Texten nedan är från Socialdemokraterna och jag har bearbetat den en aning för bättre läsbarhet.

Det som diskuteras i riksdagen är bestämmelserna från 1998 i socialtjänstlagen som ger Socialnämnden möjlighet att anvisa en person som är arbetslös under en längre tid och har försörjningsstöd praktik eller kompetenshöjande insats. Detta gäller om de är under 25 år eller om de äldre än 25 år och det finns särskilda skäl. Nu föreslår regeringen att åldersgränsen tas bort och det stöder vi. Det väsentliga blir därmed inte vilken ålder biståndstagaren har utan vilket behov som finns av kompetenshöjande insats i det enskilda fallet.

Den tveksamma och enligt S mening felaktiga hantering som sker i Landskrona bör ändras så att insatserna blir utvecklande och meningsfulla. Svaret är inte att den som har försörjningsstöd under en längre period ska lämnas utan insatser. Det hjälper ingen. Det finns en massa olika modeller ute i kommunerna. Vi tar inte ställning till någon speciell modell i vårt beslut. Socialstyrelsen har skarpt kritiserat Landskrona för Landskrona-modellen. Lena Hallengren (S) har aldrig yttrat sig om Landskrona-modellen. Hon anser att meningslösa sysselsättningsaktiviteter som krav för försörjningsstöd bryter mot bestämmelserna i socialtjänstlagen.

Det innebär inte att alla socialbidragstagare skickas ut på aktiviteter. Det ska göras en individuell prövning. Anvisning får enbart ske om den enskilde inte har kunnat erbjudas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Bestämmelsen får inte tillämpas när personens behov av försörjningsstöd bara är tillfälligt eller om personen har behov av insatser för missbruksproblem eller psykisk problematik. Verksamheten ska stärka den enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller på en fortsatt utbildning. Vi stöder definitivt inte kommunala system och modeller där den som får försörjningsstöd som motprestation ska hålla på med meningslösa eller straffande aktiviteter.

Regeringens förslag, som riksdagen godkänt, innehåller tre delar. 1) En förändring av beräkningsgrunden för ekonomiskt bistånd, så att inte hela arbetsinkomsten ska räknas in vid bedömningen av rätten till bistånd. För den som har fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd. Beräkningsregeln ska gälla under två år. Tanken är att personer med försörjningsstöd som får tillfälligt jobb eller timvikariat inte ska bli av med alla pengar vilket de blir idag eftersom försörjningsstödet är en utfyllnadsersättning och ska räknas av krona för krona.

2) Socialnämnden föreslås ges utökade möjligheter att anvisa en biståndsmottagare till praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om denne inte har kunnat erbjudas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

3) Gränsen för när hemmavarande barns och skolungdomars arbetsinkomster ska få beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd höjs från ett halvt prisbasbelopp till ett prisbasbelopp per kalenderår.

I veckan presenterade namnlagsutredningen sitt förslag.

Felix König som suttit i utredningen skriver en del om det HÄR.

Sammantaget kan man säga att de föreslår många förenklingar och mer tillåtande attityd till att byta namn, ha två efternamn osv. Gott så.

De flesta tycker något om namn eftersom alla (enligt lag) har ett. Jag har mina provocerande synpunkter. Man bör inte förpackar inte sina barn som ett kit genom att ge dom matchningsnamn likt en kull hundvalpar. Jag förstår inte poängen med att ett barn ska bära hela släktens historia genom valda namn från alla håll och därmed ett fullproppat pass på namnraden. Varje unge är ju sin egen liksom. Att döpa till ett namn på topplistorna är dålig fantasi.

Jag tycker det är sunt att den gamla kulturen där kvinnan tog mannens namn i äktenskapet i dag är högst frivilligt. Vill man så byter man, vill man ha kvar ”sitt eget” så går det bra. Att samhörigheten sitter i annat än namn fattar många. Utom KDs Yvonne Andersson.

HÄR är artikeln där hon skriver om hur namnen knyter ihop familjer. ”Namngemenskap har ett stort värde för att markera och känna samhörighet i en familj”

Och det påstår hon som om vore det fakta och inte hennes eget tyckande.

Jag har inte samma namn som något av alla mina syskon. Påverkar det samhörighetskänslan? Inte alls. Det beror ju på helt andra saker.

Vore det så enkelt kunde vi väl alla i hela världen bara ta samma eftersnamn så vore vi vänner sedan. Får jag föreslå Chen?

Bild från DN.