HÄR kan du läsa utkastet till överenskommelsen som det pratats om i dag. Vad som händer får vi se.
Jag skrev så här:
De moderater och kristdemokrater som uttrycker sig mycket elakt och nedlåtande om (troligen, inget är klart) forna samarbetskamrater nu, vad illa det ser ut! Jag vill inte sprida exemplen.
Jag tycker det är sjukt strongt av alla som är beredda att vara pragmatiska och förhandla, ge och ta. För att fortsätta ha en stabilitet för Sverige och jäkligt viktigt, inte ger nåt till extremhögerkrafterna. Det sista är långt mycket viktigare för en stabil framtid än vad var femte perso…n förstått. Tyvärr alltså.
Inget är klart. Jag jublar inte över allt jag ser. Men jag ser faktiskt inte väldigt många andra vägar fram heller. Extra val? Inga garantier för att det löser något. Och jag tror väljare förväntar sig att vi ska hitta lösningar efter valresultat.
Nu är det (kanske) en sådan på väg fram. Jag hoppas det.
Det går att gräva ner sig i det man har aversioner mot. Eller så kan man titta på vad som verkar bra. Halvfullt eller halvtomt.
Och viktigast av allt. Det kommer fler val! Vill du bidra till mer socialdemokrati? Mer socialdemokrati som du tycker den ska vara? Var gärna med oss redan nu!
Min kollega Lawen Redar skrev så här:
Har haft två dagars överläggning med den socialdemokratiska riksdagsgruppens styrelse. Vi har varit på Bommersvik – kursgården som köptes för att SSU behövde en plats där man kunde utbilda unga fackliga och politiska ledare i ideologi, filosofi, politik, statsvetenskap och arbetsrätt.
Jag blir alltid glad och hoppfull av att vara här. Platsen påminner om den omfattande bildningsverksamheten vi har i arbetarrörelsen. Många generationer socialdemokrater har skolats här. Men Bo…mmersvik har också varit samlingsplatsen när partiet stått inför svåra uppgifter och utmaningar: Palme samlade exempelvis regeringen här när landet skakades av arbetsmarknadskonflikten år 1985 och Carlsson kom hit för att samla kraft inför regeringsbildningen efter Palmes bortgång.
Att ta sig an svåra uppgifter är egentligen inget nytt för socialdemokratin. Men något som satt partiet i en svår sits är det senaste valresultatet. Med 28 procent i riksdagsvalet kan man gott räkna med liberala eftergifter. Eller att vi skulle ha kastat in handduken då vi har en borgerlig majoritet i riksdagen.
Men så gör inte vi, och det finns goda skäl till det.
Det sägs att Willy Brandt höll ett historiskt tal på Bommersvik år 1940. Han berättade hur nazisterna inledningsvis hade lovat ett slut på fattigdomen i Tyskland. Men var det något han ville att SSU:arna skulle veta så var det att idéerna inte fick stanna vid den ekonomiska konflikten. Han varnade för de krafter som var beredda att äventyra människovärdet och tackade SSU som kritiserat nazisterna långt innan moderpartiet.
Jag vet att det finns mycket som är svårsmält i den överenskommelse som ligger. Men om den står sig och socialdemokratin återigen får bilda regering så blir vårt parti garanten för att Sverige de kommande åren går en annan väg än många av våra europeiska grannländer. SD ges inget politiskt inflytande. Och det, kommer jag alltid att bära med stolthet.
Troed Troedson skrev så här:
Tre saker jag reflekterar över.
1. Den totala överraskning som många visar över dagens regeringsförslag. Det var väl ändå ett av de absolut mest sannolika resultaten givet förutsättningarna?
2. Den frustration som väller fram från människor som uppenbarligen känner sig svikna och förrådda. Men som, såvitt jag kan förstå, inte har röstat på vare sig Centern eller Liberalerna och som därför rimligen inte har någon som helst anledning att känna sig lurade.
3. Tonläget hos de som tycker det här var en dålig utveckling. När också ledande politiker börjar associera till landsförräderi är det bekymmersamt. Och för mig ett tecken på att de politikerna i vilket fall som helst inte borde ha några maktpositioner.