Som motvikt till alla mammabloggar som berättar om barn som äter glass och blir i olika grad kladdiga (nä, jag vet faktiskt inte vad som står i sådana bloggar, men tänker mig ändå dessa glasskladdiga barn eftersom barn gör sånt) väljer jag att tipsa om blandad nätläsning på temat barnfrihet. Nytt och gammalt. Fortfarande landar många på min blogg efter sökningar som ”vill inte ha barn”. Så det är tydligt att för de cirka fem procent av den vuxna befolkningen som inte har något intresse av att ha egna barn finns behov av att prata om den frågan.
Fullt begripligt, Vem upplyste en någonsin om att barnfrihet är ett reellt val? Typ ingen. Nåja.
Mandy, som kallar sig ”barnfri feminist” listade för något år sedan ”hundra bra grejer med att inte ha barn” på sin blogg (på engelska). Det är mest lite småkul läsning.
Till Magdalena Ribbing har en gravid uttryckt sin frustration över att andra föräldrar varnar henne för hur jobbigt det kommer att bli. ”Till exempel har vissa med barn tittat menande på sin lilla telning och sagt ”Vet ni vad ni ger er in på”, ”Oj oj, ni ska se när det blir trotsåldern, det blir inte roligt”, ”Förvänta er att de första åren är ett rent helvete så har ni inte orealistiska förväntningar”.”
Är det inte intressant att de som redan har barn säger på det här sättet? Både intressant och ohövligt naturligtvis. Förutsätts det att de gravida inte själva märkt att småbarnsföräldrar många gånger är trötta och slitna? Tror de att de ska ångra sig, och om de gör det, hur ska det gå till sent i en graviditet. Men ändå, det är redan blivna föräldrar som varnar andra. Det säger nåt, men de kanske borde vara tidigare ute?
Ribbing har också fått en annan fråga. En kvinna som egentligen inte vill ha barn men känner sig manad av trycket utifrån. Ribbing skriver som del av svaret något med hög igenkänningsfaktor hos oss som inte valt att ha barn:
”Gemensamt för alla var att de blev starkt ifrågasatta när de uttalade att de inte ville ha barn. En del beskrev det som att de inte ens blev riktigt trodda. Många undvek därför att säga ”nej, jag vill inte ha barn” för att slippa diskussionen. De valde att istället säga ”Nej, tyvärr”. Då slapp de motivera sig, eftersom omgivningen tolkade svaret som att det handlade om infertilitet, vilket uppfattas som ett känsligt område som man helst undviker.”
Ju mer jag funderar på det, desto konstigare är det att så många känner sig manade att gå på så hårt om någons mest privata. I vanlig ordning med allt som avvikter från normen. Jämförelsen med texten ovan är ju att folk tjatar och tjatar att jag ska dricka alkohol, och om jag säger att jag är alkoholist tar frågorna slut. Allt samtal nästan faktiskt. Allt är så självklart, tills det inte är det längre. Då är det KÄNSLIGT.
Här är en intervju med Peter och Barbro som valt ett barnfritt liv. De intervjuas i samband med släppet av boken ”Frivillig barnlöshet” (tokigt namn eftersom man inte är lös, dvs saknar inget). Också de talar om normens boja.
”Det är en fråga som Barbro och Peter ofta funderat på. Varför måste de som bryter mot normen hela tiden försvara sitt beslut? Föräldrar får ju aldrig frågan »varför har du skaffat barn?«.
– Många verkar skaffa barn utan att fundera på om de verkligen vill. Jag har också märkt på vissa vänner att de insett att livet ändrades mer än de trodde, de känner sig låsta och säger att de inte är lika säkra längre på att det var rätt beslut. För mig, som tog ställning till det här för tjugo år sedan, är det svårt att förstå – det hade de väl kunnat lista ut? säger Barbro Bornsäter Mellbin.”
I samma text hänvisas till Fredrik Wass blogginlägg om barnfrihet. Det är definitivt värd att läsa.
”Bara jag andas ämnet i en social kanal nära dig uppstår vilda diskussioner. Det blir en ganska infekterad debatt på kort tid och att döma av diskussionsdeltagarnas kommentarer känner många sig ofta attackerade, kränkta, missförstådda, besvikna eller varför inte tvivlande. Det sker dock för det mesta utan att jag själv blandar mig i speciellt mycket. Det räcker att liksom tända elden, att ens våga påstå något om att kanske inte vilja ha barn.”
Om du har barn eller vill ha, läser det här och känner fasa har Expressen ändå listat tips på saker du INTE ska säga till oss som aldrig känt suget att ha egna barn. Vill du ändå ifrågasätta, försök använd fantasin och hitta på en fråga jag aldrig hört förr. Överraska mig!
