Jag gick upp i ottan för att kika på luciatåget i riksdagen innan jag ersatte på civilutskottet som i dag började klockan 8.30. Inget vet varför.
Det var förmodligen en sån musikklass för de spelade massor av instrument och vad galet bra. Inte ett sånt där annat charmigt högstadietåg som är frnittrigt och man aldrig kan vara säker på om det ska brista i tusen bitar.
Dessutom svimmade ett litet gossebarn. De inledde med en förstrupp av barn i frolkdräkt med fioler. Det var det bästa av allt.
I dag har den inneboende varit med mig i riksdagen. Bland annat har vi nogsamt följt en av kulturdebatterna från läktaren. Här talar kulturministern och Irene lyssnar noga.
Bortsett från det har vi voterat (fast det är tisdag!!) och haft riksdagsgrupp. De andra drog på julfest, jag valde att träffa en kär vän för middag istället. Och lek med henens barn. Har delat en hel del träfrukt under ett täcke.
Nu är jag på kontoret och ska läsa handlingar inför ett möte i morgon.
Började dagen med distriktsstyrelsemöte med socialdemokratiska partidistriktet. Gick lite tidigare på förmiddagen för att föreläsa på en facklig utbildning om politik och politikerrollen.
Därifrån till styrelsemöte med arbetarekommunen. Taktiskt att jag just i dag bett Ahmed leda mötet (kul med variation), för jag behövde verkligen vila rösten. Inte helt pigg!
Vi har pratat framtiden på samtliga möten.
Troeds ord är min lag.
Jag vill spinna vidare på ytterligare ett område från hans föreläsning (missa inte artikeln om den, jag är SMART på bilden).. Det handlar om huruvida människor förstår att saker rör på sig och att det inte finns ett stopp.
Jag har själv funderat mycket på det i samband med till exempel bygget av Gävle Strand, förändringarna av Stortorget i Gävle, när ”Svanen” var på G och för att inte tala om att bebygga lite av grönområden på Söder i Gävle. Exemplen är flera och varje stad har sina.
Självklart kan man inte säga ”bygg bygg bygg, tänkt ingenting, bara bygg”. Det är lika självklart som det som jag upplever som mycket vanligare nämligen ”det är väl bra nu, bygg inget mer, vi har det som vi har det”.
Människor som givetvis förstår att det har byggts och ändrats genom tiderna för att komma fram till det vi har nu. Men av någon magisk anledning är det perfekt just nu och inget mer behöver hända. Så märkligt. Tänk om alla de som styrde på exempelvis 60-talet i Gävle tänkt just så, kanske lyssnat på de som inte heller då (precis som i dag) ville ändra nåt.
Hela tiden kommer staden att utvecklas, liksom samhället i övrigt. Vi måste hänga med, men inte helt ogenomtänkt vilket jag tidigare klargjorde. Lösningen är aldrig att sitta stilla. Gävle måste hela tiden utvecklas. Ibland önskar vi dessvärre att vi hade resurser att göra ännu mer, resurser som inte finns. Också en parameter!
Troed hade just detta som ett exempel. Man kan komma till en stad man inte besökt på länge. Inget har hänt. Man kan komma till en stad och den är full av nyheter! Vilken av städerna känns lockande och i framkant?
Den som var först på ett ställe äger inte rätten att ensam bestämma hur det ska vara sedan. Jag tänker på kusten norr om Gävle. Otroligt populärt område. Många vill bo där. Tänk om de bosättare som var där först inte låtit fler och fler flytta dit. Eller det gjorde de kanske inte, folk flyttade dit i alla fall. Men nu, nu ska det vara stopp. Flera hur går absolut inte. Förstör för alla som har turen att bo där i dag.
Så här kan vi inte ha det. Vi måste vara framtidsinriktade. Fler och fler vill bo i Gävle. Det ska vi lösa. Och vi ska fräscha till med jämna mellanrum. Jag är otroligt stolt över vårt Stortorg! Stämningssänkaren är väl den stora ljusskylten, men jag kommer inte att skriva några insändare om den.
Varje söndag som inte är starkt förknippad med tråk och grått är en bra söndag.
I dag skaplig sovmorgon, en tur till Hofors i vackert solsken, en fika och lite inköp på Köpis (för att det ligger på vägen, inte för att jag trivs där) innan landning på det årliga andra advenstminglet i Sätra.
Inte heller i år gick det bra för mig på kulturtipsrundan.
Det är lite lurigt det där när det sitter en miniförkylning och gror lite.
Hoppas ni har haft en fin andra advent!
Bland andra saker i fredags har jag varit på Högskolan i Gävle och resonerade företagsamhet med en mycket trevlig och kompetent kvinna.
Gävle är riktigt snyggt och inbäddat!
Jag tror inte att vi tillsammans med andra medlemsorganisationer hade kunnat ge en bättre present till ABF Gästerikebygden, som uppvaktning till att ABF fyller 100 år i år.
Vi gav alltså en föreläsning med Troed Troedson.
I två timmar utmanade han på ett humoristiskt sätt oss att göra upp med dåtiden och sikta på framtiden. Han beskrev hur samhället förändrats från den tid då ren muskelstyrka var det samhället efterfrågade och det man klarade sig på, till hur det kom att handla om hjärna, att kunna saker. Nu glider det mot att kunna kommunicera.
Ett kortare sätt är att använda uttrycket ”Den som står still går bakåt”. Det här är frågor att fundera på för alla. Särskilt oss som arbetar med organisationer på olika sätt. Både vi som är idéburna och de som är inriktade på affärer.
Mig stärkte det i att fortsätta stå upp för förnyelse och förändring, trots att några vägrar tycka att det är bra, tycker att det som funkade förr bör funka också i framtiden.
Foton: Signe Brockman
Jag kom hem. Min kamrat Per körde bil norrut så jag hängde på honom.
I övrigt har jag i dag bland annat guidat en klass, haft möte med länsbänksansvariga och haft utskottsmöte.
Slog på stort och firade att jag blivit moster igen med att faktiskt laga mat.
Gävle är vackert!
Morgonen präglas av en oro. Kommer jag hem eller inte i kväll?
