Artikel från TCO-tidningen om vikten av att ha en gymnasieutbildning.

– En grupp arbetssökande får ett arbete snabbt och upplever konkurrensen om jobben som liten. Å andra sidan innehåller arbetsmarknaden en grupp arbetssökande som möter en mycket kärv arbetsmarknad.

Kärvast har de som står utan gymnasieutbildning eller har utbildning inom områden där konkurrensen om jobben är stor.

Det är känt sedan tidigare att det är just de som saknar gymnasiekompetens som riskerar att bli kvar i långvarig arbetslöshet och inte ta sig över tröskeln in i arbetslivet.

I går gjorde Socilademokraterna ett utspel om att göra gymnasieskolan obligatorisk. Det tycker jag är bra. Det är en otjänst att lämna unga utan utbildning.

Hur ser det ut med över- och underskott? Cirka så här:

Det började i december när ett antal personer som arbetar med sociala frågor skrev DET HÄR. Utdrag:

”Den senaste tiden har vi kunnat läsa om nätverket Matkassen som hjälper behövande barnfamiljer i Sverige med mat, prylar och kläder. Privatpersoner kan anmäla sig som givare via Facebook och hittills har 750 familjer fått hjälp. Givaren åker personligen till den familj den fått sig tilldelad och överlämnar den skänkta matkassen. I en artikel i (Gefle Dagblad 15 november) säger en givare att hon blev kontaktad av en höggravid mamma som ”behövde mat till sig och sitt barn”. ”Glädjen som den mamman visade går inte att beskriva med ord” och ”att Matkassen blivit en sådan succé tror hon beror på att givarna får överräcka sitt bidrag personligen. På så vis vet de att hjälpen verkligen kommer fram samtidigt som de får se glädjen hos mottagaren”.  Ingen skugga ska falla över hjälpsamma människor. Verkligen inte. Den fråga vi ställer oss är om det är samhällets och medborgarnas mening att fattiga människor ska tillbaka till att stå med mössan i hand, bocka och tacka för gåvor från välgörare likt julens Karl-Bertil Jonsson i stället för att det ska vara en rättighet värdigt ett välfärdsamhälle 2013!  Matkassen är enligt vårt sätt att se, ett av flera uttryck för att vårt välfärdsamhälle har krackelerat.”

SVARET kommer då från Alliansens riddare Per-Åke Fredriksson:

”Om än formerna har ändrats under åren, men så långt historikerna kan finna så har det alltid funnits invånare i vårt land som har velat stödja sina mindre bemedlade medmänniskor som befinner sig i armod. Att bara betala skatt och förvänta sig att någon byråkrat ska lösa alla problem har för dessa människor inte räckt.”

Nu har de som värnar välfärden skrivit ETT SVAR till Fredriksson.

Det var inte vår primära avsikt att ta partipolitisk ställning även om vi inser att det kan vara svårt att undvika i frågor som har med grundläggande värderingar om människan och samhället att göra. Per-Åke Fredriksson anser inte att något systemskifte har skett.

Vi vidhåller med stöd av forskning att samhällets skyddsnät har urholkats under en följd av år oavsett vilket parti som haft makten. Tiggeriet och trycket på frivilligsektorn har ökat vilken är nya tecken på fattigdom oavsett vilka människor det handlar om – svenskar eller papperslösa.”

Armod skrev Fredriksson. Låt mig citera rader ur ”Vi bygger landet”: I trots och längtan, i svält och armod -nu bygger vi den nya tid!

Och det gjorde de, arbetarrörelsen. För att sedan få det nedmonterat. Vi behöver en ny regering som kan ta omtag. Till exempel byggs det knappt några bostäder längre …

Jag har svarat på en debattartikel om åkeribranschen som Moderaternas ordförande i Sandviken hade skrivit i början av veckan.

HÄR är mitt svar.

Och så har jag tillsammans med Matilda Ernkrans skrivit om mat och jobb.

Poängen är:

– En långsiktig livsmedelsstrategi som svarar på vilken matproduktion vi ska ha i Sverige och hur den kan bidra till att nå gemensamma klimat- och miljömål och samtidigt stärka konkurrenskraft för svensk mat och jobb.
– En nysatsning på ”Svensk mat”. Vi skapar ett bolag, gemensamt ägt av staten, branschen och intresseorganisationer i samverkan, för att stärka konkurrenskraften, exporten och den svenska matens möjligheter byggt på våra mervärden om god miljömässighet och gott djurskydd.
– Vi stärker konsumentens rätt med tydliga innehållsförteckningar och märkningar. Vidareutvecklar Miljöstyrningsrådet för stöd i hållbar livsmedelsupphandling
– Bekämpa gifterna i maten. Vi satsar 371 miljoner mer än regeringen på landsbygdsprogrammet, för att t.ex. stödja ekologisk produktion. Vi vill också förbjuda Bisfenol A i alla matförpackningar och införa en skatt på kadmium för att minska dess användning.
– Lyft fram de goda exemplen för fler att inspireras av, Guldhedsskolan i Göteborg som lagar 85 procent från grunden, har nästan 50 procent ekologiskt och minst en dag i veckan med vegetarisk buffé.

HÄR finns det.

Det kan du kolla HÄR

För övrigt förstått att trettio procent av de som anmäls för sexuella övergrepp inte ens hörs. Katastrof.

Det har kommit till vår kännedom att Max anställda varnats för att rösta på S eller V.

Jag tycker inte det är så snyggt av helt uppenbara skäl.

Men det är väl inte första gången ett företag, en företagare berättar vad de tycker om politiken eller hemsk en viss politik kommer att bli och då mer eller mindre subtilt skickar budskapet.

Det mest fascinerande i spinnet är att många (borgare) jämför ett företag med LO. En idéburen organisation som styrs av sina medlemmar kan inte ur den här aspekten jämföras med företag.

Det var bara det.

Noll propositioner av arbetsmarknadsministern skriver Arena.

Arbetslösheten är hög i Sverige, högre än när nuvarande regering kom till makten 2006. Det året i oktober var den sex procent (SCB). Det kallade Anders Borg ”massarbetslöshet”.

Vad kallar han dagens nivå? Den som han varit med och satt nivån på?

Hur som helst, några förslag kommer inte till riksdagen från arbetsmarknadsminister Svantesson.

Publicerad på dn.se 14 januari

Jag såg den första halvtimmen noga. Därefter träffade jag representanter från ST inom polisväsendet.

Tittade sedan samtidigt som jag jobbade med ett dokument.

Ibland kittlar det absolut, ibland gör det inte det. Jag föredrar alltid samtal om politiken. Det behöver inte vara polemik mellan partierna alltid. Tror nog att väljarna kan dra många egna slutsatser utifrån samtal med företrädare.

Men givetvis ska vi ha partiledardebatter, det är inte det.

Damberg pratade om budgetunderskottet.

Under en period har en moderat riksdagsledamot från samma kommun som jag spridit en bild som handlar om det han kallar en ”vanlig” familj från Gävle, utifrån en undersökning som han bett riksdagens utredningstjänst att göra.

Nyligen uppmärksammades jag på att han skrivit om detta ytterligare en gång. Skärmdump från hans blogg.

Här är en skärmdump från de förutsättningar han gett till utredningstjänsten och som han kallar typfall.

En bloggare har redan gjort en genomgång och check av innehållet i hela rapporten. Författaren visar en konkursmässig familj som lever över sina tillgångar redan i dag. Lyxfällanvarning alltså. Jag medger att jag inte i detalj har gått igenom alla räntelägen osv. I det inlägget finns också hela rapporten och en konversation med Beckman.

Kollar lite snabbt. Ser att båda bilarna körs dubbelt så mycket som genomsnittet på ett år. Enligt Trafikanalys.

Hur många i Gävle använder RUT? Jag menar, den här familjen har alltså använt det för långt, långt mer än en genomsnittlig familj. Är det vanligt i Gävle? Vad visade den granskning som Arbetarbladet gjorde i mellandagarna?

Min poäng är att exemplet inte är en ”vanlig” Bomhusfamilj. Det här är en familj som äger ett hus, äger ett fritidshus, reser utomlands, betalar för läxhjälp till barnen, kör vansinnigt mycket bil samtidigt som de också flyger inrikes och ständigt rustar. Allt det. Inte något av det. Allt.

Och den ska utifrån de paramentrarna vara en familj det blir väldigt synd om med ett socialdemokratisk regering. Det är den här familjen vi ska se framför oss som den typiskt svenska familjen tycker Moderaterna.

Det ger oss en något skev bild.

I Sverige finns det i runda slängar 250 000 föräldrar som lever ensamma med sina barn. Arbetslösheten är över sju procent. Människor är sjukskrivna, utförsäkrade. Människor i långvarig arbetslöshet ökar. Kommunernas kostnader för försörjningsstöd skjuter i taket.

Och Beckman fortsätter tala om en vanlig familj i Bomhus, och tycker att politiken ska formas efter de som väljer att ha dyra levnadsomkostnader som ska subventioneras.

Ingen miljöhänsyn inräknad.

Tjing!

Uppdatering: När Lars fick vetskap om det här inlägget tyckte han jag kunde 1) beställa en egen RUT-undersökning 2) skriva en debattartikel och att skälet till att jag surade var detta han nu bevisat, att en ”vanlig” familj skulle förlora 16 000 kronor om året på ett rött styre. Poängen med mitt inlägg, att hans exempel är konstruerat för att han ska kunna säga som han vill utan att exempelt är särskilt relevant, har gått honom helt förbi.