Författararkiv: Elin

INGEN vill ju prata om det

Sverigedemokraterna verkar ha fått direktiv uppifrån att prata om mäns våld mot kvinnor som någonting sm INGEN pratar om. Ni minns hur SD-kvinnor i Söderhamn förra veckan höll någon slags arrangemang där det i inbjudan stod att det varkar finns en ovilja att prata om problematiken.

Alldeles nyss skriver SDUs ordförande på sin twitter att att ingen vill prata om de våldtäkter som svenska kvinnor drabbas av. Var har Gustav hållit hus när detta debatterats? Och ständigt görs av personer engagerade i frågan. Vilket tyvärr är mest kvinnor, kanske är därför. Gustav kanske inte händer med så många kompisar som är tjejer. SD är ju flest män och en dag kom de på att de inte pratar tillräckligt om kvinnor. Och har trott att ingen annan har gjort det heller under tiden de varit upptagna av att drica kampen om assimilering.

Därför vet inte Gustav att svenska kvinnor våldtagits alltid. Av män. Män som anser sig ha den rätten. Det har inte slutat.

Det är inte bara i Sverige kvinnor våldtas Gustav. Kvinnors kroppas utnyttjas över hela världen. Av män. Som en del av krigsföring till exempel. Om detta har vi också pratat när ni inte har lyssnat.

Nästan alla har pratat utom SD. SDs fokus är inte kvinnorna som drabbas. SD är enbart intresserade av att peka ut män från andra länder som ett problem. Som Mats till exempel som jag bloggade om. Som ville berätta för mig hur taskig kvinnosyn män från andra länder har. Detta genom att kalla mig Svennehora och önska mig gängvåldtagen. En härlig svensk SD-sympatisör.

Ett fräscht badkar

För mig är ett rent badkar något som skänker rysningar av välbehag. Därför gnider jag mitt ganska ofta. I dag till exempel. Jag brukar blöta upp, gno på ssåa lite löst. Låta stå en kvar och sedan enkelt gnugga rent.

Mitt är jag aldrig överjävligt skitigt så om det vuxig typ svamp i ett badkar och rejälare tag behövs vet jag inte hur man gör. Se till att det inte händer!

Två klimatsmarta pocketar

Här är två böcker jag läst ut nyligen. Den till vänster var riktigt, riktigt bra. Sommarhuset av Anna Fredriksson, hennes debut. Arvstvist, jobbiga liv. Mycket väl skildrat under huden på huvudpersonen. Det som är det allra svåraste beskrivs trots det till synes enkelt.

Den högra roade mig inte alls. Kvinna med 40-årskris ligger runt med allt hon träffar på. Men så klart med ett lyckligt slut där en prins finns också för henne.

SSU, vår svacka är över!

Sedan min tid i SSUs förbundsstyrelse har vi haft en ganska dålig relation. Men jag har gjort som man ska, jobbat på den eftersom jag vill att det ska bli bra. Nu har det hänt!

I går anlände jag Bommersvik vid 19.30. Glada ungdomar i alla åldrar precis överallt. Innan jag lade mig (inte för sent) hade jag serverat ett hundratal drinkar tillsammans med Ahmed, småpratat med folk från hela landet, hört musiken dundra i natten, nattcaféat, träffat kompisar från förr, sett människor dansa och hört delar av Lilla Lovis framträdande.

Tidigare under lördagen var jag i Bollnäs för att göra ett tappert försök att inspirera på en ledarutbildning mitt partidistrikt håller. En av deltagrna berättade att  hon har svårt för att släppa SSU. Den som inte varit med förstår inte riktigt. Det handlar om en enorm gemenskap, och jag är glad över att jag hade möjlighet att dela den i helgen, åtminstone ett par timmar.

Under avslutningen vaktade jag förbundssekreterarens walkie-talkie med mitt liv. Och missbrukade den inte det minsta.

Alla deltagare bär givetvis detagarbricka. När jag kom hade gästbrickorna tagit slut och jag fick istället den här. Enligt obekräftad uppgift skulle de egentligen vara till för civilpoliser (ni vet, aina är slang för polisen) som närvarat, men kamouflerades med att de tagit namnet efter Aina som var Erlanders fru, och hade hedersbostad på Bommersvik. Hysteriskt roligt.

Detta ledda till att många, många ville samtala med mig om min bricka …

Det är skönt att kunna älska igen!

Lantmännens sommarträff

I går följde jag med mamma och Bertil till Ingesarven i Bergsjö. Där arrangerade Lantmännen årets sommarträff med möjlighet att titta på Erik och Marias nybygge för mjölkproduktion. Jag har varit där tidigare och kollat. Erik och Maria köper kalvar av oss, så en del gamla vänner fanns att hälsa på. Den här tjejen till exempel, Dora. Under julhelgen fick jag henne att lära sig dricka mjölk ur hink själv. Lite större nu, men lika söt.

Ingesarven är vackert beläget och korna kan välja om de vill vara inne eller ute och ute har de sjöutsikt. I går lite mer intresserade av oss besökare. Vi var ju många fler än de 120 korna.

Även korna inomhus var mycket, mycket nyfikna. -Snälla, kom bort till mig och prata!

Jag körde med gummistövlar. Bäst så.

Allt hänger ihop

Petade sönder en nagel i bilen på väg hem. Hatar sönderrivna naglar som inte är släta. En gång, när jag satt i en styrelse med lite kris och vi hade diskussion med konsult, filade jag lite diskret en nagel vilket ledde till problem i just den stunden. Alla fick säga vad man tyckte om att någon filade en nagel. Pedagogiskt. Eller barnsligt.

I samma styrelse satt också Annie Lööfs pressekreterare. Inte helt kul att vara honom i dag.

Christina Thurings man Kenneth kommer till undsättning

På en sida på facebook som också lite handlat om detta med hedersvåldsföreläsningen uppmanar sverigedemokraten Kenneth Thuring till att ta debatten på andra ställen, helt rätt. Jag påpekar då att det är svårt att debattera när man inte får några svar. Hans svar på det är nästan för roligt .. ”Ställ riktiga frågor”. Obs! Frågor om värderingar är inte riktiga frågor!