Veckan rusade. Det här är jag i måndags när vi hade studiedag. Som lärare betyder det INTE samma sak som när man var elev. Man får alltså inte vara hemma. Istället var det planering inför terminen. Och lite plock. Här är jag på väg till NO-salarna för att lämna tillbaka skyddsbrillor, diskmedel och bägare jag aldrig orkade gå dit med innan jul.

Natten innan en ny termin är sällan någon sömnmässig höjdare. Det gällde också den här gången. Det var svårt och sova och mycket vrida sig. Inte så illa som den gången jag knappt sov två timmar dock. Det har hållit i sig hela veckan tyvärr, att jag sovit dåligt. Haft svårt att somna. Jag har drömt. Skickat konstiga texter på nätterna och lite sådär.

Varit jättejättetrött varje morgon. I morse tände jag ingen lampa i badrummet när jag duschade för jag vet hur det sticker sönder. Vill behålla känslan av natt.

Det var ovärdigt väder att kravla sig hem efter lunch när jag lutade i dag. Regn. Blötsnö. Stora pölar med smältvatten. Har sedan spenderat 95 procent av tiden i soffan. Och då minsann gick det bra att sova!

Trots det, en fröjd att träffa elever och kollegor den här veckan. Undervisningen har gått bra. Ser fram emot nästa vecka.

I lördags skrev jag hemtenta i den juridiska kursen. Kan ta många dagar till innan resultatet kommer, men jag hoppas innerligt det gick vägen. Skulle vara så skönt att slippa omtenta och helt enkelt inte längre studera juridik. Bara festa över att det är över.

På lördagskvällen var jag bjuden på fest. Det var en väldigt trevlig tillställning och var glad när jag kom hem på natten. Fick till håret supersnyggt!

Det här blir en helg med en vigsel, skriva hemtenta (utan kniven mot strupen) och lite söndagsmöte. Det blir nog bra. Försöker ta det chill eftersom ett slappt jullov uppenbarligen gjorde mig trött!

I går var jag ute med en kompis. Det var vackert på alla sätt. Mjuka flingor som fladdrade i solen och gjorde allt härligt. Alla träd pyntade. Så kom också det ultimata, hästar.

Vi är många som blivit arga, ledsna, frågande och upprörda i en vidrig blandning gällande de uppgifter som hittills framkommit om bemötandet av barn på en skola i kommunen. Jag har tänkt på barnen varje dag sedan nyheten nådde mig och funderar över många saker. En enkel sådan är varför människor som inte gillar barn jobbar med barn. En annan är att det är toppen att några anmäler. Men hur kan de anmäla händelser om att barn utsatts för något, som att stå barfota i kylan jättelänge, har de inte själv ingripit direkt?

Självklart (?) blir detta också politiskt. Jag tror många valt att engagera sig politiskt just för att bidra till att alla ska ha det bra.

Att som opposition kalla till ett extra möte eller extra debatt är en klassiker. Det gör alla oppositionspartier i sådana här lägen för att visa på handlingskraft och få en tidningsrubrik. Det är dock aldrig oppositionspartiet som kommer att göra jobbet. Det ligger alltid på styrande partier. I det här fallet är det redan igång och var det när det blev en nyhet för oss alla.

Men det här, att ett moderat kommunalråd i ett kommentarsfält på Facebook tror att politisk styrning är att kommunalråd ska besöka verksamheter för att se missförhållanden?

Texten är givetvis slängigt formulerad, kanske i affekt. Jag tror, till skillnad från vad Seitola verkar tro, inte att någon politiker av någon färg ser mellan fingrarna när det gäller missförhållanden. Eller är likgiltiga inför sådant som uppdagas inom sjukvård, omsorg eller skola. Tvärtom, oavsett styre jobbar politiken stenhårt med sådant.

Den fråga som ligger kvar i mig dagar efter att jag läste Seitolas kommentar är hur han verkar se på politisk ledning. Att kommunalråd är någon slags inspektörer av kommunal verksamhet. Är det så han ser på sitt eget uppdrag? Att hans uppgift är att åka runt i kommunala verksamheter för att leta missförhållanden?

Kommunalråd, och andra politiker, besöker regelbundet verksamheter. Det ingår liksom i förtroendeuppdraget. Men att göra det som inspektör skulle aldrig falla mig in. Jag har som politiker besökt så många platser inom välfärden. Förlossningsavdelningar, omsorgsboenden, hemtjänster, bostadsbolag, förskolor och skolor, universitet, daglig verksamhet, byggen av lokaler och ungefär allt som går att komma på. Min uppgift är att ta med mig kunskap och input för den strategiska styrningens förbättring. I den ska ett kvalitetsarbete finnas. Inte att gå omkring med monokel och leta fel. Vilka vansinnigt icke-konstruktiva besök det skulle bli.

Men det här är tyvärr en del moderaters nivå. Att de vill vara inne och fingra i verksamheterna på en detaljnivå som inte alls är politisk. Det vi andra brukar säga att professionerna ska sköta. Och så brister det ibland. Det är förjävligt. Högt pris för de drabbade. Men då måste det strategiska arbetet bli ännu bättre.

Men kanske är Seitola sugen på att komma till mina klassrum och leta fel i min undervisning kommande termin. Ett sådant besök skulle ju kännas positivt.

VÄNNER

Några som alltid finns där är alltid mina vänner. Jag har världen absolut bästa vänner, det är inget skryt eller så, bara sant.

Här är några av alla som kom och firade min födelsedag. De här hade varsin T-shirt med mig på. Roligast var egentligen baksidan, där alla hade min tatuering tryckt där den också sitter, ovanför stjärten. Det är vänskap det.

Det har varit roliga fester, småutflykter, textmeddelanden, långa fikor, promenader och middagar. De är där. Så glad för det.

SKITEN

För ett år sedan när jag skrev ett sånt här summerande inlägg konstaterade jag att 2022 var ett skitår och att jag hoppades att 2023 skulle bli bättre. Ingen av mina närmste dog, så på det sättet var det mer lätthanterligt. Men bättre har det inte varit ändå. Det är ingen hemlighet att jag varit helt under isen då den relation jag hade förhoppningar på trots alla ambitioner och kämpande inte gick. Kämpandet och besvikelsen har gjort mig trasig på något sätt. Efter det har jag använt den lilla energi jag haft och all tid åt att bara överleva. Få tid att gå. Jag är helt dränerad, och tänker ibland att jag aldrig kommer bli samma person som jag var innan. Att jag ska vara så här nu, stukad.

Därför är målet för nästa år att övergå till att leva. Äckelklyschigt men sant.

Det där är det lilla livet. Så tillkommer det stora. Världen. Där har människor dött. Vilken fasa det är att titta på nyheterna. Hjälplöst känns det. Förskräckligt.

FÖR LITE AV MITT ROLIGASTE

Jag har inte varken läst eller ridit så mycket som jag önskar. Tiden har gått åt till att dumscrolla på telefonen, glo rakt ut i luften och sova. Eftersom jag inte haft någon lust att vara vaken började jag sova tidigt. Redan halv elva har jag kunnat släcka. Dolmat av till nåt bildande ljud. Kanske är det skrivande av olika slag jag ägnat mig mest åt. Vad som helst för att få tiden att rulla. Midsommarnatten spenderade jag med Pepsi, så lite häst har det varit!

SERIÖSA SYSSELSÄTTNINGAR

Jobbet på skolan är så viktigt, svårt och roligt. Det är svårt och utmanande men jag är glad varje dag över mina elever och mina kollegor. Verkligen världens bästa kollegor.

Politiken. Att ägna sig åt lokalpolitik igen är en omställning eftersom detaljnivån på frågorna är helt annan än i riksdagen. Samhällsbyggnadsnämnden har lite blandade frågor och en del är bokstavligen uppbyggliga, men att jobba med böter för svartbyggen känns väl sådär. Inte därför jag blev politiker. Inte heller för att behöva göra försämringar. Men så är det det här året, för så ser ekonomin ut. Svårt att komma runt. Att vara politiker när det finns resurser är lätt. När det inte gör det är svårare, ibland skit. Då får man skit. Så är det med det. I år har jag enligt andra varit allt mellan riktigt jävla bombad och blivit anklagad för att för mycket vilja ha sista ordet. En del konspirationsteorier människor har om beslut är skrattretande. Och de vill att det ska vara så, inte intresserad av att egentligen höra hur vi/jag tänkte. Det är jag iofs van. Annars hör jag att moderaterna stör sig på sossar med keps samt att de inte gillar att bli kallade medelåldersmän. Då blir det livat på fullmäktige.

Studierna. Jag är stolt över att jag fastän jag mått dåligt inte har gett upp mina studier fast det stundtals varit krävande. Efter vårterminen var Genusvetenskap A och Samhällsgeografi A klara. Under hösten har jag läst Genusvetenskap B och juridisk översiktskurs. Ingen av de är klara än. Den senare har tenta om en vecka. Ändå pikant att svara på frågor om lagar jag själv varit med och jobbat nära med. Efter nyår kommer magisterprogrammet i pedagogik igång. Det ser jag fram emot.

Jag har också vigselförrättat. Jag tror det blev 40 vigslar under året. Trenden att det blir rörigare och rörigare runt vigslarna håller i sig. Jag har förrättat vigslar sedan 2008. Nu är det mycket vanligare att de inte har koll på sina papper, vill omboka med kort varsel, glömmer säga att båda inte talar svenska, inte dyka upp alls. Jag känner mig bitchig när jag börjat ställa en massa kontrollfrågor, men det är enda sättet.

ANNAT

Jag har använt min mormors kläder så mycket att min syster undrar om jag ens har några andra. Inte mitt fel att mormor hade bra stil. Som här, i en ormskinnsmönstrad kråsblus på väg till födelsedagsmiddag på lokal. ”I princip hårdrock” sade en hårdrockare jag träffade då. Mormor hade varit så glad om hon visste om att hennes kläder är utepå. Aldrig hon missade en fest som bjöds.

Annat extra kul var att hälsa på min brevvän i Riga. Det var fina sommardagar. Hölick och camping med vänner och barn. Att jag köpt en andel i en kallblodstravare inför 2024. En middag med systrarna i Gävle som stod ut. Rolig helg i Stockholm med kompisar. En majsväng till Paris. Mammas djur. Kurs i kohantering med Blå stjärnan. Alla mina roliga syskonbarn. Se ett nedan.

Jag är evigt tacksam för hjälp med att fixa hemmet så det kändes beboeligt igen och inte enbart ångestframkallande. Jessica och Elin för målande och tapetserande en hård helg. Inköp av fet TV (som gjordes för pengar från mormor, symboliskt!). Mamma och Bertil för att ni körde ner delar av mormors bohag till mig. Som jag suttit och pratat i telefonen i gungstolen som var min mormors mormors. När jag vaknar kan jag se fiskar och det piggar upp! Och ja, den stilen är inte för alla!

Jag tränade en del från sommaren och framåt. Höll i promenaderna. Gick mycket till jobbet istället för att cykla. Det känns bra. Det, tagit bort nåt födelsemärke och att ha tagit ”klart” de första sprutorna för TBE är min största folkhälsoinsats i år. Mycket annat har inte varit det, men jag bestämde att det fick vara okej för jag har inte haft energi. Orkade inte laga mat. Orkade inte tänka på nyttigheter. Hade ändå vit månad, dvs drack ingen brun läsk, i november. Så någon disciplin och viljestyrka finns ändå. Passat på att dricka så många drinkar jag kunnat när tillfälle bjudits.

Som jag skrev, min enda förhoppning på nästa år är att få vara mer glad.

Det önskar jag oss alla!

Vilket otroligt väder det var många dagar under julen. Det här var på julafton när solen sken och när snön gnistrade, alla var glada men några undrade skämtsamt varför de inte sett mig i kyrkan på förmiddagen. Det hade de gjort om inte ungen varit krasslig.

Förutom själva julandet var det bäst att vara med familjen förstås. En dag spenderade jag hos Jessica och då åkte vi skoter. Det var väldigt länge sedan, så jag hade glömt hur kul det var. Hann också träffa kompisar och prova en för mig ny Söderhamnsrestaurang. Mamma hade födelsedag och då kom det också människor det är fint att träffa.

Fortsatt gillar jag vår halvnya tradition att de vuxna får köpa en julklapp till sig själv. Alltid spännande att se vad de andra väljer. Mamma var värst. Hon valde en båtmotor. Själv valde jag en penna.

Nu är jag tillbaka i Gävle igen. Mitt hus var så fint och snöigt. Snön är fin men svårt att inte tänka på hur dyrt det blir.

Först en intensiv dag på jobbet. Intensiv men väldigt rolig. Stannade kvar och tog ett digitalt möte. Efter det, gå till Tullhuset för att vaccinera. En i varje arm!

Till stan. Ärenden. Kompis anslöt och vi åt italienskt. Så gott.

Möte med HBTQ+S där vi hade besök av vår kandidat till EU-parlamentsvalet.

Hem. Julpynta supersnabbt. Klockan 21 började mitt sista möte för dagen. Digitalt lyckligtvis. Det rullar fortfarande.

I morgon är det fredag!

Så här mitt i terminen är det mesta en dimma. Ibland bokstavligt utomhus, men mest i hjärnan. Vad är det för veckodag? Vad gjorde jag igår? Har jag ätit?

I helgen var vi i på skogslängskonferens och jag, Ahmed och Maria åkte från Gävle arbetarekommun. Var riktigt bra och roligt att träffa folk från de andra distrikten. Jag menar, variation förnöjer.

Annars har den här veckan gått bra på jobbet i skolan, men uselt med studier. Jag har precis skrivit ihop och skickat in en grej till genusvetenskapen som jag trodde var sen, men jag hade visst till januari på mig när jag ändå inte kunde delta på seminarium i torsdags. För jag hade fyra digitala möten den kvällen! Haha, sjukt egentligen.

Jag fick inte min senaste juridikuppgift godkänd, vilket betyder 0,5 poäng mindre med mig till tentan i januari. Sånt händer. Det har varit lite shitty studiemässigt helt enkelt. Bättre lycka på inlämningen om familjerätt och successionsrätt hoppas jag!

Det har varit möten och aktiviteter alla kvällar i veckan, och det mesta har gått bra. Jag börjar lära mig bokföringen för brfen så det är glittrigt.

Fredagskvällen var härlig med ett gäng kompisar här. Vi satte igång med julkortspyssel och det var jättekul. Rikligt med snacks. Men saffransglassen glömde vi ute i snön!

Nu ser jag fram emot en vecka med något färre kvällsmöten och en vän som ska sova över mitt i veckan på genomresa! Ser fram emot att träffa Byggnads också.

Skönt med höstlov! Det har innehållit kommunfullmäktige, några digitala möten, bio, skivsläpp med fest och lite pappersjobb. Men mest av allt har det innehållit sovmorgon och Norrala!

På bilden katten Lars som chillade på mig när jag såg serier.

Avslutade med att ha en kompis över på lunch i dag. Det var bra för då fick jag laga riktig mat.

I morgon är jag redo igen. Väldigt utvilad.

Höstlovsdags. Lite avstämning. Enkelt! Jag är i fas! Med allt. Med jobbet och med plugget. Så det blir en härlig vecka där jag ska göra mitt bästa att fokusera på helt andra saker. Men först, fullmäktige i morgon!

Min senaste grej är att jag anammat min ålder och börjat träna med den här Sofia på SVT som blev en grej under pandemin. Väldigt bra pass över på 20 minuter. Ett eller två kan man dra av. Känns bra i kroppen efteråt.

Men den här söndagen var det också en bra promenad i höstlöven. Det gjorde mig glad. Lika glad som när jag senare lade energi på att äntligen ta tag i strykhögen och sedan sortera in allt. Tillfredsställelsen är otrolig. Att ha saker ordnade är vad man vill. Skrattade lite nyss när mamma skrev (förresten har hon och Harriet namnsdag i dag, Viola) att hon i dag packat undan bokföring och börjat sortera bokhyllan. Förstår hur nöjd hon är.

Är vansinnigt nöjd med att jag skickade in veckans juridik med tre dagar tillgodo och genusvetenskapen med mer än en vecka. Och att jag tränar på att skicka in mediokra saker. Jag ska bara klara det liksom, inte briljera. Personlig utveckling när det gäller studier.

Hoppas ni får en fin vecka. Glöm inte att läsa på läslovet!

I föreningssverige funkar det så här ”vi lägger aktiviteten i oktober när allt verkligen kommit igång”. Då kommer allt igång! Precis som alla vill lägga saker i maj innan semestrarna.

Så lite hårda tider nu i mångas kalendrar.

I kväll har jag varit i Sätra tillsammans med tjänstemän från samhällsbyggnad och på S-föreningens öppna möte talat om projekten Gävle Västra och Tolvfors. Det kändes meningsfullt.

I går kväll var det vigsel, gruppstyrelse och ett digitalt möte.

I måndags kväll var det två digitala möten. I morgon dito.

Så nog rullar det på. Plugget går okej men jag måste verkligen passa mig för att inte hamna efter. Jobbet är kul, mina elever är bäst!

Varit mkt i Stockholm på slutet också, pga möten. Märker hur jag verkligen inte saknar att åka tåg jämt och ständigt. Rullat på rätt bra med träning och läsning också.

Det var en riktigt tråkig rapport från mig. Jag är vid liv och håller på!