Författararkiv: Elin
Tjänar kära medborgare
Den här helgen tjänar jag medborgare och kärleken genom att förrätta fyra vigslar. En i går kväll, två i dag och en i morgon söndag.
Det är fint. Alla glada Lite olika stuk.
Men jag är också ganska trött så jag passar också på att sova mycket. Och träna. Och läsa.
Bara det.
How do you feel?
I går ramlade en fin kollega in på mitt kontor men den här lilla presenten. En ask filar förpackade under enhörningsmotiv. Hon hade tänkt på mig när hon såg den sa hon.
Det var fint. Det behövdes.
Vitsade till det i rubriken. För jag tänker att det inte är nåt fel på mig alls. Jag är inte stressad, jag är inte sjuk. Jag sover inte ens dåligt. Men jag är bara inte så kul. Massa saker som trycker och river.
Jag skulle behöva göra mer roliga saker. Också tänka på allt bra som jag har och gör.
Tre säger till
Den här var publicerad i DD för två dagar sedan. Tog en skärmdump men länkar inte pga betalartikel.
De som gillar gårdsförsäljning brukar få det att låta som att ”amenvadå, spela roll om man kan sälja öl direkt från bryggeriet då”. En gång sade en nuvarande KSO i en kommun väldigt nära mig när vi pratade om Mackmyra dessutom ”Men alkoholisterna har ändå inte råd att handla där.
Problemet är att sk gårdsförsäljning av alkohol drabbar monopolet. Det kan nämligen inte behållas då. Och då visar all forskning på att folkhälsan blir otroligt mycket sämre. Dessutom drabbas väldigt många anhöriga av andras risk- och missbruk. Folkhälsa vs. inbillad livaktig landsbygd.
Men man ska väl också komma ihåg att det finns en del som absolut vet att monopolet hotas, och det är precis det de vill. Pga kapitalet älskar att kränga alkohol.
Brev, post, frimärken
Det är något magiskt och elegant med att kunna lägga ett kuvert med ett brev i på en låda, som dagen efter (i bästa fall) delas ut till en vän (eller vart det ska).
Pratade med en nyligen under en promenad och berättade att när jag hade som flest brevvänner runt om i världen, förde jag noggrann statistik på när jag fick post, så att jag visste vilken veckodag jag statistiskt borde få flest brev på … Två var en dålig dag. Sju en bra. Ungefär.
I kväll har jag ägnat mig åt att styra upp pappershögar. Behövde fixa två grejer som ska skickas iväg med frimärke. När jag senare på kvällen passerade de där kuverten som ligger och väntar märke jag hur glad jag blev. Och då är det ändå bara registeruppgifter som ska skickas in …
I dag är det ont om brevvänner. Min morfars syster är min mest frekventa brevvän, och hon är så bra. Uppskattar också när jag har fina brevpapper. För det har jag förstås ett rejält lager av.
När jag städade så lade jag också undan ett kuvert som jag tänkte rama in för det gör mig så glad. En kollega i riksdagen hade fått ett brev från en förening. De lär ju ha tänkt att de ska bränna iväg ett gammalt frimärksförråd de hittat i gömmorna. Mixen här är fantastisk. Pirrar i kroppen av sådan frankering.
Trots det kallar jag mig inte för frimärkssamlare och har just aldrig samlat på dom på ett seriöst sätt. Fast alla frimärken som sitter på något som jag slänger spar jag. Jag har gjort små pyntiga saker av dem, kylskåpsmagneter bland annat.
För någon sommar sedan rensade jag massor bland all korrespondens jag hade i ungdomen. Feta lådor. De som fortfarande är mina vänner erbjöds att få tillbaka buntar av det de skrivit, vilket de blev glada över. Några erbjöd mina gamla brev tillbaka. Så fin dokumentation av ungdomen. Men av allt jag valde att slänga så behöll jag frimärken som jag klippte loss.
När jag bläddrar bland motiven är alla ytterst välkände och alla framkallar minnet av olika tider eller personer. Ungefär som dofter fungerar.
Rätt lite post som kommer till riksdagen har frimärken, men allt det som har det spar jag frimärkena på i en ask i Stockholm. Tänker att det blir doften av tiden i maktens korridorer.
När jag passerar Postmuseet i Gamla stan till jag gå in varje gång. Det går inte. Men ett besök i shopen blir det i alla fall inom kort.
Snart är det jul. Dags att fundera på vad jag ska skicka som julkort i år. Hur mycket har jag tid och lust att pyssla julkort. 2013 verkar ha varit ett bra år. Ångrar mig nu att jag inte noggrant dokumenterat alla år … Men livet ska väl levas också och just inte bara dokumenteras.
Det var de lördagsfunderingarna det. Dags att sova. Kursdag i morgon också.
Fritidspolitikerna är vakna
Lördag morgon. Dags för kurshelg två av fyra i den utbildning som Socialdemokraterna i Gävle har, Framtidskretsen. Ett femtontal sossar i kommunen som valt att lägga massor med tid på att bli utbildade för att kunna ta ledande uppdrag i politiken.
På bilden ser ni mig och och Ahmed, som tillsammans med Daniel är kursledare. Just nu håller Daniel ett pass om hur en kommun fungerar. Resten av helgen har vi enbart externa föreläsare som ska dela med sig av sin syn på styret av en kommun. Superroligt och intressant, också för oss som håller ihop det förstås.
Det är kul förstås, men också alla dessa fritidspolitiker gillar egentligen sovmorgon. Men demokratihjältar lägger sin fritid på detta. Om någon undrar om de har betalt för detta är svaret nej. Det finns lyckligtvis människor som ser kunskapsinhämtning som en investering i sig själv.
I går kväll bakade jag kakor (utan olika allergener), för att de ska få bra fika i eftermiddag.
Innan det igår var jag heldag på en högstadieskola och träffade tre åttondeklassare och talade om demokrati och politik, hur det fungerar. Väldigt kul!
Var en sväng till Axmar och förrättade en vigsel innan helghandlingen i går också. Livet.
(Ja, jag vet att jag är sk heltidspolitiker. Jag syftade på alla andra i det här rummet.)
När jag är först, och en massa.
Ett utskottsrum när jag är på plats först och mötet kommer att innehålla ett besök av rikspolischefen.
Jag brukar vara i god tid, men i dag missade jag att allt, inklusive förmötet, var framskjutet en kvart. Då är det inte svårt att vara först.
I förrgår gjorde jag precis tvärtom. Jag missade ett möte! Faktiskt. Jag har fortfarande puls efter detta och skäms. Tröstar mig med att ingen skada skedde.
Både de här sakerna beror helt enkelt på att det just nu är lite många saker för mig att fixa. Tisdag morgon på tåget satt jag och gick igenom alla mejl om alla kommande saker för att jag visste att jag glappade på kollen. Men, om kallelsen till möte inte kommit i mejl så hjälpte inte det …
Annars den här veckan har jag bland annat träffat en högskolestudent som skriver en uppsats om socialdemokratin, varit på ett långt studiemöte med Ecpat (ni har väl inte missat att barnsexhandel är temat för årets Musikhjälpen) och varit på polisens insynsråd.
I morgon ska jag träffa högstadieklasser och prata om demokrati och hur en politiker arbetar. Det blir kul!
Till helgen är det kursverksamhet hela lördagen och söndagen. Och så en vigsel på fredagskvällen. De motioner jag tänkt lägga ska in.
Jag tränade ett pass igår kväll, kan jag då tröstäta resten av veckan!?
Budgeten är här!
Under en tid har olika utspel varit om vad som föreslås i den rödgröna budgeten. Nu finns allt så att säga på bordet. Kan läsas HÄR. Barnfamiljer och pensionärer är vinnare. Det är fint!
Men en budget är ju årets närmaste grepp på helheten. Det handlar inte om att göra enskilda till vinnare och förlorare, utan att bygga ett samhälle starkt utifrån nuvarande förutsättningar. Vi tror att en befolkning med chans att utbilda sig, som känner sig trygga är bra. Liksom satsningar på miljön av helt uppenbara skäl. Men läs själv.
Bilden är inte tänkt att illustrera budgeten som en gottepåse, det hade varit för vitsigt. Jag är bara superglad över den fina present jag fick av en superhärlig grupp SFI-elever från Hudiksvall som det var en fröjd att guida i riksdagen! De var glada över möjligheten att se budgetdebatten från läktaren, där jag lämnade dem innan jag själv satte mig i kammaren för att lyssna på Magdalena.
I morse var det möte med Ribbenvik från Migrationsverket. Bra förstås, men tid fanns absolut inte för att ställa alla de frågor jag hade. Det hade visat på dålig social kompetens från min sida att kapa mötet, så mycket har jag lärt mig vid snart 40. Istället får frågetecken kvarstå. Också han valde att bara prata om gruppen som är under 18 år av de ensamkommande som kom 2015. Varför? Vet inte.
Håller på skriva en del motioner i motionstiden. Får se hur många av dem som i år får läggas efter att ha klarat partiets interna granskning. Men det är som många andra påpekat tidigare. Motionsinstrumentet är kanske inte det starkaste och lämpar sig bäst för de vars parti inte just nu sitter i regeringsställning.
I natt sov jag första natten i den nya övernattningsbostaden. Jag är inte den lättväcktaste typen. Men jag har nu erfarit hur området kan låta tidigt på morgonen när allt ska fixas inför dagen. Jag är halvnöjd med just det men tänker att också det ska jag vänja mig vid.
Öppnande, misstroende och sånt.
Det finns som små gem i tillvaron som markerar att åren går. Riksdagens öppnande är ett sådant. Det är sju år sedan jag kom in i riksdagen. Känns som max tre. Tiden går vansinnigt fort. Men oavsett det var det nu dags för det åttonde öppnandet. Jag bjöd med min ombudsman Carina. Hon är rolig och gillar festligheter.
Det var en bra dag. Konserthuset på kvällen var absolut bäst. Det brukar vara så.
Det brakar ju på. I morgon en misstroendeomröstning. Dessutom ska jag nu efter sju år byta boende. Jag har bott på samma ställe hela tiden och hade kunnat tänka mig att fortsätta med det men vet att nästa år ska stället där jag bor rustas. Lite mån om att bo nära riksdagen. Så när det blev omflyttningar i riksdagsgruppen i sommaren valde jag att tacka ja till erbjudandet om nytt boende. Jag har stått först i den kön i evigheter tror jag och avböjt mycket, men nu hade ju slutet börjat närma sig. Så grejer ska flyttas, sånt där praktiskt.
Har just kikat på 21-nyheterna. Jag är ju lite mer lågmäld och vill inte slå på största trumman för att Allianspartierna kommer till olika slutsatser. Däremot är det politiskt intressant förstås. Och lite roligt när Ebba ropade -Hej Jan! i studion för att visa att de visst är goda vänner!
Kort text om IOGT-NTO-ridlägren
Gullig text finns HÄR.