Här finns ett djur som de kallar för flugor. Det ser ut som små flugor och biter hästar, inte så mycket människor (lyckligtvis). Som knott fast ändå inte. I morse när vi åkte ut till hästarna var det riktigt vidrigt med flygfäna. Överallt var de. Min dyrbaraste ägodel då var flugnätet runt hjälmen. Jag inledde dagen på Dimma och de är extra svåra på henne. Jag led verkligen med henne. På bilden här syns ganska tydligt hur de verkligen surrade överallt.
Våra fyra dagar är Eldhestars best of. Det vill säga de fyra bästa dagsturerna har satts ihop. I dag var det den så kallade bergsturen. Det var mycket brant, både uppför och nedför. Ibland på mycket smala stigar vid enorma branter. Faktum är att mamma vid ett tillfälle gjorde ljud bakom mig. Därefter hör jag -Jag vill åka hem. Trodde hon skämtade och brydde mig inte om det. Efteråt visar det sig att hon var livrädd av svindel. Och sedan säger hon att hon aldrig varit så rädd i hela sitt liv. Då förstår ni branterna.
På bilden här leder vi hästarna nedför ett stycke med ganska löst grust. Risken hade varit stor att de hade halkat så därför tog vi det säkra före det osäkra. Det gjorde vi några gånger, både uppför och nerför. Bilden är dock inte illustrativ för branter, så ni inte tror mamma är en mes.
Vi stannade och åt lunch vid Haetta-området. Hett vatten möter kyligt vatten och bildar en bäck i vilken det blir rätt hett vatten men som går att bada i, så det gjorde vi. Badkläderna var med. Det var lite för hett tycke vi men alla badade ändå för sakens skull. Under tiden satt våra två guider med sju eller åtta hästar var och vilade. En häst lade sig ner och sov, en annan snarkade stående. Guiderna är lite osäkra på om de själva somnade till lite i mitten av sina hästringar. Säger något om hur lätthanterade de här hästarna är. Men! Inte alls såna lazy ridskolehästar. Det är mycket fart i var och en av dem och driva är verkligen inget som behövs, möjligen rucka till för att få in tölten på vissa av dom ibland.
Inför sista dagen fick vi lämna önskemål på favorithästar. Jag hade riktig tur. Inledde på Dimma, hade Mas i mitten och avslutade på Nått. Pigga, starka och goda töltare. Mats är något särskilt. Mamma fick dels den grå igen, dels också hon Mats.
Då och då kommer vi till vattendrag av olika slag. Hästarna dricker och ibland har också vi hoppat av och druckit, som till exempel här, vid en så kallad ”cat pond”. Det är en form av vulkansjöar högt uppe i bergen (dit inga vägar når). Kristallklart vatten. Just vid den här fanns en liten hoper får. När vi kom gömde de sig bland några större stenblock och trodde att de inte syntes. En meter från där vi lufsade förbi. Söta djur.
Underbara, underbara Nått.
Allra sist vill jag visa min vackraste hjälmfrisyr hittills. Har sprejat den hårt för att den ska hålla sig för alltid!
Nu har vi landat inne i huvudstaden där vi stannar lite. Nya äventyr härifrån i morgon. Innan vi alla skildes åt, åt vi tillsammans middag på en restaurang här inne tillsammans med vår guide. Vi är alla så mycket mer än nöjda med de här dagarna. Bland det mest fantastiska vi gjort i våra liv.
Alla naturupplevelser som inte alls blir rättvisa på bild, hästarna, gruppen …
