Jillian Flynns Mörka platser utspelar sig i USA och har ett otäckt familjedrama i fokus. En i dag vuxen tjej är den som överlevde när äldsta brodern dödade hennes systrar och mamma. Han sitter inne. Pappan lever i samhällets utkanter och finns inte riktigt med i bilden. Att det var brodern som begick morden vittnade hon om som liten och har varit självklart. Men var det så? Boken nystar och det är verkligen mycket spännande. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den här.

Karin Wahlbergs Tröstaren utspelar sig till stor del i sjukhusmiljö i Oskarshamn. En kvinna skjuts ihjäl på en kyrkogård, ett övergivet barn hittas. Även den här var riktigt bra och hamnar i bladvändarfacket. Rätt intressanta personskildringar. Lite tråkigt med vurmandet för barnnormen. Men det är som sagt norm, så det får jag köpa. Den tjatiga frasen att barnbarnen är livets efterrätt fanns med två gånger till exempel.

Jag är läst de här två böckerna på slutet. Folk av en främmande stam är den sista i trilogin om de uppdiktade vännerna som tar sig an 2000-talets utmaningar. Det är rätt bra, jag är dock inte lika förtjust som de som skrivit säljande texter på baksidan av boken. Lite som i TV-serier är ungdomarna så mycket mer vältaliga än vad de nästan någonsin är i verkligheten exempelvis. Men visst är det underhållande. Rätt vanliga personer som brottas och brottas med relationer. Så där som vi gör.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en bok som fyller ett viktigt syfte. Jag har haft turen att inte själv ha problem med psykisk sjukdom och inte heller i min direkta närhet. Det gör per automatik att jag inte har någon direkt erfarenhet annat än den jag läst mig till eller fått återberättad i mindre stycken . Men när Heberlein skriver själv om sina upplevelser blir det en helt annan sak än när läkare ska berätta. Därför en väldigt viktig bok.

”

Den här boken har med rätta fått mycket uppmärksamhet. Har inte fått mycket läst veckan som gick, men avrundade den här på tåget hem i går.

Axelssons historia växlar mellan nutid i Sverige och dåtid i Sverige och i Europa under andra världskriget. En av alla som fördes till koncentrationsläger var den romska Malika. På vägen väljer hon av en händelse den judiska identiteten Miriam.

Allt hon bär med sig tynger ständigt. Stora delar fortsätter vara hemligt när hon formar sitt liv i Sverige. Varför?

Det mest grundläggande, hur vi ser på varandra, är den röda tråden i boken. Om du inte läst är det dags.

För mig är sommaren väldigt mycket deckare. De här två har jag läst i veckan. Lotus Blues av Kristina Ohlsson var riktigt spännande. Jag gillar Huvudpersonen Martin Benner. Kanske för att jag känner igen drag från mig. Han är naturligtvis mer framgångsrik, snyggare och sådär, men vi båda gillar att sköta oss själva. På ett rätt osannolikt sätt, vilket boken inte hymlar med, dras han in i en intrikat historia. Det tar honom långt bort i geografin men också närmare Lucy som han har en slags relation med. Ser att uppföljaren ”Mios blues” har funnit ute två månader.

Viveca Sten är ju en kändis som skriver om Sandhamn. Den här boken har ingrediensen svinig karl, som ställer till det för alla. I rättvisans namn också för sig själv. Helt okej deckare så klart, men jag hakar flera gånger upp mig på små, meningslösa formuleringar som jag förstår är författarens egna värderingar som jag inte alls delar. Det gå att bortse från.

Rullar vidare med andra deckare nu.

I ledamotsrummet i riksdagen finns ett så kallat ”pocketbibliotek” som riksdagsbiblioteket tillhandahåller. I praktiken tre bokhyllor med pocketar som man bara kan ta och lämna tillbaka utan att det registreras någonstans. Det är de finaste av tider!

jag har läst ut de här nyligen och i dag lämnat tillbaka. Kan man säga att Hosseini blev känd i Sverige för ett tiotal år sedan med ”Flyga drake”? Jag uppskattar hans böcker som handlar om människor, släkten och deras förhållande till varandra. Så också den här boken. Jag, och säkert många andra svenskar läser böcker som skildrar Sverige, Europa och resten som kan kallas ”väst”. Därför är hans  skildringar av Afghanistan viktiga för mig. Det i kombination med en bra historia.

Och så lite japanskt på det. Murakami har jag inte läst mer än nåt enstaka av. Gillade den här. En rätt torr skildring av en ”vanlig” japansk yngling som omger sig med mer excentriska, olyckliga och spännande kvinnor. Huvudpersonen är både slapp och fylld av nåt jävlar anamma i attraktiv mix. Lär nog plocka upp fler Murakmi med tiden.

Jag fyllde på med en hoper böcker till att-läsa-högen hemma som inte alls behövde påfyllning. Att sommaren närmar sig märks på att jag valde många deckare. Slappläsning.

På långhelgens tripp hade jag med två böcker att läsa klart, och det blev gjort.

Lena Einhorn har efter fynd av brev som Greta, känd Garbo, skrivit till sin kärlek Mimi lagt ytterligare en pusselbit till Garbos liv, i skönlitterär form. Jag gör en insikt när jag läser om de sena tonåren på teaterskolan att jag är väldigt ointresserad av det som är runt skådespelande. Scener, loger och det som hör till den världen tycker jag inte är så kul. En värld som många dock finner magisk. Det jag gillar att läsa är skildringen av själva personen. Vad som stämmer av de tankar som skildras och de val som görs vet vi egentligen inget, men det är som man brukar säga ”en bra historia”.

Maria Langs böcker är välkända fenomen. På alla sätt utom att jag själv läst någon. Men jag plockade upp Farligt att förtära på bokrean eftersom den var snygg. Det är en kul deckare som utspelar sig i för oss svunnen tid. Jag blir tokig på hur taffligt polisen arbetar, förhör i grupp osv … Men nåja, det är inte poängen, utan att det är både kul och spännande. Puck är en slags huvudperson och jag ska nog träffa henne igen. För övrigt utspelar sig boken i studenttider, precis som vi har nu. Påminns om att det var mycket hårdare förr (väl?).