Kategoriarkiv: Socialdemokraterna

Årsmötessöndag

På förmiddagen tog jag med Markus ut på långpromenad i solen och i Gävles fantastiska park. Spanade på glada änder och hoppiga hundar.

Mot kvällningen stod jag i entren och tog emot alla medlemmar som ville medverka på Gävle arbetarekommuns årsmöte.

Det blev en kalasfin tillställning med spikning av fullmäktigelistor och val av våra kommunalrådskandidater. Så här glada blev Åsa Wiklund Lång och Jörgen Edsvik då.

För första gången någonsin hade inte tidningarna någon på plats utan vi hade uppmanats twittra och mejla in bilder.

jörgenåsa

Träff med andra valledare

Större delen av dagen har jag 1) Varit på träff för valledare i Socialdemokraterna 2) På andra sätt jobbat med partiarbete.

Jag är väldigt laddad inför att hålla ett pass i morgon för andra som ska vara med!

I morgon ska jag också träffa nya ordförandeparet för S-kvinnor i Gävle och stämma av lite.

Politiken kräver inte dessa drycker!

Alkoholen och politiken.
Jag vet att jag uppfattats som besvärlig på olika sätt när jag undrat varför ölprovning ska vara kvällsaktivitet, om det är lämpligt att ha politiksnack på pub, varför alkoholpolicyn inte följs osv i politiska sammanhang.
När jag började med politik för tio år sedan förvånade det mig att alkoholen spelar en så stor roll för det sociala umgänget på kvällar. Exempelvis på konferenser och kurser.
Även om det är vuxenaktiviteter är det väl rimligt om åtminstone någon kursledare är nykter på kvällen?
Jag drev tillsammans med två kamrater igenom att Socialdemokraterna i Gävle inte i något sammanhang ska betala alkohol genom att skriva en motion till ett årsmöte för några år sedan. Löjligt tyckte många.
Men vad är skälet till att jag ställer jobbiga frågor och tycker att det borde finnas alternativ som inte kretsar kring alkohol?
Helt enkelt för att det är exkluderande. Det passar inte alla att vistas där alkoholen är självklar för det leder till problem och några blir sjuka. Ni som har varit aktiva i politiken längre än jag är mycket medvetna om detta. Ofta funderar jag över varför det inte blivit ännu mycket bättre än det har. Och ja, jag vet att det sägs att det var sämre förr. Men det betyder inte att det inte kan bli bättre.
Historiskt förstod många politiker att alkoholen passiviserade och inte var särskilt bra för folkhälsan och valde att agera genom att själva välja helnykterhet. Vara en del av lösningen och inte en del av problemet. Tidigare var t ex riksdagens nykterhetsgrupp gigantist. I dag är vi inte ens 20 medlemmar.Mindre representerade än befolkningen som är nykterister i övrigt.
Jag menar inte att alla behöver vara nykterister om någon nu hann hetsa upp sig över och medvetet missuppfatta det.
Jag säger att att det krävs en större medvetenhet och aktivt agerande för att förhindra att alkoholen har en naturlig roll i politiska sammanhang.
Jag är besvärlig för att jag bryr mig, för att jag inte vill att människor ska må dåligt. Jag tycker inte så här för att jag är nykterist. Jag är nykterist för att jag tycker så här.
´Varför är det här besvärligt för så många? Tja, helt enkelt därför att vi har en kultur och en vana av att alkoholen är central. När det ifrågasätts blir det jättejobbigt och det är det som är så otäckt, att många blir så nervösa över att eventuellt inte kunna dricka precis som de vill överallt och när som helst.
Att säga att alkohol inte passar i politiska sammanhang, utan håll det i privat är provocerande. Men det krävs!  Ingen ska behöva utveckla eller intensifiera alkoholproblem för att ”politiken kräver det”.
Vi kan väl växa ifrån det här nu? I Framtidspartiet jobbar vi uppgraderat, också på det här planet.

Alkohol är inget att skämta om

I morse fick jag SMS från min syster som frågade om jag snattat whiskey på Systembolaget. I trygg förvissning om att det inte var jag.

Det var Tomas Rudin. Jag känner honom inte alls. Min första tanke var att ett sådant irrationellt agerade förmodligen indikerar att mannen har problem av något slag. Kanske just alkoholrelaterade eftersom det så att säga var tätt sammankopplat med alkohol.

Och så, nu på eftermiddagen har han enligt uppgift själv ringt TT och berättat att han har alkoholproblem som han nu kommer att söka hjälp för. Eller ”erkänt” som det står hos en kvällstidning.

Det finns mycket att säga om att alkoholproblem. Framförallt får det människor att må dåligt och agera märkligt. Det drabbar den drabbade och alla runt omkring.

Jag hoppas att Rudin får allt stöd som han behöver i den här situationen.

Tre större happenings

Tre större happenings har jag varit en del av i dag.

På förmiddagen tog jag med mig Sanna och så besökte vi Gävle islamska center. Det är de som har moskén på söder i Gävle. Vi kikade på lokalerna och pratade om hur de arbetar. Särskilt talade vi om vikten av det sociala arbetet. Tack för att ni tog emot oss!

På eftermiddagen hade jag möte med Arbetarbladet Intressenters styrelse och hanterade sedvanliga ärenden.

Gick sedan direkt till Folkets Hus och där bjöd kvällen på ett välbesökt medlemsmöte. En av punkterna var kvällens gäst, Daniel Nordström, chefredaktör på Arbetarbladet.

En av sakerna han tog upp handlade om hur han som inflyttad ser på den politiska debatten i Gävle. Kortfattat: mer önskas.

 

Partiers medlemstapp, demokratin och engagemang

I går hade GD en artikel där de skrev om S i Gävles medlemstapp.

Siffrorna som redovisas är från 2008 och framåt. Hade siffrorna tagits med från många, många år bakåt i tiden skulle ni se att det här inte är en fallande kurva som börjat bara de senaste åren, utan för länge länge sedan. Det här är alltså inte på något sätt anmärkningsvärt eller underligt. Något jag också försökt framföra till media tidigare.

Däremot är det olyckligt, icke önskvärt och ett problem. Det har det varit hela tiden sedan trenden blev vikande.

Det är ett skit det här att det är svårt att få människor i dag att gå med i föreningar och att ta olika förtroendeuppdrag. Problematik som många organisationer jobbar med, inte minst idrottsrörelsen.

När det gäller politiska partier är det ett stort hot med ännu allvarligare konsekvenser än att idrottsföreningen får lägga ner. Partierna är en viktig del av demokratin och jag förutsätter att ett demokratiskt styrelseskick är något som vi önskar oss också i fortsättningen. Kanske inte exakt i dagens former, utan även demokratin kan som bekant utvecklas till något ännu bättre.

Men om inga vill bära den, hur blir det då? Det är en retorisk fråga givetvis, men att framtiden då ser mörk ut är givet.

Jag kan inte säga något om hur andra partier arbetar, men jag tror vi alla har det gemensamt att vi har en önskan om att fler ska vilja engagera sig och kan göra gemensam sak i detta.

När jag kandiderade till ordförande för Socialdemokraterna i Gävle (hösten -11) sade jag till tidningen att medlemsskaran är för liten för att ge en bra spegling av vad kommuninvånarna tycker varför de måste ges tillfällen att komma till tals på andra sätt i partiet. Det står jag fast vid. Vi är långt färre än på partiets storhetstid och befolkningen har lyckligtvis ökat.Jag har utifrån det sett till att vi ställt massor av frågor till folk på stan om politiska frågor de tycker är viktiga, organiserat dörrknackningar, annonserat efter synpunkter i tidningar, har en öppen Facebookgrupp …

Alla svar som kommer in är givetvis värdefulla.

Men för framtiden vore det än mer värdefullt om fler ville ta ansvar för samhällsutvecklingen på riktigt. Det måste givetvis inte vara i ett politiskt parti, men med motiveringen innan att det är politiska partier som utser representater till samhällets demokratiska organ, så ger det en särställning och är trots allt extra viktigt.

När jag får frågan om varför folk inte engagerar sig, är ju frågan egentligen felställd. Frågan borde ställas till de som inte har ett engagemang i ett parti. Min historia är ungefär så här enkel: När jag var 15-25 tog jag stort ansvar i nyketerhetsrörelsen, jobbad emed demokratiskolning, folkbildning osv. När jag var 25 insåg jag att ville jag driva politik på helheten är ett parti vägen fram. Tio år senare gör jag allt jag kan. Någon kanske tycker att jag gör fel saker ibland, men jag försöker mitt bästa och är öppen för konstruktiva förändringsförslag.

Allra helst jobbar jag i grupp och vill därför gärna omge mig med partikamrater som vill ge lika mycket som jag. Som tänker, funderar och lägger tid och energi på att forma socialdemokratin och organisationerna runt den.

Så, du som inte är partimedlem (oavsett parti) och partipolitiskt engagerad, vad kan vi som är aktiva i partierna i dag göra för att också du ska vilja ta steget att ta ansvar?

Listigt, men lätt att se igenom

I dag publiceras min text om Gävle också i papperstidningen av Arbetarbladet förstår jag, utifrån positiva mejl som rullar in.

Utdrag:

Alliansen i Gävle motsätter sig skattehöjning. Av ideologiska skäl anser de att gemensamma lösningar på välfärden ska stå tillbaka till förmån för privata lösningar. Då vill de givetvis inte bidra till en kassa där vi omfördelar pengar så att alla som bor i kommunen ska kunna ha tillgång till den välfärd som så väl behövs.

Trots det hör jag med viss förvåning Alliansföreträdarna prata om framtida skattehöjningar. – Vi klarar den kommunala välfärden utan att höja skatten. I framtiden tror vi att den kommunala skatten kan behöva höjas, säger Inger Källgren Sawela (M).

Jag kan konstatera att för Socialdemokraterna är framtiden här. Alliansen tänker sig taktiken att vara emot skattehöjningen nu, hoppas på ett maktövertagande och därefter göra en skattehöjning. Listigt, men lätt att se igenom.