Inte sällan får jag frågor om det verkligen är kul att syssla med politik. Det är det. Men man behöver inte själv syssla med det för att följa och ta del av allt skoj som utspelar sig. Ni vet, mannen som jag enligt tidningarna har ett bloggbråk med, upphör aldrig att underhålla. Särskilt när han involverar andra.

Ibland tänker jag att det är på skämt, men jag tror inte det.

Hur som helst. Ni vet, i går gjorde jag den här radiointervjun om restaurangmoms eftersom jag ombads bemöta det som sagts i ett insalg på morgonen om den totalt opolitiske lobbyisten Mats Eriksson som driver momsbloggen. Han har länge arbetat för sänkt restaurangmoms och åker nu runt och kollar hur det gått.

Han är så opolitisk att när han kommer till Gävle skickar Moderaterna ut pressmeddelande om detta och följer med honom på besök. Jag har inga problem med det, de får gärna hänga. Men jag vill ändå illustrera hur opolitiskt det är …

Men nu är Mats arg, jättearg. Så arg att han gått i taket faktiskt. Han anser inte att Radio Gävleborg ger hela bilden. De rapporterar inte på det sätt han ville!

Så här skriver han till reportern som jobbade med inslagen:

Du frågade mig om jag hade någon politisk agenda? Och jag svarade nej det har jag inte!

MEN DET HADE VARIT MORALISKT RÄTT IFRÅN ER ATT LÄGGA IN SAMTALET UNDER ER NYHET IDAG! DÄR ERA LYSSNARE FÅR TA DEL UTAV VARDAGEN UTIFRÅN ETT FÖRETAGAR PERSPEKTIV! FÖR DET HANDLAR OM ATT SKAPA KUNSKAP INFÖR VARANDRA OCH DÄRMED FÖRTROENDE! Sen kan vi tycka och tänka samt ha olika åsikter….. Annars så undrar jag vem det är som har en politiskt agenda!

Det misshandlade språket får Mats ta ansvar för själv.

Det sista, det jag fetmarkerat, är det absolut roligaste. Mats, som alltså arrangerar en heldag i Gävle ihop med politiker från Moderaterna säger sig vara utan politisk agenda, men tar sig friheten att insinuera att reportern har en sådan.

Det är givetvis ingen slump att han hängt med Lars Beckman (M) hela dagen, vars paradgren är att på sin blogg skriva ”statliga Radio Gävleborg” när de gör inslag som han inte gillar. Eller egentligen, när Socialdemokraterna gers  något som helst utrymme. Trots aversionerna har han inga problem att länka när de gjort inslag han gillar. Då poängterar han heller inte att det är statlig radio.

Ingår också i reportoaren att påstå att journlister i Gävle är köpta av Socialdemokraterna. Det är fantastiskt! En imponerande nivå.

Här är med från SCBs statistikbroschyr. Nu gäller det män och kvinnor och vad de gör av sin tid.

Eneklt för alla att se att kvinnor jobbar mer om man räknar på totalen (7,21 mot 7,19) , men större del obetalt än män. Men säkert för män (i heteroförhållanden) över pensionspengar till den de lever med för att kvinnan inte ska förlora på att hon tar huvudansvar för hem och barn. Säkert är det så.

Och så gjorde jag ett rätt bra radiogig om restaurangmomsen i dag som kördes på P4 Gävleborgs nyheter.

HÄR KAN DU LYSSNA:

När jag vittjade posten efter senaste hemkomst hade jag fått den lilla skriften !Statistik för alla 2012″ från SCB. Jag kommer att återkomma till statistik därifrån de senaste dagarna.

För att följa upp rasistinlägget i går så tänkte jag visa statistiken om den så kallade ”massinvandringen”.

2011 kom alltså 96 467 invandrade till Sverige. Av dessa var 20 615 ursprungligen från Sverige. Eller helt enkelt: den största gruppen invandrare är återvändande svenska medborgare.

2011 utvandrade 51 179 personer till Sverige, en ökning med fem procent jämfört med 2010.

Det ger en nettoinvandring på 45 288 personer. Välkomna!

Mycket sällan kollar jag in på en facebooksida tillhörande en av storrasisterna i Söderhamn. Nyss var ett sådant tillfälle. Behöver inte ens kommenteras.

Själv är han en väldigt skötsam person värd all respekt (måste jag poängtera ironin?). Dessutom har jag hört många säga att Ultima Thule inte är ett band som på något sätt har något med rasism eller annat besläktat att göra. Jag blir inte sjukt förvånad när en av de senaste länkningar han gjort är just till en intervju i DN med dem i söndags. En slump säkert.

Den klockrena språkhanteringen av det egna modersmålet är härlig!

För ett år sedan var jag ensam och ledsen på en ö i Grekland. Riktigt ledsen och riktigt ensam. Då nås jag av nyheten om skottlossningen på ett AUF-läger. Allt blev ännu sämre. Jag hatade livet, Grekland och att mina kamrater mördats.

Så här skrev jag då.

Ett år senare förstår jag att det inte för att förstå. Jag kan bara förhålla mig till det.

Jag följde CNN och BBC i Grekland. Mycket liten vikt lades där på att det var politiska mord. Det var inget vansinnesdåd där de om råkade stå i vägen blev offer. Det var en utstuderad plan för att mörda socialdemokrater. Det hade kunnat vara i Sverige. Det hade kunnat vara jag och mina vänner. Nu blev det några andra.

När jag har lugnt och ro ska jag lyssna på dagens sommarpratare, AUFs Eskil Pedersen.

Ellinor uttalar sig i dag i GD, och citatet ses ovan. Det säger det mesta. Tron på jämlikhet mellan människor provocerar. Så till den milda grad att mord ses som lösningen. En av alla gånger i historien då detta sker.

Jag smsade Ellinor för någon timme sedan när hon satt i båten på väg ut till Utöya och minnesstunden. Jag fick tillbaka: ”For våra falne kamerater, ikke et minutts stillhet, men et liv i kamp”.

Det är det bästa förhållningssätt jag kan ha, att bidra till kampen för jämlikhet mellan människor. Ikke et minutts stillhet!

All kärlek till de närmast drabbade.

Under våren har jag stått i riksdagens talarstol och pratat om vikten av få vapen i samhället. Ett samhälle med många skjutvapen på vift är USA. I dag tänker vi på dom och den tragiska händelse som utspelat sig på en biograf. Hoppas -igen- att det är sista gången.

Med tidigare skolskjutningar som utgångspunkt skrev jag en gång en ledare om vansinneskjutningar. Den finns HÄR.

Där lyder slutet, som eventuellt kan appliceras också på detta, så här:

Det här är unga människor som mår dåligt. Skälen är många och vi är alla en del av lösningen. Människor som känner sig utanför slår tillbaka. Blir man inte älskad kan man i alla fall bli hatad som en sådan där präktig men sann dikt säger. Att vara hatad är att bli sedd, och att människor syns är ingen politisk fråga. Det måste vi lösa tillsammans. Öppna dörrar och vänliga ögon skulle kunna vara en del av lösningen. Att våga lägga sig i när vi tror att människor far illa. Vi måste ta ansvaret för det, inte överlåta till en minister att lösa. Frågan är för viktig för det. Ett mjukare samhälle som är inkluderande behövs.. Snacka med dina kids om hur de beter sig i skolan, suckar de när de blir sammanförda i grupper? Skrattar de när någon svarar fel? Det är mycket sannolikt. Detta skapar ett utanförskap. Det kan skapa kulhål.