Fredagens Stilavsnitt (P1) är ett Stil Special med lite från det de sänt under året. Bland annat med Edsbyn-bloggaren bakom Dude (looks lite a lady). Spana in den kommuntanten med klös i.

Inser att det var henne jag sade ”Vad snygg du är” till på regiondagen i Söderhamn i November.

Mitt genomlyssnande av alla Stil from the beginning är nu inne på juni 2011, just nu andra delen av två om Dior. Det tar sig! Sjukt allmänbildande program. Orienterar i historia, geografi och mänsklig kultur.

Jessics Schedvin, lärarstuderande och i vissa kretsar känd liberal debattör har skrivit lite om sin bild av skolan hittills och kallar texten ”Tio myter om skolan”.

HÄR kan du läsa den.

Jag förstår att upplevelsen av skolan och hur det är att jobba där kan skilja sig väldigt mycket åt beroende på var man är.

Att gilla sitt läraryrke är i en del kretsar nästan skumt. Jag förstår därför att hennes text har lett till en del motstånd. Själv tycker jag det är hög igenkänningsfaktor på i princip allting.

Nu är jag tillbaka i Gävle efter mer än en vecka i Norrala. Det har varit hundpromenader, knäck, läsning, mörkerridning, mys hos Sara, Fröken Friman och en väldig massa annat lågintensivt.

De åtta timmar jag har varit i Gävle har jag jobbat motsatsen, högintensivt. Träffat PT:n och tränat, fixat med krukväxterna, hämtat paket, handlat nödvändigheter, fikat på stan med Markus och kollat in några reor, mejlat, dammsugit lite och en massa annat man måste göra när man har ett hushåll.

Liz i frost:

Lena Furberg ritade mästerverket.

Och nej, jag bloggar inte i dag. Det här är ett förinställt inlägg.

Jag hoppas ni njuter av helgerna på det sätt som ni finner bäst. Alla ni som jobbar för att vi ska kunna ha det bra och tryggt, vi ser er och är tacksamma.

I fredags morse checkade jag och Patrik in hos en av Gävles drygt 40 dagbarnvårdare. Alltså, det som brukat kallas ”dagmamma”. Hon berättade för oss att det i hela Sverige ska finnas två manliga, varav den ena jobbar ihop med den kvinna han lever med.

Vi pratade om uppdraget samtidigt som det var frukost, mellis, degande, lekande och lite busande. Fem barn på plats. En fyllde fem just i fredags och var superfin i stickad Pippi-tröja och svart balettkjol.

Att öppna upp sitt hem för andra barn är en livsstil, det står klart. Och det är bra att det finns alternativ för de barn som av olika skäl inte trivs på förskolan.

En riktigt trevlig förmiddag där jag hade deg fasttryckt i kläderna när jag kom hem. Så hade jag skapat en hel rosbukett också.

I går kom två vänner hit och gick med mig och Markus på Småstadslivs julshow. Vi inledde med en fin middag innan själva partyt började.

Jag AVSKYR allt som är i närheten av buskis. Av lustspel. Av fars. Så för något år sedan när mamma ville visa mig en film med detta Småstadsliv var jag mer än skeptisk. Men föll direkt. Det är alltså karaktärer som lever på Hälsingemålet. Skådespelare som fångar personligheter på kornet. Visst, det är lite under bältet och stor spritromantik förekommer (En av karaktärerna är Ingemar som har allvarliga alkoholproblem, vilket publiken älskar. Egentligen orimligt.)

Det är kul bara. Det är den mest användbara dialekt som finns. En riktigt bra kväll igår.