Jag kom tillbaka till Gävle.

Jag kände mig lite sådär frusen så jag lade mig och läste i soffan. Plockade upp Paganinikontraktet i mammas bokhög i fredags och nu avslutade jag den. Kanske somnade lite. Men bara lite.

Plockade med all pant och gick till affären för att köpa frukost. Mycket plats på balkongen plötsligt.

Svarade på massor av mejl och förberedde mig klart för morgondagens debatter i kommunfullmäktige.

Fixar med hamstrarna. En leker i badkaret i detta nu.

Hade lite tvätt från förra veckan som låg i en hög så jag satte upp strykbrädan lagom till ”Djävulen bär Prada” började. Strök det mesta som behöver strykas. Förundras över att flera plagg begåvats med fettfläckar. En gåta vars lösning jag inte kommer att söka.

Nu skulle väl många säga att det är mitt i natten när den har passerat 0030, men jag är rätt nöjd och pigg nu.

Läser ikapp lite om vad som hände på LO:s kongress även om jag följt hjälpligt.

I mitten av augusti anordnas Gävle Pride. Det är med stor glädje jag ser att människor gått ihop för att få arrangemanget på plats. Bra jobbat!

Då och då hörs okunniga uttalanden om att Pride inte fyller någon funktion. Kanske för att ”de homosexuella har det så bra i Sverige i dag” eller ”Varför ska de hålla på och visa upp sig”.

I samband med den fruktansvärda händelsen i Orlando alldeles nyligen kommenterade exempelvis den svenske pingstpastorn Stanley Sjöberg. Han sade till Expressen: ”HBTQ-personer har rätt att leva som de vill – men att de borde vara mer lågmälda. De ska försvara sin identitet. Vi tror på det mångkulturella samhället. Men jag tycker det är oförståndigt som Pridefestivalen agerar. Det finns så många människor med den läggningen som är ute i kultur och näringsliv. Man behöver inte gå omkring hela tiden och tala om vilken sexuell läggning man har,”

Allt med det uttalandet är upprörande. Han säger i princip att den som öppet visar sin icke-normativa kärlek får räkna med att bli utsatta för dåd.

Det som hände i Orlando är ännu inte helt utrett och jag ska inte spekulera i det, annat än att mina tankar går till offren och deras anhöriga. Jag tror dessvärre att det som Sjöberg gav uttryck för är en alltför vanlig syn på människor som avviker från normen. Det är okej att de gör det, men de behöver väl inte visa upp det.

När jag föddes var homosexualitet fortfarande klassat som en form av psykisk störning. Det är inte alls många år sedan homosexuella fick ingå äktenskap på samma villkor heterosexuella. Fortfarande i dag anmäls hatbrott mot homosexuella och ”bög” är ett allmänt skällsord i många kretsar.

Visst har den som säger att det har väl blivit bättre med tiden rätt. Den som säger att det är väl relativt bra i Sverige har också rätt. Men det betyder inte att det är bra ännu. Det betyder bara att många andra länder har ännu längre kvar i sitt arbete för alla människors lika värde, oavsett sexualitet och könsyttryck.

De framgångar som rönts i Sverige har heller inte kommit av sig själva. De har kommit efter många, många års ordentligt slit från engagerade människor som på olika sätt kämpat för en rättighet i taget.

Det är för att ”bög” fortfarande är ett skällsord, det är för att sådana som delar Sjögrens syn på homosexuella och det är för att hatbrott mot HBTQ-personer fortfarande existerar som Pride behövs.

Pride ger kunskap till den som vill ha, gjuter stolthet i människor och visar det självklara, att alla kärlek ska räknas på samma villkor.

Jag ser mycket fram emot Pride i Gävle i augusti. Ett tillfälle för både fest och eftertanke. Jag hoppas vi alla ses där.

Elin Lundgren (S)

Ordförande Socialdemokraterna Gävle

Riksdagsledamot

I dag skriver Arbetarbladet om att Moderaterna totalt har lagt sig platta för Beckmans diverse beteenden.

Mycket troligt är Stenvard och Moderaterna oerhört trötta på att behöva hantera Lars Beckman. Om jag varit Patrik hade jag nog sagt ungefär så här: ”Det är beklagligt att Beckman agerar som han gör. Vi har fört samtal med honom om vad som är lämpligt och det här är ett exempel på något som inte är lämpligt för den som har ett förtroendeuppdrag för oss”.
Patrik Stenvard eller andra moderater ska inte hållas ansvariga för vad Beckman gör, men en allmän fundering om vad det är som gör att partiet fortfarande har förtroende för honom är på sin plats.
Att Patrik Stenvard däremot går på den helt orimliga linjen att påstå att somligt en förtreondevald gör är som ”privatperson” är helt befängt. Den som har ett politiskt uppdrag har det alltid. Dygnet runt. Året om. Stenvard är vettig och vet det också, så varför han slant så här i intervjun är obegripligt.
Om vi ska in på den banan kan vi hamna mycket mycket olyckligt till. Dessutom vore det spännande om någon kunde definiera var gränsen mellan förtoendeuppdraget och privatpersonen skulle gå.

Alla kickar väl igång på måndag?!

Jag har bland annat stämt av saker med min ombudsman och ätit sommarlunch med henne. Jag har haft en lång kommunfullmäktigegrupp. Jag har mejlat sjukt många mejl och nu ska jag göra lite till av det. Så att säga få ordning på allt fram till sommaruppehållet. Jag har tränat. Jag har spelat in saker som ska vara med i en teater.

Jag har blandat och druckit min favorit av Almedalsdrinkarna.

Jag har upprörs över den undermåliga kvalitén på papperssugrör i allmänhet.

Jag har slitit mitt hår över att kalla andra saker än geografiska förflyttningar för ”en resa”.

Den här söndagen har varit precis lagom fylld av äventyr, uppdrag och umgänge.

Äventyr: Nickel hade rymt i morse. Gjort små spår som gjorde att vi förstod det. Hittade henne inte. Stängde alla dörrar och lade fem frön i fina rader i varje utrymme för att identifiera henne när vi kom hem. (Drog ut alla sladdar också). Ingen idé att leta när hon ändå hittat ett smart ställe att sova på under dagen. När vi kom hem mot kvällen återfanns hon i sovrummet.

Uppdrag: Närvarade drygt två timmar på distriktsstyrelsemöte med Socialdemokraterna i Gävleborg innan jag behövde åka på det jag lovat innan det datumet spikades.

Umgänge: Innan mötet hälsade jag och Markus på hos min mormor. Hon bjöd på cider. Efter mötet åkte vi till Östhammar för att dra upp planerna för vigseln tillsammans med det blivande brudparet och de som ska sjunga på vigseln. Dessutom hade jag och Markus mycket tid i bilen, även om jag somnade av lite.

Först sov jag som en sten ganska länge. Men klockan 11:30 hade jag och Ewa uppställning på det lokala torget för att dela socialdemokratiska flygblad.

Snabb omladdning för att förrätta tre viglar i stadshuset. Runt 16:30 var allt klart och om jag inte hade valt skor med klack på hade jag sedan svävat hem på lätta fötter.