Till skillnad från en tisdag i Almedalen då. Jag är inte intresserad av att utvärdera arrangemanget. Det har varit roligt när jag har varit där är, det känns också  skönt att vara hemma. Min kollega Eva-Lena Jansson skriver om hur hon upplever det HÄR.

Jag har inte riktigt tagit in det, men 2014 och allt valarbete och allt efterarbete både i riket och i Gävle har tagit oerhört av mina (och mina kamraters) krafter. Jag har varit rätt trött. Det är det främsta skälet till att jag valt bort Visby med de magiska solnedgångarna. Men självklart kollade jag Stefans tal från soffan och via sociala medier följer jag en del som händer. Ser att min kollega Åsa Lindestam i vanlig ordning gör bra grejer.

I dag har jag gjort lite små ärenden, ätit lunch på Markus balkong, långpromenerat, lyssnat på en fem-sex avsnitt av Stil (är nu på våren 2008), läst samt planterat en del skott jag haft stående i glas på köksbordet. När det ligger värme på balkongen får en del växter komma ut.

En annan växt som doftade fantastiskt under min promenad var den här.

Det var mycket festligheter i går. Jag valde mellan riksdagsgruppens stora fest och att åka hem för att se hur vårt erbjudande om skolavslutning i Furuviksparken funkade. Valde det senare.

Isa, DJ Sebak och Albin var efterband till artisterna från Helges.

Vi var några socialdemokratiska politiker på plats. Kul att se hur fritidsgårdar samverkar med föreningar för att få till detta bra!

Att kunna äta sockervadd är en ljuvlig bonus. Kanske den bästa bonusen som går att få.

För en liten tid sedan var jag, Markus och svärmor ute och åt på ett ställe i Gävle. Det var både gott och kul och vi hade mycket att prata om.

Det finns inte jättemånga platser på det här stället och rätt nära oss satt bland annat en man med två kvinnor i sällskap. Gjorde en flyktig notering när de satte sig.

När vi skulle gå blev jag lite kvar vid min plats fixandes med jackan, så mitt sällskap gick före. När jag sedan precis gick runt hörnet och blev osynlig (men väl inom hörhåll, vilket han kanske förstod eller inte) för de ovan nämnda hörde jag mannen fräsa -Jävla sossepamp!

Det finns så många frågor att ställa kring detta men allt spekulerande kring eventuella svar är givetvis överflödig.

Det mest uppenbara är att jag ser mig själv som väldigt opampig. Jag samlar på små plasthästar och brottas varje dag som kräver det med att klä mig i något pampigare än jeans och T-shirt. Hur jag kan påminna om något som med rätta kan kallas pamp är obegripligt.

Jag är likt alla andra fylld av fördomar och den här mannen och hans sällskap såg ytterst propra ut. Runt 60 eller kanske lite äldre. Inte personer som man förväntar sig far ut på det här ohämmade sättet. Men för den som när ett sossehat är det kanske något som inte går att hejda? Att kalla andra fula saker.

Vad gjorde jag? Inget. Vad skulle jag ha gjort som kunde falla väl ut? Jag vet inte, men tänker att inget nog är rätt svar på det.

Men ett blogginlägg kan man ju alltid skriva.

Apropå politikens villkor. Mina anhöriga som var med ska heller inte behöva se när jag ska behöva hantera sånt.

Jag och ett antal kollegor deltog i tisdagens lopp i Stockholm.

Så här såg vi ut innan fem kilometer. Glada peppade och lite spända.

Mitt mål var att springa hela vägen. Jag vet att kroppen orkar, det är värre med huvudet. Det erbarmligt tråkiga i att ligga och nöta i nåt spår. Så jag är på riktigt lite illamående innan. Men är det bestämt så är det bestämt.

Och jag sprang. Jogga kanske några skulle kalla det. Hela vägen. Precis som jag skulle. Mitt snabbaste femkilometerslopp hittills (av totalt tre).

Därför var jag så här himla glad efteråt.

Foton: Monica Green/Matilda Ernkrans

Gjorde en oförberedd blixtintervju med Metro ang. barnfrihet i eftermiddags. De hade googlat och hittat mina inlägg här. Känns viktigt. Varje gång jag lyfter det är det någon som ger sig till känna och säger att det känns bra att jag tar upp det här, för att de också är trötta på att bli förminskade och ifrågasatta.

LÄS HÄR.

Jag har haft långhelg med mina bästa vänner. Den ena har fyllt jämt och hade lite presenter att ta del av i mat- och upplevelseform. På det lite bonusgrejer som det föll sig.

Bland annat tittade vi på ett hus känt från riksmedia. Det som är målat i snygg nyans. Nu har vi tittat på det. Det skämmer absolut ingenting. Det bästa är att de gjort promenadstig hela vägen fram för horderna av intresserade som vill kika på mästerverket. Eller om det var till klosterruinen bredvid. Då kanske nån tänker, men ett sånt där hus kan ju skämma klosterruinen. Men då undrar jag om man också flyttar på den orange Preem-macken samt återvinningsanläggningen på andra sidan om man vill freda ruiner från ”fult”.  För övrigt finns det många hus runt omkring som är gula. Och vem tar ansvar för att de inte bleks ojämnt?

Vi var också på guidning på Ellen Keys Strand. Hennes hus heter så. Det var väldigt bra tur. Vid Vätterns strand ligger det alltså snyggt. Själva huset var också häftigt och nästan helt bevarat i de flesta detaljer. Kvinnor från vissa yrkesgrupper kan komma dit på stipendium om man lyckas få ett. Studera Key och inte ta ansvar för man, barn eller husdjur. Så som Ellen ville ha det. Köpte två böcker som jag ska studera närmare. Så här glada var vi där.

Vi klättrade upp på Omberg och vi fikade på kondiset i Väderstad. Som sig bör. Och så tittade vi på Bjälbo kyrka med tillhörande runstenar. Mycket fin. Tack för google så vi kan guida oss rätt bra själva också, Vi kompletterade med att titta på dokumentärer från Östergötland f¨rån Öppet arkiv. Folkbildning!

Jag ska inte glömma att jag och Elin sprang en stund i spåret. 2,5 km. Precis lagom

I dag hade arbetarekommunen köpt en visning av Joe Hill-utställningen på Länsmuseet. Så påpassligt att man först kunde gå på den, fika lite, och sen haka på den stora föreläsningen som museet ordnade om skuldfrågan.

Jag lyssnade på allt. Det var verkligen väldigt spännande. Så många frågetecken och den viktiga frågan, är det viktigt för oss att Joe Hill inte gjorde sig skyldig till mord? Det är ingen idé jag återger, men rekommenderar ett eget besök på utställningen.