Den här reklamen mötte mig i en damtidning. Funderar på vad det är de vill förmedla med modellen. Hon ser sjuk och svårmodig ut. Människor är båda dessa saker hela tiden, men hur blev det en slags ideal kombinerat med den smalaste hals jag sett?
Skrev på företagets Facebook sida och frågade vad de ville att bilden skulle förmedla. Har inte fått något svar. Poängterade det någon dag senare. De svarar ändå inte. Inte så bra jobbat med kundkontakten Hedvig showroom.
Apropå den friande våldtäktsdomen har jag sett lite fäder som skrivit ”nu anmäler de dottern till boxning/karate osv”. Rimlig sak att tänka iofs, ingen kritik mot det.
Längtar dock till den dagen jag ser att någon förälder bestämt sig för att ha ett viktigt samtal med sin son. Så typiskt att vi ska behöva fostra döttrar till att ’vara beredda’ när vi borde fostra söner till goda män.
Nu är det en av de situationerna igen.
Jag valde att lämna en spännande föreläsning med Camilla Thulin för att inte komma så fasligt sent hem ikväll.
Nu sitter vi alldeles stilla eftersom tåget körde på en älg. De har noga poängterat att det var en mycket stor älg.
Givetvis svårt att förebygga och sorligt för älgen inte minst.
Men det är bara inte så kul. Försöker intala mig att det inte är så farligt att komma hem jättesent (om jag nu kommer hem alls) och att om jag INTE upparbetar en ilska och besvikelse kommer allt att gå bra.
Men det är lite svårt för jag är lite hungrig för givetvis hade en anmäld vegetarian glömts bort till kvällen käk. Kombinationen av dessa både är olycklig.
Alla vet att enbart män kan nåt om desserter! Fram tills jag i kväll såg den här affischen i ett regnigt Gävle såg jag fram emot det här programmet. Nu, not so much.
Arbetarbladet skriver om hur Sandvik marknadsför sig med kvinnor klädda i kroppsstrumpor, dvs mkt tighta kläder. Detta på en mässa utanför Johannesburg där företaget vill sälja maskiner.
Att uppmärksamma en produkt med kvinnor har fått begreppet ”sälj grej med tjej” och det är ju som bekant inget ovanligt alls, men inte så modernt.
I sak skulle vi kunna lägga mer utrymme på att diskutera det. Men den externa kommunikationschefen säger: – Jag tycker inte att bilden framställer Sandvik bra i förhållande till vår uppförandekod. Men det här med jämställdheten vet jag inte. Jag vet inte om det även fanns manliga värdar i kroppsstrumpor där? Det är svårt att resonera utan att ha hela bilden.
Så är det naturligtvis, vem av oss har hela bilden? Jag är beredd att satsa lite på pengar på att inga män i motsvarande kläder fanns på plats …
Det intressanta kommer sen.
Ni minns för någon vecka sedan var det en nyhet om att GIF gillat en lättklädd bild. Åh vad det var stönigt att haka upp sig på tyckte machomännen.
Vad säger kommertarsfältet nu? En och annan klok finns annars är män som inte vill förstå igång hårt:
Tja, enda chansen att som tjej få vara med på nåt är naturligtvis som fägring. En annan förstår inte problemet med att objektifitera kvinnor.
Givetvis borde fler kvinnor klä sig så här. Men! Bara om de är snygga nog! Fula fruntimmer gillar ju ingen väl?
Temat om att kvinnors roll är att se snygga ut är genomgående, alla fattar att män inte klarar det. Eller nåt. Jag antar att det är därför män måste vara chefer och så. För att de inte har de rätta kurvorna. Och så feministmaffian. Att uppmärksamma ojämställdhet är ju verkligen maffiametorder.Relevant jämförelse. Vad är ni rädda för egentligen?
Arbetarbladet kollar vad Sandvikschefens Facebookbekanta tyckte om bilden med säljgrejtjejerna:
” Vilka schyssta former!! Sandvik loggan verkligen framhäver kurvorna.. Den där skulle jag vilja kliva på!!!!! Ja hojen alltså!!”
”Tre schyssta Sandviksförpackningar.”
”Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det”.
”Jag tror att jag jobbar inom fel avdelning inom Sandvik, vi har inte sådant här på våra utställningar.”
”Haha..inte ett dugg förvånad!
”Det här är vad jag pratat om. Har du ett jobb åt mig på denna avdelning i Sandvik?”
”Fantastiskt.”
”Du jobbar hårt som vanligt.”
”Grattis!”
Journalisten visar på det jag brukar kalla äcklig machoattityd genom att publicera kommentarerna. Det är bra. Ur kommentarsfältet på den artikeln:
Att vi kvinnor aldrig bara kan vara nöjda. Vi har ju fått rösträtt. Vi får arbete, inte för lika mycket pengar men …
Machoattityd förstör män som anammat den. Ni som skrivit de här kommentarerna, jag förutsätter att ni inte lever med en kvinna, att ni inte har systrar och att ni inte har döttrar. För ni skiter på dem.
Bra Arbetarbladet att ni skildrar.
Kikar igenom Twitterflöder på morgonen. Ser att Arbetarbladet twittrat ut ”Carina Blank nomineras till riksdagen som toppkandidat” och en länk där detta också påstås.
Till riksdagen pekas inga toppkandidater ut, utan till regionen. Journalisten som skrivit detta (vem vet man inte eftersom det inte finns ett namn under artikeln som egentligen är en förändrad lista av den som återfinns på min blogg). Däremot hade jag hade ett missat samtal från Arbetarbladet i gårkväll, som jag såg precis när jag kom hem efter gårdagskvällens möte.
En journalist som INTE hade lämnat meddelande. Då ringer jag heller inte upp. Bra för alla att veta, jag ringer ALDRIG upp alla missade nummer som inte lämnat meddelande. Har man inte lämnat meddelande är det troligen inte så angeläget. Bra grej som Radio Gävleborg ofta gör är att skicka SMS, troligen för att de greppar att vi ofta är upptagna och att man under möten inte heller ringer röstbrevlåda.
Jag ringer nyhetschefen på Arbetarbladet. När jag måste göra sånt känner jag mig sjukt besvärlig och otrevlig, för egentligen vill man med politiskt uppdrag alltid framstå som så ojobbig. Å andra sidan är jag ju jobbig. Jag tycker att saker ska skötas rätt. Förmodligen ses jag som en bitch på det där stället (också).
Jag förklarade upplägget och bad dem korrigera. Frågade om någon på allvar trodde att vi nominerat Sinikka Bohlin till ”toppkandidat” i riksdagen när hon lämnade efter tjugo år, eftersom det är under samma rubrik som Carina B står, dvs toppkandidater till regionen.
Visst, för ”utomstående” hade listan som var direkt återgiven från möteshandling kunnat vara ännu mer tydlig, men läser man noggrannt och lägger ihop ett och ett är det inte särskilt svårt.
Alla poster är nominerade utan inbördes rangordning, utan på vår lista står kvinnor och män uppdelade och det efter bokstavsordning, inget annat. I tidningen har detta mixats samman och av de som inte läser så noga är det lätt att tro att det är en typ av ordning.
Ett klart exempel på där lokalmedia inte är så noga är DET HÄR från i våras.
En annan grej från i våras är när jag bad en journalist att få läsa texten innan den gick i tryck, men just då absolut inte kunde få det, också hittade på så att det blev knas. Jag problematiserade kring efterdyningarna av förskringringen. Att det var otroligt viktigt att kommunen såg över varenda liten rutin så att det aldrig någonsin kan hända igen osv. Då skriver hen att jag anser det ”överspelat”, vilket var mkt långt från sanningen. Sån slump att jag just den dagen inte fick läsa texten. Har SMS-konversationen med hen kvar. Hens svar: Att ansvarsfrågan var utagerad var min tolkning av det du sa.
Så är det. Media tolkar, och inte alltid rätt. Det är synd att inte fler har tät kontakt med media och utifrån det lär sig att somligt är alldeles lysande medan annat skjuter långt, långt vid sidan av. Därför, tro inte allt och använd det egna huvudet.
Nyhetschefen sade att en annan journalist ville prata med mig om det här under dagen. Det går bra, efter klockan tolv sade jag. Detta bemöttes med samma förvåning som att jag inte ringer upp alla nummer som ringt och inte lämnat meddelande.
Uppdaterat: Journalisten som ringt igår ringde nyss. Hen ville noga poängtera att inte hen hade skrivit den text som var gravt felaktig och att den aldrig skulle ha skrivit utan att prata med mig. Jättebra det, förstår om hen vill berätta att hen inte hade något med det att göra. Dock kvarstår ju faktumet att någon annan inte hade problem med att publicera felaktiga uppgifter. Tidigare i dag har jag också pratat länge med en anna journalist på Arbetarbladet som vill skriva om det här på ett seriöst sätt. Som jag sa, det finns de som är lysande. Och de som inte är det. Som överallt.
Ibland blir det tokigt. Sånt händer. Som när GIFs Facebooksida verkar ha gillat en bild på en halvnaken tjej. Artikel i GD.
Förstår frustrationen hos den som får ta stöten, i det här fallet GIFs klubbdirektör Eva von Schéele-Frid. Hon säger och gör det enda rätta. Förmodligen hur less som helst på att det blir så här.
Det hade ju kunnat vara så att det inte alls genererade en artikel från mig eftersom jag inte tycker det är särskilt uppseendeveckande sånt här ändå, misstag som sker.
Men i pausen här gjorde jag det dummaste som en kan göra, kolla kommentarsfältet.
Jag skulle vilja tro att Mattias är rakt igenom ironisk. Jag hoppas också det.
Men det finns en del som tyder på att han inte är det. Främst att det här är åsikter som jag alltför ofta stöter på i olika sammanhang. Och 18 andra har gillat!
Det är egentligen enkelt. En seriös idrottsklubb gillar inte lättklädda damer på Facebook, för att det inte är rätt forum. Människor som vill kolla på andra som är nakna både kan göra och gör det på nätet. På andra sätt än via en idrottsförening. Detta verkar vara svårt att förstå.
Inte nog med det. Personpåhopp på Eva måste givetvis göras. Att hon är avundsjuk på den halvnakna tjejen på bilden. Oklart varför hon skulle vara det. Och dessutom kanske hon tycker att fotbollsspelarna ska vara kastrerade! Jag menar, det om något framgår väl ändå tydligt av artikeln! (Detta mina vänner, är ironi).
Det här är ett av skälen till varför det ibland är jobbigt att ägna sig åt politik. För att människor inte bara i kommentarsfält utan också annars argumenterar på ett sånt här sätt. Och tycker att det är ett alldeles utmärkt sätt att förfara. Det är svårt att förhålla sig till. Folkbildningen behöver ta stora kliv framåt. För allas bästa.
Som också framgår här har vi jämställdhetsproblem. Här reduceras en kvinna till ”något vackert”. Mattias är i ”gott” sällskap.
Göran Hägg och Stig Malm drog sig inte för att i morgonsoffan göra ner kvinnor. Sex ministrar av kvinnligt kön vinkade av Obama. Göran Hägg: ”Det visar väl hur enormt betydelselöst det här besöket var, att man bara skickade kvinnliga ministrar. Det brukar vara så i sådana lägen.”
Kvinnor betyder ingenting eller ska vara vackra. Fy fan.
All cred till Kristina Axén Olin och Eva von Schéele-Frid. Och kvinnor, vad lär vi oss gång på gång? Vi kan aldrig räkna med att männen står upp för oss. När de gör det är det lysande men det sker alltför sällan. Organisera er och stå upp ihop. Det kommer att kosta att män blir sura på er. Men det kostar nu med. I reda pengar 3,6 miljoner under en livstid. Plus att du måste vara vacker.
I går pratade jag och Markus om det här med att äga en bil. Han har haft bil, och jag har typ haft tillgång till en bil (det var exkillens bil). Nu har vi ingen och det är medvetet från bådas sida.
Våra erfarenheter är att när man diskussionen kommer upp är det ofta så att bilägare tror att billösa egentligen skulle vilja ha en bil. Oklar anledning. Ett körkort betyder inte att man per automatik köper en bil och att detta bara kan hindras av naturkatastrofer.
Så som jag bor och lever i Gävle har jag aldrig behövt en bil. Fötter, cykel och buss tar mig fram 98 procent av gångerna. De övriga ber jag att få åka med en kompis eller hyr en bil. Privat eller i uppdraget.
Blotta tanken på att ”i onödan” ha en bil som ska tankas, hållas efter, tvättas, bytas däck på, oroas för, stopp på vägen osv osv känns ofantligt stressande.
Det är fint med hyrbil, man klämmer in allt man vill göra på en helg som kräver bil och betalar en dryg tusing för det. Många rynkar på näsan åt kostnaden, men vid närmare eftertanke inser alla att det går att hyra bil ganska många gånger på ett år för kostnaden att äga en.
Sedan förstår jag att det finns de som MÅSTE ha bil för jobbet eller för att familjen ska fungera beroende på var man bor. Jag förstår att några tycker om att ha en bil att pilla med och köra runt i. Jag förstår att det är praktiskt för många och att de väljer det.
Men jag förstår inte varför dessa personer tror att jag EGENTLIGEN skulle vilja ha en. Minns ett resonemang i våras runt ett matbord med styrelsekamrater. Någon berättar nåt om kamrem och problem och jag säger medlidande att det låter tråkigt och att jag är glad att inte behöva hålla på med det där. Ytterligare en person säger då: -Surt sa räven.
Jag fann mig inte.
Jag gick upp i god tid före klockan sju i morse och hade den här dagen planerad, likt alla andra. Allt har falerat.
Var på stationen för att ta 8.14-tåget men hade förvarnats visa vän på tåget innan om att det här kan bli svårt, de hade letts om över Avesta-Krylbo.
Tåget kommer in 8.30 och avgår kl 09.00 och ska också omledas. Bestämmer mig för att istället vänta på 9.14 eftersom enligt diverse infokanaler var signalfelet löst.
Detta leder till att jag nu, kl 10.30 sitter på kvar på Gävle station, i tåget. Senaste utrop var 10.05 och då var beskedet att 10.20 skulle vi tulla och då ledas om också. Det är någon annan olycka med en bro som inträffat sedan.
Jag vet inte jag. Informationsskyltarma, utropen, SJs app, infon från Trafikverket … inget känns synkat och allt känns svårt.
Kl 11 skulle jag ha träffat andra unga S-riksdagsledamöter och lagt upp en plan för hösten. 12.30 börjar ett viktigt möte med riksdagsgruppen. En resa omledd tar drygt tre timmar. Om vi åker strax kan jag vara framme halv två …
Nu klockan 10.33 kommer nya uppgifter om att vi ska stå här tio minuter till och vi ska sedan inte ledas om. Ändå god info.
Kanske hinner till 12.30 då …
Spontant.
I mitt Facebookflöde rullar ofta bilder från olika större eller mindre politiska möten. Ofta visar de en klick människor i en skapligt tråkig lokal. Inget särskilt händer på bilden och motiven är inte medvetna om att bilden tas.
Ofta finns en text till: Vi har en riktigt rolig planeringshelg!
Problemet är att bilden sällan matchar texten. Det ser ut som ett skittråkigt möte bara.
Jag, av alla, vet att det kan vara superkul, det är inte det. Men genom att kolla p åen sådan bild kommer ingen att lockas att syssla med politik.
Tips bara. Till oss alla.