Kategoriarkiv: Bara Elins dagar

Tänk om de här varit borta för evigt

IMG_7345 IMG_5770

Allt jag har att säga till er: Se till att nä har en bra säkerhetskopieringslösning. Det hade inte jag. Det gjorde mig gråtfärdig. Sedan svingade någon sina magiska IT-fingrar och nu är de här och ett gäng tusen andra bilder räddade för eftervärlden. Det är viktigt. Det förstår man när man ser dom.

Natt mot lördag

Trots att jag nu varit vaken i 19 timmar är jag vid gott mod!

Jag har fredagskväll hemma, efter en rolig kväll med två hjärtan.

Har gjort godis och kakor. Har fixat med försändelser som ska till folk som gjort bra saker. Har skurat kaklet i köket. Gjort rent bakom spisen. Låtit x antal avsnitt av GIft vid första ögonkastet (Norge) rulla i bakgrunden.

Druckit en Pepsi Max och ätit chokladen bakom lucka 14 i kalendern. Förberett inför morgondagens julpyssel. Skrivit manus för morgondagens bröllop.

Det rullar på kan man säga. Som det bör inför jul. Jag ligger i skaplig fas. Skaplig fas.

Det är inte synd om människor som väljer bort barn

I dag kom det här blogginlägget av Lady Dahmer svävande. Har processat det i bakhuvudet några timmar.

Hon skrev det med anledning av ett mycket bättre blogginlägg.

Tänkte bemöta det i sin helhet. Hennes text är blå. Min är svart

Är det synd om människor som väljer bort barn?

Såg att Bloggkommentatorerna skrev om liv utan barn. För mig är ju barnen meningen med livet. Familj och relationer är meningen med livet typ och barn ger ytterligare en dimension som jag inte tror går att få på annat sätt.
Här är nyckeln precis det hon skriver. ”För mig”. Då kanske hon inte är rätt person att svara på den fråga som hon satte som rubrik på inlägget.
Vill man prata om dimensioner så är det väl så enkelt att ens eget liv inte kan jämföras med andras, för är det något man som vuxen måste lära sig är att andra inte tänker eller känner som en själv. Jättesvårt, jag vet.
Jag ser också att människor med barn har andra dimensioner i sitt liv än vad jag har. En ofrihet att lägga upp sin tid, vårdnadstvister, vabbande, tråkiga utgifter, hantera barnets jobbiga skolsituation med kanske mobbing eller annat, skrikande barn, utebliven sömn, sliten graviditetskropp, rörigt hem, tråkiga uppgifter. Men det är ju min syn. De har medvetet, hoppas jag, riskerat allt detta och mer därtill när de bestämde sig för att bli föräldrar.
Jag kan bara säga att för mig är det ”ytterligare en dimension” man absolut inte får utan barn. Och en dimension jag gärna slipper.
Det är så nedlåtande att antyda att man själv sett ljuset men andra inte har gjort det.
Vänner i all ära men barn och barnbarn och barnbarnsbarn och de relationer man skapar med dem är nåt helt annat. (Obs nu utgår jag från sunda relationer, inte skadade. Jag vet ju att alla inte har bra kontakt med sina föräldrar men dessa föräldrar har förmodligen inga sunda relationer med andra människor heller) 
Just det. Nu utgår hon från det hon kallar för sunda relationer. Men det där vet man ju aldrig innan. Väldigt många människor tycker att de är bra föräldrar. Jag har jobbat med unga människor, som lärare. Tror många föräldrar skulle förvånas över vad deras barn berättat i förtroende för mig. För det kan absolut vara föräldrar som ur nästan alla andras ögon verkar som väldigt ”normala” men där deras barn inte upplever läget som okej. Apropå sunda relationer med andra.
Om man skrapar lite på ytan och ser sig omkring är det faktiskt rätt många som har jobbiga relationer till sina både barn och föräldrar. Av olika skäl. Missbruk, olika syn på hur livet ska levas, besvikelser på olika saker, förväntningar som inte infrias, upplevd orättvis behandling eller vilka konflikter som helst.
Det finns gott om människor som har många väldigt goda relationer i sitt liv, trots att de brutit relationen med en dotter eller en bror eller någon annan nära familjemedlem av olika skäl. Att framställa det som att den som inte har goda relationer med sina barn är generellt skadad på något sätt känns skevt.
Men jag tror självklart att man kan ha ett riktigt givande och fantastiskt liv och djupa relationer utan barn, SÅKLART, annars vore det ju djupt tragiskt även om man faktiskt också skaffar barn. Livet måste ju innehålla annat än föräldraskap liksom.
Hon tror. Jag kan därför inte tolka det på något annat sätt än att hon själv då inte har det. Kanske för att hon bara har fokus på sina barn. Det får man ju välja själv. Jag vill därför bara upplysa om att jag har ett gäng djupa och givande relationer med människor runt mig. Som inte är mina barn.
Men jag tänker att när man blir äldre då? När man är sextio, sjuttio, åttio. Givetvis så kommer man ju ha intressen och vänner då också, men jag tror man kan känna sig jävligt ensam. Eller så kanske jag bara är snäv i tänket eller nåt. Har dock träffat flera äldre som ångrat sig när de blivit just äldre. Som haft ett skitkul liv och inte en endaste tanke på barn eller annat, utan tvärtom känt sig kvävda av tanken, men som senare när livet går in i andra faser känt att de saknar nåt. Eller nån. Just barn. Och barnbarn.
Detta är alltså det sista stycket i inlägget med frågan om huruvida det är synd om människor som valt bort barn. Konstaterar att i inlägget finns inte något särskilt svar. Bara ett avslut med en fråga om hur det blir när man blir äldre.
En av de vanligaste och i ärlighetens namn rätt patetiska frågor som föräldrar ofta ställer till barnfria. Det är så vi bör kallas vi som valt bort barn, fria från barn på eget önskemål.
Jag tänker att svaret finns på boenden där äldre finns. Så vitt jag har förstått svämmar dessa boenden inte över av anhöriga till de gamla. Det är inte flockvis av barn och barnbarn och barnbarnsbarn som vill förgylla gamla farmors dagar.
Då undrar jag vem som är mest ledsen. Den som gjorde ett aktivt val och visste att det skulle kunna bli lite ensamt när inte barnbarn kommer. Eller den som ständigt väntar på barnbarn som inte kommer. Om man nu vill bekymra sig.
Kanske kommer några barnfria att ångra sig. Kanske ångrar sig också den förälder vars liv inte alls blev som den tänkte sig på grund av någon grej med ens barn. Man vet inte.
Men tyck inte synd om mig och andra barnfria. Vi är rätt genomtänkta. Förmodligen långt mer genomtänkta än alla de som väljer att bli föräldrar.
Och cut the crap om att barn är meningen med livet sådär generellt. Vem som än känner för att säga det. Det är en skymf mot alla barn som har en eller fler biologiska föräldrar som faktiskt väljer bort dem (främst fäder som vi vet).

 

 

Chill fredagskväll

julis

Landade hemma precis innan På spåret. Kastade ihop en sconesdeg så de var klara en bit in i programmet som jag tittade på med en kompis.

Lite på Skavlan också. Tråkigt när han är så tråkig och dålig att Hellenius som är gäst får kliva in och ställa de relevanta frågorna.

Därefter har jag skurat ugnen och tagit fram lagom mängd julpynt. Vardagslyckan när båda ljusstakarna och julstjärnan har fungerande lampor! Jag tar inte fram mer pynt än att det känns okej när man ska plocka tillbaka det igen. Har genom åren behållit just bara det jag faktiskt tycker om. Och konstaterar att det är många råttor i julskrud …

Nu har jag landat i soffan framför ”Första dejten” med några Marianne-karameller. I morgon väntas roligt besök från syskonbarn och en vigsel. Och tvätt!

Läser en bra bok. Borde lägga mig med den strax. Men det är ju så roligt att vara vaken på natten. Det slår sällan fel.

En riktigt bra helg

Det är en bra känsla på måndagen när det känns som att det mesta på helgen var kalas. Bokstavligt.

Rullrånsfredagen står ut som kul. På lördagen var det bra promenad i solen och träning och häng med den jag gillar mest. På kvällen satt jag i mitt pysselrum för första gången på väldigt länge. Gjorde scrapbooking-sidor med foton och grejer som legat och väntat länge. Tittade på Netflix-program om städning samtidigt. Jag gillar verkligen när folk gör sig av med prylar som bara tynger dem. Jag åt apelsinkrokant också.

På söndagen fylldes det år hos mig. Så det var förmiddagsridning på Stall Islandica. Magisk tur i kylan, solen och rimfrosten. Löjligt vackert i skogen. Jag fick den finaste lilla hästen. Saga. Vi var en perfekt match. Känslan på totalen är svårslagen.

Vi var isbitar efteråt och ägnade eftermiddagen åt att tina upp under ett täcke. Sovandes. Inga klagomål på det.

På kvällen två vigslar med trevliga par och gäster och sedan landade jag hemma i ett kalas. Ett tiotal personer var vi som åt pizza och tårta in på sena natten.

Ska tänka på den här när jag har sämre helger.

saga

På ett hotell

En sån där hotellnatt kommer.

Efter att ha suttit med datorn i sängen och kikat på några motioner så är det dags att bädda in mig så att jag inte fryser. Sker ofta på hotell annars tycker jag. Vet inte om det är hotellen eller mig det är fel på.

Det har varit en lång dag, men bra. Förutom debatten jag skrev om tidigare har våra kommunalråd/regionråd och fackligt aktiva hemifrån varit i Stockholm i dag (tjuvstartade med middag redan igår faktiskt) för att prata om våra gemensamma spörsmål.

En votering och sedan iväg med tåget mot Karlstad. Kanske sov jag sista halvtimmen. Var bitter för att nätet inte funkade. Kunde allts inte jobba det jag tänkt. Utskottet ska träffa bland annat Konsumentverket i morgon, det är därför vi är här.

Börjar också bli spänd för kvällen i morgon som ska bli ett stort äventyr. Återkommer om det, mest troligt!

Nu ska jag läsa en sån lättläst roman om relationer, ”Vi hade ju bara en paus”. Chill!

 

Det var en bra helg

söndagis2 söndagis

Den startade på fredagen med sushilunch med vän. På ett ställe där de gör sushin väldigt snygg! På kvällen sov jag en stund innan jag och A åkte till Sandviken och träffade vänner som vi åt med och sedan såg film! Se den! Både kul och viktig och bra musik!

På lördagen åt vi brunch på ett ställe där jag inte hade en aning om att man skulle hänga på låset men det skulle man och av en slump gjorde vi det. Sedan matlagning. Vänner kom på lördagkväll. En del stannade till sena natta i ett parti av Bondespelet. Denna klassiker för en bondunge. Frosten alltså.

Söndagen var lite sovmorgon och rejäl frukost. Sedan fixade jag med mina blomster. Det är det man ser på bilden. Yrvaken med ett palettblad.

Jag gav mig ut också. Det var ju finväder. Jag både gick och sprang. Naturen är det bästa vi har. I Sverige är den gratis också. Använd det.

naturen1 naturen2 naturen

 

 

Om jag fick svar på mejl från en riksdagsledamot …

… klockan midnatt på en lördag skulle jag tänka att den kanske inte hade ett liv.

Kanske har den inte det. Oklart. Den här ledamoten har lite ont i sitt huvud, men inte tillräckligt för att vara vilande. Detta efter en dag med verksamhetsplanering med partiets distriktsstyrelse och därefter promenad och en teater.

Sedan trädde rastlösheten in och jag har renbäddat, lyssnar på Robyns nya skiva, sorterar kläder (i påsar för återvinning och Myrorna) och sånt där.

Om jag ändå är på varv, varför inte göra ett bett i mejlboxen, va?