Partikongress i Gävleborg

Det var heldag i går. Det är heldag i går. Det var fest i går kväll. Vi förlorade en timme i natt. Inget av de där är ett problem i sig. Kombon är sisådär.

Hann hem och bytte om efter förhandlingarna, innan festen. Tog en snabb bild utanför porten innan jag rusade.

festen

I går hanterades det tjugotal motioner som kommit in. Bland annat ska vi jobba för kostandsfritt högskoleprov och ett hårdare arbete för mer sommarjobb till unga. Vi valde också distriktsstyrelse, och jag kan särskilt notera att till ny studieledare valdes Daniel Olsson från Gävle. Yoomi Renström valdes om på ordförandeposten. Från Gävle valdes också Åsa Wiklund Lång in, med Ahmed Amin som personlig ersättare.

Just nu har kongressen besök av Ellinor Eriksson, nummer sju på vår EU-lista, men för mig är hon mest min vän. Hon gör hur som helst en lysande genomgång av läget i Europa och varför det är läge att rösta rött.

Så här trött, med så här små ögon, vandrade jag genom ett söndagsmorgondött Gävle nyss. Men Stefan Löfven kommer, så då kommer också jag!

morgon

 

God morgon

När jag i morse gick till tåget funderade jag igen på det där orättvisa med morgon- och kvällsmänniskor.

Jag kan inte släppa det. Hur det ses som fint att hoppa upp i arla morgonstund, ha hunnit fågelskådat, druckit äckligt te och gått med hunden och vara först på jobbet.

Hur det inte ses som fint, utan oftast lite stört, att tycka det är helt okej att sätta igång med något jobbprojekt vid 22-tiden. Förutsatt att det går att göra ensam för nästan ingen vill vara med då.

Och så bitterheten, kränktheten givetvis. Den att dag efter dag tvingas leva helt tvärtemot den eventuellt inbyggda klockan utan att någon ens tycker synd om en. Möjligen några få andra kvällssjälar, men också de har lärt sig att det äringen idé och klaga. Senast klockan åtta ska man vara på plats och vara glad.

Detta trots att det skulle gå att organisera annorlunda i många branscher.

Men nu så. Kockan är snart halv tio och jag förväntas vara lattjigt pigg när jag snart anländer första mötet i Stockholm. Det är jag inte, jag är jätteseg.

Och så partiarbete på det

I helgen har vi gjort rätt mycket dörrknackning i Gävle. Jag var med och styrde upp i går och det gick kalas. Här på bilden är jag, Ewa och Johan men vi var en hel bunt till.

knakcknack

Som vanligt möter vi en hoper vänliga människor.

I dag inledde jag på kommunfullmäktige som blev ovanligt kort, klart runt 12.30. Åt lunch med en partivän. Hann hem och vända innan jag gick till radion för att debattera Alliansens utspel om betyg i fyran. Kanske inte behöver säga att jag är emot. Argumentet? Tja, resultaten sjunker. Det behöver vi inte mäta mer, utan göra insatser så att kunskaperna kommer. Lärarna har full koll, men inte alltid möjlighet. Det är problemet.

Därefter till expeditionen och hade först en ombudsträff med alla ombud inför helgens distriktskongress. Toppade med en valledning och var hemma lagom till klockan 21.

Tänkte att jag skulle värma djupfrysta pannkakor i mjölk i stekpanna. Inte helt lyckat, men det är det lyckliga livet utan en ful mikro.

 

En lördag med kultur och Markus

Det är sällan jag i vaket tillstånd hinner spendera så mycket tid med Markus. Lördagen däremot hade jag bokat av sedan länge för att vara med honom när hans arbetsplats bjöd på personalfest, något de gör generöst varje år.

Vi började i Sandviken, Göranssons arena, och såg Jesus Christ Superstar.

jesus

Visst, vi vet hur det ska gå för Jesus! Storyn är inte överraskningen utan maffigheten i teatern, musiken, scenen. Jag kan inte tillräckligt många eller tillräckligt korrekta teaterord för att beskriva det bättre. Ola var bra, men killen som spelade Judas var kanske snäppet bättre!

Därefter åkte vi till Gävle och åt middag på Elite. All cred till hotellet som levererade ypperlig vegetarisk mat, samtidigt som andra fick sin mat. Bra jobb!

Trevlig kollegor har Markus också och klockan var rätt sen när vi rumlade hem.

Mer om Gävlemoderaterna och Fristad

Lite som en never ending story där människor är allvarligt bekymrade över Gävlemoderaternas agerande.

Ola Larsmo skriver i UNT.

”Vi har åtta städer som anslutit sig och där människor som den nämnda författaren/journalisten kan söka skydd under två år, skriva klart, hämta andan, hantera sin oro. Och berätta om vad de varit med om.

Tills Gävles moderater fick för sig att det var lite för dyrt. Det kostar ungefär 300 000 kr om året. Gävle beslutade nyligen att som första stad ta emot en hotad konstnär, vilket moderaterna inte kunde acceptera. Jag sitter här med deras anmälan av Gävle kommun till förvaltningsdomstolen, där de mycket noggrant försöker hitta en utväg ur det faktum att deras kommun sagt sig vilja vara med att stötta människor som journalisten ovan. Dessutom faller det, enligt deras syn på livet och världen, utanför vad en kommun bör syssla med.”

Och så ledaren i samma, liberala tidning i går.

Det går alltid att använda pengar till annat – med de tre moderaternas argumentering ska vi inte ha några bibliotek eller några gästspel av utländska musiker heller. Den som vill kan givetvis hävda att stöd till det fria ordet inte är en kommunal kärnuppgift. Men vissa saker är så självklara att de inte ska behöva beskrivas i författningstexter.

Kommunala kulturstipendier är inget nytt påfund. Varför skulle de inte kunna användas på detta sätt?

Det är naturligtvis lätt att se både kulturfientlighet och ett drag av främlingsfientlighet i kampanjen mot fristadstanken. Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth och Moderaterna på riksnivå har sagt ifrån mot sina partivänner. Att de tre och deras anhängare på andra håll skulle kunna lyckas med sin framställning till Förvaltningsrätten är svårt att föreställa sig.

Men de är i full färd med att skada sitt partis trovärdighet i kulturfrågor”

Några deckare har jag hunnit

Jag hinner inte läsa så mycket just nu, men tre deckare har jag klämt i alla fall.

bokarna

Patricia Cornwell har ju varit en favorit länge, men trots att det står på omslaget att hon aldrig varit så bra kan jag inte hålla med. Kanske är jag som inte längre älskar ett stort persongalleri? Jag har helt enkelt svårt att hålla isär alla parallella handlingar och referenser till tidigare böcker.

INte läst Lars bill Lundholm tidigare. Östermalmsmorden var en riktig bladvändare.

Kepler är Kepler och den här deckaren gjorde sitt jobb med att vara spännande.

 

 

Politiskt skämt

En klassisk grej som insändarskribenter skriver är att de brukar sätta morgonkaffet i halsen.

Om det inte vore för att jag 1) inte var okunnig om detta innan 2) inte dricker kaffe 3) avskyr den typen av uttryck såå hade jag nog ändå kunnat säga att jag gjorde det.

Kristdemokraterna (och resten av Alliansen) måste väl kunna leverera någonting bättre som lösning på bostadsproblematiken.

Unga vuxna som ska flytta hemifrån vill INTE bo i ett litet hus på sina föräldrars gräsmatta. De vill inte det. Och andra som söker boenden vill helst inte heller bo i små gårdshus hos värdfolket. Men de kanske måste om de inte har andra alternativ.

attefallhus

 

Mer pisk på Gävlemoderaterna

moderatmejl

Jag skrev tidigare om den Gävliska moderattrion som fått landsomfattande kritik, även av sin egen minister, för sin hållning i fristadsfrågan.

Det stoppar inte där.

Madeleine Sjöstedt, folkpartiets kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet.

”Alla vänner av yttrandefriheten förstår det stora värdet av fristadssystemet. Med alliansregeringen har frågan prioriterats och Statens kulturråd bedriver ett föredömligt arbete för att skapa fler fristäder. Växjö, Jönköping, Sigtuna och Skellefteå har på senare tid fattat beslut om att bli fristäder.”

De har också återigen omnämnt i Kulturnyheterna, inte i positiva ordalag då.

Expressens Jens Liljestrand skriver mycket sågande om de oförstående Gävlemoderaterna. Han är också rätt hård vad gäller den språkliga förmåga de inte kan anklagas för att besitta.

”Spektaklet blottar en spricka inom Moderaterna vad gäller synen på kultur, bildning och civilsamhälle. Å ena sidan de som, likt trion i Gävle, enbart ser fristaden som en utgiftspost som man inte har råd med (”Det regnar inte manna från himlen i Gävle vi har stora tunga frågor och utmaningar”).”

Arbetarbladets Bodil Juggas uppmanar till att tänka om, i likhet med vad andra klarat. Kristian Ekenberg på samma kulturdel skriver en fyllig artikel i frågan och vad det egentligen innebär.

”Författaren Ola Larsmo är ordförande i Svenska PEN och en av de tongivande rösterna i fristadsfrågan. Han ser allvarligt på att Gävlemoderaterna försöker påverka ett demokratiskt taget beslut genom en ”juridisk teknikalitet”.

– Det här är den värsta attacken på fristadssystemet som jag har upplevt. Politiskt är det unikt.”

Också Gefle Dagblads ledarsida vågar sig på att kritisera Moderaterna.

”Så säger Gävlemoderaten Niclas Bornegrim till kulturnytt i SVT.

Uppenbarligen utgår Gävlemoderaterna från att den konstnär som kommer hit – liksom eventuell medföljande familj – inte kommer att ge något tillbaka, bara kosta. Troligen bottnar detta i en skeptisk inställning till kulturen snarare än mot människor med utländskt härkomst.”

Att Bornegrim dundrat på förvånar mig inte det minsta. Källgren Sawela förutsätter jag har vett att ångra sig.h