutsättningar för att driva företag, kompetens, länets förutsättningar och en massa annat.

Vilket lyft för Företagarna att ha en sån grym regionchef.

Att fara med lögner som debattmetod

I fredags delade Moderaterna i Gävleborg ett inlägg med synpunkter på framtagandet av vapendirektivet. Detta illustrerades med en bildbyråbild på en hund samt en person som såg ung ut med vapen. Inte svårt alls att tolka personen som ett barn, under 18 år.

Jag ifrågasatte varför man gjorde så, och gjorde detta också på Twitter.

Jag förklarade att jag skulle ha valt en bild med en uppenbart vuxen person eftersom jag generellt inte tycker att barn och vapen är något som ger mig bra vibbar. Ungefär. Lite olika till olika personer. Ingen av dessa tyckte dock att de fått svar av mig på varför jag tyckte bildvalet var dåligt. I sig lustigt.

Är det så nu för tiden att om man inte håller med om en motivering så kan man säga att man inte tycker att man har fått svar?

Vad förväntar jag mig av kommunicera vad jag tycker? Jag förväntar mig ingenting. Jag delgav min åsikt. Precis som jag gör i massor av frågor här och där på sociala medier. Det vore förmätet av mig att tro att mina små åsikter skulle leda till något.

En Gävlemoderat jag inte känner, som ofta skriver halvobegripliga saker till mig på Twitter, undrade upprepade gånger vad jag ville åstadkomma. Han tyckte att min ton inte var sansad. Tipsade mig om att be om ursäkt och gå vidare (Vad betyder det ens i praktiken, trodde han jag skulle stanna mitt liv utifrån den där Twitterdiskussionen?). Kallade det för ”högerhetsningsförsök”. Och annat smått och gott förstås. Alltid med tonen att jag inte förstår någonting och han ska berätta saker för mig (apropå sansad).

Precis som väldigt många andra män (främst). De har berättat för mig att jag aldrig varit på jakt (var jag innan en del av dem föddes), att jag aldrig satt min fot på landsbygden (hepp!), att jag inte kan något om vapenlagar (jag mästrade inte tillbaka med att jag i alla fall var ansvarig för vapenfrågorna i riksdagen i åtta år), att jag avskyr sportskytte, att jag vill förbjuda unga människor att jaga, att jag inte visste att unga fick jaga under uppsikt, att jag inte vet att jägarna gör samhällsinsatser, att jag är rädd för vapen, att jag inte anser att kvinnor ska få jaga, att jag skammar kvinnor som ser unga ut och en väldig massa andra PÅHITT.

Hur kommer det sig att jag inte kan ventilera en åsikt, utan att sedan få ett utblåst giftmoln på mig av sådant som jag aldrig varit i närheten av att tycka, uttryckt som sanningar om mig själv.

Ni som arbetar på det här sättet, anser ni det vara konstruktivt?

Jäkligt passande tweet från nyss.

IMG_3292

Gävles boende för ensamkommande

I går besökte jag boendet som Frälsningsarmén i Gävle ställt i ordning för ensamkommande med hjälp av civilsamhället. Lagt mycket pengar när samhället inte förmått. Nu betalar kommunen verksamheten. Men ideella behövs.

Människor som inte stod ut med att de unga, utsatta ska bo på gatan. Flera centrala företrädare i mitt parti har betonat att dessa unga måste ta ett eget ansvar för sin situation. Något som vi inte skulle uttrycka på samma sätt gentemot unga som fötts här och  har svårt att hitta bostad. Då ska politiska lösningar (förstås) till. Hur de ska höra för att ta detta ansvar utan kapital eller kontakter eller ens personnummer ibland framgår inte.

Vi pratar om en grupp som först flytt (hört om talibaner och Afghanistan som ett av världens farligaste länder?) och sedan till stora delar blivit och blir mentalt mosade av den svenska migrationsmaskineriet. Många har vi dessvärre förlorat då de i desperation valt att avsluta sitt liv.

Gymnasielagen är okej för de som omfattas. De som diffar på några dagar eller veckor kan vara nästan köra i gymnasiet och vi utvisar dem efter flera år i Sverige. Till ett helvete. Där utlovad återetablering inte verkar funka. Förstås. Plus det är krig. Eller ja, inre väpnad konflikt som de som vill försvara det brukar säga. Det låter ju så mycket bättre.

Hur var det? Behövde vi unga i Sverige som inte annat vill än jobba? Jo.

Killarna på boendet och personalen där besökte mig i riksdagen för någon vecka sedan, på sitt sportlov. I går besökte jag dem. En mycket trevlig kväll med prat om allt möjligt.

Jag ska tillbaka när det är en ljusare kväll. Måste träffa deras får, höns och duvor också! Hamid och jag delar kärleken till djur.

LÄS HÄR om boendet.

När helgen varit bra!

ut3 ut2 ut1I fredags var vi hemma hos As föräldrar i grannkommunen. Rolig kväll med god mat.

I går lagade jag riktig lunch till efter promenaden. Sedan utställning (Emma Tillema på Länsmuseet) och jakt på en gratängform.

För i den skulle det lagas del av middagen. Vi var sju stycken som åt och kollade på mello och eftersnackade hela natten i min soffa. Soffan jag köpte för ett år sedan är en riktigr bra investering för socialt umgänge. Troligen bättre än alkohol, tips till alla som tror att alkohol är grejen.

I dag har vi varit i Söderala och träffat mamma, moster, syster, systerunge, kusin och mormor. Vi åt sushi och ananaspaj och pratade sådär mycket som min släkt gör.

Allra sist, innan landningen i soffan med söndagsmejlingen, ett besök på en av Gävles nyaste restauranger.

Ser fram emot att kolla in fjärde avsnittet av Gift vid första ögonkastet som ligger på play. Har jag sagt att det är mitt mål som vigselförrättare att få viga där?

Bruér om bildning

Mikael Bruér har skrivit en mycket insiktsfull text i tidningen Skolvärlden (LRs medlemstidning).

Den handlar om bildning. Själv glömmer jag inte när Annie Lööf sade i en debatt inför valet en gång: Man går i skolan för att få ett jobb.

Så enkelt är det sannerligen inte. Läs gärna hela Mikaels text och fundera över vad bildning är för dig.

”De senaste åren har angreppen mot olika humanistiska utbildningar (som i många fall säkert varit betydande för att få in studenter med min bakgrund på universiteten) haglat. Svenskt näringsliv ger sig på kurser som inte är produktiva. Ledarskribenter raljerar kring dem. Så sent som för någon vecka sedan gick det att läsa i Kristianstadbladet att det var dags att lägga ner ”tramsiga” kurser och satsa på ”kurser som ger jobb”. Angreppen på flummet i skolan är den andra sidan av myntet. För vad är väl flummigare än att diskutera etiska val eller antikens filosofi?

I den politiska världen talas det om mätbarhet, regler, styrning, tillväxt, anställbarhet. Och visst, det i sig är inget fel. Men vart tog diskussionen om bildning vägen? Vad hände med idén om att människan ska vara något mer än anställningsbar?”

Oron för förändring

I helgen hade S-kvinnor Gävle träff och gäst var Sinikka Bohlin. Sinikka har hållit på med politik vääääldigt länge och var riksdagsledamot fram till 2010, när man kan säga att jag tog över från Gävle. Hon jobbade mycket med miljöfrågor och nordiska frågor. Duktig!

En av de viktiga saker som hon sa och som jag tänkt på ett par dagar är vår inbyggda rädsla för nyordning. Också i det lilla.

Lokalpolitiker brottas ständigt med att hitta bra lösningar, de bästa strukturerna. Inte sällan möts det av motstånd, nästan egentligen vad man än ska göra för omstrukturering. Minns när vi lade om missbruksvården i Gävle under min tid i socialnämnden. Kanske det första stora och svåra jag gjorde, också rätt oerfaren. Men, som jag förstått det har det blivit bra. Ingen har som jag sett bett om att få tillbaka den gamla organisationen.

Hur som. Sinikka berättade om 80-talet och när de drev omorganisation och ombyggnad på äldreboenden. Hur anhöriga hävdade att ingenting behövde göras, allt var bra.

Sedan fick man nya, enskilda rum med pentry, toaletterna byggdes om så folk faktiskt kunde komma in på dem med sina hjälpmedel osv. Det blev bra! Jättebra!

Vi kan väl aldrig stilla oss och tro att det vi har nu alltid är det ultimata. Om de hade trott det förut skulle vi ha haft en sjukvård som på 50-talet. Eller förstås vilken tid som helst som skulle vara exemplet. Det vill man ju inte!

250px-Bohlin

Tack Ahmed! Välkommen Christoffer!

I går hade Gävle arbetarekommun årsmöte. Sedvanliga årsmötesförhandlingar som det heter. Vi gästades också av kommunalråden från L, C och MP. Roligt! LO också på plats för viktigheter!

Ahmed Amin lämnade sitt uppdrag som vice ordförande. Sedan 2012 har vi jobbat som ett tight team. Vi har lett valarbete så att vi 2018 fick ökat förtroende i kommunen, vi har försökt tänka nytt, vi har orkat ta avstånd från inriktningen i partiets aktuella migrationspolitik (inte missgynnade det S i Gävle som den centrala valanalysen kommer påstå) och vi har haft väldigt roligt. Lyckligtvis sitter han kvar i styrelsen. Christoffer Rogsberg är ny vice. Vi lärde känna varandra i valrörelsen 2014 då han dök upp med stor entusiasm. Det ska bli riktigt spännande att se vad vi kan göra, ihop med resten av den nyvalda styrelsen.

Jag och Ahmed53040352_10157197100508474_7393735506565005312_n

Jag och Christoffer

53349919_10157197100533474_591363855028846592_n

Bekämpa dödsolyckor på jobbet

kraftttag

Hittills i år har tolv personer omkommit på jobbet. Att förhindra dödsolyckor är en viktig prioritering för regeringen. Därför tar nu sex ministrar ett gemensamt initiativ för att tydligt markera att dödsfall i arbetet är helt oacceptabelt.

Läs pressmeddelandet HÄR.