Författararkiv: Elin
Klippte till
Eftersom det är viktiga saker som händer i Stockholm nästa vecka har jag i dag fixat till håret. Min frisör är bäst och i dag sade hon att jag var en av hennes kunder hon gillar bäst (hon kanske ljög men det gör inget) och hon frågade också hur jag kan vara så orynkig. Hon hade inte behövt, jag tänkte inte byta frisör ändå.
Det är lugg och lite persikofärgat. Rätt trevlig frisyr.
Tack sjukvården! (Gå på alla kontroller du erbjuds)
När man fyller 40 händer det grejer. Jag säger redan nu att allt är lugnt så kan ni läsa vidare i trygg förvissning om det.
I våras kallades jag till 40-årssamtal av Region Gävleborg. Det var ett mycket trevligt och respektfullt samtal. Rekommenderar alla som blir erbjudna när det är er tur att gå! Ja, jag kanske är lite tjock, men å andra sidan är jag hyfsat tränad så ingen panik.
Veckan innan födelsedagen var det mammografi. Något som sedan 2016 är kostnadsfritt. Det var en väldigt duktig och rolig sjuksköterska som fixade det och allt gick bra. Hon sa -Du kan bli kallad för extra bilder men var inte orolig om det händer.
Det hände och jag blev ändå lite orolig. Mindre än en vecka efter kom brevet och jag kallades till en morgon bara tre dagar senare. Snabbt.
Återigen trevlig personal som både tog bilden och sedan en mkt bra läkare som kom och berättade att de såg något på bilden i ena bröstet, och eftersom inga jämförelsebilder finns från förr vill de kolla, men det ser inte ut som något ”farligt” men det ska undersökas.
Så ultraljud och sedan bedövning för vävnadsprover. Jag tyckte så väldigt synd på mig själv när jag låg där halvnaken på britsen med gel över mig och sedan hårda ljud när proverna togs från inifrån min kropp. Men ingen smärta.
Läkaren sade allt hittills sade honom att det mest troligt är en bindvävsknuta, ingen fara. Jag skulle inte gå orolig hem och invänta svaret.
Trots det blev jag klen. Förbannad. Lite orolig även om jag tog honom på orden. Jag skulle inte oroa mig i onödan. Men fredagen innan valet låt jag rätt orörlig i sängen nån timme på förmiddagen efter undersökningen. Vilken waste. Men jag orkade inget annat. Sedan taggade jag upp och körde som vanligt igen för det var vad han hade sagt.
Tre vardagar senare fick jag beskedet att läkaren hade haft rätt, det var absolut ingen fara.
Men tänk om. Då hade det upptäckts och jag hade fått den vård jag hade behövt. Det är ganska fantastiskt.
Är så tacksam över att vara född i Sverige. Gå på alla kontroller du erbjuds!
Bilden nedan tog jag strax innan den första röntgen.
Möten är mitt liv.
Valrörelsen är rolig på så sätt att det inte är så mycket möten i ett mötesrum, utan andra slags möten.
Nu går jag in i en ny termin där kalendern börjar fyllas av möten igen. I går hade vi möte med fullmäktigegruppen. I torsdags hade vi medlemsmöte. I fredags hade vi distriktsstyrelsemöte. Är på väg ner till huvudstaden nu för att ha första gruppmötet.
Under fredagens möte ritade jag det här. Gillar att jag har mjuka guld- och silverpennor.
Tack för firandet!
I torsdags hade jag kalas! Hela gamla katolska kyrkan i Gävle fylldes av familj, släkt och vänner.
Här under ett tillfälle där S-kvinnor sjöng Rebellflickan med oss. Jag bjussade på kakor och när kakkalaset var slut var vi ett gäng som åt middag.
Jag har nu hela lägenheten fylld av fantastiska blomster, olika föreningar som är viktiga för mig har fått uppvaktning, jag har flera fina halsband, sylter, böcker, en retroponny, äpplen och sockor.
Glädjen över att ha kunnat samla på mig alla fina bekanta under de här 40 åren! Och roligt att olika gäng fick ett ansikte på varandra. Många partivänner exempelvis umgås jag oftare med dän min mamma, men hon visste ju inte vilka det är. Konstig grej egentligen.
Stort tack till Andreas och mina vänner som hjälpte mig att rodda med allt också. Och tack föreningslivet som lärt oss att fixa en festlokal snabbare än snabbast.
GD vred lite på orden om ”planen”.
För er som läste gårdagens artikel i GD som hade rubriken om att S i Gävle har en plan för att spräcka Alliansen i Gävle.
Man kan lätt tro att jag berättat för journalisten om olika alternativ. Det är intrycket man får utifrån hur artikeln är skriven och upplagd.
Det har jag inte gjort dock. Journalisten bollade upp olika alternativ och jag har sa hela tiden: Det är en möjlighet, men vi håller alla vägar öppna i det här läget.
S har valt att höra av sig till alla partier i Gävle, utom SD, för ett första samtal om hur de ser på läget.
Det är allt som har hänt. Det finns ingen särskild plan eller strategi. Journalisten frågade flera gånger om det ”vad är er strategi”? Om det funnits en hårdför sådan, trodde hon då att jag berättat det? Ja kanske, om strategin varit att vilja ha vissa rubriker.
Nu fick tidningen hitta på en rubrik själv istället. Och den är fel.
Det finns bara ett öppet S som alltså bjudit in de andra anständiga partierna till samtal om läget.
Så tar vi ansvar, som största parti med ökat förtroende, i det här läget.
Jag får säga åt män att skärpa sig. Du med.
Jag har precis gjort min fjärde valrörelse. Jag har hållit på med partipolitiken i strax över femton år. Jag har suttit åtta år som lagstiftare i Sveriges riksdag. Jag har just fyllt 40.
Jag har nu lärt mig att mängden män som tror att de kan behandla mig hur som helst i politiska samtal är rätt stor. Kvinnor som agerar så här har jag knappt stött på.
Inför den här valrörelsen bestämde jag mig för att jag inte ska ta deras skit.
Det betyder att jag i valstugor och marknadstält bett otrevliga, halvskrikande män om att gå ett varv och sedan komma tillbaka om de vill prata för så där beter man sig inte.
Jag har uttryckligen sagt att de har ett sätt som uppfattas som otrevligt och utifrån det vill jag inte föra samtal om de inte skärper sig. De har ingen rättighet till det.
Jag har milt leende upplyst mannen som hånfullt frågade vad jag har för politiskt erfarenhet om mina åtta år i riksdagens justitieutskott. Jag frågade aldrig om hans dock.
Jag har berättat för mannen som pekade på min valaffisch och undrade om jag var student att jag precis fyllt 40, har en lärarexamen, har arbetat många år i skolan och suttit i riksdagen åtta år och är 40 år. Men om jag varit student, so what?
Mannen som bestämde sig för att skrika på mig om personalliggare när jag satt på en stol och fixade med någonting och undrade vad fan jag vet om eget företagande fick veta att jag är uppvuxen med småföretagande, men att han kan gå om han ska fortsätta skrika. Han gick, men inte utan att först ha skränat -Jävla sosse.
Nu har jag inte ens nämnt alla män (det är främst män) som sena helgkvällar skriver icke-konstruktiva vidrigheter till socialdemokratiska sidor på Facebook. Vad driver dom?
Vad är det generellt som driver män att skrika, vara högljudda, hotfulla och nedlåtande gentemot kvinnliga politiker, ibland yngre än de själva?
Ni måste sluta. Det är omodernt och lite skamligt.
Skönt har det i alla fall varit att riva ifrån.
För att två män är fler än tre kvinnor?
När TV4 ”åkte ut i landet” och spelade in TV på Brända Bocken i Gävle stod fem personer, två män och tre kvinnor, som väntade på samma grej och hängde och pratade med varandra. Det finns inga andra i närheten.
TV4s programledare som skulle påa inslaget vi skulle vara med i kommer fram. Hon vänder sig enbart till de två männen, hälsar, pratar och skrattar. Vi tre kvinnor tittar på varandra och ser precis vad som händer. Raljerar lite om detta men jag blir förstås förbannad.
Så när programledaren kommer tillbaka och återigen vänder sig till en man så går jag fram, presenterar mig och säger att vi också ska vara med och att hon verkar ha ignorerat oss. -Åh, förlåt, jag såg er inte.
Du såg oss inte. För att två män är fler än tre kvinnor? Detta är det enda jag någonsin kommer att tänka på när jag ser henne i rutan igen.
Det är nu efter valet
Ingen har kunnat undgå detta. En del människor har ojat sig över att det FORTFARANDE pratas politik. I´ve got news for you. Politiken snurrar alltid. Alltid. Inte bara veckorna innan valet och på valdagen.
Vi hade valvaka på Söders Källa. Jag och Ellinor i början av kvällen:
Ingen av oss trodde väl att S skulle göra ett fantastiskt val precis. Så när riksresultatet började stå klart var väl det mest en axelryckning. Det kommer ju först. Jag har förevigats med riktigt deppig min på framsidan av Gefle Dagblad (vilken ära), men bilden var passande för den sinnesstämningen. På bilden från Ms valvaka syntes obegripligt glada miner …
Men efter den icke-chocken så inser vi att läget i Gävle för Socialdemokraterna ser riktigt bra ut. Vi har vänt den nedåtgående trenden och verkar öka med ett mandat till fullmäktige. Nu ska allt kontrollräknas men det verkar sannolikt. För det blev vi vansinnigt glada. Därför drog kvällen på Söders Källa ut och därefter fortsatte vi glädjas på annat uteställe. Fångade några av kamraterna på bild. Att både vara klart största parti och dessutom ha vuxit när alla trender ser ut som de gör är en riktig jävla bedrift och jag kommer att vara stolt över den resten av mitt liv.
Förstod att en journalist ringde Åsa redan 6:24 på morgonen för kommentarer. Det är hetsigt. Jag tror att varje erfaren journalist vet precis vilka svar de kommer att få i det här läget. ”Vi ska processa”. ”Vi ska tänka”. ”Vi ska samtala”. Plus andra varianter.
Och det är så det kommer att se ut ett tag framöver.
Efter den här valrörelsen är jag än mer glad över att vara ordförande i den här arbetarekommunen. Vilka hjälpar som är medlemmar i S i Gävle här. Som har samtalat med nära 16 000 personer, spridit våra budskap också digitalt, fixat med affischering, ordnat samtalskvällar, delat ut valsedlar och en väldig massa jobb som aldrig syns utåt men som verkligen inte sköter sig av sig själv.
Fick också de glädjande nyheterna att SSU Gävleborg nu är det största SSU-distriktet i Norrland.
Tar med mig fina minnen som kvinnan som öppnade dörren när jag knackade på och: ”Det är du med näsan va”, liksom härliga stunder i nattvalstuga och roliga Prideparader i valrörelsen.
Så många människor som sliter. Inte främst för sig själva, utan för att göra saker bättre för alla. Tillsammans.
40
Det hände. Glädjande är att alla spänningar som fanns innan släppte efter att födelsedagen var passerad.
Här är jag på födelsedagen med Monika. Katten med den milda blicken. Kan känna precis hur hon luktar när man trycker näsan mot pälsen även om hon inte är här.
Jag hade kanske världens bästa 40-årsdag. Det kan också bero på att jag har förmånen att känna världens bästa personer och världens bästa djur.
Kvällen innan, efter en dörrknackning i Valbo, åkte jag till Norrala. Somnade utpumpad ganska tidigt men vaknade vid midnatt när mamma ivrigt väckte mig och visade på mobilen att klockan var 00.00 och alltså min födelsedag.
På morgonen vaknade jag av telefonsamtal och en inrusande familj samtidigt. Tog vara på det fantastiska vädret med både löprunda och en lång hundpromenad. Norrala är verkligen finast på jorden.
Mormor, moster och syster anlände. Mamma hade ordnat så fint med min favoriträtt, pannkaksbuffé! Det är fina grejer det.
Prat och häng och kul.
När tåget rullade in i Gävle möttes jag av killen jag gillar. Med blomster. Vi åt mat och var sedan på ett av mina favoritställen i naturen i mörkret. Stjärnklart. Nästan löjligt bra.
Finare dag går inte att ha.
GD uppmärksammade mig också. Klädde mig avslappnat för bilden. Skönt för Steffe att han fick vara med i mitt födelsedagsreportage.
