I går läste jag min riksdagskollega Birgitta Ohlssons bok som kom ut förra året. Den tycker jag alla duktiga ska läsa. Inte för att man prompt är överens om alla analyser. Här är en recension som är kritisk. Däremot för anekdoterna. Det finns historier att relatera till helg enkelt utifrån de vardagssituationer hon berättar om.
Plötsligt påminns jag om sådant som legat i arkiven, som har med det här att göra.
Vi är några politiker som får ut ett formulär där man ska fylla i saker om oss själva. Bland annat ska man speca sin högre utbildning. Jag börjar skriva upp program/kurser och poäng jag har. Det blir en skaplig lista. Han tittar på den och säger att det där väl var lite väl mycket. Att jag bara behöver ta med det viktigaste. Han hade själv inte så mycket att komma med … Det måste man inte, men det man har det har man. Jag i det fallet då.
För länge sedan var jag tillsammans med en kille i samband med studenten. Hans betyg var inte så bra, men innehöll några toppar. Mina betyg var inte sensationella men stabilt över snittet på det mesta. Han berättade för mig att hans betyg ändå var bättre än mina eftersom hans visade var han hade sina specialkunskaper. Underförstått att jag inte hade några.
En kille jag var ihop med och jag pratade pengar. Det här var innan jag var riksdagsledamot. Han var nöjd och sade att det kunde jag också vara även om jag inte tjänade lika mycket. Jag sa att jag tjänade mer. Det slutade med att vi tittade på de senaste deklarationerna, och jag hade rätt. Vilket jag visste. Då blev det sura miner. Jag trodde det var på skoj men det var det inte.
Någon gång på högstadiet får vi tillbaka ett prov. Det brukade gå ganska bra för mig på dom, särskilt i vissa ämnen. En bekant hade inte haft samma ”tur”. Men istället för att säga grattis eller något sådant mulnade hon och berättade att hon i alla fall var bättre än mig på att bli tillsammans med killar. Det var absolut sant, men knappast relevant.
De här exemplen är varianter som passar in i de storys som Ohlsson berättar utifrån sig själv eller sitt umgänge.
Vad gäller politiken är vi utifrån övertygelse mer eller mindre överens, men för mig är inte politik bokens storhet, utan påminnelsen om att goda resultat sällan beror på tur.
Om jag ändå ska säga nåt om politiken och synen så betonar hon gång på gång att det är individer som gör skillnad när de skapar nytt. Men hon skriver också det som jag tycker är viktigt, det vill säga att hon duktiga flickor går ihop blir de ostoppbara.
Det är grunden i min politik. Många tillsammans som vill samma sak …
