Kategoriarkiv: Böcker

Kultur II

Det här är några böcker jag betat av på slutet.

bok1

Bilden är kass med reflektion i prislapp och allt men så kan det bli för en enkel människa en fredagskväll. Ofta spar jag prislappar på böcker med flit, fastän det inte är det minsta stilrent. Har en tokig idé om att det ska vara kul för någon som eventuellt får den i sin hand om 50 år att se vad den kostade. Men jag vet ju inte ens vad vi har för valuta då. Och om inflationen håller i sig kommer det väl att vara lika ospännande som för mig att se vad gamla böcker kostade. -Jaha, jag vet väl att det var annat värde på pengarna förr. Som sagt, man är bara människa.

Och varifrån kommer böcker egentligen? De kommer till en på lite olika sätt.

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona av Jordahl är en av två jag köpt på bokrean i år. Har läst om den och tyckte den verkade vara precis min stil. Det var den. Lika delar av idioter till karlar och förfasning över att det var ännu värre att var kvinna förr i tiden. Även om det inte är så länge sedan. Förresten ringde jag mormor tidigare i veckan (hon är gammal) för att fråga vilket decennium hon tyckt varit bäst. Hon svarade att det var nu. Alla hyfsat realistiska skildringar av ”förr” gör att jag tror mormor har rätt. Jordahl är bra.

New Dehli Borås av Andersson har jag fått av en vän och det är en skildring av hur ett ungt par, svensk och indier, träffades i Indien och hur mannen från Indien sedan gav sig av på en riktig strapats till kärleken i Sverige. Underhållande naturligtvis och lärorikt när mannens liv i Indien skildras. Lättläst, ligger inte i sinnet någon längre stund ändå men trots det en bra historia, särskilt eftersom den är sann.

Kärlek Vänskap Hat. Munro är för övrigt ett år äldre än min mormor. Hon fick Nobelpriset nyligen och det här är det första jag läser av henne. Jag tror jag plockade upp den här på en loppis och att den har legat ett tag. Jag har läst lite åt gången i flera kvällar och nu det märkliga har inträffat, jag minns inget. Jag läste ut den här igår kväll. Jag har plockat upp den med glädje för språket är en fröjd. Välskrivna skildringar, men jag uppfattade ett virrvarr av parallella historier. Jag vet inte! Jag har varit lite trött och splittrad på slutet och liksom bara vilat i orden, inte innehållet. Jag såg en ny bok av henne i ett bokställ. Jag ska läsa den, njuta av språkhanteringen och också hitta storyn. Förlåt Munro, det är jag, inte du.

Söder om helvetet av Engström. Köpte för halva det här priset i någon matbutik pga bra pris för lite tidsfördriv. Det står att den blev nominerad till årets bästa svenska kriminalroman 2014, så jag antar att den inte vann. Skapligt hårdkokt bok om en Ludwig som ger sig in ett tufft undercover jobb för att rädda ryktet på en politiker (om jag förstod det rätt) och är naturligtvis nära att betala med sitt liv men kan bli lite hjälte ändå. Nu när jag kikar på baksidan ser jag att det är en fristående del två. Jag tror inte jag aktivt kommer att söka upp ettan. Kommer den till mig läser jag den.

Avslutad läsning

Ångan har ju varit uppe gällande att rapportera lite av det jag läser, så jag hakar på med några till som jag läst i år.

Ers majestäts olycklige Kurt. Visst, jag har hört den där storyn om varför Kungens Kurva fått sitt namn. Och här är den historien i sin helhet. Kurt Haijbys relation med Gustaf V. Fast mest om Kurt och hans diverse äventyr. Huvuddragen är sanna, detaljerna påhittade. Det är viktigt att ha i bakhuvudet att handpåläggning är gjort för storyn. Som finns att läsa om bara du googlar. Min kollega Petter gav mig boken innan jul och det är jag glad för. Även om vissa recensenter vill säga att den inte är helt sanningsenlig så gör det ingen, man vet ju det!

Sophies historia är en snygg berättelse när nutid binds ihop med dåtid. Hundra år och en tavla. Det jag tog med mig mest från den här är att jag tyckte författaren skildrade krigets vardag på ett sätt som gjorde att jag fick svårt att sova. Den stora hopplösheten.

Prästen är skriven av en som ska vara en av Norges största författare. Det stämmer säkert, jag kan inget om Norge. Jag gillar de välkända deckarförfattarna och Loe. Det var en skittråkig bok tycker jag. Bra språk, men rakt igenom tråkig. Och så blir det ju när sorgliga ting ska avhandlas. Kommer inte leta efter hennes böcker.

Stjärnlösa nätter läste jag två kvällar där jag verkligen längtade efter tillfälle två. Det är då man vet att läsningen ger nåt. Dokumentärt om att som kille bli bortgift mot sin vilja. Ingen ska ju luras att tro att det enbart är tjejer/kvinnor som drabbas av detta uråldriga system. Jag led verkligen med honom och kände hopplösheten över den uppkomna situationen och ilskan på de män och kvinnor han hade runt sig som bidrog till detta. Det finns verkligen kulturyttringar som inte kan få fortgå.

bokarna bokarna1

Tebbes trubbel

I kväll har jag sträckläst ”Tebbes trubbel” av EvaEmma Andersson. Det är hennes senaste bok och kan kategoriseras som ”ungdomsbok”. Eftersom jag känner författaren har jag förärats ett signerat exemplar och det är hedrande.

Tebbe går på gymnasiet i en för henne ny klass där de så kallade klasskompisarna är så långt ifrån kompisar man kan vara. Handbollen tar så gott som all energi och tid. Tills hon, fastän hon är så fult vanlig och har frissigt hår, träffar Erik. Då splittas tiden upp lite mer.

Den där Erik är av karaktären att han skulle behöva köras i en kopieringsmaskin. Finns en så kloka 23-åringar? Man vill ju ha en i sin närhet i alla fall.

Hur som, titeln antyder att vissa problem uppstår, och inte av den enklare sorten.

Språket är enkelt och drivet och den har toppmoderna referenser i form av diverse kommunikationsappar och artister vilket stärker intrycket av ”ny”. Om den inte vore så spännande hade jag inte valt att läsa ut hela på en gång. Det är fördelen med ungdomsböcker, de går rätt bra att plöja!

Jag rekommenderar helt enkelt boken till alla som gillar att läsa. Till Elin B, min vän skolbibblatanten, ta en titt på den här. Tror idrottstemat kan fånga en grupp som annars inte känner ett lässug!

tebbe

En del av julens läsning

Först och främst har jag läst de två böcker jag fick i julklapp.

Annelie Pomes Otroligt högt och extremt djupt. Pompes vackra fotografier och inspirerande texter lär mig saker om att hålla andan länge. Jag är helt ointresserad av det men som kuriosa är det kul. Jag gillar hennes attityd, att hon väljer sin egen väg helt obrydd av vad andra ska tycka. Det är om möjligt kanske ett större äventyr än att klättra upp på världens högsta berg?

Markus Torgebrys Löparens hjärta. En del likheter med Pompes bok. Den självbiografi där han berättar om sin familj, sin löpning och det här med att bo ensam i skogen under väldigt lång tid. Hur mat och värme är det främsta. Onekligen en skön inställning jämfört med säg … människors intresse för inredning med väggord.

Vidare har jag ryckt böcker som legat och väntat i mina högar.

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson. Någon slags generationsroman om några som är några år yngre än mig i Kalmar. För mig som alltid varit skötsam och inte går igång på att smita undan polisen fascinerar det inte så mycket. Blir mest glad över att huvudpersonen verkar klarat sig bra ändå.

Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason. En del i serien om Erlendur, som ska vara precis i början av allt när han är ny polis. Ungefär som de andra böckerna. Som Islandsälskare är det något heligt med att läsa vad som helst med ursprung på ön. Tidsfördrivsdeckare är gott nog.

Själens regnbåge av Mehmed Uzun. Fick boken för ett par år sedan av min vän som är Mehmeds släkting. Skulle ha läst den för länge sedan för den här självbiografin har ett språk som är en blandning av enkelhet och lek som jag tycker om. Mehmed flydde från Kurdistan och skildrar möten med nya människor, att hitta sin plats och roll, sitt författarskap och rättegångar i Turkiet.

Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon. Dillon är ju mästare på att skriva böcker som är lagom feelgood där stor uppmärksamhet ägnas åt hundar. Hundar och kärlek. Här en kvinna om lite tappat riktning efter att hennes man dött i en olycka men hur hon kommer vidare med stöd från familj, grannarna och hundar!

Pottungen av Anna Laestadius Larsson. Visade sig vara del två i en trilogi (ettan heter Barnbruden och trean Rävfhonan). Historisk roman som utspelar sig i slutet av 1700-talet då Gustav III mördas. Johanna är en av alla de som är riktigt jäkla utfattiga på den här tiden, och här vävs hennes liv vidare på avstånd från kungligheternas. Uppfattar att författaren tar kvinnoperspektivet på stort allvar och hon verkar utifrån min begränsade kunskap mycket kunnig. Måste alltså läsa också de andra delarna.

Just nu läser jag en bok som lades på mitt skrivbord av en kollega precis innan juluppehållet. Ers majestäts olycklige Kurt. Också om kungar. Om Gustav V och hans relation med Kurt Haijby. Läs lite här på Wiki. Den är underhållande.

 

 

Tre böcker i oktoberstarten

Det finns böcker som tar en pluttestund att läsa. Det här är tre sådana jag läst alldeles nyss.

bbokokt

Kadefors har skrivit rätt många böcker nu, men den som gjort starkast intryck på mig är fortfarande den om Sandor och Ida. Den var skriven för ungdomar, men i vanlig ordning tar ungdomsböcker egentligen ingen hänsyn till läsarens ålder, utan kan charma alla.

”Hon som älskade honom” är en vuxenbok. Att den handlar om kärlek hörs på titeln. Malena, lite nervklen som man skulle sagt i Hälsingland, tar sig ut på landet för att finna frid. Hon finner en massa olika, också kärleken? Lätt är det ju inte, som titeln också antyder. Kadefors skriver, vardagligt, lättläst, igenkännande och med någon slags spot on-faktor. Kan man säga rejält?

Så Alex Schulmans kärleksbok. Några år på nacken nu. Jag har läst boken om hans pappa och tyckte om den. Det finns väl klyschiga ord som kan beskriva den här boken. Naket kanske är ett passande sådant. När han är glad är jag glad, när han vrider sig en mask på grund av pinsamma situationer gör jag det också. Jag uppfattar att han skriver om de där tankarna som många har om stort och smått men kanske inte ventilerar. Eller jag vet inte det, eftersom vi inte ventilerar. Men jag gissar. Bra är den i alla fall. Som välformulerade dagboksanteckningar.

På samma tema, dagboksanteckningar typ, är Skugges senaste bok. ”40 -constant reader”. I mina bokhyllor står alla tidigare Skugge-böcker. Hennes dagböcker, krönikor, bloggar och annat. De har jag aldrig läst med igenkänning. Ingenting. ”Något av det bästa jag någonsin läst” har någon bedömare sagt och det har placerats på framsidan av den här boken. Jag blir mest av allt nyfiken på vilka andra böcker den personen läst? För den här boken är långt ifrån bäst. Skugge gör upp med att vara 40, jämför sig med Bodil M som är älskad och så ältar (ja, älta är ett negativt ord, men jag tycker det är negativt också) hon samma saker som i alla andra skrifter. Att inga killar gillade henne osv. Det som är nytt, och relevant, är frågeställningarna kring klass och tillhörighet. Andra har lyft sina ensamstående mammor som jobbat och slitit och sen får vadå? Linda lyfter sin hemmafrumamma som inte jobbade och sen får vadå?

Linda beskriver också hur de som vill köpa PR-tjänster egentligen inte vill köpa utan glatt att Linda ska jobba gratis. Verkar vansinnigt, men rimmar väl med annat hört från ”branschen”.

Så mitt förhållande till Skugge fortsätter, jag läser för att jag inte känner igen någonting. Hon har ett helt annat förhållningssätt till många saker än vad jag har, och bara det gör det värt att läsa.

 

 

Sandbergs ”Liv till varje pris”

Kristina_440Bild från Norstedts.

Nyligen läste jag de sista sidorna i den sista boken om Maj. Jag köpte första boken av en slump hösten -13 när jag skulle flyga till USA. Av olika skäl har jag inte läst den sista förrän nu fastän jag, liksom ”alla” andra, gillat de två första.

Kristina Sandberg sommarpratade nyligen och jag lyssnade på det i efterhand. Hon pratade nästan enbart om Maj och det som böckerna tar upp. Hemmafrugrejen och hela kitet med den. En historia som inte fått så mycket utrymme tidigare.

Det känns lite magstarkt att liksom ta någon ställning kring en påhittad karaktär. Maj är helt uppdiktad även om det förmodligen finns många vars liv varit ungefär så. Går det att tycka något om henne?

Jag är en av dom som läst böckerna och blivit förbannad på Majs ängslighet. Jag är en av de som Sandberg tycker drar förhastade slutsatser.

Efter att ha tänktettvarv till´kan inte kan råför min känsla av att ändåtycka att  figuren Maj kundegjort mer för sig själv. Det ärklart jag fattar att hon ärfångad i en verklighet som jag inte vet något om. Jag kommermesttroligtaldrig att av en slump giftamig och liksomhamna i en relation jag inte vill ha och såvidare.

Och varför inte? Därför att det fanns andra kvinnor, samtida med Maj, som jobbade för att kvinnor skulle ses som något annat än en mans tillbehör. Ni vet det här konceptet med att det under min uppväxt var mannen i familjen som stod i telefonkatalogen. Knepigt eftersom när man skulle slå upp någon kompis nummer visste man oftast mammans namn. Papporna brydde sig ju ändå aldrig om sin unges kompis så honom hade man ju inte träffat.

Det antyds här och där att Maj reflekterar över att det går att tycka till om saker, men hon är alldeles för räddhågsen (?) för att ta någon ställning. Men det har inte med hemmafrugrejen att göra. Jag tror det fanns gott om hemmafruar som tyckte saker, som organiserade saker och engagerade sig för förändringar de ville se.

Och det är väl ungefär som i dag. Det finns kvinnor (och män för all del) som av olika skäl, personlighet, intresse eller kontext, inte tycker till om någonting. Kanske är de färre nu än förr. Kanske.

Men jag vet att den som vill vara med och göra skillnad kunde göra det 1950. Och den kan göra det nu.

Tänk om böckerna handlat om Gurli istället. Jag väntar på den trilogin.

 

 

Konsten att städa

kondo

I går kväll hämtade jag några böcker som jag hade beställt. En av de läste jag under gårdagskvällen. Jag har sett den nämnas både här och där tidigare och var mycket nyfiken. Jag gillar ordning. Jag har lite förändrat min inställning till saker även om jag på intet sätt är minimalistiskt lagd.

Marie Kondo kommer från Japan och utifrån mina begränsade erfarenheter därifrån märks det. På ett positivt sätt. Enkelhet och gullighet är eftertraktat. Gällande enkelhet är varumärket Muji som finns på vissa ställen i Sverige ett exempel på det. Av mig väldigt omtyckt. Deras koncept store i Tokyo var en dröm att besöka.

Hur som helst. Nu är jag orolig för mina strumpor och annat, att de har varit olyckliga eftersom jag gjort runda bollar av dom och låtit de hoppa som potatisar i mina lådor.

Jag gillar verkligen det här. Tipsen på förhållningssätt i tanken och praktiska lösningar för både sortering och förvaring. Där grunden är att inte ha så vansinnigt mycket saker att förvara.

Den här boken kommer jag att spara och återvända till när det behövs. I natt var jag uppe och sorterade i lådan för små strumpor och klippte bort diverse lappar från kläder. Så att de ska känna sig hemma och omtyckta. Nu rensar jag bokhyllan lite och tackar böcker som varit hos mig för att de har gjort ett gott jobb, innan de rullar vidare och gör detsamma någon annan stans.

Det ska alltså gå en stöt av glädje genom kroppen när du tar i en pryl som du har för avsikt att spara. Det är en rätt bra värdemätare.

Gillar du ordning och att sortera är Marie Kondo din nya vän. Titta HÄR när hon viker underkläder.

”Olle Möller” sade mig ingenting

Läste ut den här boken i natt:

mördaren

Pratade med mormor nyligen. Frågade om hon kände till denne Olle Möller och hans historia. Och det gjorde hon. Själv har jag missat allt trots att det var uppmärksammat i ”veckans brott” för 1,5 år sedan bland annat.

Det här är en historia som rullade från mitten av förra decenniet och framåt. Så här beskriver ”Veckans brott” det inför sitt program:

”FALLET OLLE MÖLLER
1939 försvinner 10-åriga Gerd från sitt hem i centrala Stockholm. Hon hittas snart en bit utanför stan, strypt och våldtagen. Det dröjer inte länge förrän Olle Möller, en terränglöpare som vunnit flera SM-guld, dyker upp i utredningen. Han kör för tiden ut potatis och polisen har på Gerds kappa hittat fibrer från sådana säckar som potatisen packas i. Man har även funnit hundhår som kan knytas till Olle Möller. Han döms till 10 års straffarbete trots att flera vittnesmål i fallet kunde ifrågasättas.

Några år efter det att Olle Möller släppts ut ur fängelset blir han återigen misstänkt för mord då en flicka hittas mördad i en koffert utanför Stockholm. Men han har då ett vattentätt alibi och kan avskrivas från misstankarna. Med detta flyttar Olle Möller till Örebro för att komma ifrån ryktena som florerade runt honom.

Men så försvinner tvåbarnsmamman Rut Lind i Örebro 1959 och hittas senare mördad. Det visar sig att Olle Möller och Rut har suttit i samma väntrum precis innan hon försvann och Olle Möller döms på indicier till 11 års fängelse. Han kommer ut 1970 och ägnar tiden fram till sin död 1983 till att försöka rentvå sig. Var han en man som var på fel plats vid fel tillfälle eller dömdes han rätt och riktigt?”

En välskriven roman som väl egentligen inte levererar svaret. Däremot en bra beskrivning på att inget är så enkelt som det kan verka utifrån mediernas rubriker. Och hur media kan bestämma sig för en tes på indicier och sedan driva den hårt, vilket blir att människor blir förövare i människors ögon långt innan de är dömda.

Visar det sig att sanningen är en annan är den bilden i princip omöjlig att sudda bort.

Bra bok. Mycket bra.

Två bra deckare

deckarböcker

Jillian Flynns Mörka platser utspelar sig i USA och har ett otäckt familjedrama i fokus. En i dag vuxen tjej är den som överlevde när äldsta brodern dödade hennes systrar och mamma. Han sitter inne. Pappan lever i samhällets utkanter och finns inte riktigt med i bilden. Att det var brodern som begick morden vittnade hon om som liten och har varit självklart. Men var det så? Boken nystar och det är verkligen mycket spännande. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den här.

Karin Wahlbergs Tröstaren utspelar sig till stor del i sjukhusmiljö i Oskarshamn. En kvinna skjuts ihjäl på en kyrkogård, ett övergivet barn hittas. Även den här var riktigt bra och hamnar i bladvändarfacket. Rätt intressanta personskildringar. Lite tråkigt med vurmandet för barnnormen. Men det är som sagt norm, så det får jag köpa. Den tjatiga frasen att barnbarnen är livets efterrätt fanns med två gånger till exempel.

Mer litteratur

nböcker

Jag är läst de här två böckerna på slutet. Folk av en främmande stam är den sista i trilogin om de uppdiktade vännerna som tar sig an 2000-talets utmaningar. Det är rätt bra, jag är dock inte lika förtjust som de som skrivit säljande texter på baksidan av boken. Lite som i TV-serier är ungdomarna så mycket mer vältaliga än vad de nästan någonsin är i verkligheten exempelvis. Men visst är det underhållande. Rätt vanliga personer som brottas och brottas med relationer. Så där som vi gör.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en bok som fyller ett viktigt syfte. Jag har haft turen att inte själv ha problem med psykisk sjukdom och inte heller i min direkta närhet. Det gör per automatik att jag inte har någon direkt erfarenhet annat än den jag läst mig till eller fått återberättad i mindre stycken . Men när Heberlein skriver själv om sina upplevelser blir det en helt annan sak än när läkare ska berätta. Därför en väldigt viktig bok.