När jag sorterade ut saker i Norrala i somras hittade jag den här koftan jag tydligen valt att stoppa undan. Mamma har stickat den och jag tyckte den var fredagsmys att ha på bion i går.

Min mamma är troligen bäst i världen på att sticka. Hon kan göra mycket avancerade plagg. Dessutom ser jag så otroligt snäll ut på bilden.

I dag har jag spenderat tiden fram till klockan fem tillsammans med socialdemokratiska fullmäktigegruppen i Gävle. Vi avrundade med bowling. Jag är så kass på det. Och nu har jag lite ont i handen.

Därefter har jag hängt med vänner och trots erbjudanden (tvång?!) om att följa med vidare så valde jag att gå hem.

Behöver jobba lite från soffan. Det skulle vara nån tjejfilm snart och då passar det ju bra att knappa lite till den. Lördagskvällar passar ypperligt för jobb!

I torsdags morse försvann försvann Blues från den här Jorden. Blues skulle fylla 13 år i år, men hann inte dit eftersom hon blev akut sjuk.

Hon och min mamma är de bästa av vänner. Jag är så glad över att mamma kunde vara med henne för då vet jag att hon inte var det minsta rädd när jobbigheterna satte in.

Blues kom till oss precis innan millenieskiftet. Vi hjälptes åt att vara med henne varje morgon och kväll när mamma var ute och mjölkade. Även om hon gillade oss alla funkade vi bara som substitut för mamma. Kul, men ibland frustrerande.

Blues gillade bollar, bilar och lite grann katten Monika också.

Hellre nästan tretton år än inga alls även om det känns väldigt, väldigt jobbigt och kommer att göra det ett tag.

På översta bilden är Blues i Gävle och hälsar på mig på min 28-årsdag. Ljussättningen är vad den är. Blues var mest i Norrala och hade därför äventyr varje gång hon var på utflykt. Däremot ville hon alltid följa med och inte stanna hemma så hon har åkt en hel del bil, vilket hon gör på den andra bilden

Men jag vet inte om det hjälper. Jag har nu varit förkyld i 2,5 vecka. Helt orimligt. Ibland halsen, ibland snuvan, ibland febern. Ibland inget en halv dag och sedan kommer förkylningen igen med kraft.

Och runt omkring, massor av andra med förkylningar. Alltså normalt. Hata normalt.

De här söndagarna måste fyllas med innehåll för att överlevas. I morse började jag i Norrala. Blues och jag var ute och kollade in hösten lite.

Det visade sig att vi hade både kor, häst och får i hagen.

Jag träffade Sergio för att fika och så anslöt Daniel och vi gick vidare och var vigselförrättare/vittnen åt ett par som den vackra höstdagen till sin bröllopsdag.

Därefter mötte vi upp S-kamrater som laddade upp med fika innan vi gemensamt såg Palme-filmen.

Nu är klockan snart nio och jag ska se Agenda och ladda upp för en massa viktigt som ska göras i veckan. Börjar i morgon bitti med distriktsstyrelsemöte med Socialdemokraterna i Gävelborg.

Eftersom jag i dag haft heldagsmöte i Söderhamn (tack partikamrater!) så passar jag också på att hänga lite i Norrala.

När jag kollade på polisklippet säger de i inledningsreklamen (inget är gratis, vi påtvingas den påfrestande reklamen) att vi aldrig har haft så mycket fritid som nu. Men också att vi känner att vi har lite tid.

Jag tänker då på diskussioner jag haft tidigare i veckan. Har haft förmånen att i olika sammanhang sitta med människor med stort engagemang och driv. För helt olika saker givetvis.

Vi pratade om just fenomenet att det märkligt nog är till exempel föräldrar som har ett stort engagemang i en idrottsförening som ändå anser sig ha tid att t ex vara klassförälder. Medan några aldrig har tid med något. Så uppenbart att det är en upplevd känsla snarare än ett faktum att ha ont om tid.

Jag är glad att de flesta jag umgås med alltid kan hitta tid till både det ena och det andra.

Många gånger genom åren har folk undrat ”Hur hinner du Elin?”. Då gäller det att le ljuvt och inte fråga tillbaka ”Hur hinner du så lite?”.

I går när jag och den inneboende hängde i soffan med datorer och diverse skrifter och försökte undvika det sämsta på TVn som fanns i bakgrunden skrev jag en diger att-göra-lista för dagen.

Hittills har det gått enligt plan. Ville bara rapportera det. ENLIGT PLAN!