Etikettarkiv: kommentarsfält

Inferno i kommentarsfälten

Socialdemokraterna annonserar ut tjänster. Diverse olika och gör det bland annat med en länk på sin hemsida. Den länken läggs givetvis på Facebook.

Kommentarerna där är som ett nöjesfält kan man säga. Någon som skriver att den sökt tjänsterna men inte fått något svar ännu (okej?), flera som undrar vad det är för tjänster (klicka på länken kanske?), borgare som ändå vill ge av sin tid genom att skriva ”Nej tack, men gärna för moderaterna!”.

Någon som skriver: ”Bara en stilla undran – tänker Socialdemokraterna bekämpa arbetslösheten genom att anställa arbetslösa i sina olika kanslier? Jaja – det är ju också ett sätt att använda partibidraget.” Vad tror du annars att partistöd är till för? Fika upp? Driva verksamheten så klart.

Många som skriver att de tycker att de skulle passa med att ”jobba i regeringen” med lustiga kommentarer om att de kan svetsa. Meningen att vara roligt kanske, men när det i samma tråd kommer samma skämt flera gånger? Alla som jobbar med Socialdemokraterna på något sätt, sitter inte precis i regeringen. Ministerposter tillsätts sällan via annons.

En hoper av de SD-anhängande språkmisshandlarna: ”Nu är DET VÄL SNART TID ATT STÄNGA GRÄNSEN. Men ni vågar inte se problemet som snart hela sverige ser. Inte konsigt att sd går framåt…”

Allmänna spontankommentarer angående förd politik, alltid välgrundade och välargumenterade: ”Ni kör samma som i valet. Ingen tydlighet och oförberedda.” ”Med alla dessa lögner och svek i valdebatten och efterkommande pajkastning av s, inkompetent skock får utan stöd eller utbildning för att bilda en regering !!”

Jag följer inga andra partier på Facebook men jag gissar att de får leva med ungefär samma. Vad ens tid ska användas till bestämmer man själv. Jag använder min natt till att kika på andras kommentarer och lite håna dom. Andra lägger tid på att skriva dom.

Konstaterar bara att jag som allmänt politiskt intresserad skulle finna obefintligt nöje i att kommentar på en länk där Moderaterna söker folk. Något riktigt finurligt som ”Tror ni jag vill jobba hor er ELLER!!!!!” Konstruktivt och vettigt …

Läsförmåga

Ganska lättillgängligt i en av mina lådor ligger ett papper jag sparat sedan min lärarutbildning och jag slänger ett öga på det då och då. Det refererar till Skolverkets rapport 115 ”Grunden för fortsatt lärande”. Just det här handlar om människors förmåga att läsa.

Nivå 1

Söka enstaka information, korta enkla budskap t ex ”Vad kommer i TV i kväll”. Cirka åk 3, kravnivå i samhället fram till 1920-talet. (7,5 % på den här nivån men klarar inte nivå 2)

Nivå 2

Enklare skötselanvändning, enklare skönlitteratur, ta körkort. Ca åk 6, kravnivå i samhället fram till 1970-talet. (20,3 % på denna nivå men klarar inte nivå 3)

Nivå 3

Att kunna dra slutsatser som inte motsvaras av en ordagrann formulering i texten, ”läsa mellan raderna”. Fysik- eller kemiboken på högstadiet eller yrkesämnena på gymnasiet. Litterat: Att via läsande och skrivande ha erövrat abstrakt och hypotetiskt tänkande.  Godkänd i åk 9 vt-98, kravnivå i samhället 1990-talet. (7,5 % + 20,3 % = 27,8 % klarar inte detta)

Nu är det 20 år senare. Undra om det borde revideras. Vilka är kraven idag?

Utifrån den här dagens ”borde inte ha läst kommentarsfälten-stund” påminner jag mig om detta. Utan det blir det obegripligt att förstå något alls. Men så klart också fenomenet att inte behöva ha någon som helst bakgrundsfakta innan olika saker hävs ut som sanningar. Förenat med stor oförskämdhet. Läste ett något åldrat nummer av Skolvärlden också och fann följande apropå läsning.

Exakt just detta drabbade mig idag. Också. ”De tror att man förespråkar det man i själva verket diskuterar, ja kanske till och med argumenterar emot.”. Spot on på det.

Det känns ju helt hopplöst ett resonera om något när själva resonerandet inte går att genomföra.

Kvällen när jag stör mig och vidriga våldtäkter

Jag berörde det i tisdags. Hur vi med politiska uppdrag alldeles samtidigt ska vara som folk är mest, men ändå så otroligt mycket bättre. I det ingår på något sätt att vara väna och hålla inne med synpunkter på saker.

Jag är fel person för att göra det. I kväll är jag lite edgy.

Läste nyss kommentarsfältet på Arbetarbladet.se angående nattens våltäkter.

Viktigaste slutsatsen: Våldtäkter måste upphöra. Män måste från dag ett lära sig att de inte har makt över andra människor, att kvinnor inte är objekt. Att kvinnor inte finns för att män ska kunna göra precis som de känner med dem. Det äcklar mig och jag hoppas att ALLA våldtäktsmän (och fåtalet kvinnor som begår övergrepp) åker dit.

Sedan får jag lära mig följande från signaturen ”Verkligheten”: Kanske måste ske ens egna dotter innan den naiva svensken vaknar i det rödgröna Gävle!  Det är mina kamraters fel att män våltar i Gävle. Eller inte. Typiskt tillfälle att ironiskt säga -Nivån! Kombon av kommentaren och signaturen är bara för mycket. Dessutom spelar det ingen roll vems dotter som drabbas. Det är lika illa. Konstigt att ingen någonsin oroar sig över att deras sönder ska våldta, trots att det statistiskt måste vara lika stor risk.

Kommentarsfälten får mig att att känna att jag kanske aldrig mer vill gå på stan i Gävle. Eller vänta, om de som skriver allt überintelligent där skulle bestämma vore ju allt så mycket bättre. De känner alla, vet hur alla är och framförallt exakt vad som ska göras.

Läste också kommentarer på en insändare om byggnation i parker. En kvinna hade skrivit att hon tyckte det var bra, av olika skäl. Välargumenterat. Mothugget var -Vems ärende går du? Också väldigt, väldigt stor avsaknad av god retorik.

Att leva i en kommun styrd av småpåvarna i kommentarsfälten … ungefär som att leva i ett SD-Sverige skulle jag tro.