Jag fogade samman några bilder. När jag swajpar mellan dem är det främst bilder med djur som känns relevanta. Det kan inte betyda annat än att jag har som roligast och är som gladast när jag umgås med djur.
Det nya för i år var långt ifrån en positiv sak. Det var att tappa stora delar av håret av stress och oro. Sedan blekte jag det. Så sista halvåret har det inte alls varit sig själv utan tunt och fluffigt. Att det märktes blev tydligt första mötet efter sommaren då fyra personer ville prata särskilt om mitt hår. Berättade inte för dem vad det berodde på. Inte heller talade jag med så många om att jag hade konstant tryck över bröstet och inte kunde andas ordentligt. Vem vill tala om dåligt mående? Jag ville det i alla fall inte.
Jag har tröstätit ganska mycket. Av oro.
Jag har inte gjort något särskilt kul, jag har inte hunnit läsa så många böcker och jag har jobbat på med det jag ska göra. Så. Det här är väl mest en parantes.
Det gladaste som hände var att ett efterlängtat barn föddes i min familj tack vare att vi ändrade lagen om assisterad befruktning till ensamstående. Det politiska är också det privata. Och tvärtom. Så har jag inte lyckats med ett skit annat tryckte jag i alla fall ja på knappen till det en gång i tiden.
Vi ses inte igen 2017.
I kväll är jag med några jag tycker om (två ben och fyra ben) och har blå naglar som glittrar.
