Juldagarna har passerat. För mig känns det alltid innan som att de ska vara så många och det är så lång tid att vila i julbubblan. Nu ska jag lära mig att de går lika fort som alla andra dagar.
Bra dagar. Mina kakor räckte. Mamma fyllde år. Träffade några kompisar. Syskonbarnen. Sovmorgon. Vände inte på dygnet dock som jag brukar. I natt var jag vaken nästan till två. Det var rekord. Femåringen sov också över som jag. Hon väckte mig några dagar. Då är det svårt att vara stånkig över att gå upp. Lillefjun.
Jag tänkte att det skulle bli rätt enkelt att plugga. Stundtals har det gått bra, men ibland har det också varit på håret. Sedan kurserna startade i augusti har jag inte lämnat in en enda uppgift för sent. Då har jag ändå haft en del annat så jag är väldigt stolt över mig själv. Det har förstås underlättat att jag tänkt att allt inte kan vara absolut bäst. Men när jag är igång vill jag ju att det ska gå bra.
Tackar mig själv för de investeringar jag gjort i mig själv och mina förmågor genom åren när jag tränat väldigt mycket på att både läsa och skriva. Tänka också faktiskt.
Det underlättar.
Så låt mig bara vara lite nöjd den här kvällen när jag skickat in årets sista arbete och skrivit de sista responderande kommentarerna på studiekamraters arbeten.
Ett seminarium och lite läsning kvar för 2022. Om jag inte vill vara ute i lite god tid för att påbörja nästa moment. Den dag i veckan jag inte är på skolan och jobbar utan har avsatt för studier har verkligen gått åt för det. Glad att jag haft den. Nästa år blir det mycket politik på den. Då måste jag hitta en annan strategi! Har ni tur får ni höra om det.
EN BUDGET I SVÅRA TIDER FÖR TRYGGHET, JÄMLIKHET OCH FRAMTIDSTRO
I dag samlas Gävles kommunfullmäktige (65 folkvalda ledamöter) för sista gången 2022.
Dels har vi röstat fram ett nytt styre för den kommande mandatperioden (så från årsskiftet är jag vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden). Dels ska vi rösta om kommunbudgeten för 2023. Debatten pågår i detta nu.
Med en pandemi i ryggen och oro i världen som bland annat drivit upp drivmedelspriser, inflation och stigande marknadsräntor, lägger vi socialdemokrater och våra samarbetspartier (C, L, KD, MP) en budget som prioriterar stärkt välfärd, ökad trygghet och den gröna omställningen.
Här är några av satsningarna:
20 miljoner kronor till att ta bort delade turer för de som önskar och andra insatser för att förbättra arbetsvillkoren och arbetsmiljön för kommunens medarbetare.
5 miljoner kronor till att förstärka det förebyggande arbetet för barn och barnfamiljer, genom bland annat fler fältassistenter och utökade socialtjänstinsatser som ska finnas närmare barn, familjer och skola.
25 miljoner kronor till att fortsätta den stadsomvandling vi planerar för, som ska möta nuvarande och kommande generationers behov.
Så här ser det ut med avseende på de ordinarie platserna i nämnderna sett till kön. Om någon blivit felkönad är felet mitt.
Omvårdnadsnämnden 15 procent män, socialnämnden 23 procent män, kultur- och fritidsnämnden 46 procent män, arbetsmarknad- och funktionsrättsnämnden 54 procent män, samhällsbyggnadsnämnden 62 procent män och utbildningsnämnden 69 procent män.
Så här kommenderar bolagets VD händelsen där männen svinade, förstörde och slängde en massa möbler i havet med fara för det mesta:
”Vi drack under 12 timmar och då blir det sådana här dumheter. Vi tänkte allt eller inget och när vi kör, då kör vi hårt.”
Det är precis en sån här kommentar som stärker min redan ganska inpräntade bild av att många vuxna människor som lyckas bra inom många områden i livet (blir VD) har en totalt gränslös syn på hur man kan agera när det kommer alkohol in i bilden.
Inte konstigt att det är svårt att lita på berusade människor. Så många gånger som de inte drar sig för att skylla knäppa, skadliga handlingar (mot sig själv eller andra) på att de ju var fulla.
När jag var tonåring hade jag verkligen inte trott att det beteendet skulle följa med för alltid.
VI har varit bortskämda med snö och kyla många dagar nu. Det tycker jag är härligt. I förmiddags landade en vacker domherre i snöbusken utanför mitt fönster.
Det är märkligt när man ska studera. I det här fallet läsa mängder av engelsk text med för mig inte frekvent använda fackord, det lockar fram en initiativförmåga att göra helt andra men viktiga saker. Slå in julklappar. Mejla om valberedningsarbete och annat. Fantastiskt att man då kan få så mycket gjort. Det är nåt magiskt.
Vi håller alltså fortfarande på, men det är många timmar kvar tills aviserad sluttid så inga konstigheter.
Vi började i morse med att välja kommunfullmäktiges presidium. Den punkten användes väldigt ohämmat av tre moderatmän som verkade glömma vad punkten handlade om. De ville istället köra sin show med att kräka ur sig sin besvikelse främst gentemot KD men jag tror på livet i allmänhet. Tyvärr lät ålderspresidenten som ledde mötet detta pågå och vi var alltså 61 andra som lade en timme vardera på att lyssna på detta.
Inget ovanligt förstås att man väljer att prata om fel saker, det hjärtat är fullt av, på fel punkt.
Men det är ovanligt att vara så i affekt att man också väljer att berätta saker som sagts i förhandlingssamtal och ”lämna ut” andra.
Det är väl egentligen det som gör mig förvånad. Att det inte finns några gränser.
Bränna broar fick tre ansikten.
Till ordförande för kommunfullmäktige valdes Per-Åke Fredriksson, till vice Petri Ekorre och till andre vice David Berggren.
Tre helger i rad nu har känts vansinnigt meningsfulla. Den här helgen är det medlemsutbildning för Socialdemokraterna där jag är ledare för en jättebra grupp. Det är vitaliserande att träffa nya medlemmar och det tvingar mig att tänka på nya sätt.
Förra helgen var jag iväg på förbundsstyrelsemöte med HBT-S. Vi pekade ut riktningen mot kongressen och gjorde viktigheter. Ser fram emot fler medlemskontakter. Jag tycker mycket om mina styrelsekamrater.
Helgen innan det var jag ihop med en bästis på Blå stjärnankurs på Rosersbergs räddningsskola. Det var HLR, brand, el mm som stod på schemat så att vi kan bli lite bättre på att verka i händelse av kris. Roligt folk.
Jag kom hem runt halv tre. Gick hem från jobbet i ett jämngrått och fuktigt höstgävle. Vackert ändå! Nu har jag ”fixat” saker som bokningar av saker osv som kräver att jag använder datorn. Svarat på lite diskussionsuppgifter i mina studier och tja, är redo för att sätta igång med läsningen inför det som ska lämnas in nästa vecka.
Gå iväg ikväll igen för lite kvällssamtal i socialdemokratins och folkbildningens tjänst.
Hela helgen möttes vi med den nya fullmäktigegruppen för Socialdemokraterna i Gävle. Vi väntar ju fortfarande på att få se hur Moderaterna ska ro ihop ett styre för Gävle och är inställda på opposition men beredda på att steppa fram om situationen kräver det.
Jobbigt är givande varje dag. Ständiga överraskningar, främst av vad jag själv gör.
Intet är någonsin nytt under solen och som varje år den här tiden är det deppigt att mörkret äter upp oss. Snö och kyla, ja tack. Mörker, nej tack!
Söndag. En vanlig inlämningsdag för de två kurser jag läser mot olika skolor. Är stolt över att jag hittills fått in det jag ska fått in med minst ett dygns marginal. Och lika stolt över att jag inte pillar i all oändlighet med texterna. Jag löser uppgiften, och så får det vara bra så. Ungdomens ”högst betyg är viktigt” tvingar jag mentalt att övergå till ”good enough is enough”.
Båda kurserna är på distans på detta ”canvas” som jag tycker verkar vara ett bra system. En har också digitala seminarium vilket jag tycker är helt okej. Inte särskilt många på kursen väljer att delta på dom så vi är, enligt mig, en trevlig liten grupp.
Mest av allt vill jag hylla bibiloteket. Att det är fantastiskt vet vi redan. Jag har lånat alla böcker jag behövt utom två på bilden där. Man går in på nätet, söker, reserverar och får SMS någon dag senare och kan hämta i ansvisad hylla. Hur väl investerade skattepengar är inte det?!
Och för det som bibblan inte har finns ju nu för tiden utmärkta andrahandssidor på nätet där boken kan inhandlas för en liten peng.
Vad gör någon som varit riksdagsledamot ganska länge? När uppdraget tar slut?
Jag gör det som var min plan när tanken väcktes att jag skulle sluta efter mandatperioden. Jag arbetar i skolan igen, på Vallbacksskolan i Gävle. Jag jobbar i mindre undervisningsgrupp med elever som behöver många anpassningar utifrån sin npf-diagnos.
Jag är sedan 20 år utbildad lärare för år 3-9 i matematik och NO-ämnen. När jag jobbade som lärare tidigare pluggade jag samtidigt och har också läst upp geografi och samhällskunskap men just nu är det matte och NO jag undervisar.
Samtidigt som jag gör det tänkte jag att det är dags att kolla om hjärnan håller för eget pluggande fortfarande. Av sådant som inte är utredningar och propositioner.
Alltså söka jag två kurser på två olika skolor. Genusvetenskap och samhällsgeografi.
Insåg att det blir en utmaning när min första inlämningsuppgift var mer av en debattartikel än en analys när jag var klar. Så det var bara att skriva om innan jag kunde drömma om att skicka in den. Är alltså ganska vek här inför hur det ska gå, men än då länge (terminen har ju hållit på en månad) är jag i alla fall i fas. Och godkänd. Men det kan komma sämre tider!
Som icke-ledamot tänker jag att jag kan klä mig i budskap igen. Sånt sågs inte som riktigt passande innan. Då var en liten pin grejen.
Den här T-shirten (och flera andra) har jag införskaffat! Visst är den fin!
