Läs gärna min motion HÄR.

Tillsammans med min kollega Möller har jag skrivit en debattartikel om hur fel det kan bli när någon retar sig på att vara granne med en idrottsplats. HÄR.

Just nu ser vi en rörelse från flera ledande företrädare och debattörer inom socialdemokratin som handlar om att styra mot en hårdare flyktingpolitik. För två veckor sedan var jag med i SVTs nyheter och talade om detta, som en motvikt. Expressen skrev sedan om det.

Efteråt har jag avböjt en hel drös av erbjudande om morgonsoffor, poddar, debattprogram och intervjuer i stora tidningar (precis som i maj -18 när vi var tydliga med vad vi från Gävle arbetarekommun tycker). Det verkar vara en dum strategi att göra så som jag blivit lärd, nämligen att inte gå i direkt offentlig polemik med egna partivänner eftersom de som inte tycker som jag har ett annat sätt.

Jag har nu skrivit en text om hur jag ser på den inriktning vi borde hålla. Jag skriver den för att jag i framtiden vill veta att jag gjorde vad jag kunde för att stå på rätt sida historien och för att jag vill att alla socialdemokrater som tycker som jag behöver veta att de absolut inte är ensamma. Texten är inskickad till Aktuellt i Politiken och vi får se om de publicerar den. Annars får jag klämma in den här vid ett senare tillfälle.

I högstadiet, precis när mitt samhällsengagemang började vakna, satte jag upp ett Martin Luther King citat på anslagstavlan. Jag försöker bära med mig det i alla situationer. ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. I det här sammanhanget är viktigt att påpeka att de onda i det här sammanhanget är den våg av hat och intolerans som sprider sig över världen. Att orka vara en motkraft.

Jag tror på kraften i ord.

Och ett exempel på hur mycket det betyder är ju när någon envisas med att kalla något för något det inte är, för att få det att verka vara något annat än vad det är.

Just nu har Moderaterna fått instruktionen om att kalla reformen ”utvecklingsår” för en föregående reform, nämligen ”friår”.

Eftersom Moderaterna gärna vill befästa bilden av att motståndare skyfflar ut pengar för ingenting produktivt (dvs fri) så fortsätter de kalla en ny grej för friår.

Den nya reformen som Miljöpartiet är de som fått med i överenskommelsen heter alltså ”Utvecklingsår” och handlar om att personer med ersättning på A-kassenivå få vidareutbilda sig eller starta eget. Fullt utbyggd 2022 kan den omfatta 5000 personer.

Reformen är inte av det slaget att jag tycker att den är lysande, men jag tycker inte heller att den är av karaktären sämst. Vi vet ju att 30 procent ungefär skulle vilja göra något annat än vara där de är i dag. Om man då kan få till en rörligare arbetsmarknad med kompetenshöjning och fler företag är väl det bra. Jag hade förmodligen valt andra åtgärder men det är inte det relevanta här utan hur man hanterar orden.

Moderaterna i Gävleborg gör som Moderaterna riks (inte konstigt) och går ut i offensiv mot förslaget som de konsekvent kallar för fel namn och också påstår att det läggs mer pengar på det än på polisen.

Det sista är inte sant.

Jag ifrågsaätter ordvalet.

Och får följande svar.

Diskussionen fortsätter.

Om någon mot förmodan är intresserad av att följa tråden finns den på Moderaterna i Gävleborg på Facebook.

Förutom namndiskussionen där jag förstår att Moderaterna respektlöst vill kalla saker vad de vill för att sätta en bild de hellre vill, så vill de också sprida falska bilder av finansiering liksom få det till att jag inte tänker ta ansvar för regeringens politik. Men det är sidogrejer som inte förvånar och är oppositionens roll.

Men att upprätthålla hederlighet i politiken och vara varsam med orden, när blev det för mycket begärt?

Jag vet att det är onsdag, men jag vill ändå berätta att helgen som gick var en mycket bra helg.

Jag var hemhemma i Hälsingland och hann spendera tid med syskonbarn och mormor och djur och det var så bra. Lagom väder också. Och lite strömmingslek.

Mannen som blev krokodilbiten på Skansen i veckan.
Jag kan inte låta bli att undra vad som får en man att uppträda så nära en krokodil att den blir skadad. Personen lade armen bakom glaset till inhägnaden. På intet sätt uppfattar jag att krokodilen varit utanför sin inhägnad. Den hoppade upp och bet i armen den såg.

Människan är verkligen inte skapelsens krona. Ytterligare ett bevis på detta.

Göran Perssons initialer på graffitiväggen vid museet. Men jag tror inte det är han som varit där och ritat figuren. Jag har blivit upplyst om att den är från Dr Snuggels. (Flyger till stjärnornas land?)

I dag var det blåsigt och relativt sätt ganska kyligt. Folk hade jackor på stan. Inte jag. För jag är hård och tuff. Jag åt dumplings med killen. För att alla vegetariska ingredienser till sushi var slut på stället?!

Då är jag nöjd.