I år har jag varit medlem i IOGT-NTO-rörelsen i 25 år. Jag firar det med att ha fått förtroende att vara en av fyra mötesordföranden på IOGT-NTO:s förhandlingar. Det är lite drag i förhandlingarna. Tunga block med viktiga framtidsstrategiska frågor.
I går anlände vi Karlstad och drog igång. På kvällen var det fest. Jag gick med gamla vänner!
Avslutade sent med fika i nattcaféet. Som sig bör.
När jag åkte hemifrån. Fest. Fika.
Arbetarbladets duktiga journalister har gått igenom bland annat hur mycket alkohol som köpts i Gävlebaserade Svenska Kommun Försäkrings AB. Detta har lett fram till ett beslut om extern granskning.
Jag har aldrig haft några direkta kontakter med det här bolaget och har därför inte insikt om något mer än det jag läst i tidningen.
Men jag tycker några saker ändå.
Jag är glad över Arbetarbladets granskning eftersom jag inte tycker att skattepengar någonsin ska gå till någons alkoholkonsumtion. Jag vet att det finns röster som tycker att det ska finnas öppningar för att kunna köpa alkohol i till exempel kommuner och landsting. Motiveringen handlar ofta om ”när det kommer utländska gäster”. Jag tänker, att den företrädare som inte klarar av att berätta för gäster om varför alkohol inte ingår då kan bjuda på det själv. Om de som kommer nu prompt måste ha alkohol och inte själva kan betala med motiveringen att de kommer från ett annat land …
En av de första sakerna jag var med om att göra i Gävle arbetarekommun var en motion om att aldrig köpa alkohol för föreningens pengar. Jag tror inte det gjordes i någon större omfattning alls, men det kvittade. Jag visste att utrymmet fanns. Nu finns det inte längre. Inte någon har, mig veterligt, haft problem med det.
Den här gamla vanan att alkohol ska finnas med när det är lite extravagant. Det handlar om den svenska, hajpade alkoholkulturen som i bästa fall är på väg att dö ut. Bara alkoholindustrin och andra som tjänar pengar på alkoholkonsumtion är vinnare på det. Förlorare är närmast alla med alkoholproblem och deras anhöriga. Märkligt nog lever dock fortfarande bilden av alkohol som en vinstaffär för staten vidare. För kommuner och landsting kan man vara hundra procent säker på att alkohol är en ekonomisänkare av stora mått. Så många alkoholrelaterade problem som kostar. Att då betala både för alkoholkonsumtion och sedan för kostnader för att ta omhand den … Det blir inte bra.
Om någon månad är S-riksdagsledamöterna bjudna till LRF. En organisation jag respekterar och lokalt har goda relationer med, så det handlar inte om det. Nu blir det bara mitt exempel på en organisation som väljer att servera alkohol när de jobbar med politisk påverkan. Det är välkomstdrink och sedan vin till maten. Med påfyllningar. De kan säkert motivera för sina medlemmar varför det är rätt sak att lägga pengarna på, men jag tänkte förra året att det här är vad böndernas medlemsavgifter går till istället för något annat. För riksdagsledamöter lyssnar nog allra bäst nyktra. Precis som alla andra. Och ja, visst blev några kamrater berusade. Inte så konstigt. För det är vad som händer när alkohol serveras och några få väljer att dricka mer.
En stor invändning till varför alkohol inte ska serveras i sammanhang där det är meningen att det ska jobbas. I kommunala bolag eller annars. För att överallt finns människor med alkoholproblem. Du tror att du vet att det är lugnt, att den här personen inte har problem för du känner väl den lite? Tror du. Men du har inte en jävla aning. Alla tillfällen där alkohol bjuds legitimerar drickande. Vi behöver inte mer av det i en tid när mer än var tionde man, något färre kvinnor, har ett riskbruk.
Jag tror det absolut enklaste är att helt enkelt bestämma sig att vi aldrig köper alkohol för skattepengar. Alla kommunala instanser, alla regionala instanser. Enkelt. Ingen gränsdragningsproblematik.
Vad gäller SKFAB, inväntar jag utredningen.
Det är tråkigt när ett bolag som dragit in många, många miljoner till Gävle av några ifrågasätts som hel institution utifrån det här. Det kallar jag förhastat.
I dag och i morgon erbjuder IOGT-NTO Gävle samt Gävle-Dala E-sportförening in alla upp till 18 att spela gratis på Escape.
Jag var där klockan 12 när vi öppnade och då började det rulla in kids. Gick tillbaka runt klockan 16 och lokalen var full. Enligt kännare av unga som inte brukade hänga där annars. Perfekt.
I helgen är jag på kurs på IOGT-NTO-rörelseägda folkhögskolan Tollare. Direkt från Prag och hit. Mycket roligt. Tollare är alldeles extra snygg i snö och solsken förresten, precis som det mesta.
Här har jag de senaste tjugo åren lär mig det mesta av allt jag kan (skolan är bra men inget är som föreningslivet), kanske hånglat lite och framförallt varit med och fattat beslut om saker i UNF. Blandad och viktig kompott.
Jag har valt pass utifrån sådant som intresserar mig. På bilden längst ner är jag med några som pratat om hur se skapar sin verksamhet i IOGT-NTO och det är mycket glädjande att IOGT-NTO i dag är ännu bättre än när jag blev medlem i rörelsen för snart 25 år sedan.
I dag är det många människor som tidigare haft missbruksproblem som hittat ett sammanhang hos oss, liksom människor som är nya i Sverige och också behöver en plattform. Det blir en kreativ mix av människor som vill ha gemenskap, som vill jobba med internationella frågor, med demokratifrågor eller politisk påverkan. Olikheterna är styrkan.
Kollade, IOGT-NTO 21 Gävle där jag är ny ordförande bildades alltså 1880. Det har hänt en del genom åren. I dag är det Arkivens dag också. Kanske dags för mig att gå igenom gamla protokoll och läsa om all verksamhet som varit i Gävle genom åren. Vi snackar mycket!
Arbetarbladet hade ett trevligt reportage med Sandvikenskillen Olle Tjern om varför han valt att inte dricka alkohol.
Stillsamt undrade jag hur många reportage som görs av detta slag i världen, dvs med ”avvikare”. Jag förstår varför det ses som mer intressant än att intervjua fiskarna med strömmen. Men nu känner jag mig så gammal att jag tycker det skulle vara ohyggligt mycket mer intressant att höra med folk som dricker alkohol om varför de gör det (eller varför folk äter kött eller varför folk gör annat ”vanligt”).
Gillade särskilt den här sägningen: ”– Det finns många föreläsningar om de som hamnat snett, men jag vill berätta att jag hamnat rätt och aldrig behövt alkohol. ”
Det är en princip som jag funderat över en hel del. Kan det bli bättre om vi fokuserar på framgångsfaktorer. Hur gick det bra för dig i skolan? Hur fick du ditt drömjobb? Hur klarade du dig utan könssjukdomar? Hur blev du inte sönderstressad? Hur blev du en glad person?
Och det här Olle, I feel you. Du är inte ensam osv.
” – Jag har haft tusen diskussioner om varför jag inte dricker. Jag måste alltid komma med massor av belägg för mitt val. Det räcker inte att säga att jag gillar att vara nykter.”
I morgon snackar Olle om det här i Sandviken.
En bekant skrev just på Facebook att hon nästan glömt att berätta den goda nyheten att hon nu har semester, att hon ville göra det obligatoriska kungörandet.
Jag kommenterade ironiskt: För att det ska vara på riktigt bör du visa bild på alkoholhaltig dryck, för att påvisa att livet nu verkligen leker.
Jag har verkligen reagerat på det i sommar. Det var en fredag i början av juli där så många av mina bekanta flashade en bild på någon alkoholdryck med en jublande text om att semestern är här. Sedan spridda skurar i jämnt flöde.
Att glädjas över semestern är djupt mänskligt! Men varför är det så poppis att illustrera det med alkohol? Jag har några gissningar förstås, där den enklaste är att alkoholen för oss svenskar ges platsen som den ultimata göraren av god stämning. Alkohol står för allt fint och festligt och mysiggörande. Semester är ju mysigt. Så enkelt.
Det står var och en fritt att tycka att inget kan symbolisera några veckors ledighet bättre än alkohol, men varför är det så viktigt att visa det på bild?
För mig betyder den där bilden att man är med och sprider en bild av att alkohol är samma sak som det goda livet. Jag behöver inte ens berätta om varför det inte är så. Särskilt för barn till vuxna med alkoholproblematik som inte är särskilt nöjda över förälderns semestervanor.
HÄR är en studie som visar på att unga som exponeras för alkohol ofta på sociala media dricker mer än andra.
Om vi hjälper varandra med att på sociala medier ständigt koppla samman alkohol och glädje, vilken bild sprider vi?
För ett tag sedan fick jag en fråga på Twitter om det verkligen är rätt att en riksdagsledamot är medlem i en ”lobbyorganisation” apropå mitt medlemskap i IOGT-NTO och om det är att representera väljarna. IOGT-NTO är ingen ”lobbyorganisation”. Det är en organisation som kom till Sverige 1879, blev en enorm folkrörelse och i dag kan verksamheten kort beskrivas:
”IOGT-NTO verkar för att minska bruket av alkohol och narkotika, i Sverige och i andra länder, för att därigenom bidra till mänsklig välfärd och trygghet. Vi anser att alkohol och andra droger hindrar människor att leva ett fritt och rikt liv – och att de motverkar både individens utveckling och samhällets.”
Jag har varit medlem i rörelsen sedan 1992 och aldrig på något sätt hymlat med det, tvärtom. En av de saker som ”väljare” uppmärksammat och i samtal lyfter som positivt. Jag är medlem i IOGT-NTO för att jag tycker som organisationen. Jag tycker inte som organisationen för att jag är medlem. Värt att poängtera.
Inför den här kongressen fick jag frågan att vara mötessekreterare på UNF:s kongressförhandlingar tillsammans med en bunt andra och så ett gäng ordföranden i presidiet. Jag tackade ja. Jag visste att det skulle bli slitigt, men ingen upplyste mig om att jag skulle sitta i ett tornrum till halv fem på söndagsmorgonen för att göra slutjusteringen. Å andra sidan hade jag gjort det ändå. Det är så värt att få umgås med människor som är tjugo år yngre än mig, som vill och kan.
Bilder från förhandlingarna i de två olika salarna vi använde.
Och den där tidiga morgonen. Vi jobbade, justerade, läste, åt godis, väntade och fick slutligen skriva under.
Kongress är inte bara förhandlingar. Det är invigningsfest, och den här gången med riktigt fantastisk buffé också för alla som inte vill äta djur. Kanske en av de bästa festmiddagar jag ätit i hela mitt liv. Räckte för att välja glädje hela veckan! Här är Ullie, jag och Anders på väg till festen.
Kongress innebär också att träffa människor som jag varit bekant med i upp till tjugo år. Större delen av mitt liv har jag träffat dom ibland ofta, ibland mer sällan. Vi bor i hela landet, gör helt olika saker men har samma engagemang. Det är människor som betyder väldigt mycket för mig, som det är med människor man känt länge, som vet vem man är. Som jag sett utvecklas, som sett mig utvecklas. Som jag bråkat med, men också fått den bästa stöttning. Anders är en av dom.
En relativt ny tradition är så kallad ”nagelfest”, där jag och Ullie ser till att alla som önskar får lacka naglarna i passande färg. Väldigt trevligt inslag på nattcaféet. Som för övrigt var ett superbra nattcafé.
Jag fick också ett riktigt ärofyllt uppdrag. Varje avgående förbundsstyrelse håller en show. Det är ett sätt att tacka varandra för de två åren man arbetat tillsammans och bjuda på allas personligheter till medlemmarna. I år var konceptet sådant att det krävde en jury och tillsammans med tre andra fick jag frågan om att ingå i den. Att 12 år efter att själv ha lämnar förbundsstyrelsen få finnas på scenen i detta sammanhang var så roligt. Och jag hade väldigt kul med mina jurykamrater.
Utifrån mitt uppdrag hade jag tyvärr ingen tid att kika på vad IOGT-NTO ägnade sina förhandlingar åt men har noterat en ny ordförande. Johnny Mostacero. Lycka till i arbetet för människors frihet!
Alla bilderna i inlägget har jag fått löfte att låna av en av mina roomies i Lundh, Wilda. Hon har massa fler bilder på sin blogg.
Då firades första gången det som i dag kallas Folknykterhetens dag. Fast under annat namn. Jag har firat med lång sovmorgon, scones, långpromenad i parken, pannkaka och siktar på trevligt umgänge i kväll.
Varför jag inte dricker alkohol? Jag har helt enkelt aldrig någonsin varit sugen på det. Aldrig någonsin velat grumla tanke och omdöme. Misstag görs så lätt ändå.
Med vetskap om att det i drickandets spår mest kommer skit så känns det som ett bra beslut.
Jag är också väldigt glad över att dela livet med en som inte heller dricker alkohol. Det underlättar det mesta. Har testat annat, var jobbigare.
I eftermiddag stängdes jag in i en av radions studios och kämpade hårt mot begäret att trycka på alla knappar. Så kopplades jag upp mot Stockholm.
Vi pratade lite om Riksdagens nykterhetsgrupp, alkoholpolitik och det faktum att det i morgon är folknykterhetens dag. Jag sade i nationell radio att det ska ätas tårta med min kompisar så nu är det till att tagga upp!
Min syster roade sig i Gävle i fredags. Hon hade den goda smaken att göra det tillsammans med mig. Vi proppade oss fulla av mat och gick sedan på Mårten Anderssons föreställning ”Under ytan”.
Jag visste att det skulle handla om Mårtens tankar kring alkoholen utifrån hans egna erfarenheter. Vet att han slutat dricka och startat nykter klubb.
Jag tyckte det var riktigt bra på många sätt, han är både rolig och seriös i en skön mix. Som vanligt med killar i stand up är det lite för mycket sexskämt för att jag ska tycka nivån är riktigt hög, men bortsett från det alltså bra.
Tänker att den som nu varit nykter i femton månader har gjort det väldigt bra. Dels eftersom normerna om att vi ska dricka är så förbannat starka dels eftersom det kan handla om att byta livsstil. Det är svårare för någon som brukat dricka att avstå eftersom kompisar pressar och undrar. Mig och andra uttalade nykterister finns det ju inget förhandlingsutrymme med.
De som slutar dricka, som Mårten, får en coolhetsstämpel. Vi som valt att vara nyktra för att slippa hamna i skiten från början får aldrig det, vi är bara dryga jävlar. Men jag är inte bitter, oh nej. Livet är för kort för det. Och det är ju cool, att som Mårten gjort, ompröva livet. Vad är viktigt på riktigt osv.
Jag förstår att i konceptet att använda skrattet för att nå allvaret lyfts situationer där alkoholen skapat ”absurt roliga” situationer fram. Men för mig som inte tycker att alkoholen gör folk roligare, bara drygare, så finns det inget att skratta åt när Mårten berättar ”dråpliga” grejer. Andra i salongen skrattar jättehögt åt tokigheter man kan göra på fyllan. Tycker det säger rätt mycket om vår alkoholkultur. Att vi accepterar vad för skit som helst från folk på fyllan, och till och med skrattar åt det. Fast människor skadar sig själv och andra.
Hoppas innerligt att Mårten får den familj han önskar!
Detta med vad alkoholen gör by the way. Vet inte hur många som i år pratat med mig om hur de önskar att den de levde med rack mindre, drack på ett annat sätt osv. Hur den som dricker så det blir jobbigt för andra inte lyssnar på önskningar om att välja bort alkoholen oftare. Några har till och med ställt ultimatum. Jag eller alkoholen. Alkoholdrickande sipprar in överallt och gör sönder. Mårtens show kanske kan rädda några.