Författararkiv: Elin

Från socialdemokrat till riksdagsmejlen

Källa för dom som vill kontrollera siffrorna : Ekonomifakta

Sysselsättning= nya jobb

(Har valt att rätt igenom använda säsongsrensade siffror)

September 2014 4.792.000

Februari 2016 (14 mån.) 4.884.000

Nya jobb under regeringens första 17 mån.

= 92.000

Sysselsättningsgraden

sept. 2014 66.4 %

febr. 2016 67.0 %

en ökning på 17 mån. med 0.6 % vilket är mycket bra resultat

Arbetslösheten

Sept. 2014 hela befolkningen 7.9 %

Febr. 2016 hela befolkningen 7.0 % minskning på 17 mån. 0.9 %

Sept. 2014 ungdom 22.5 %

Febr. 2016 ungdom 19.1 %

minskning på 17 månader 3.4 %

Mycket bra minskning på ungdomsarbetslösheten,

särskilt med tanke på att alliansen under sin regeringstid

på 8 år hade en ökning 1.9 %

Obs merparten av dom nya jobben är inom privat sektor

Nya jobb sa Reinfeldt hela förra valrörelsen är det viktigaste.

Beskedet var att det inte skulle skapas några nya jobb

om alliansen inte fick fortsätta att regera.

Ordet arbetslöshet ville ingen i alliansen överhuvudtaget

prata om.

Sammanfattningsvis:

Det går bra för Sverige med denna regeringen

Nya jobb skapas, arbetslösheten sjunker och bland unga riktigt mycket

och sysselsättningsgraden har ökat med nä stan 1 %.

Jag som fattigpensionär har dessutom fått 6.700 kr mer om året i plånboken.

DESSA FAKTA BORDE KOMMA UT TILL ALLMÄNHETEN SÅ FORT SOM MÖJLIGT.

Det var mars det!

En av årets grå men rätt intensiva månader kan läggas till handlingarna. Så som vi har sagt många gånger på alla årsmöten som varit.

Jag var på ett i kväll, som gäst på arbetarekommunen i Hofors-Torsåker. Vi hade en diskussion om politik och sedan ledde jag årsmötet. Det är smidig busstrafik dit och hem. Varje halvtimme.

Var länge sedan jag åkte så långa bussturer, men hinner en del också då.

Nu avrundar jag kvällen med SVT Opinion och hamstergull.

Onsdag, plenifri vecka

I dag har jag haft möte med partidistriktets ombudsman, sitter nu på fik och jobbar med dokument och sånt som ska mejlas/läsas. Hinner inte riktigt klart innan jag strax ska träffa valkretsombudsmannen, så jag går hem och fortsätter efteråt.

I kväll har vi ombudsträff inför lördagens distriktskongress i Hudiksvall.

Jag har skaffat ett nytt ställe jag gillar att sitta och jobba på, men jag skvallrar inte om vilket.

Vi älskar ”att inreda”

Jag har läst någonstans att det finns ungefär 70 inredningsmagasin i Sverige. Jag har läst dem själv i bland. Läser gärna fortfarande när andra har. Min stil är dock satt.

Men just i detta nu är jag trött på inredning. Efter påsken trodde jag att nu skulle lokaltidningarna spritta av spännande nyheter. Icke. Både de lokala har stor artiklar om tjejer (tjejer ansvarar för hemmet?) och om hur de inrett. Jättefint har dom, och de är duktiga så det är inte det.

Det är så tråkigt förutsägbart med alla inredningstidningar/reportage. Det finfina tipset att ”blanda gammalt och nytt, dyrt och billigt” förstod vi redan första gången vi hörde det. Liksom ”utgå från en bas av vitt” eller ”bo in dig innan du gör större projekt” eller ”att byta textilier är ett enkelt sätt att förnya” eller ”loppisar är spännande”. Vi kan det där.

Det är tydligt att de som skriver i den här genren har en utmaning i att överraska och och faktiskt erbjuda något spännande. En sak som faktiskt vore det vore att någon gång nämnde kostnaderna för alla de renoveringsprojekt vi kan läsa om. Vad kostade huset/lägenhet? Hur mycket pengar har inköp av material och pryttlar gått på? Har det genererat skuldsättning? Känns det värt det?

Eller kanske en slags miljöuträkning. Hur länge behöver du behålla det här köket/badrummet för att du inte ska ha trampat så förbannat hårt med ditt ekologiska fotavtryck. När är det ekologiskt försvarbart att byta kök?

Jag tänker också på den rubrik som var på omslaget till något kundklubbsmagasin ”X tipsar dig om hur du inreder personligt”. Tack, men personligt har det väl viss chans att bli utan Xs inblandning? Det är så dumt alltihop.

Är alltså irriterade över följande: 1. Tråkig dagstidning 2. Tråkiga inredningstidningar 3. När dagstidning blir tråkig inredningstidning

Vill för att muntra upp dela bild på min senaste inredningspryl. En låda med fack som jag tog från lokalen där S-föreningen på Brynäs huserat i en massa år men som vi nu ska flytta ur. Kostade noll kronor. Hyllan för nagellacken har jag själv gjort i slöjden. Muggen fick jag på en pojkskola i Tokyo. Skålen är egentligen min systers. Allt ändamålsenligt.

sminket

 

 

Vad gävleborgarna inte förstått

Jag åker mycket tåg i mitt vackra och kära hemlän.

Det är obegripligt att det verkar så svårt för andra som åker i just det här länet att allt går så mycket smidigare om man släpper av människor innan man själv hoppar på.

Gävle och Söderhamn är de ställen jag hoppar av (och på) oftast. Slår nästan aldrig fel. I Söderhamn får man liksom tränga sig av, och också i Gävle, om än inte lika buffligt.

Inte helt ovanligt att konduktören får ropa ut genom dörren att folk ska gå av först.

Märkligt.

Söndagsföreläsningen

I söndags var jag på Gläntan i Hälsingland och föreläste på arbetarrörelsens ledarutbildning.

Jag hade fått titeln ”Du och jag i folkrörelsen” men jag satte de alternativa titlarna ”Vi bygger landet” och ”Allt är möjligt”. Det var lite orienterande om ideellt, medlemskap, civilsamhälle och folkrörelse. Vad som gör människor lyckliga och att allt är möjligt om vi sliter. Ungefär så. Och att det är viktigt att dela på ansvaret och komma i tid till mötet. Som jag alltid tjatar om.

För att hinna umgås med Markus lite följde han med på utflykten och tog också en bild på mig.

Det var en bra söndag.

Annars tycker jag det är lite för mycket som är tungt nu. Förutom världsläget är det också många runt mig som inte mår bra och jag kan inte lösa det. Bara vara.

föreläs

 

Källgren Sawela vill diktera villkoren

I dag använde vi timmar till att debattera frågan om att permanenta Lagen om valfrihetssystem inom hemtjänsten i Gävle.

S och MP tycker inte att beslutsunderlaget är tillräckligt för att fatta beslutet i dag och yrkade på återremiss. Jag lägger den senaste digitala varianten jag har sist i det här inlägget. Det kan ha tillkommit förändringar, men ni förstår inriktningen.

Jag är fortfarande förstummad över hur kommunstyrelsens ordförande Inger Källgren Sawela (M) uttryckte sig i den här frågan utifrån ett formaliaperspektiv.

Hon har funnits med i politiken i över 40 år. Jag hade förhoppningar på hennes förmåga att leda, även om vi inte skulle vara enade i alla politiska frågor. Det ligger ju i sakens natur. Nu är jag väldigt frågande.

I kommunallagen står det den ledamot som yrkar på återremiss att själv motivera varför. Inga konstigheter. Krasst sett har vi genom mina år haft återremissyrkanden snabbt nedkladdade på mötet från dåvarande opposition, som varit långt mindre genomarbetade än vår återremiss.

Just vad gäller Alliansens styre i Gävle gjorde de en grej vid övertagandet av ledande positioner att det är mycket viktigt med sådant som transparens och samarbete och allt vad det hette. Varför sådana självklarheter behöver betonas var oklart. Det blir dock väldigt grumligt utifrån dagens agerande från Källgren Sawela,

Det är olyckligt att kommunen ännu inte lagt upp dagens webbsändning så jag kan kontrollera ordagrant. Det får därför bli ur minnet.

Det Inger Källgren Sawela gör är att uttrycka sig så att jag inte kan förstå annat än att hon värderar återremissen som alldeles för dålig för att den ens ska vara giltig, säger att den inte ska släppas fram. Bara det är anmärkningsvärt.

Jag ställde en fråga till henne om det, vad hon egentligen menade. Menade hon faktiskt vad hon så? Allvarligt i så fall.

I svaret, som kom en stund senare, fanns inga tydligheter gällande det. Däremot visade det sig att hon, märkligt nog, sade sig inte ha hört vad återremissen gick ut på, om det var möjligt att få höra den?

Kommunfullmäktiges ordförande, hennes partikamrat, fick då berätta för henne att återremissen lästs upp från talarstolen av Åsa Wiklund Lång, inledningsvis.

Så å ena sidan gick hon till hårt angrepp mot en återremiss hon inte ville släppa fram (hur nu det ens skulle vara möjligt), å andra sidan sade hon sig inte ens ha hört den. Jag vet inte vad som är värst.

Eller jo, det är naturligtvis viljan från kommunstyrelseordföranden att diktera vad man ska få yrka och inte.

Vidare gjorde hon en grej av att det här absolut ska upp på nästa fullmäktige och då kanske det inte finns möjlighet att svara på de här frågorna. Vi fick därför be kommunfullmäktiges ordförande att förtydliga att det inte finns något som säger att det måste upp på nästa möte …

Jag väntade mig mer av Inger Källgren Sawela.

LOV, lagen om valfrihetssystem, inom hemtjänsten.

Vi yrkar:

Att ärende 3 , Lagen om valfrihetssystem inom hemtjänsten, återremitteras med följande motivering:

I slutrapporten ”Utvärdering av LOV inom hemtjänsten i Gävle kommun” som gjorts av JP Seniorkonsult beskrivs en rad svagheter i systemet och en rad rekommendationer om vad som behöver utvecklas om LOV ska permanentas. Vår åsikt är att en stor del av dessa är av så väsentlig karaktär att de behöver besvaras innan definitivt beslut kan fattas i frågan.

De frågor vi önskar besvarade innan beslut fattas är:

Vilka uppdrag ingår i LOV-systemet för både egenregi och för externa utförare ? Är dessa desamma eller skiljer de sig åt?

Vilka kostnader finns för särskilt kostnadsdrivande förutsättningar och utvidgat uppdrag för egenregin t ex heltidsbeslut och lägre heltidsmått?

Vad består eventuella underskott inom egenregin av?

Är det rimligt, ur ett kundperspektiv, att den reella valfriheten endast gäller personer boende i centralorten Gävle och inte alla i Gävle kommun? Är detta förenligt med likställighetsprincipen?

Hur och när kommer samordningen kring individen mellan olika aktörer t ex hemtjänst, hemsjukvård och primärvård ske för att patientsäkerheten ska kunna säkerställas?

 

Hur och när ska de brister som påvisats hos alla utförare kring dokumentationshanteringen åtgärdas?

Vilka positiva respektive negativa konsekvenser skulle det få om uppdragen delas i en omvårdnadsdel och en servicedel? Ur ett kundperspektiv och ur ett företagsperspektiv?

Hur kan ersättningssystemet utformas för att komma åt bristerna beskrivna i frågorna ovan?

Hur kan ersättningssystemet utvecklas också med beaktande av personalens arbetsmiljö?

Ska det finnas rätt utbildad personal i all verksamhet? Hur säkerställs att personalens kompetens hos alla utförare är tillräcklig utifrån uppdragens karaktär?

Ska chefer i såväl egen som extern regi ha relevant högskoleutbildning? Vad är en relevant högskoleutbildning?

Hur påverkar personalens anställningsvillkor, i såväl egen som extern regi, gällande rätt till heltid, antal visstidsanställningar och timanställningar liksom personalens kompetensutvecklingsmöjligheter förutsättningarna att rekrytera personal till omvårdnadsyrket på kort och lång sikt?

Påverkas hemtjänstpersonalens anställningsvillkor positivt eller negativt av LOV-systemet?

Hur mycket mer transporter medför LOV-systemet?

Vad är Omvårdnadsnämndens åsikter i dessa frågeställningar?