Obs! Det här är mitt talarmanus. Delar är därför skrivet på talspråk. Jag brukar göra så.
Första maj. Den internationella arbetarrörelsens dag. Vad förväntar man sig av ett förstamajtal?
När jag gör ett hopkok av alla jag hört är det de vanliga slagorden. Frihet. Jämlikhet. Solidaritet. Demokrati. Lite slängar mot de politiska motståndarna förstås.
Så först tänkte jag, kanske ska jag säga nåt helt annat. Lyfta nåt smalt men viktigt.
Men jag ångrade mig. Det är första maj! Det är ju just den dan som vi ska prata om jämlikhet. Det är då vi vill känna att vi inte är ensamma om att vilja forma ett samhälle som vilar på solidarisk och jämlik grund. Ett samhälle där alla människor ryms och allas förmågor tas tillvara. Där alla får den hjälp de vill ha och där alla vill bidra efter förmåga.
Ja, jag säger saker med flit som ur ursossiga. För att det är det ursossiga jag vill åt. Det är det ursossiga som många efterfrågar.
Men när dom saknar det, tror dom att dom kan hitta lösningen nån annanstans. Det stämmer inte. Vill man ha mer sossigt måste man rösta sossigt. Minns det när ni ska lägga er röst till EU-parlamentet när valet är den 9 juni. I det här talet ska jag ta upp tre sossiga grejer.
Tidigare i år kom Oxfams rapport som sa att de fem rikaste männens förmögenheter har mer än fördubblats till summan av 9 tusen miljarder kronor. Detta sedan 2020. På bara några år.
Samtidigt som denna exklusiva grupp av superrika växer, kämpar nästan 5 miljarder människor, 60 procent av världens befolkning, för att klara sin försämrade ekonomi.
I Sverige vet vi att ensamstående föräldrar nu börjar ta av barnens sparpengar för att klara de löpande utgifterna. Och ta dyra lån för att klara matkostnaderna.
Det är en antijämlikhet som breder ut sig. Samtidigt är skatter det fulaste som moderater vet. Det är obegripligt.
Världens rikaste man är Elon Musk. Just nu kämpar IF Metall mot Musk företag Tesla. Det är ett blankt nej till att teckna kollektivavtal. Elon Musk. Världens rikaste man. Säger nej.
Kollektivavtalet ska ses som ett golv för villkoren, inte ett tak. Hur många företagare har vi inte hört säga som skäl till att de inte vill teckna kollektivavtal, att de har så mycket bättre villkor? I så fall borde det inte finnas några hinder … Men det är förstås för att en anställning utan kollektivavtal gör att man kan behandla arbetare mer som man vill.
Men världens rikaste man, han vill inte att anställda i hans företag ska garanteras goda rättigheter på arbetsmarknaden.
Att vara världens rikaste men inte acceptera hur svenska arbetsmarknad är tänkt att fungera. Girighet är en dödssynd, och Elon Musk kan absolut få personifiera den. Allt stöd till IF Metall.
Och gällande arbetsmarknad vill jag prata om en arbetstidsförkortning. Digitalisering och robotisering som jag är en stor vän av, behöver komma oss alla tillgodo. Om vi blir bättre på att utnyttja tekniken måste vi väl få utväxling i självaste livet?!
Att få mer fritid, mer sovmorgon, mer tid att läsa böcker och gå på upptäcksfärd med barn i naturen och spana in fåglar. Vi vet att många människor i dag upplever en stor stress när de försöker få ihop livet, och någon timme färre på jobbet skulle ge stor skillnad i livskvalitet för de flesta.
Men vi måste jobba, vi har inte råd med annat? De flesta som säger det är inte personer som själva är de som tar hand om äldre, som undervisar i skolan eller tar emot nyfödda. Det är oftast personer vars ekonomi inte raseras om deras barn blir sjuka, för de kan jobba hemifrån och lätt styra sin arbetstid. Ingen som jobbar i hemtjänsten kan någonsin arbeta hemifrån.
Jag är alltså helt för alla tekniska framsteg. Men också för att dom framgångarna måste fördelas jämlikt. Inte bara vissa ska kunna dra nytta av det, och ett sätt är alltså arbetstidsförkortning.
Nej sa man också vill varje veckas nya semester. Med manmenar jag moderaterna. Nej till 40-timmarsvecka. Nej till a-kassa. Nej till sjukförsäkring. Det var också helt omöjligt. Tills det inte var det.
Jag vill som sista grej lyfta en fråga som ligger mig nära. Efter min tid i riksdagen har jag valt att återgå till min profession som högstadielärare. Världens bästa jobb. Jag undervisar i så kallad särskilt undervisningsgrupp för unga som har olika NPFer som orsakar trubbel i vardagen, tex autism och ADHD. Jag ser hur en del unga och deras vuxna har oerhört ansträngda situationer. Barnets behov av en skolgång som funkar för dom är något som många vuxna verkligen får kämpa för. Det är turer till HAB och BUP och diverse utredningar. Det tar tid. Det finns begränsad sorts stöd och hjälp att få. En del familjer har riktigt riktigt kämpigt och det sliter på familjerna.
En del föräldrar kan inte arbeta för att dom hela tiden måste vara en back up för sina barn.
Det är helt klart att skolor måste bli mycket bättre på att möta alla barns behov. För en del är det att vara en cirkel som ska in i en kvadrat där hela vuxenvärlden signalerar ”snälla var lite mer kvadrat så blir allt så mycket enklare”. Men en cirkel kan aldrig bli en kvadrat. 90 gradiga vinklar blir inte rundade utan att man våldför sig på dom.
För detta behövs resurser. Jag har svårt att se att kommuner själva kommer att kunna finansiera det som behövs för att anpassa skolan efter eleverna istället för tvärtom. Då behöver vi en regering som vill göra stora satsningar på välfärden. Det är inte hållbart att tro att alla kommuner kan lösa detta på egen hand. Därför behöver Sverige och Ockelbo självklart en socialdemokratisk regering så snabbt det går.
Med det vill jag tacka för mig och önska oss alla mer sossigheter!