Det har i dag gått tre veckor sedan det rödgröna styret aviserade sin avgång i samband med att en Alliansbudget röstades igenom av Alliansen och SD.

Jag skrev mycket om det just när det hände. Det enda som förvånar mig nu är att så många av Alliansens företrädare på olika sätt uttryckt att det som hände kom som en blixt från klar himmel. Det är oroväckande att förmågan till lokalpolitisk analys är så svag. Jag hoppas Alliansen filar lite på den framöver, annars kan Gävle vara illa ute.

Jag skulle naturligtvis kunna spinna lite grann kring detta att när nya kommunstyrelseordföranden får en fråga om hur Gävleborna kommer att märka ett nytt styra så går hon igång om ommålning av papperskorgar. Tro mig, jag är också en stor vän av ”tryggt och snyggt” som blivit ett begrepp. Jag är förmodligen rabiatare än de flesta och har under sommarhalvåret en sträcka som jag själv städar för hand pga tål inte se ciggpaket drälla.

Men om jag var i hennes roll och fick frågan skulle jag uppehålla mig kring något lite större utmaningar. Och visst, när GD frågade henne om just detta ville Inger Källgren Sawela betona att hon också hade andra prioriteringar. Ändå kunde hon inte låta bli att gräva lite djupare genom att berätta att hon samma morgon lagt tid på att prata med förvaltningen om … askkoppar.

I dag klubbades avsägelser och nya förtroendevalda på ordförandeposter i kommunen. Liksom Alliansen nu berättat att se ska sätta sig i skolning hela julen, har också vi ett arbete att göra med att ställa om till opposition.

Viktigast av allt, Gävles utveckling. Folk ska kunna försörja sig, ha bra boenden, känna trygghet och allt detta på ett hållbart sätt.

Det kan vara så att de här tre veckorna med undantag för valrörelser varit några av de mest intensiva i mitt liv. Så många kontakter, så många möten, så mycket åkande fram och tillbaka i uppgiften att dels sköta riksdagsuppdraget, dels bolla med situationen här hemma. Det hade inte gått utan mina ypperligt kompetenta partivänner.

Vi hade möte med arbetarekommunens styrelse i går. Nu kommer det inte att hända, men om GD:s ledarsida hade varit på plats hade de blivit varse att den stora svarta dysterheten de tror ligger över Socialdemokraterna bara finns i ledarskribenternas huvud. Som vanligt.

En vecka kvar nu. Med uppgifter i Stockholm, med samtal att göra här hemma. Därefter behöver jag verkligen ledighet. Det behöver vara jag och en bok. Mot bättre vetande spanade jag in mitt horoskop för den här månaden och den här gången hade astrologen rätt: ”Du behöver tid för dig själv.”

Den här veckan är tight. Jag har ägnat mig åt massor av olika saker.

I morse ersatte jag på ett lååångt utskottsmöte i Miljö- och jordbruksutskottet, därefter hearing på Trafikutskottet, träff angående vapendirektivet, snabblunch, träff med poliser som arbetar mot prostitution, votering, tåg till Gävle, möte med våra samarbetspartier och nu sitter jag på kvällståget tillbaka till huvudstaden ty i morgon 0800 har vi ett extra utskott.

Tur då att jag har en hoper mejl att svara på så jag inte tråkas ut.

Skönt besked i dag var att den man som stod åtalad för två veckor sedan utifrån SMS han skickat till mig och andra i dag dömdes till fängelse.

Jag är rätt slut så det blir inget vitsigare inlägg än så här. Men ni vet att jag är igång.

Den här artikeln gick i tidningen (som premium!) ungefär två veckor innan den kom i tryck. Jag har ju inte GD och en söndag är det rätt sällan jag snubblar över den. Så när jag började få meddelanden över Facebook från människor som tyckte artikeln var bra och viktig insåg jag att den nog gått i tryck den dagen.

Kanske inte hade räknat med att ha tre feta sidor inklusive framsidan. Efter det har den snurrat i Hälsinglands tidningar och också digitalt i nordligare delar av Sverige.

Det har genererat fler medlemmar i Facebookgruppen Barnfri, som hittat dit tack vare det här, vilket så klart är jättekul. Hörde också om en kvinna som valt att spara artikeln för att den fångade så väl hur hon själv känt hela livet.

Jag hade ju aldrig bett om att få göra det här. Det här är ett typiskt reportage som tidningen själv hör av sig om. Journalisten Forsmark gjorde ett mycket bra jobb med texten. Jag tyckte hon väl fångade mina poänger utifrån ett relativt långt samtal.

Hade jag fått välja själv hade jag valt en annan rubrik, men det spelar väl mindre roll.

Jag har nu pratat i telefon och svarat på mejl senaste timmen, efter kvällens möte med kommunfullmäktigegruppen.

Mejl alltså. Får ni också rysningar när någon mejlat ett mejl till fler än fem personer och ni bara vet att detta kommer att generera en hel hoper irrelevanta svara alla-mejl?

Jag försöker jobba med tydlighet i mejl och i mejlens rubriker. Alla gör inte det. Att få ett möte med rubriken ”Viktigt möte!” eller ”intressant seminarium” säger just ingenting.

I riksdagens kammare pågår debatt om terrorism, men pga mitt andra kvällsmöte har jag inte möjlighet att vara där med mina utskottskamrater. Men jag har livesändningen på via riksdagen.se

Utöver det har jag varit på Styrgruppsmötet för ”Andra chansen” som är ett projekt som jobbar med unga som står väldigt långt från arbetsmarknaden.

Jag har också provat en, för mig, ny digital mötestjänst. Vi är en hoper arbetarekommuner i Norrlands av karaktären ”större” som ska starta ett nytt samarbete för att jobba med folkrörelse- och politikutveckling. Det känns både spännande och roligt, och för de flesta av oss fungerade mötestjänsten utmärkt!

På en lördag och en söndag har jag nu hunnit med ett träningspass, två sovmorgon, hälsat på i Norrala, ett andraadvensmingel, en 40-årsfest där jag också agerade vigselförrättare åt min syster och hennes Tomas, testsova en annan systers hus, se Svarta Hingsten 2 och dricka julmust nästan mitt i natten och så julmöte med Brynäs S-förening. Alltså nöjd.

Dagens snyggaste gjorda av Sanna.

Förra veckan var jag i Lund för att höras i rättegången mot den man som åtalades för att ha skickat sextrakasserande SMS till mig och tio andra politiker.

Rättegången pågick i två dagar och vi var några drabbade som hördes på plats och några via telefon.

Jag var där nästan hela första rättegångsdagen och hann alltså få en rätt bra bild av den man som stod åtalad för detta.

En helt vanlig 35-årig karl som inte såg bekväm ut i kostym och som stora delar av tiden skymde ansiktet bakom handen så att han ombads ta bort den för att det skulle gå att höra vad han sade. Vilket inte var så mycket. Han erkände. Sedan tog han tillbaks erkännandet när han insåg att det fanns SMS där barn var inblandat och att det var för osmakligt att stå för även för honom.

I övrigt visste han nästan ingenting. Mindes knappt något.

Det han absolut inte visste när han skickade de här SMSen från olika mobiler, från olika nummer (som fogats samman i gedigen förundersökning) var att han skulle behöva förklara dem i en domstol.

Två ytterst obekväma dagar kan jag tro. Det kändes ganska bra att se honom så obekväm.

Efteråt kändes det mer än jag hade trott. Ilska mot honom, ledsenhet över mänskligheten. Ensam på ett tåg hem. Nu inväntar vi domen. Att ha sett honom sitta där han satt räckte långt.

Arbetarbladet ringde direkt efteråt. Jag bad om att de verkligen skulle skriva det jag sagt och inget annat. Utifrån ärendets karaktär. Journalisten skriver, ringer upp mig och läser för att få okejat. Kändes bra.

Gefle Dagblad skriver om det. Ställer inga frågor till mig alls, utan händelsen får stå okommenterad från min sida. Kändes jättedåligt utifrån samma karaktär på ärendet.

Min partivän från Gävle, Mattias Beijmo, är på Lesbos och gör en insats i den rådande flyktingkatastrofen.

Han skriver också för Aktuellt i politiken HÄR.

”Under natten eskalerar allt gradvis. Vi tvingas klämma in blöta små barn, ungdomar, mammor och pappor i tre längor med strömlösa baracker.

Alla, utan undantag, tvingas sova på golvet den här natten. Det finns varken madrasser, liggunderlag eller filtar där vi är. Alternativet är marken utanför taggtråden. Samordningen är så absurt bristfällig att det inte går att uppbringa några nya.”

Den här dagen var riktigt, riktigt tight när det gällde att få ihop programpunkterna.

Bland annat har jag tränat för att hålla mig frisk, skrivit saker, kört fram och tillbaka till Bollnäs för att träffa Yrkeshögskoleutbildningen ”Kulturkommunikatör”. Väldigt imponerad av deras inkluderande koncept där också studerande med betyg från gymnasiesärskolan kan komma vidare. Hoppas på positivt besked för dem i januari om fortsättning.

Det här med att vara arbetarekommunordförande är lika roligt som tidskrävande. Kl 17 VU, kl 18 medlemsmöte och kl 19 styrelsemöte. Effektiv användning av kvällen.

Åt lunch halv nio och det var en skön känsla att fylla magen!

Vid en check av sociala medier får jag känslan av att hela Sverige utom Gävle har snö. Kul för resten av landet! Jag är avundsjuk så jag får rysningar.

Jag har den här helgen haft förmånen att viga ett par, haft två bra träningspass och träffat massor av vänner.

I kväll anordnade jag tjejfika för en hoper vänner och jag är ganska nöjd över det jag hade bakat ihop för att bjuda på.

Nu ska jag köra det sedvanliga söndagskvällsjobbpasset.