Örvar som drev stället där vi bodde tipsade om att åka upp i tornet på Islands näst högsta byggnad, Hallgrímskirkja.
I lördags kväll strax innan stängning smet vi upp. För en femtiolapp till församlingen är man välkommen upp i hissen samt gå de två sista våningarna. Ingen varnade dock för det hjärtsnörp som kan infinna sig när kyrkklockan oväntat slår. Det var en bonus!
Förutom att vi kom närmare himlen fick vi också en utsökt utsikt över stan.
I fredags tog vi på oss våra nya och rosa ridbyxor för att åka på Eldhestars Hot springs-ridtur. Eller som den heter: The Hot Springs Tour to Reykjadalur Valley
Mitt i ridningen paus för lunch och bad i uppvärmt vattendrag. Badlakan och baddräkter fördes med i sadelväskor och givetvis bytte vi om under de spartanska förhållandena (-Sara, kan du hålla upp badlakanet lite för mig?) och satte oss i det härligt varmljumma vattnet och lutade oss mot gräskanten.
Men ridningen är ju ändå huvudnumret. Vi fick varsin fantastisk häst. Min var stor, stark och väldigt lyhörd. Töltade fint och jag tror den hade burit mig över hela Island om jag bett honom. Jag blir alltid kär i den häst jag träffat senast och det här är inget undantag. Islandshästar är fantastiska varelser, och på Eldhestar känns djurhållningen mycket bra. 2012 var min mamma och jag där och red i flera dagar, och också då var jag mycket nöjd.
Vaknade hos Markus i morse. Och Ella som han är kattvakt åt. Detta vackra djur.
Förberedde mig sedan noggrant inför dagens vigsel. I en park vigde jag två kvinnor som hade många trevliga gäster och en liten, liten dotter som lyckades bra med sin uppgift att lämna över ringarna. Tills alldeles nyss var det här en kärlek som inte räknades lika som andra rent juridiskt. Fortfarande finns en uppsjö människor som tycker att just deras kärlek, mellan två olika kön, är finare än andras. Det är så slappt att det inte är klokt.
Efteråt åkte jag till min vän. Lite tidigare än beräknat så hon hade inte kommit hem. Slog mig ner i hennes sköna utestol och läste min medhavda bok. Så här slapp ser jag ut då.
Vi hann prata om delar av det som hänt sedan vi sågs sist och hennes barn hade nya rum som jag kikade på.
När jag tagit bussen hem gick jag och fyllde på kylskåpet lite. Träffade bekanta på vägen i omgångar och stannade och pratade. Det var sånt jag aldrig trodde kunde hända när jag flyttade till ”storstan” för mer än femton år sedan.
Under tiden jag var på Island publicerades en text om jämställdhet (?) som innehåll så mycket som jag upplevde som så knasigt. Ett sätt att se på tillvaron som jag inte sympatiserar med. ”Låt mig baka bullar och dricka skumpa medan min man byter däck”
Utdrag: ” Jag har inte något behov av att klättra karriärstegen och därför tjänar min man mer pengar och det är helt okej för mig. Jag är inte bitter för det. Jag är tacksam för det jag har och beundrar honom precis som han ser upp till mig och uppskattar det jag gör för familjen. Jag har inget emot att jobba, det kan vara riktigt roligt och behövligt ibland. Jag ska snart tillbaka till min arbetsplats och dra in mer skattepengar till staten samt bygga lite på min pinsamma pensionspott.”
Innan jag hade lagt så mycket mer tankekraft på det så kom det ett svar som fångade allt. ”Kan vi inte dricka skumpa och käka bullar medan vi hjälps åt att byta däck?”
Utdrag: ”Jag och min sambo brinner båda för vårt jobb och vill alltid prestera så bra som möjligt. Därför är det helt sjukt att jag tjänar mer än henne, framförallt med tanke på att hennes jobb som lärare är så mycket viktigare och svårare än mitt. Jag beundrar henne för att hon orkar, men blir bitter över att vissa – framförallt kvinnor – inte värderas lika högt som de borde. Lika högt som mansdominerade yrken och … män i allmänhet.”
Mitt utgångsläge är att jag vill ha en plan. En plan för hur jag ska komma ur privata situationer som kan uppkomma baserade på exempelvis relationer. Hade jag haft barn hade det känts extra viktigt eftersom jag då också hade haft minst ett halvt ansvar för dem.
Senast i dag har jag hört en historia där en person ställs ensam med tre barn och kanske ingenstans att bo när partnern väljer att lämna, relativt nyligen efter ett bröllop. Det är sånt som ingen som går in i en relation med barnkonceptet verkar tro ska hända dom. Men alla vet att det händer. Det händer hela tiden. Att då vara i ett utsatt ekonomiskt läge på grund av att man ligger dåligt till på arbetsmarknaden efter stor frånvaro händer. Det är dåligt med insamlade pensionspengar för den part som är hemma mest, främst kvinnor, som av någon märklig anledning inte kräva att få pensionskompensation av sin parter. En partner som inte heller verkar tycka att det är självklart att komma på att den ska ge när man nu ska vara ett tu.
Samuel skriver: ”Vi har inga givna roller i förhållandet och det är få förunnat att känna sig så tillfreds och bekväma tillsammans som vi gör. Precis som du skriver så ska politiken inte nödvändigtvis behöva bestämma vem som ska gå hemma med föräldraledighet. Det ska ju vara en självklarhet att man delar lika; att båda bidrar lika mycket för att familjen ska fungera. Vi är ju två om både familjen och vår gemensamma ekonomi, eller hur? Vi har samma ansvar, oavsett hur vardagen ser ut.”
Cindys manager Markus har sett till att de två vunnit varsin biobiljett. Detta genom att tävla i Arbetarbladets tävling om roliga djurfilmer.
I går var hon ”senaste nytt”. I dag var hon i papperstidningen. Digitalt HÄR.
I dag har hon hittat på ett nytt trix i sin stora bur. Att maka ihop typ allt spån i ett hörn.
Jag har varit på Island några dagar med min syster Sara. Jag är nu alldeles för trött för att skriva mer, men det kommer. Vi upptäckte panoramafunktionen och gjorde några taffliga försök. Kolla på dom så länge.
Var inte orolig Expressen. Appen är återfunnen.
I dag har det varit bästa vännerna, hästar och Hälsinglands skogar för hela slanten. HÄR red vi. Kan varmt rekommenderas. Nordsvenskar och quarterkorsningar.
Jag red Märta, en nordsvensk. Mycket pigg tjej, alltid sugen på äventyr. En hel del jobb krävdes, men så blev det mycket kul.
Efter ridturen blev vi bjudna på jättegod mat hemma hos en av vännernas föräldrar. Svampsoppa och våfflor. Så väldigt gott alltid. Kanske särskilt med efter ridning-hunger.
Vidare till en vän som nyligen fått barn för att kika på hur de har det.
Bra tisdag!
Jag är läst de här två böckerna på slutet. Folk av en främmande stam är den sista i trilogin om de uppdiktade vännerna som tar sig an 2000-talets utmaningar. Det är rätt bra, jag är dock inte lika förtjust som de som skrivit säljande texter på baksidan av boken. Lite som i TV-serier är ungdomarna så mycket mer vältaliga än vad de nästan någonsin är i verkligheten exempelvis. Men visst är det underhållande. Rätt vanliga personer som brottas och brottas med relationer. Så där som vi gör.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en bok som fyller ett viktigt syfte. Jag har haft turen att inte själv ha problem med psykisk sjukdom och inte heller i min direkta närhet. Det gör per automatik att jag inte har någon direkt erfarenhet annat än den jag läst mig till eller fått återberättad i mindre stycken . Men när Heberlein skriver själv om sina upplevelser blir det en helt annan sak än när läkare ska berätta. Därför en väldigt viktig bok.
”
Hon är 2,5 år nu. Väldigt snäll och samtidigt inte klok på en fläck. Hon visar uppskattning genom att lägga hela käften runt handlederna, hon lämnar ingen strumpa eller handske inom räckhåll i fred och hon är nyfiken på precis allt. Eventuellt är det bara katten Monika som kan hålla henne stången.