Författararkiv: Elin

Den flygande hamstern

Ni kanske tror att guldhamster är ett enkelt husdjur.

Det är en definitionsfråga. Till exempel kan det vara så att man rensar golvet på sin klädkammare, ställer in massa hamsterleksaker och ser nogsamt till att dörrhålet är förtäckt tillräckligt högt. Man går förbi, hamstern kilar runt och leker. Man går förbi. Ingen hamster.

Jag letar igenom allt som fanns på golvet som man kunde vara i. Börjar leta ute i resten av lägenheten för att då måste hon ju ändå ha trängt sig ut på något sätt. Hittar ingen hamster. Stänger av alla ljud för att lyssna in små, små tassar. Hör inget.

Väntar surmulet. Killen kommer. Han går en runda. Ser att det rör sig i mina kläder som hänger på klädhängare minst 80 cm över golvet i klädkammaren. Uppe på kläderna sitter hon! Går runt på dom.

Jag har inget svar.

Men hon är så galet söt den där Nickel. Lite väl superkraftig och äventyrslysten bara.

Då har jag inte ens berättat hur hon samma kväll tog sig ur buren.

Larsson

Margareta Larsson, invald för Sverigedemokraterna i riksdagen, (som bott i Gävle) uppmärksammas just nu för att hon som rikdagsledamot inte gör någonting i uppdraget men ändå väljer att behålla sin riksdagsplats och därmed också får ut sitt arvode som är 62 400 före skatt. Förmodligen är alla ense om att det är förkastligt. Det är ett hån mot alla på något sätt. Hon slingrar sig dock inte utan medger att det hon gör inte är bra men hon gör det för att hon kan göra det.
Det är helt omöjligt att försvara ett sådant beteende.
Ett politiskt förtroendeuppdrag är inte ett jobb att jämföra en en anställning. Därför är tex vokabulären annorlunda, det är ingen lön kopplad till utan ett arvode.
Mina erfarenheter är att politiker som är arvoderade på heltid är igång långt mer än en vanlig ”heltid” på 40 timmar i veckan. Det är dagar, helger och kvällar och ett slags ständig jour. Detsamma gäller andra som är arvoderade på tex 50 procent. Det är i praktiken inte en tidsangivelse, utan en mkt grav uppskattning för hur stora uppdragen är i förhållande till varandra (olika nämndsordförandeuppdrag exempelvis) snarare än vilken tid man behöver lägga ner. Det finns egentligen inget som heter ”ledig” för en heltidsarvoderad, man är alltid så att säga i tjänst.
Som riksdagsledamot, eller fullmäktigeledamot för den delen, är man vald som person. Absolut under partiflagg men platsen är din personliga och ingen kan tvinga dig att lämna den. Däremot, om ditt parti skulle be dig av något skäl, gör de flesta personer det i någon slags överenskommelse. Men det finns inget som kan jämföras med avsked, sådär som vid en anställning.
Egentligen har en förtroendevald riksdagsledamot ingen chef. Jag kan ju skoja om att Stefan är min, men det är jag som är min egen chef.
Visst kanske man kan villkora saker på andra sätt, men att börja spalta upp vad en förtroendevald exakt ska göra och exakt hur lång tid och när blir en klurig historia. Och vem ska bedöma i slutänden annat än den sanna uppdragsgivaren som är medborgarna?
För den som aldrig varit i den förtroendevalda världen förstår jag att man vill dra paralleller till anställningsförhållanden, men ett förtroendeuppdrag är något annat. Och med det sagt är det ju tydligt att Larsson har förbrukat sitt förtroende, men hon har getts det på fyra år och hon verkar nu ska utnyttja det. Med det sagt; välj företrädare med omsorg.
Jag vill återigen betona att av alla de politiskt förtroendevalda och arvoderade som jag känner på olika politiska nivåer jobbar alla långt över den procent de är arvoderade på. Sådant uppmärksammas nästan aldrig i media.
Margareta Larsson är ett undantag som bekräftar regeln om hårt arbetande heltidsarvoderade politiker.

Men innan helgen …

… har veckan rullat på med både det ena och det andra. I går torsdag hade JU debatter och jag debatterade följande: nord1

Det jag gör på bilden är att jag redigerar höjden på talarstolen innan jag sätter igång.

Efter debatterna var färdiga, vi var rät överens i frågorna, så for några av oss norrut med flyt (alltid nervpirrande) och landade i Umeå efter 22. Då var det regn och regn var det länge sedan jag träffade, uppfriskande.

Lade mig nästan direkt, men blev peppad av att hotellet hade hantlar i varje rum och eftersom jag lärt mig en del hantelövningar körde jag ett gäng innan.

Justitieutskottet åker runt till alla sju polisregioner och i dag var det alltså Nord som gällde. Näst sist ut så att säga, vi har Stockholm kvar. Regionerna lägger själva upp dagen, men de har kommunicerat med varandra så det är varierande och informerande. Vi träffar självklart också fackföreträdare. Just i Nord hade tyvärr inte Polisförbundet möjlighet.

Vi gick igenom ett fall de haft och framgångsrikt avslöjat en stor narkotikaförsäljare på nätet, vi talade om samarbete mellan poliser i olika länder och om medborgarlöften. Bland annat.

På bilden är några av oss, men vi var ett par till.

nord

Nu sitter jag sedan någon timme på tåget. Min första gång sträckan Umeå-Gävle utan byte. Det ryktas om sämre väder hemma, men i Sundsvallstrakten skiner solen.

Andersson om socialt tryck på reproduktion

Av någon anledning har jag missat den här kristallklara texten: Liv eller småbarnsliv

Delar:

”Man får hoppas att samhällets massiva stöd till skapandet av nya männi­skor inte kommer ur idén att människans mening är att ge avkomma och se den växa upp. Liv äger då bara mening som givare av liv. Biologiskt är det sant, men inte existentiellt och psykologiskt. Den nya människans liv har med den synen ingen mening för sig självt om inte det också ger liv, och så vidare i all meningslös oändlighet.”

”Det sociala trycket på reproduktion är kolossalt, kallt och oreflekterat. Förebilder behövs för att bryta normen så att fler unga människor ser att liv utan barn inte är en skräckvision av ensamhet utan en reell möjlighet för både världen och individen. Då kan man verkligen sitta under träden om man önskar det, samtala med vänner, älska, tänka och arbeta. Och man hinner både tvätta, städa och handla mat själv.”

Besökt Hagaströms skola

I går var jag i Hagaström, och besökte två femmor och två sexor på Hagaströms skola efter inbjudan från lärare att prata om hur det politiska uppdraget är, vad jag gör om dagarna.

Ofta är det så att när jag träffar unga människor är inte fokuset speciellt på politiska uppfattningar/partier utan mer på den demokratiska aspekten och hur saker fungerar.

Däremot ställer de ju frågor som varför jag tycker mitt parti är bäst, om det är något jag inte håller med om, vad jag skulle rösta på om mitt parti inte fanns och liknande. Sådana frågor besvarar jag givetvis.

Min yttersta uppmaning är alltid att de själva ska fundera över vad de tycker och ta ställning.

Andefattigt eller ett varv för mycket

I dag läste jag inredningstidningar (en variant från en av kvällstidningar) som fanns i en hög hos en bekant Bläddrar sådär slött eftersom det mest är samma och samma, vilket jag också skrivit om tidigare i år.

Ramlade över detta:

inred2

 

Tyckte Anna fångat det mesta av det jag dör en smula av inombords.

inred1

Vill skrika ”vad var det jag sa.”

Det här är ett exempel på hur jag uppfattar mycket som ”intet nytt under solen”, och då är jag ändå bara 37. Har tidigare varit förundrad över hur ”äldre” inte liksom kickat igång på saker, men jag börjar förstå nu. Det mesta har man hört förr.

När jag är 67 kanske jag varje morgon tänker ”överraska mig”, och blir besviken varje dag.

Det är i allmänna termer. Men i specifika inredningstermer vore det fint om tidningarna gjorde reportage hos folk som inte har stil som yrke, de verkar nämligen alla ha snarlika stil med få undantag. Istället för en stylist eller art director vill jag se hur det ser ut hos en snickare i Sveg och en förskollärare i Marma.

Jag tror det skulle vara ”personligt” på ett helt annat sätt än hos ”Anna” som lämnade samma tips som alla andra i exemplet ovan.

 

Vallbacksskolan

Den 22 april besökte jag Vallbacksskolan i Gävle tillsammans med min valkretsombudsman Sanna!

Tack för ett strukturerat, superfylligt, lärorikt och roligt program. Så trevliga möten med personal och elever, lite händelsestyrt naturligtvis. Vi fick med oss en hel del förslag som skulle kunna göra svensk skola ännu bättre.

Vallbacksskolan öppnade i höstas och är en medveten satsning i Gävle för att minska skolsegregationen. Allt är nyrenoverat och fräscht och är i dag en attraktiv arbetsplats utifrån antalet sökande till lediga jobb. Om något år kan vi se resultatet bland elevernas betyg.

Mycket beröm till skolan som verkligen hade ett genomarbetat program men många möten att erbjuda. Aallt mycket genomtänkt. Det är inte alltid det är så på studiebesök, men det är klart, man hinner inte fixa med allt alltid. Hur som, gjorde det att vi kändes oss mycket välkomna.

Jag får ofta frågan om jag ”längtar tillbaka till skolan”.  Svaret är alltid ja, att utbilda mig till lärare var ett aktivt val. Jag tycker om skolmiljön och eleverna med alla möjligheter som finns och jag tycker om att undervisa, tror tom att jag är skapligt bra på det.
Just nu är det politik, men den dagen (kan ju vara när som helst) jag är tillbaka i klassrummet kommer att vara en bra dag!

Här kollar vi på fotosyntesen i 3D. Gäller att akta så inte kloroplasterna kommer och tar en!

vallback