Författararkiv: Elin

Fokus om förskringringen

Vet inte om ni har läst Fokus informativa artikel om förskringringen i Gävle kommun. Jag tycker den är bra.

Gunilla de Maré (M) är revisor som i artikeln säger: – Jag vet ju vilken information vi har fått tidigare. Vi har fått information från varje skola. Vi har haft månadsredovisningar. Sådana här stora underskott ska inte passera nämnden utan att de reagerar, begär ytterligare information.

Så vitt jag vet har de begärt ytterligare information, så det är inte det.

Däremot har ingen media så vitt jag sett frågat vilka frågor och åtgärder som de Maré själv vidtagit eftersom hon satt i nämnden perioden 2007-2010. En period då över sex miljoner stals. Därefter har hon alltså varit revisor …

Jag har funderat över tiden då jag satt i nämnd. Samma period satt jag i Socialnämnden. Våra utgifter skenade. Särskilt på placeringar och försörjningsstöd. Vi bad att varje månad få detaljerad redovisning av utvecklingen. Det fick vi och följde detta noga. Jag hade aldrig en tanke på att gå in i några redovisningssystem för att kontrollera att inga pengar betalats ut till fel person. Gör politiker runt om i Sverige det? Annat än revisorer?

Efter kongressen

Nu har det hunnit gå någon dag sedan kongressen. Jag har ju inte precis hämtat mig utan mer brutit samman. (Hälsocentralen: Alvedon, vila. De har säkert rätt).

Vinstfrågan: Med hänsyn tagna till alla aspekter så är jag glad över att det baxades så långt det gjorde mot att minimera vintuttag på människors behov av utbildning, hälsa och omvårdnad.

Föräldraförsäkringen: Är så besviken över att det verkar finnas mkt liten vilja ÖVERALLT i partiet att använda oss av det effektivaste redskapet för att np jämtställdhet. Fick mig att gråta på rummet efteråt.

Utökningen av VU: Ultimata exemplet på att partiet inte klarar att enas, inte klarar att lita på varandra. Riva upp stadgar som antogs två dagar innan.

Valberedningsarbetet: Redan redovisat för vad jag tycker om det. Jag tror partistyrelseförslaget dök upp cirka 20 minuter innan valen skulle förrättas. I dag förs ett resonemang om en av ledamöternas åsikter. Det och annat som ev. hade behövs diskuteras innan val har självklart inte en chans med det här systemet.

Ombuden från Gävleborg: Ständigt på plats, deltagande i alla omröstningar, stort engagemang i temagrupper och att hitta lösningar ”emellan”. De som gjorde sina första talarstolsbesök vilket man aldrig hade kunnat tro, briljanta inlägg, stor sakkunskap. Bra jobbat!

Daniel till partistyrelsen: Som AK-ordförande är jag stolt över att få leverera in in av mina duktiga medlemmar till partistyrelsen. Daniel Olsson 25 år.

Övriga bra beslut: att se till att alla barn som behöver får kostandsfria glasögon, vård till människor utan handlingar och demokratikriterium för vapenexport.

Ur bokhögen

På resan hem från Azorerna läste jag ut boken till höger. Under minst ett år har en liten, liten lapp utdragen ur någon tidning legat under plasten på mitt skrivbordsunderlägg. När jag läste recenssionen förstod jag att den här boken bara måste läsas. Ingenbarnsland. Miiras uppväxt i Göteborgsförorter under 80-talet. Alltså ganska nyss. Tillräckligt nyss för att förstå att vi har barn omkring oss i dag som har en rufig barndom?

Hetekevi Olsson skriver enkelt. Målar personer väldigt väl. Kanske smärtsamt väl. Skildar tanken hos en tonåring på ett sätt som påminner om jobbigheten i att vara tonåring, men också tankar som var och en av oss har men aldrig skulle erkänna.

På temat tonåringar är den andra serien om två böcker främst skrivna för ungdomar. Sonya Sones böcker. Skrivna i korta stycken. Först irriterande, därefter helt okej att läsa. Snabbt går det. Huvudstoryn är en normalpoppistjej som blir ihop med skolans paria och vilka följder det får. Visar ganska tydligt på den äckliga hierarkin som tonåren kan vara. Påminns om hur ORIMLIGT det är. Likväl påtagligt och ganska igenkännande.

Sjukskriven

I går morse kände jag mig inte på topp. Genomförde ändå dagens tre möten och var hemma cirka klockan åtta på kvällen. Då blev allt värre, febern slog ut allt annat. I natt har den varit uppe i 39 grader och vänt.

39 kanske ni inte tycker är så farligt. Och det är det väl inte för många, men för mig som blir utslagen av en halv grads feber är det obeskrivligt.

Vilken märklig känsla det är att sedan vakna av att febern gått ner lite. Som att livet återkommit en aning. Tyvärr pendlar det nu upp och ner.

Men som min inneboende sade igår: -Du ska ju inte ha det sådär hela livet.

Den där Markus

Nu känner jag att det är dags att berätta lite om Markus. Mannen som många frågat om och varit intresserad av sedan jag outtade att vi träffats i höstas.

Det roligaste med honom är givetvis allt han är. Alla fina egenskaper och att han gillar djur minst lika mycket som jag gör. Han jobbar på lagret på en tapetfabrik och gillar att träna, snabba bilar och är en duktig fotograferaf. Han är ett år äldre än jag och bor en liten bit ifrån mig på Brynäs. Han tycker dessutom om mig precis som jag är.

En sak han har som jag inte besitter så mycket av är ett stort lugn. Det är en trygghet.

Det näst roligaste är sättet som vi faktiskt träffades på. Om jag inte hade twittrat den här olycksaliga tweeten i höstas som fick medial uppmärksamhet så kanske vi inte hade tagit en promenad och snackat om livet. Han tyckte att det var lite småkul, om jag förstått det rätt.

Hur som helst är han perfekt och nu längtar jag både hem och efter honom.

Den ledsna eftermiddagen

I går eftermiddag skedde under någon koncentrerad timme trista händelser.

Först skulle kongressen välja ett VU. Eftersom det pga anledningar inte gick att enas inom det antal kongressen två dagar tidigare fastställt så ÄNDRADE VI STADGARNA eftersom ”det finns så många från hela landet som vill vara med och ta ansvar för det här partiet”.

Det handlar om att det inte går att enas. Representationstanken. Det är en svaghet i partiet, synd. Som jag kommenterade det igår: Det går att göra så, men det är inte rätt.

På det min besvikenhet på att mitt parti faktiskt inte vill ha jämställdhet genom att ta stora steg mot en individualiserad föräldraförsäkring. Det finns inget annat som vore så (relativt) enkelt som skulle betyda så mycket för jämställdheten i Sverige.

Men inte vi inte, inte vi.

Jag grät en skvätt på rummet.

Kongressfest – med rätt att ha kul

I går var det kongressfest. Detta är lite mytiskt, ska nåt spännande hända? Ska någon rappa, ska någon ha peruk och dansa lite tokigt på scenen?

Jag uppskattade mycket att sitta ner med mina kamrater från Gävleborg, snacka igenom eftermiddagen som var en rejäl besvikelse för mig. Äta en efterrätt som var en tia (choklad, choklad). Mia Skäringer, Augustifamiljen osv.

Stefans kulturinslag i form av en limerick och en snapsvisa.

Mingelprata med några jag redan kände, några nya.

Klockan ett nöjd gå tillbaka till rummet utan en tanke på efterfest någonstans. Ändå ganska speedad och somnade därför sent efter att ha pratat i telefon med kärleken.

Med kunskaper växer Sverige

Ellinor och Eva tidigare i veckan. I bakgrunden intervjuas Ingvar och Mona.

Under morgonens rubrik ryms utbildningsfrågorna. Mycket fokus har legat på tillgång till barnomsorg på så kallad obekväm arbetstid. Om S skulle regera skulle det vara lagstadgat att kunna erbjuda det i kommunerna. Ganska självklart egentligen då många behöver jobba andra tider än dagtid. Ingen ska behöva tacka nej till jobb för att man inte kan lösa barnomsorgen.

Eva Älander, om bud från Gävle, har gjort ett inlägg om snabba reformer i skolan med fokus på lärarlegitimationen. Fyrtio procent av examinerade lärare har inte lyckats få ett introduktionsår. Det betyder att de inte heller kan få sin lärarlegitimation. Människor som valt att lägga år på att utbilda sig till ett yrke som de brinner för men inte ”kommer in”. Detta måste ordnas på något sätt.

I går kom nyheten att det börjar tummas på detta. Äldre lärare som en en legitimation i ett ämne ska kunna få undervisa också i andra ämnen. Varför? Förmodligen för att få den här reformen att gå ihop någonstans i slutänden.

 

Vinstuttaget

Just nu är det ungefär flera ton talare som går upp och i olika grader är glada över det kompromissade förslaget om vinstuttag ur välfärden.

Några utanför tycker det är antiklimax, media gråter säkert …

Arbetssättet att förhandla i temagrupper (och säkert tusen andra små rum) har tillämpats och det är ett tidsbesparande arbetssätt samtidigt som det nu till skillnad från historiskt, sker officiella förhandlingar där alla delegationer kan delta. Inte bara de allra mest initierade.

Fall framåt säger jag. Fall framåt. Läs HÄR

När borgarna är arga kan det ju inte vara helt fel.