I går kom äntligen det härliga vädret. Jag och Markus sov länge och sedan köpte vi lämpliga saker att ta med och äta utomhus och så gick vi till parken. Tittade på människor, hundar och fåglar och fick sol på oss. Fint!

Åkte till Söderhamn och plockades upp av min syster Sara. Vi promenerade och blev sittande en bra stund på Östra berget spanandes ut över staden. Resonemang om vilka ställen som på olika sätt varit viktiga för oss.

I hennes dundermysiga lägenhet kollade vi sen på film och åt ost och kex. Kusin Linus kom och förgyllde tillvaron. Och ett påskägg fick jag av Sara med blandat och fint innehåll!

Sov på soffan och sov väldigt gott, tills någon kom på den lysande grejen att spika rätt mycket tidigt en påskdag. Tur att jag är bra på att somna om.

Efter frukost åkte vi till Norrala. Tog en tur upp i skogsbrynet, kastade kvistar till hunden, spanade in alla vårblommor inklusive mina favoriter.

Gissar att det är något slags tecken att precis när jag väljer den där rubriken spricker solstrålarna igenom för första gången i dag.

Vi har blivit lovade kanonväder i påsk och då är det så dags att det kommer nu. Fick ett underbart gulligt kort från Ellinor som pryder bordet ihop med söta höns som Markus mamma gjort.

Jag har satsat på vila och umgänge den här påsken. I natt kom jag hem rätt sent efter att ha varit med två vänner hos den ena i Sandviken. Pyssel och prat och trevligt. Dock blir det ju en del relaterat till uppdragen att ta itu med ändå. Det vilar (lyckligtvis) aldrig.

I dag har jag helgat dagen genom att göra jobbigheter som att tvätta … Inte vilken tvätt som helst utan överdragen på soffan. Rätt stort ändå.

Jag sov till elva så så mycket mer än det, gå iväg och träna, gå iväg och handla, läsa bok och satt en bulldeg på jäsning har det inte blivit. Men nu är det dags att kavla ut den och göra någon form av mästerverk. I vanlig ordning.

Den här boken läser jag. Lika fenomenalt som alltid av författaren.

Det gäller att se till att hålla tempot uppe en söndag! Jag inledde därför med två vigslar. 11.15 och 12. Sedan tog jag med Markus och vänner som agerat vittnen på de båda med ut på lunch.

Jag blir glad efter vigslarna, love is in the air liksom.

Hade med mig träningskläderna och gick direkt dit. Stod en timme på löpbandet (just nu kör jag springa två, gå två) och för att inte tråkas ut tittade jag samtidigt på dokumentären ”Pappas unga fru”. Rekommenderas om du inte sett den.

Så här ser det ut när jag förbereder i Enneksa salongen och tänder ljus i väntan på brudpar. Notera fin stol och spegel. Allt är ju väldigt fint där inne.

När jag kom hem i går eftermiddag satte jag igång med husmoderssysslorna. Fick hjälp av Markus med handling och sen lagade jag mat. Rätt mycket mat och rätt god mat. Tinade bröd och semmelbröd från frysen.

För jag hade finbesök. Mamma, Bertil och Liz. Så länge sedan jag träffade dom.

Vi blev väldigt mätta. Liksom dästa. Liz med. Hon gillade laktosfri grädde. Hela hon är ett fluff. Världens bästa fluff.

Mamma hade med sig koftan hon stickat åt mig, efter att ja ghittat en beskrivning på den i Lantliv. Mamma är mycket skiclig med stickorna. Imponerande.

Varit fram och tillbaka till min syster och hennes hög med ungar. Det senaste tillskottet är en kaxig rackare.

Vilken ära det var att få viga Pelle och Choi i går. En hel hoper gäster och en härlig middag i fd katolska kyrkan efteråt.

Här när vi gick som ett långt segertåg genom stan mellan Stadshuset och festen. Lika många heliumballonger som gäster.

Tvingade mig upp nio med pollensvullna ögon. Bakade kladdmuffins och snickerskaka.

Gick iväg på kandidatträff på partidistriket. Köpte salt.

Gjorde en fantastisk trolldeg och frosting till muffinsen, ses ovan.

Lugn med att allt nu är klart till morgondagens kalas. Tapetrulle med kul möster att måla på, paket, fikabröd och trolldeg. Det blir kul!

Färdigställt vigseltexten till i dag när vänner ska vigas på ett stort baluns. Jag ska mixa engelska och svenska och hoppas på det bästa.

Går på festen efteråt och avrundar kvällen på ytterligare en fest. Det är i alla fall planen.

När jag i morse gick till tåget funderade jag igen på det där orättvisa med morgon- och kvällsmänniskor.

Jag kan inte släppa det. Hur det ses som fint att hoppa upp i arla morgonstund, ha hunnit fågelskådat, druckit äckligt te och gått med hunden och vara först på jobbet.

Hur det inte ses som fint, utan oftast lite stört, att tycka det är helt okej att sätta igång med något jobbprojekt vid 22-tiden. Förutsatt att det går att göra ensam för nästan ingen vill vara med då.

Och så bitterheten, kränktheten givetvis. Den att dag efter dag tvingas leva helt tvärtemot den eventuellt inbyggda klockan utan att någon ens tycker synd om en. Möjligen några få andra kvällssjälar, men också de har lärt sig att det äringen idé och klaga. Senast klockan åtta ska man vara på plats och vara glad.

Detta trots att det skulle gå att organisera annorlunda i många branscher.

Men nu så. Kockan är snart halv tio och jag förväntas vara lattjigt pigg när jag snart anländer första mötet i Stockholm. Det är jag inte, jag är jätteseg.