Jag har såsat det här påsklovet. Kanske lite mer än jag borde ha gjort för nu ser jag kommande veckor och allt jag behöver göra torna upp sig. Jag får skylla mig själv.

Men i går hade jag verkligen tänkt studera ganska mycket, men min mamma satte effektivt P för detta. Hon ringer och väcker mig vid halv nio och berättar att Bertil är lite krasslig och kan inte åka med henne till Stockholm för att se Rolf Wikströms 75-årskonsert på Nalen och sen bo på hotell. Hon behöver en vikarie och kan det vara jag? Ja, det kan det ju förstås. Så efter en lunch med en kompis, som får mig att känna mig upplivad, sitter jag på tåget söderut. Vi ses där nere och fikar innan allt sätter igång.

Det var en tre timmar lång konsert med Roffe och hans vänner. Mycket instrument. Mycket historia. Kul för mig också. Det finns också en spännande historia om min mamma och en ost. Känner ni henne, fråga själv.

Gick upp halv åtta för att åka från huvudstaden till Söderhamn för att vara ombud på IOGT-NTOs distriktsårsmöte. Blev lite sen med de här spontanta Bluesplanerna, men det var som att de hade väntat på mig. Så roligt att träffa folket där också.

Kom hem igen runt halv sju. Hoppade kvällskulet, just för den där högen av grejer att göra jag skrev om. Så nu har jag förberett insatserna jag ska göra i morgon. Känns stabilt.

Innan jag sover ganska tidigt ska jag sluka mer Aristoteles inför ett seminarium i veckan.

Alldeles snart är påsklovet över. Jag kalasade i alla fall en massa i Söderhamn under påsken, och det är jag glad för. Och att jag sovit och läst mycket.